Hur man kan uppnå goda familjerelationer
FUJIKO, den olyckliga svärdotter som nämndes i inledningen, lyckades till slut övertala sin man att lämna sina föräldrar och flytta in i en grannlägenhet. Men detta förbättrade inte situationen i någon större utsträckning. Svärföräldrarnas inblandning fortsatte, och hon kände sig fortfarande deprimerad. Men så en dag fick hon besök av en främling.
Detta besök hjälpte Fujiko att slå in på en väg som ledde till en förändrad personlighet, och det i sin tur ledde till förbättrade relationer med andra. Hon började studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Med tiden kom hennes inställning att förändras så radikalt att hennes svärfar ville vara med vid studierna för att se ”vad det var för slags religion som hade förändrat hennes personlighet så mycket”.
Nya föreningsband
Bibeln ger en klar bild av det äkta ståndet. Sedan Gud hade skapat den förste mannen och den första kvinnan och fört dem samman, slog han fast följande princip: ”En man kommer att överge sin far och sin mor, och han skall hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött.” (1 Moseboken 2:24, NW) Det nygifta paret måste därför inse att de har trätt in i ett nytt förbund. De måste nu hålla ihop som en självständig enhet, även om de kanske bor tillsammans med föräldrarna.
Uttrycket ”överge sin far och sin mor” innebär emellertid inte att gifta barn kan vända sina föräldrar ryggen eller att de inte längre behöver respektera och hedra dem. ”Förakta inte din moder, när hon blir gammal”, förmanar bibeln. (Ordspråksboken 23:22) Men i och med giftermålet blir det en viss förändring i relationerna. Om alla familjemedlemmar har detta i åtanke, kan det unga paret dra nytta av föräldrarnas erfarenhet och vishet.
Timoteus, den väl omtalade unge man som aposteln Paulus tog med sig på sina missionsresor, uppfostrades av sin judiska mor Eunice. Men tydligen hade hans mormor Lois också del i att forma hans liv. (2 Timoteus 1:5; 3:15) Därmed inte sagt att farmödrar och mormödrar har rätt att lägga sig i barnens fostran och sätta upp normer som skiljer sig från föräldrarnas. Men om det sker på lämpligt sätt, kan den äldre generationen mycket väl hjälpa den yngre att fostra barnen. — Titus 2:3—5.
”Den verkligt visa kvinnan”
Om två generationer skall kunna samarbeta i en så känslig fråga som barnuppfostran, måste båda handla på ett vist och förståndigt sätt. ”Den verkligt visa kvinnan har byggt upp sitt hus”, säger ett bibliskt ordspråk, ”men den dåraktiga river ner det med sina egna händer.” (Ordspråksboken 14:1, NW) Hur kan en kvinna ”bygga upp sitt hus”? Tomiko säger att det som hjälpte henne att lappa ihop förhållandet till sin svärdotter Fujiko var ett fritt och öppet kommunicerande. Som det sägs i bibeln: ”Planer görs om intet där det inte förekommer något förtroligt tal.” — Ordspråksboken 15:22, NW.
Ett öppet kommunicerande innebär inte att man öser ur sig allt man har på hjärtat utan att ta hänsyn till andras känslor. Det är här visheten kommer in i bilden. ”Den vise kommer att lyssna” till vad andra har att säga. Ibland kanske de andra familjemedlemmarna har något på hjärtat men drar sig för att säga det. Visa urskillning och ”hämta upp” deras tankar. Tänk sedan innan du talar. — Ordspråksboken 1:5, NW; 15:28; 20:5.
Det är också mycket viktigt att välja rätt tidpunkt. Som det sägs i ett annat bibliskt ordspråk: ”Gyllene äpplen i silverskålar är ord som talas i rättan tid.” (Ordspråksboken 25:11) Tokiko och hennes sonhustru säger att de väntar till en lämplig tidpunkt innan de framför åsikter som skulle kunna få den andra att ta illa upp. ”Jag försöker tänka innan jag talar när jag vill påpeka något för min sonhustru”, säger Tokiko. ”Jag lägger tankarna på minnet och talar sedan när hon är på bra humör och inte är hungrig. Det är nämligen så lätt att bli irriterad när man är hungrig.”
