Jehovas vittnens historia i våra dagar

Del 26 — Utvidgning i Asien och Stillahavsområdet

ASIEN, jordens största världsdel, utgör en ofantlig landmassa. Vilken framgång har Jehovas vittnen med att predika för dess 1.364 millioner invånare?a De finner att det går långsamt och är svårt att vinna framgång, men framgång har de likafullt. Asien är hedendomens stamort. Det är den österländska kulturens centrum. Det är de stora icke-kristna religionernas fosterjord, muhammedanismens, hinduismens, buddismens och konfucianismens. Följaktligen finner man i Asien ett virrvarr av olika sinnesinriktningar, som är svårt att beskriva. Asiaterna är offer för traditionen och gammal folktro. Hur ologisk eller oförnuftig en viss uppfattning än kan synas det västerländska sinnet, så accepteras den av det österländska sinnet såsom ett faktum, för vilket man inte behöver något bevis. De mycket invecklade språken avspeglar ett tillstånd av förvirring på tidigt stadium och hade sin upprinnelse vid tiden för språkförbistringen vid Babel. Asiaten har svårt att förlika sig med nya sätt och metoder, att förenkla saker och ting och att göra förändringar som innebär en förbättring. Asiaterna fruktar för att bli ”omvända” och tycker illa om att andra erbjuder sig att hjälpa dem. Många framhärdar i en verklighetsfrämmande inställning till livet och vägrar att ställa sig ansikte mot ansikte med det nutida livets förhållanden. Dyrkan av avgudar och förfäder, som förekommer rikligt, och den florerande omoraliskheten (praktiskt taget inga återhållande band existerar i sedligt avseende, eftersom man inte har någon uppfattning om synd) har fått till följd att asiaten mentalt sett står mycket lågt; ja, så lågt att många för en tillvaro som inte väsentligt skiljer sig från djurens. Till sådan förnedring har djävulen lett massorna. Jehova har likväl några med ärliga, ödmjuka och ångerfulla hjärtan i dessa länder, och de blir nu uppspårade av Hans vittnen.

År 1942 var den väldiga världsdelen Asien så gott som orörd vad Jehovas vittnen angår. Det året rapporterade 406 förkunnare verksamhet i sex länder, de flesta i Indien och dess grannländer. I Japan var verksamheten förbjuden under krigsåren. Från mars till maj 1947 gjorde Sällskapets president tillsammans med sin sekreterare en omfattande resa genom Fjärran och Mellersta Östern och Främre Orienten och besökte vittnena i asiatiska länder.b Man vidtog anordningar för att öppna missionärshem i alla de olika länder man besökte. Till en början, år 1947, sändes endast sjutton missionärer ut, men år 1955 fanns det 186 missionärer fördelade på 18 länder i Asien, inbegripet Japan. Språksvårigheterna har varit ett stort hinder, och missionärerna har arbetat träget för att kunna meddela sig med människorna på deras eget språk. Antalet verksamma förkunnare i Asien var 406 år 1942, men siffran steg till 4.541 år 1955. Efter att ha kämpat med stora svårigheter har man kunnat lägga en fast grund för verksamheten i sådana länder som Libanon, Palestina, Pakistan, Burma, Thailand (Siam), Indien, Korea och vissa delar av Kina och slutligen i Japan.c

I själva verket är det Asien som skulle kallas den ”mörka” världsdelen, i förhållande till den sanna kristendomen. Lägg märke till den ringa begynnelse man kunnat göra, som framgår av tabellen här.d

1942 6 406 93.223

1947 8 475 140.661

1952 19 2.274 504.301

1955 18 4.541 915.269

I skrivande stund finns det bara ett Jehovas vittne på 280.000 invånare. Hur trängande är inte behovet av att de goda nyheterna blir predikade på denna kontinent! Men när nu en så god start har gjorts, kommer Guds ords makt och kraft att nå vida, tills många fler i detta oändliga människohav, som befinner sig i andligt mörker, har gjort om sitt tänkesätt i överensstämmelse med den rena kristendomen.

