Att på ett säkert sätt utforska undervattensvärlden

Från Vakna!:s korrespondent i Australien

DET finns en fängslande värld som förhållandevis få människor har sett med egna ögon. Den ligger alldeles under ytan på sjöar och hav. Det är undervattensvärlden, öppen att utforskas. ”Hur säkert är det att utforska undervattensvärlden?” kanske du frågar. ”Måste jag vara en god simmare innan jag kan besöka denna fängslande värld? Och är det helt uteslutet om jag inte alls kan simma?”

Två sätt att utforska

Det finns två grundläggande sätt att utforska undervattensvärlden på som är populära — snorkeldykning och dykning med andningsutrustning, också kallad apparatdykning eller SCUBA-dykning.a

En snorkel består av ett böjt rör som passar i dykarens mun och som sticker upp ur vattnet när han simmar på magen vid ytan med ansiktet under ytan. Med snorkeln kan dykaren andas utan att lyfta upp huvudet ur vattnet. Ett cyklopöga skyddar ögonen.

Apparatdykning syftar på en utrustning som består av en eller flera tuber som innehåller komprimerad luft och som ansluts till en andningsregulator. Apparatdykning är därför något för dem som är intresserade av att dyka ner långt under ytan. Denna form av dykning är mycket mer komplicerad och kan vara mycket kostsam.

Snorkeldykningen är som rekreationsform enklare och betydligt billigare och gör det möjligt för dig att också från ytan se undervattensvärldens fantastiska sevärdheter. Så här beskrev en entusiastisk snorkeldykare sin första upplevelse: ”Jag kommer fortfarande väl ihåg hur jag som endast 14-årig grabb för första gången snorklade genom ett väldigt stim av tusentals små fiskar. Fiskarna tycktes forma en levande tunnel åt mig när jag gled fram genom stimmet. Deras silverglänsande kroppar fångade solstrålarna och skapade en vacker effekt. Jag var i extas. I och med det började en livslång passion för snorkeldykning.”

Men är det verkligen säkert?

En entusiast som har glatt sig åt snorkeldykning i mer än 20 år medan han satt säkerheten främst menar att det farligaste med att snorkla är att köra till stranden! När man väl är i vattnet beror säkerheten mer på individen än på själva aktiviteten. Om du inte är en god simmare bör du hålla dig till lugna och grunda vatten, och du bör aldrig gå längre ut än att du bottnar. Det kan finnas mycket att se i bara en meter djupt vatten. Allteftersom du blir duktigare och känner dig säkrare, kommer du att tryggt kunna dyka i djupare vatten, men även då bör du alltid ha en kunnig kamrat med dig. De flesta erfarna dykare har som regel att aldrig ge sig ut långt från stranden eller i djupt vatten ensamma. Och förutom säkerhetsfaktorn är det mer avslappnande och roligare att dela snorklingsupplevelsen med en kamrat.

Det är sant att det tar lite tid innan man vänjer sig vid att andas genom en snorkel med ansiktet under vattnet, men om du är uthållig kommer du att upptäcka att det inte är så svårt. En del nybörjare övar i en simbassäng eller på grunda, vågfria ställen nära stranden. Somliga övar till och med i ett badkar.

Utrustningen man behöver

Utrustningen man behöver för att snorkeldyka är relativt enkel och inte dyr: ett cyklopöga, ett par simfenor och själva snorkeln. Men om du tänker snorkla vintertid eller i vatten som är alltför kallt för att simma i på normalt vis, kommer du förmodligen att behöva en våtdräkt, och den ökar kostnaderna väsentligt. Låt oss bara se på de tre grunddelarna i utrustningen som man behöver för att kunna börja.

Cyklopögat måste ha god passform, vara vattentätt och sitta bekvämt. Det måste också vara försett med ett näsuttag för tryckutjämning, en konstruktion som gör att man kan klämma ihop näsborrarna från utsidan av cyklopögat. Varför kommer att förklaras längre fram. Cyklopögat bör ha bra synfält och liten volym vilket innebär att glaset bör sitta nära ansiktet. Det gör att luftvolymen inne i cyklopögat minimeras. De bekvämaste cyklopögonen är tillverkade av silikon. Nu för tiden kan närsynta personer till och med få ett cyklopöga med inslipade glas.

Därefter har vi simfenorna, en på varje fot. De tillverkas vanligen av gummi och är paddelliknande simfötter som man använder för att få fart när man simmar. Det finns två olika modeller att välja mellan: en med hel fot och en med öppen häl. Om du behöver ha skor på fötterna därför att du skall gå över stenar som det sitter långhalsar på eller på en grund korallbotten innan du når djupare vatten, kommer du att behöva modellen med öppen häl. Du kan då lätt dra på dig simfötterna ovanpå skorna och börja snorkla. Simfenorna med hel fot passar direkt på fötterna och kan användas om man inte behöver någon annan fotbeklädnad än simfötterna.