En vis kvinna kommer inte heller att tala illa om sina ingifta släktingar. ”Vare sig vi är svärmödrar eller svärdöttrar bör vi tänka på att om vi talar illa om den andra parten, så kommer det fram så småningom”, säger Sumie Tanaka, en japansk författare som bodde tillsammans med sin svärmor i 30 år. Hon rekommenderar i stället att man försöker tala väl om sina ingifta släktingar, både direkt och indirekt.
Men vad skall man då göra om de inte ger gensvar till våra ansträngningar?
Var förlåtande
Allvarliga problem bland ingifta släktingar förorsakas ofta av saker och ting som inte skulle vålla några som helst problem om de sades eller gjordes av någon annan. Eftersom vi alla är ofullkomliga och ”felar i ord”, händer det ibland att vi ”i obetänksamhet [talar] ord som stinger liksom svärd”. (Jakob 3:2; Ordspråksboken 12:18) Vi gör emellertid klokt i att inte bli upprörda över varje litet tanklöst ord som någon säger till oss.
De som har övervunnit problem av det här slaget har följt bibelns råd: ”Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan.” (Kolosserna 3:13) Det medges att det inte alltid är så lätt att ha fördrag med sina ingifta släktingar och förlåta dem, i synnerhet när det finns orsak till klagomål. En stark drivkraft till att göra detta är emellertid att vi därigenom kan vara säkra på att Gud skall förlåta oss våra misstag. — Matteus 6:14, 15.
Även i Österlandet, där människor av tradition tillhört buddismen, taoismen, konfucianismen och shintoismen, finns det många som har studerat bibeln och kommit att uppskatta sanningen om en kärleksfull Skapare. Sådan uppskattning har hjälpt dem att få bukt med till synes oövervinnliga känslor av bitterhet.
”Kärleken tryter aldrig”
Goda familjerelationer måste vila på en säker grundval. Att av ren pliktkänsla hjälpa en gammal eller sjuk släkting främjar inte alltid positiva relationer. Haruko fick erfara detta när hennes svärmor var döende i cancer. Hon tillbringade större delen av sin tid hos sin svärmor på sjukhuset, och dessutom tog hon hand om sin egen familj. Hon var så stressad att hon till sist tappade nästan allt sitt hår.
En dag när hon skötte sin svärmors naglar, råkade hon klippa en av dem ända ner till köttet. ”Du bryr dig egentligen inte om mig!” snäste svärmodern.
Haruko blev så chockad över hennes otacksamma ord att hon inte kunde hålla tillbaka tårarna. Men sedan insåg hon att orsaken till att hon kände sig så sårad var att hon hade gjort allting för sin svärmor av pliktkänsla. Hon beslöt sig för att i fortsättningen låta kärleken vara drivkraften. (Efesierna 5:1, 2) Detta hjälpte henne att övervinna sina sårade känslor och gjorde att hon kunde uppnå goda relationer med sin svärmor så länge denna levde.
Ja, kärlek av det slag som bibeln talar om är nyckeln till att komma till rätta med familjeproblem. Läs vad aposteln Paulus sade om denna kärlek, och se om du inte håller med om den saken: ”Kärleken är långmodig och omtänksam. Kärleken är inte svartsjuk, den skrävlar inte, blir inte uppblåst, bär sig inte oanständigt åt, söker inte sina egna intressen, blir inte uppretad. Den för inte räkenskap över oförrätten. Den gläder sig inte över orättfärdigheten, men den gläder sig med sanningen. Den fördrar allting, tror allting, hoppas allting, uthärdar allting.” Det är inte så underligt att Paulus tillade: ”Kärleken tryter aldrig.” (1 Korintierna 13:4—8) Hur kan du uppodla sådan kärlek?