Öarna i Stilla havet

Och så till sist i denna överblick över utvidgningen av Jehovas vittnens verksamhet kommer vi till de fagra öarna i Stilla havet, som inbegriper Filippinerna, Australien, Nya Zeeland och många andra. I det väldiga Stillahavsområdet finns det mer än 110 millioner öbor: polynesier, asiater och européer. I vissa avseenden har de en bättre lott än massorna på Asiens fastland. Asiatisk kultur och religion och asiatiska tankegångar har ett ganska fast grepp om invånarna på dessa öar. Eftersom öarna under många generationer politiskt har behärskats av europeiska nationer, gör sig också demokratiska sätt och metoder märkbara. Här möts således det österländska och det västerländska sinnet, och detta får till följd ett blandat tänkesätt. En stor del av invånarna kan skaffa sig ganska omfattande världslig utbildning. Bibeln har blivit spridd i detta område på många språk under mer än ett århundrade. Allt detta har underlättat kristen utveckling och utvidgning. Livsrytmen för människorna här är inte så snabb. De är vänliga och tar gärna emot Jehovas vittnen som välkomna gäster i sina hem.

I Australien hade vittnena inrättat en avdelningsexpedition av Sällskapet Vakttornet så tidigt som 1903, och i sinom tid hade man härifrån utvidgat verksamheten till att omfatta Nya Zeeland och andra öar. Fastän kriget i Stilla havet alltjämt var i full gång år 1942, rapporterade likväl 4.275 förkunnare verksamhet i tre länder. Tidigt i februari år 1947 gjorde N. H. Knorr och M. G. Henschel en färd med flyg till alla de större platserna i Stillahavsområdet; det hölls konvent, och man utsåg platser för missionärshem och lade planer för en omfattande utvidgning.e Samma år anlände tretton Gileadmissionärer till några av dessa öar för att börja sitt undervisningsarbete. År 1955 hade antalet missionärer vuxit till 85. Antalet av de infödda som är predikande vittnen hade år 1955 ökat till den häpnadsväckande siffran 38.325.

”De skola giva ära åt Jehova, och förkunna hans lov på öarna.” (Jes. 42:12, Åk) Dessa ord får sannerligen en rent bokstavlig uppfyllelse i vår tid alltsedan 1945, vilket framgår av följande siffror.f

1942 3 4.275 701.037

1947 6 7.385 1.390.228

1952 12 26.690 3.590.037

1955 19 38.325 5.421.019

En kraftfull predikoverksamhet har kommit i gång i Stillhavsområdet, varigenom ytterligare tusental av Jehovas ”andra får” kommer att finna vägen till det teokratiska ”nya världens samhälle”, som nu befinner sig i det ”land” som kallas ”Beulah” eller ”äkta, hustrun”. År 1955 fanns det ett predikande Jehovas vittne på 2.800 öbor. Den nya världens ljus håller på att nå ut till dessa avlägset belägna platser. Inte en enda plats förbises av Jehovas rätte Herde. Vår önskan är att de timmar som används till att kungöra Jehovas härliga namn alltjämt skall växa i antal, allteftersom flera aktiva förkunnare träder in i det glädjebringande verket att predika de goda nyheterna.

Vår undersökning av den världsomfattande utvidgningen får en lämplig avslutning i följande uppställning, som ger en helhetsbild av vad Jehovas vittnen uträttat i predikoverket jorden utöver till och med år 1955.g

Världsvid rapport

1942 54 115.240 28.464.352

1947 86 207.552 43.842.305

1952 127 456.265 68.703.699

1955 158 642.929 85.832.250

Dessa siffror vittnar om en väldig kraftansträngning för att fullgöra det uppdrag som Jesus givit: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till. ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet komma.” (Matt. 24:14, NW) Det finns således bland jordens nuvarande över 2.400 millioner människor ett tjänande, predikande Jehovas vittne på 3.732 invånare. Alltjämt är emellertid Jesu ord tillämpliga: ”Ja, skörden är stor, men arbetarna äro få.” (Matt. 9:37, NW) Möjligheten till fortsatt världsvid utvidgning är mycket stor. Må Jehovas barmhärtighetsväg hållas öppen ännu litet längre, så att en ännu större del av den nu levande generationen på jorden kan vinna det sanna kristna tänkesättets ljus.

