Det lustiga vårtsvinet

ATT se en familj vårtsvin komma lunkande i den afrikanska bushen är mycket roande. De tar sig fram i ett ganska raskt tempo med all den värdighet som ett vårtsvin kan lägga i dagen, vart och ett med den smala svansen rakt upp i vädret som en liten radioantenn med en tofs allra ytterst. Det är naturligtvis inte så att vårtsvinen försöker se komiska ut. Enligt boken Maberly’s Mammals of Southern Africa är ”den här vanan antagligen till hjälp för djuren att se varandra i det höga gräset när de flyr undan, speciellt för de yngre som har ett mycket begränsat synfält”.

Ännu mera komiskt ter sig deras sätt att ta sig in i sitt ”hem”, särskilt om de gör det i full fart. Vårtsvinens ”hem” kan bestå av en utvidgad jordsvins- eller piggsvinshåla i marken, och de har ett alldeles speciellt sätt att ta sig in. Smågrisarna, som ännu inte har lärt sig den rätta tekniken, kastar sig huvudstupa in i hålan likt varje annat djur med självaktning. Men inte föräldrarna! I full fart och med militär precision gör de en helomvändning framför ingången till hålan — och backar sedan hastigt in i det skyddande hemmet! Den här lilla manövern görs inte för att roa eventuella åskådare. Nej, för på det här sättet har vårtsvinet den avgörande fördelen av att vara vänt mot ett eventuellt förföljande rovdjur och kunna med sina livsfarliga betar avvärja ytterligare attacker.

Naturligtvis kan den här snabba flykten in i säkerhet ibland medföra oväntade förvecklingar. Problemet är att vårtsvinen inte är de enda invånarna i dessa jordhålor. Fläckiga hyenor, honungsgrävlingar, schakaler och piggsvin kan ha sökt skydd i sådana gropar. Tidskriften Custos kommenterar: ”Om hålorna redan är upptagna, kan vårtsvinen råka ut för mycket obehagliga sammandrabbningar. Man har sett enstaka vårtsvin med piggsvinspiggar som sticker ut från bakdelen.” Det kan knappast ha varit trevligt för det stackars vårtsvinet.

Med sina hotfulla betar ser vårtsvinet ut som ett grymt rovdjur på jakt efter byte. Men det är det inte. Vårtsvinet har beskrivits som ett ”i grunden fredligt djur”. Det beror på att vårtsvinet är gräsätare och en ganska kräsen sådan! Det livnär sig nästan bara på kortvuxna grässorter och äter endast de skira topparna på grässtråna. Ogräs undviker det, liksom också högt gräs och andra örter. Vårtsvinet söker även igenom de mest otillgängliga platser för att finna mat. När det plöjer sig fram genom taggig buskvegetation för att leta efter färskt, välsmakande gräs, tjänar betarna som skydd för ”ansiktet”.

Under dagens hetaste timmar finner man vårtsvinen oftast ”hemma” i någon övergiven jordsvinshåla som de har utvidgat med sina betar. När de inte vilar sig, kanske man kan få se dem vältra sig och dricka i ett vattenhål strax intill. Då det sedan är dags att äta kan man få se dem trava fram över den gräsbevuxna slätten. (De galopperar inte, om de inte tvingas till det.) De rör sig alla med värdighet — från de äldsta till de yngsta — med den smala svansen rakt upp.

Vårtsvinen är inte precis de vackraste bland grisarna. Namnet har de fått därför att deras avlånga ”ansikte” har iögonenfallande ”vårtor”. Dessa är inte några riktiga vårtor, utan utväxter av förtjockad hud, och de kan verkligen vara bra att ha. De skyddar vårtsvinets ögon när det gräver eller äter. De är också till nytta när galtarna slåss med varandra, då de skyddar mot motståndarens huggande betar.

Innanför detta märkliga ”ansikte” döljer sig en vild slagskämpe. Vårtsvinssuggorna är mycket uppmärksamma när det gäller att skydda kultingarna. Andra vuxna medlemmar i flocken skyddar också smågrisarna, även om det medför risk för dem själva. Om en gepard försöker ta en vårtsvinskulting går ett vuxet djur till attack mot geparden. I allmänhet får åsynen av denna anfallande varelse i raseri och de vassa betarna geparden att ta till flykten. Under tiden tar kultingarna sin tillflykt till modern och håller sig i skydd under hennes buk. Men om hotet är allvarligare, till exempel då ett lejon eller en leopard hotar, drar vårtsvinen sig vist nog undan med svansen rakt upp i vädret. De vuxna håller sig då efter de yngre, så att dessa först kommer i säkerhet.

Doktor Darryl Mason ger dock följande kommentar i Custos: ”Fullvuxna vårtsvin kan vara jämbördiga motståndare till geparder, leoparder och hyenor.” En vårtsvinssugga sågs försvara en av sina kultingar mot en stor leopardhane. Hon gick modigt till anfall och jagade honom ett trettiotal meter innan han hastigt flydde upp i ett träd. Vid ett annat tillfälle höll två vårtsvin en skock på 16 afrikanska vildhundar på avstånd.

Det är verkligen fascinerande att iaktta de upptåg som denna den afrikanska bushens respektingivande komiker genomför!