Enligt bibeln är ”kärlek” en del av Guds andes ”frukt”. (Galaterna 5:22, 23) Förutom dina egna ansträngningar är således Guds ande en grundförutsättning för att du skall kunna uppodla detta slag av kärlek. Du kan också be Jehova, bibelns Gud, om hjälp att berika din personlighet med det slags kärlek som han själv visar. (1 Johannes 4:8) För att kunna göra allt detta måste du naturligtvis lära känna honom genom att studera hans ord, bibeln. Jehovas vittnen kommer gärna att hjälpa dig, på samma sätt som de har hjälpt Fujiko och många andra.
Allteftersom du tillämpar det du får lära dig från bibeln, kommer du att märka att inte bara ditt förhållande till Gud kommer att förbättras, utan också dina relationer till andra människor i din omgivning, däribland dina släktingar. Du kommer att få erfara något som bibeln utlovar, nämligen ”Guds frid, som övergår allt förstånd”. — Filipperna 4:6, 7.
Fujiko och andra som nämns i den här artikeln kom att åtnjuta sådan frid — och det kan du också få göra. Ja, genom att förtrösta på Jehova Gud och följa de råd som ges i hans ord, bibeln, kan du också bygga upp och vidmakthålla varma relationer till dina närmaste.
[Ruta på sidorna 8, 9]
Den äkta mannen — en kraft för eller emot frid?
När två eller tre generationer bor under samma tak, är den äkta mannens roll ingalunda oviktig för friden i familjen. Beteendevetaren professor Tohru Arichi vid Kyushuuniversitetet skriver beträffande den typiske äkta mannen som undandrar sig sitt ansvar:
”När paret bor tillsammans med [mannens mor], förnimmer modern sin sons behov och låter oavsiktligt sin son bli föremål för hennes omsorg när hon ser dessa behov. Sonen tar utan betänkligheter emot denna omsorg. Om sonen bara tänkte lite mer på sin hustrus situation och satte modern på plats när hon lade sig i deras angelägenheter, skulle problemet snart vara löst. Tyvärr händer det alltför ofta att sonen inte inser detta.”
Hur kan då en äkta man aktivt verka för friden i familjen? Mitsuharu säger att hans familj har haft nytta av att han har tillämpat bibelns principer. ”Bandet mellan en mor och hennes son är mycket starkt, även när sonen har vuxit upp till man”, erkänner han, ”och sonen måste därför göra en medveten ansträngning att ’överge sin far och sin mor, och han skall hålla sig till sin hustru’.” Han tillämpade denna princip genom att inte dryfta problem som rörde barnens fostran och vård med någon annan än sin hustru och inte jämföra sin hustru med sin mor när det gällde hemmets skötsel. ”Nu respekterar mina föräldrar och vi varandra”, fortsätter han. ”Var och en av oss vet att obefogad inblandning väcker förargelse och att hjälp och samarbete röner uppskattning.”
Förutom att mannen skall ”hålla sig till sin hustru” måste han också vara en medlare mellan sin mor och sin hustru. (1 Moseboken 2:24) Han måste vara en god lyssnare och låta dem utgjuta sitt hjärta för honom. (Ordspråksboken 20:5) En man som har lärt sig att klara av sådana situationer på ett taktfullt sätt tar först reda på hur hans hustru känner det. I närvaro av sin hustru talar han sedan med sin mor om de problem som har uppstått. Genom att på detta sätt ikläda sig sin roll som medlare kan en man bidra till att skapa fridsamma relationer i hemmet mellan de båda kvinnor som han älskar.
[Bild på sidan 9]
Var villig att lyssna och samtala
[Bild på sidan 10]
Kärlek, inte pliktkänsla, främjar goda relationer inom familjen