Slutligen själva snorkeln. En enkel J-formad snorkel är bäst, särskilt för nybörjare, eftersom det är lätt att andas genom den. En dykarhandbok säger att röret bör ha en innerdiameter på minst två centimeter och vara 30—35 centimeter långt för att snorkeln skall vara acceptabel.

Praktiska tips hur man använder en snorkel

Snorkeln tillåter dig, som sagt, att andas utan att behöva lyfta huvudet medan du simmar vid ytan. Men hur är det när man dyker ner under ytan? Det är också möjligt, men du måste först ta ett djupt andetag. Du kommer naturligtvis att få vatten i snorkeln när den kommer under ytan. Du har kanske sett hur en vattenstråle ofta har skjutit upp från en dykares snorkel när han når ytan. Det här kallas utblåsningsmetoden, och den används för att tömma snorkeln på vatten. Den är i själva verket ganska lätt att lära sig men kräver en snärtig luftstöt. Man måste därför ha tillräckligt med luft i lungorna när man når ytan om man skall lyckas tömma snorkeln.

Somliga gillar den andra metoden bättre, men den kräver lite mer övning. Hur fungerar den metoden? När du närmar dig ytan vid uppstigningen skall du titta rakt upp. Snorkeln bör då peka något neråt. När du har huvudet i det här läget krävs det endast en liten luftstöt för att tömma snorkeln. Håll huvudet i den här ställningen tills ditt ansikte just skall till att bryta vattenytan. Böj i det här ögonblicket ner ansiktet och andas ut. Den tömda snorkeln kommer att förbli tom, och du kan andas obesvärat.

Bli inte rädd om du någon gång får vatten i snorkeln från en passerande våg trots att du fortfarande är vid ytan. Om det skulle inträffa är det bara att ge en snärtig luftstöt, så kommer snorkeln att tömmas på allt vatten.

Njut medan du snorklar

Försök lära dig att andas jämnt när du är vid ytan — andas in djupt och andas ut bestämt. Dina lungor kommer att ha nytta av det. Kom ihåg att hemligheten med att njuta när man snorklar inte är hur långt eller snabbt man simmar, utan hur mycket man kan se och utforska medan man förflyttar sig framåt. Lär dig att slappna av och att andas in så mycket luft som möjligt när du önskar dyka ner under ytan, för då kommer du att kunna stanna nere längre. Men försök inte sätta några uthållighetsrekord!

Håll armarna avslappnade längs sidan när du glider framåt. Använd endast simfötterna. Simma med långa, stadiga bensparkar och håll knäna lätt böjda. Till en början krävs det koncentration för att göra det obesvärat och smidigt, men efter ett tag kommer det att ske automatiskt. Men vad skall du göra om cyklopögat hela tiden immar igen? Ett enkelt sätt att förhindra det är att stryka på lite saliv på glaset innan man sätter på sig cyklopögat. Skölj bara bort saliven efter en stund, så kommer du att märka att glaset förblir klart ganska länge.

Ibland kan det göra ont i mellanörat när man dyker. Det kallas för squeeze och orsakas av en tryckskillnad mellan ytter- och innerörat, som vanligen uppträder sedan man har stigit ner en till två meter. Du skall inte ignorera smärtan och fortsätta nedstigningen i hopp om att den skall gå över. Det blir bara värre ju längre ner man kommer, och trumhinnan kan rentav brista. Dykartidskriften Padi Diver Manual rekommenderar att man tryckutjämnar varje meter eller mindre innan man känner någon smärta. Det gör man genom att klämma ihop näsborrarna och pressa på lite lätt som vid en snytning. Det är därför som man behöver ha ett näsuttag på cyklopögat, så att man kan klämma ihop näsborrarna medan man har cyklopögat på sig. Med tiden blir det här förfaringssättet ganska lätt, något man gör helt automatiskt. Men så fort det gör ont är det bäst att gå upp till ytan, därför att när det börjar kännas obehagligt är det meningslöst att fortsätta att tryckutjämna.

Som rekreationsform är snorkeldykning hälsosamt, bildande och uppiggande. Det är ett utmärkt sätt att kombinera motion, frisk luft och solsken för praktiskt taget alla åldersgrupper. Enbart detta att man lär sig känna igen och räkna upp namnen på några av undervattensskapelserna gör snorkeldykningen till en stimulerande utmaning för dem som är intresserade av sådant. För de flesta är det ändå likadant som för Tony, som nyligen kommit hem från att ha snorklat i vattnet runt Fijiöarna. Det är själva njutningen av ”att ha varit i en annan värld med hissnande färger” som det hela går ut på. Hans kamrat Lena håller med: ”Jag blev så begeistrad av skönheten som omgav mig att jag glömde bort var jag var någonstans!”

Hur är det att dyka med andningsutrustning?