All denna världsomfattande kristna verksamhet har krävt organisation och planläggning. Millioner biblar har måst spridas. Ytterligare millioner bibliska publikationer och läroböcker har måst skrivas, tryckas och översättas till ett hundratal olika språk. Detta arbete har inte utförts av betald arbetskraft utan av åt Jehova överlämnade och honom hängivna tjänare, som anmält sig frivilligt till denna tjänst. Stora summor har skänkts som bidrag till verket, och millioner timmar har osjälviskt använts för att detta världsvida undervisningsprogram med att predika skall bli utfört. Sällskapet Vakttornets högkvarter är beläget i Brooklyn i New York och leder verksamheten genom 78 avdelningsexpeditiöner.h Tryckerier, i vilka arbetet utförs av medlemmar av Betelfamiljerna (frivilliga heltidsarbetare), är i gång i Brooklyn, i Wiesbaden i Tyskland, i Bern i Schweiz, i Jakobsberg i Sverige, i Elandsfontein i Sydafrika, i Sydney i Australien, i Toronto i Kanada och i London i England. Mindre tryckeriarbeten utförs vid praktiskt taget varje expedition. Personalen vid Betelhemmen världen utöver, som ägnar all sin tid åt arbetet på kontoren och i tryckerierna dels vid högkvarteret, i Brooklyn och dels vid de 78 avdelningsexpeditionerna, uppgår till 1.101.i

Förutom de 1.814 missionärer i främmande länder, vilka utbildats vid Gilead, finns det ett stort antal pionjärer och pionjärer med särskilt uppdrag. Antalet av dessa missionärer (på hemmafronten) är 15.197. Dessa är heltidsförkunnare, som kraftigt bidrar till predikoverkets uppbyggande. Sättet för predikandet är detsamma över hela världen. Tidskriften Vakttornet, som nu regelbundet utkommer på fyrtiotre språk och med en upplaga om 2.550.000 exemplar, sörjer för ett enhetligt, andligt kosthåll. Härigenom har en förundransvärd världsvid enhet i fråga om tänkesätt, tillbedjan och verksamhet kunnat uppnås och vidmakthållas.

Jehovas vittnen talar redan ett enda språk, det rena språket, bibelns sannings språk. Jehovas heliga uppenbarelser för människan har blivit samlade och bevarade i den största bok som finns, bibeln. Jehova har inte anseende till nationaliteten, och han har givit denna sitt ords skatt åt alla som älskar rättfärdighet. Bibeln riktar sig till människorna allestädes, och den är mäktig att bryta ned allt falskt tänkande. Jehovas vittnen är ständigt sysselsatta med att ivrigt studera Skriften för att utarbeta argument och bevis, som de kan använda för att hjälpa människorna på sina respektive distrikt att bli fria från ett traditionellt, oriktigt tänkesätt. Missionärer använder timmar och år till studier, för att de skall kunna meddela sig med andra på främmande infödingsspråk. Att Jehovas vittnen gör denna kraftansträngning är ett uttryck för kärlek, som de ger i syfte att hjälpa sin nästa bland världens människor. All denna samlade kärleksverksamhet frambringar en världsvid lovprisnings glädjerop till universums Suverän, Jehova. — Hebr. 4:12.

(Fortsättning följer.)

[Fotnot]

[Bild på sidan 245]

Bibeln

Sann kristendom

Muhammedanism

Hinduism

Konfucianism