Frågan om födelsekontroll splittrar kyrkan
ETT stort antal katoliker har länge önskat en lättnad i kyrkans förbud mot artificiella metoder för födelsekontroll. Världens ledare, som konfronteras med fattigdom och hunger på grund av befolkningsexplosionen, har också hoppats på en ändring. Majoriteten av en kommission som påven tillsatt rekommenderade också en ändring.
Trots detta utfärdade påven Paul VI i juli 1968 sin encyklika om mänskligt liv, Humanae Vitae, i vilken han återupprepade kyrkans tidigare ställning. Den förbjöd alla metoder för artificiell födelsekontroll, inbegripet preventivpiller. Encyklikan förklarade att ”varenda äktenskaplig akt måste bevaras öppen för överförandet av liv”.
Utbredd reaktion
Uttalandet föll ned som en bomb. Det gav upphov till en explosion. En förstasidesrubrik i New York Post förkunnade: ”PÅVENS EDIKT VÄCKER STORM.” Och Sunday Examiner & Chronicle i San Francisco kommenterade:
”Det var påven Johannes XXIII som sjösatte kyrkan i förändringens hav med hjälp av Vatikankonciliet. Men det var påven Paul VI som fick hålla i rodret när vindarna blev stormigare under de fem senaste åren. ...
I och med påvens födelsekontrollencyklika har rodret nästan vridits ur ... påvens grepp.
Barken S:t Peter, som kyrkan ofta kallas, gungar svårt i vågorna av avvikande uppfattningar bland präster och lekmän.”
Stora grupper av katoliker överallt blev chockade och förargade. Sällan har så många av dem sagt rent ut så bestämt. En katolsk mor i Förenta staterna sade: ”Vad har påven att göra i mitt sovrum?” En fransman med fyra barn förklarade: ”Jag tycker att påven har fel. Jag tänker ignorera påvens förbud.”
I Brasilien visade en undersökning som gjordes av tidskriften Manchete att den stora majoriteten av kvinnor i fruktsam ålder inte var överens med påven. Också 52 procent av kvinnorna över 50 år sade att påven hade fel. Och 84 procent ansåg att familjeplanering var ett personligt ansvar som inte skulle dikteras av kyrkan.
Det rapporteras att omkring 70 procent av de katolska kvinnorna i Förenta staterna använder preventivmedel. Få av dessa ändrade uppfattning när encyklikan kom. Detta uppmärksammades av prästen Robert Fox från Loyolauniversitetet i Chicago, som rakt på sak förklarade: ”Det finns millioner människor till vilka påven tycks säga: ’Ni är i synd.’ ... De svarar: ’Å dra åt skogen!’” Denna attityd visades i en förklaring som avgavs av en organisation på 800 lekmän i Los Angeles. Den tillkännagav: ”Vi förkastar helt enkelt påven Paul VI:s förbud mot födelsekontroll och ber alla mogna katoliker att göra samma sak.”
Påvens encyklika fick också ta emot chockerande stötar från många präster. Den katolske teologen John G. Milhaven sade till en stor skara som hade samlats i Fordham University i New York: ”Jag kan inte acceptera den här läran som sann, och det kan inte heller de flesta av mina kolleger, inte heller de flesta katoliker under 45 år — och inte många över den åldern heller.” Då började åhörarna, som inbegrep omkring 300 präster och nunnor, att applådera kraftigt.
Jan Bluyssen, biskop i Den Bosch i Nederländerna, förklarade utan omsvep: ”Jag kan inte hålla med encyklikan.” Franska biskopar visade att de inte heller kunde acceptera den helt. Houston Chronicle rapporterade: ”Romersk-katolska kyrkan i Frankrike har fastställt att artificiell födelsekontroll bland kyrkans medlemmar ’inte alltid är synd’. I en förklaring som avgavs i fredags sade 120 franska biskopar att romerska katoliker bör besluta individuellt huruvida de skall använda preventivmedel trots påven Paul VI:s förbud.”
Men på somliga platser blev katolska präster som opponerade sig mot förbudet straffade av konservativa biskopar och avlägsnade från sina poster.
Resultatet
En del katolska präster förkastade alltså förbudet; andra försökte mildra det; konservativa präster understödde det. Dessa teologer var öppet, och ofta vredgat, oense med varandra. Resultatet var väntat — mer förvirring. De flesta kyrkobesökares förtroende för sin kyrka blev ytterligare skakat. Många tusen förenade sig i besvikelse med andra och lämnade kyrkan.
De kyrkliga myndigheterna medger att förbudet har vidgat klyftan mellan katolikerna och deras hierarki. De medger också att det kommer att få många präster och nunnor att lämna sina befattningar, men även avskräcka unga människor från att börja ett liv i religionens tjänst.
Dessa delade meningar har inte bara medfört stor förvirring, utan de har utsatt hela systemet med påvligt styre för våldsam kritik. Tidskriften Manchester Guardian Weekly sade om detta:
”Otvivelaktigt kommer påvens encyklika på lång sikt att nedbringa respekten för hans moraliska auktoritet och för romersk-katolska kyrkans undervisning. När chocken har lagt sig ... återstår ärren av ett nytt sår som tillfogats kyrkan av hennes ledare. ...
För många katoliker är i alla händelser detta senaste uttalande ... en smärtsam påminnelse om ... fördömelsen av Galilei.”
Denna bittra motsättning beträffande födelsekontroll placerar kyrkan långt från den enhet som Guds ord säger måste existera i den sanna kristna församlingen. — 1 Kor. 1:10.