För dem som är goda simmare och som lockas av underverken i djupare vatten eller som kanske önskar prova undervattensfotografering är apparatdykning nästa steg. Om du håller dig i god form, sköter din utrustning väl och följer de grundläggande reglerna, kan du känna dig säker när du går ner i vattnet. Men du bör aldrig dyka med andningsutrustning utan att först ha gått en särskild kurs och, om så krävs, erhållit ett certifikat av en godkänd instruktör. Även efter utbildningen bör du aldrig gå längre ner än till det djup som certifikatet gäller för. Dyk alltid tillsammans med en kamrat. I vissa länder, till exempel Australien, kräver lagen att man genomgår en medicinsk undersökning anpassad för dykare innan man börjar en sådan kurs.

Utrustningen kan vara ganska dyr. Förutom den grundutrustning som används vid snorkeldykning — cyklopöga, simfenor och snorkel — kommer du troligen att behöva en våtdräkt, om du inte dyker i varma, tropiska vatten. Du kommer också att behöva en uppblåsbar flytväst, ett viktbälte, en kniv, en andningsregulator (med ett reservmunstycke om din kamrat skulle få problem med sitt luftförråd) och en lufttub Du måste också ha sådana nödvändiga instrument som dykarklocka, djupmätare och undervattensmanometer på tuben, att du vet hur mycket luft du har kvar. Man kan lätt hyra den här utrustningen på många populära platser för sportdykning, vilket ofta visar sig ekonomiskt fördelaktigare än att köpa egen utrustning om man inte dyker ofta.

Respekt för havet och dess skapelser

”När jag snorklade vid ett rev nära Caloundra vid solkusten i Queensland i Australien, såg jag en färggrann fjärilsfisk på ungefär två meters håll”, berättar en snorklingsentusiast vid namn Peter. ”Men plötsligt blixtrade ett glänsande stålspjut förbi och träffade med ett våldsamt slag. Den lilla fisken vred sig i smärtor — den hade spetsats genom gälarna mot en sten. Den skyldige grabben erkände att han hade dödat den vackra fisken bara för övnings skull! Den var för liten att äta.” Tyvärr ökar sådana här tanklösa handlingar över hela jorden.

Föroreningen har också satt sina spår. Populära platser för sportdykning slutar ofta som soptippar, nerskräpade med plastpåsar och urdruckna flaskor och burkar. Förödande kemiska utsläpp har också blivit ett ökande problem i vissa länder. I takt med att soporna ökar flyttar fiskarna någon annanstans, medan korallerna dör.

Det är en god vana att alltid ha handskar när man apparatdyker. Men det är ändå värt att vara försiktig med vad man tar i. Den allestädes närvarande sjöborren, till exempel, sticker ut nålliknande taggar som kan tränga in i oskyddade händer. Och den vackra drakfisken tycks, även om den är liten, varna: ”Kom inte nära. Det här är mitt revir!” då den stolt visar upp sina skarpt röda och vita ränder. Bland dess krusade fenor gömmer sig bedrägliga, långa taggar som är täckta med giftigt slem. Att bara snudda vid dem kan vara smärtsamt.

Andra skapelser är svåra att upptäcka. Kantnålsfisken, till exempel, som är täckt av hudplattor, är en mästare på att kamouflera sig. Den ser precis ut som en del av vegetationen och utmanar varje dykares synförmåga. Å andra sidan fångar nakensnäckornas eller havssniglarnas intensivt klara färger ens uppmärksamhet. Men är de inte en frestande munsbit? Eventuella angripare lär sig snart att de inte är det — de är nämligen försedda med obehagliga kemiska ämnen.

Många givande scenerier

Havet är verkligen rikt på liv, för såväl snorkeldykare som apparatdykare. Korallreven är ett panorama med ett oräkneligt antal djur och koraller bara några få lugna bensparkar med simfenorna från stranden. ”Den överväldigande känslan av att vara omgiven av färggranna fiskar i alla former och storlekar, av vilka vissa äter ur handen, är något som det är svårt att hitta en motsvarighet till. Det är verkligen en stark upplevelse”, säger en dykare. Han tillägger sedan: ”Att vara där som en av dem och flyta omkring nästan helt oberörd av tyngdkraften känns fullständigt overkligt.”

Om du får en chans att snorkeldyka eller apparatdyka någon gång, kom då ihåg att man kan göra det på ett säkert sätt om man vidtar de enkla försiktighetsåtgärder som erfarna dykare rekommenderar. Kanske du också en dag kan glädja dig åt den berikande upplevelsen att få utforska skönheten i undervattensvärlden.

[Fotnot]

[Bild på sidan 16]

Drakfisk

[Bild på sidan 17]

Cyphoma gibbosum

[Bild på sidan 17]

Kirurgfisk

[Bild på sidan 17]

Nakensnäcka på en korall

[Bildkälla på sidan 15]

Med benäget tillstånd av Australian International Public Affairs