Demokratin återvänder till ”sin vagga”
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Grekland
GREKLAND har alltid varit stolt över att ha varit ”demokratins vagga”. Men det är intressant att se hur ”spädbarnet” såg ut i sin grekiska vagga på 500—300-talet f.v.t. Under denna period gjorde man avsevärda framsteg på många av människans kunskapsområden. Det filosofiska tänkandet och de sköna konsterna i allmänhet utvidgades, men ändå förblev den grekiska formen av demokrati ganska restriktiv och gällde endast individuella stadsstater, vilka sällan hade mer än 10.000 invånare. Och inte ens i dessa städer var det mer än en liten minoritet som åtnjöt denna form av demokrati, eftersom slavar, kvinnor och alla som var födda utomlands inte fick rösta.
Vad Grekland beträffar tycks ”vaggan” ha varit tom i omkring två tusen år. Från och med 1800-talet har Grekland haft ett antal olika styrelseskick — konstitutionell monarki, republik, diktatur och ockupation av främmande makt under andra världskriget. Efter andra världskriget blomstrade demokratin på nytt, fram till den 21 april 1967, då en militärregering plundrade ”vaggan”.
De överstar som bildade denna regering beskar allvarligt de medborgerliga rättigheterna, avskaffade politiska val, upplöste alla politiska partier och styrde landet med järnhand. Man förklarade att det grekiska folket inte var tillräckligt moget att leva under demokratiskt styre. Till följd av detta måste Jehovas kristna vittnen bedriva sin bibliska undervisningsverksamhet under jorden, trots att de inte hade några samhälleliga eller politiska anknytningar. Utländska vittnen som år 1969 reste från Nürnberg till Aten blev visiterade vid gränsen, och man beslagtog all deras kristna litteratur, som de hade hoppats föra med sig till sina medtroende i Grekland. När andra vittnen ansökte om pass för att besöka släktingar utomlands eller för att vara med vid kristna sammankomster, blev de ”i den allmänna ordningens intresse” nekade att lämna Grekland.
En annan förvånande händelse, som inträffade under denna onormala period av diktatur, var att inrikesdepartementet den 13 november 1970 utfärdade ett cirkulär, som gick ut på att äktenskap mellan Jehovas kristna vittnen var ”obefintliga” och som beordrade landets folkbokföringsmyndigheter att inte registrera dessa äktenskap eller de barn som fötts i dem, på grund av att ”Jehovas vittnens religion är en okänd religion”!
Endast en diktaturregering kunde utfärda ett sådant orimligt och uppenbart orättvist cirkulär, som vållade ett oerhört socialt problem. Jehovas vittnens religion är välkänd i världens alla länder, och den har också i varje avseende varit välkänd i Grekland under åtskilliga årtionden. Ledamöterna av Högsta domstolen, statsrådet och de lägre domstolarna har allesammans gjort uttalanden som går ut på att Jehovas vittnen är en ”känd religion”. Dessutom har de vigslar som förrättats enligt Jehovas kristna vittnens religiösa ceremonier under mer än sjuttio år registrerats av grekiska statens folkbokföringsbyråer. Fyra generationer barn som varit troende inom denna välkända religion hade aldrig haft några problem med att bli registrerade!
Men sex år efter inskränkningen av de medborgerliga rättigheterna inträffade något oförutsett. I november 1973 tog en annan militärjunta över. Den blev ännu mer förtryckande, men den visade sig bli kortlivad. De bedrövliga ekonomiska förhållandena i kombination med den politiska och sociala oron försvagade dess ställning. När allvarliga svårigheter utvecklade sig i Cypernfrågan och regeringen kände behov av att mobilisera landet på grund av konflikten med Turkiet, ställdes därför juntan inför komplicerade problem.
Den menade att ingenting annat återstod än att vädja till Konstantin Karamanlis, en före detta grekisk premiärminister som frivilligt gått i landsflykt, att återvända och bilda regering, vilket han gjorde den 24 juli 1974. Han hade regerat från 1955 till 1963, då han på grund av meningsskiljaktigheter med det dåvarande kungahuset lämnade landet och bosatte sig i Paris. Utan strid och blodsutgjutelse upprättades alltså en okrönt demokrati genom fria parlamentsval den 17 november och en folkomröstning den 8 december 1974.
Den nya regeringen har tre stora uppgifter att genomföra: 1) Att återställa normala politiska, sociala och ekonomiska förhållanden. Under militärjuntornas styre förlorade landet omkring 1.800 millioner kronor på grund av minskningar i turismen, penningförsändelserna från utlandet och sjöfarten, och industrins produktion minskade avsevärt. 2) Att genom parlamentet stadfästa ”hellenska demokratins” konstitution. 3) Att lösa de många kvistiga problem som uppstått till följd av Cypernfrågan och därmed förbundna stridsfrågor.
Till följd av att demokratin återvänt till sin tidigare ”vagga” kan Jehovas kristna vittnen åter samlas öppet. I slutet av 1974 hyrde vittnena ett stort basketbollstadion för att hålla ett speciellt möte, men uppenbarligen på grund av religiösa, inte politiska, påtryckningar upphävde föreståndarna kontraktet i sista minuten. Man gjorde sedan anordningar för att hålla en serie möten i en sal i ett stort hotell som ägdes av ett vittne. Ett annat möte hölls två dagar senare i en basketbollhall. Till följd av detta kunde sammanlagt 11.644 vittnen komma tillsammans till ett speciellt program för att lyssna till två medlemmar av deras styrande krets från Brooklyn i New York.
Det behöver knappast påpekas att vittnena här i Grekland var hänförda. Det var första gången på mer än sju år som de kunde samlas öppet, tack vare Jehovas välsignelse och tack vare att regeringsskicket ändrats från militärdiktatur till demokrati. Men det betyder inte att vittnena var overksamma medan förbudet mot dem var i kraft. År efter år fortsatte de nitiskt med sitt predikoarbete. — Jes. 54:17.
Under den demokratiska regering som nu styr i Grekland är vittnena fria att hålla offentliga föredrag, och de hoppas att i en nära framtid också kunna ha sina egna lokaler för gudsdyrkan, som kallas ”Rikets salar”. De planerar också att utvidga sina tryckerimöjligheter för att kunna tillgodose den ökade efterfrågan på biblisk litteratur i Grekland. Nu när regeringen håller på att utarbeta en ny konstitution, som skall slå vakt om de mänskliga rättigheterna, hoppas de att deras problem i förbindelse med registrering av äktenskap också till slut skall lösas.