Sökandet efter en ny världsordning
”DET finns inga kartor som kan vägleda oss dit vi nu är på väg, till denna nya värld som vi själva skapar. Även om världen kan se tillbaka på nio årtionden av krig, stridigheter och misstänksamhet, så låt oss också blicka framåt — mot ett nytt sekel och ett nytt millennium av fred, frihet och välstånd.”
Den amerikanske presidenten George Bush gjorde detta uttalande den 1 januari 1990. Ett liknande budskap framfördes av Sovjetunionens president, Michail Gorbatjov, som föreslog att man under 1990-talet skulle göra förenade ansträngningar för att befria ”världen från fruktan och misstroende, från onödiga vapen, från föråldrade politiska uppfattningar och militära doktriner och från konstgjorda barriärer mellan människor och stater”. — Mainichi Daily News, 3 januari 1990.
Man hade tydligen stora förhoppningar för framtiden. Ett år senare var tongångarna lika optimistiska. I det tal som president Bush höll vid kongressens öppnande den 29 januari 1991 hänsyftade han på kriget vid Persiska viken och sade: ”Det som står på spel är inte bara ett litet land [Kuwait], utan en storslagen vision — en ny världsordning där skilda nationer samlas kring ett gemensamt mål för att uppnå det som människor i alla tider strävat efter: fred och säkerhet, frihet och rättssäkerhet.”
Ett problemfyllt sökande
Det finns många problem som lägger hinder i vägen för människans sökande efter en ny världsordning. Väpnade konflikter är förvisso ett sådant problem. På tal om de då uppblossande fientligheterna i Irak och Kuwait sades det i tidskriften Time för 28 januari 1991: ”Allteftersom bomberna föll och missilerna avfyrades, kom förhoppningarna om en ny världsordning att ersättas av den gamla vanliga ofreden.” Artikeln fortsatte: ”Ingen bör föreställa sig att den så högt prisade nya världsordningen är här eller ens i annalkande.”
Nationerna har aldrig lyckats få till stånd internationell samverkan, och detta hämmar människors försök att upprätta en ny världsordning. I en rapport som publicerades i tidskriften The World & I (januari 1991) granskade en rad forskare ”supermakternas nya utrikespolitiska handlingsprogram och den inverkan de kan komma att få på den nya världsordningen”. Man drog följande slutsats: ”Historien vittnar om att gränsen mellan krig och fred är hårfin även under gynnsamma omständigheter. Internationell samverkan, i synnerhet stormakterna emellan, är avgörande för en lyckosam övergång från det kalla kriget till en ny världsordning.”
Miljömässiga problem lägger också hinder i vägen för den nya världsordning som många drömmer om. I publikationen Tillståndet i världen ’91 (en rapport från Worldwatch Institute) förklarar Lester R. Brown: ”Ingen kan med säkerhet säga hur denna nya världsordning kommer att te sig. Men om vi skall kunna forma en lovande framtid för nästa generation kommer de enorma ansträngningar som krävs för att bromsa miljöförstöringen på vår planet att dominera världens verksamheter under decennier.” Man konstaterade också att ”hälsofarliga halter av luftföroreningar har uppmätts i hundratals städer och i nivåer skadliga för grödorna i dussintals länder”. Det sades vidare: ”Samtidigt som antalet människor ökar på jorden minskar antalet djur- och växtarter. Den biologiska mångfalden hotas av biotopförstöring och föroreningar. Stigande temperatur och uttunnat ozonlager ökar hotbilden.”
Det är tydligt att människans sökande efter en ny världsordning är förenat med stora problem. Kommer hennes sökande att krönas med framgång? Kan man verkligen säga att en ny värld är nära? Hur kommer den i så fall att åstadkommas?