Varför inte amma ditt barn?

SOM mor till fyra barn har jag funnit att amningen åstadkommer mer än att förse barnet med näring. Den bidrar till att bygga upp ett varmt, kärleksfullt förhållande mellan mor och barn. Ett barn har behov av att modern håller det tätt intill sig, att känna hennes hud mot sin, att höra hennes hjärtas rytmiska klappande och hennes röst när hon talar mjukt till det. Finns det något bättre sätt att åstadkomma detta än att modern håller sitt barn vid bröstet och ammar det?

Men nu för tiden har en mor, som ammar sitt barn, på många håll blivit en ovanlig syn. Varför är det så få kvinnor i våra dagar som väljer detta sätt att ge sitt barn mat? Och varför misslyckas många mödrar som börjar att amma sitt barn? Jag har ägnat en hel del uppmärksamhet åt sådana frågor. Vad jag har lärt mig genom erfarenhet och efterforskningar kanske kan vara till hjälp för dig, i synnerhet om du är en mor som tvivlar på sin förmåga att amma sitt barn.

Har jag mjölk så det räcker?

Det var en fråga jag brukade ställa mig. Jag oroade mig, därför att jag trodde att barn skriker bara när de är hungriga. Barn skriker ibland för att de är våta eller behöver rapa. Ofta är allt de behöver att man ger dem en kram och kelar litet med dem. Sådan tillgivenhet kan vara lika viktig för dem som mat.

I själva verket behöver du inte oroa dig för att din mjölk inte skall räcka till. Varför inte det? Därför att mjölkproduktionen fungerar enligt lagen om tillgång och efterfrågan. Ju mer barnet suger, desto mer mjölk kommer brösten att stimuleras att ge. Även om du får tvillingar, kommer dina bröst genom sugningen att stimuleras att ge mjölk så att det räcker för båda barnen. Detta är verkligen ett förunderligt system, där tillgången styrs av efterfrågan, utformat av en allvis Skapare.

Ett sätt på vilket du kan avgöra att ditt barn får tillräckligt med mat är att det ofta väter blöjorna. Något måste gå in i barnet för att blöjorna skall kunna bli våta! Och om ditt barn är på gott humör för det mesta och ökar i vikt i rimlig takt, så får det tillräckligt att äta. En genomsnittlig viktökning av 450 gram per månad eller 115 till 200 gram per vecka är tillräcklig.

Amningsschema

Du kanske har hört att barnet skall ammas regelbundet, låt oss säga var tredje timme. I den tron försökte jag ge mitt första barn mat efter klockan i stället för efter barnets hungriga mage. Om det vaknade och ville ha mat innan det var matdags enligt schemat, blev jag orolig och nervös. Jag kunde inte förstå varför barnet inte kunde veta att det inte var matdags ännu.

Men när vi fick vårt fjärde barn, hade jag kommit underfund med att man inte skulle bry sig om klockan när det gällde mattiderna. Till min förvåning fann jag att jag nu hade ett belåtet barn och själv kände mig avspänd och tillfreds. Pröva det och se om det inte fungerar för dig.

Om du har ett barn som sover mycket, kan det dock vara nödvändigt att väcka det och ge det mat. Det är inte ovanligt att ett barn sover fem timmar i taget eller mer, förhoppningsvis på natten. Men om det sover så länge mer än en period under dygnet, är det tillrådligt att väcka det och kanske ge det mat med tre timmars mellanrum. Du kommer förmodligen att finna att det inte dröjer så länge innan barnet funnit sin egen rytm.

Det krävs beslutsamhet

Eftersom det nu för tiden är så få mödrar som ammar sina barn, är det många läkare som inte har så stor erfarenhet av denna uppfödningsmetod. Läkarna är naturligtvis medvetna om att modersmjölken är bättre mat för spädbarnen än komjölk. Detta framgår tydligt av medicinsk litteratur. Men eftersom det blivit så vanligt med flaskuppfödning, kanske en läkare avråder dig från att amma ditt barn, helt enkelt därför att han själv inte är förtrogen med denna metod. Vad skall du då göra?

Det finns andra läkare. Tala med kvinnor som har ammat sina barn och fråga dem vilken läkare de gick till och om han verkligen stödde dem i deras önskan att amma barnet. Sök upp honom i så fall och tala om för honom att du vill amma ditt barn. Gör detta före barnets födelse. Se dig om efter en läkare som du gillar.

I vissa länder är det viktigt att mamman klart och tydligt deklarerar att hon beslutat sig för att amma sitt barn, om hon föder på sjukhus. Doktor Jean Mayer, som är professor i näringslära vid Harvarduniversitetet i USA, säger till exempel: ”På sjukhus som domineras av män avråder man officiellt från bröstuppfödning. Om den nyblivna modern inte tydligt tillkännagett sin vilja att amma sitt barn, ger man henne en spruta med östrogener, innan hon ens hunnit vakna upp ur narkosen, i avsikt att få henne att ’sina’.” Men även om man fått sprutor för att ”sina”, kan amning återställa en god tillgång på mjölk.

På din begäran kan somliga sjukhus tillåta att ditt barn får stanna hos dig under din sjukhusvistelse. Om sjukhuset inte har något sådant ”inlogeringsprogram”, begär då att man ger dig ditt barn åtminstone var tredje timme eller när det blir hungrigt. Det betyder naturligtvis också att du får ha barnet hos dig under natten för att kunna ge det mat. Begär att man inte ger barnet någon flaskmat på sjukhusets spädbarnsavdelning, eftersom det skulle förstöra barnets aptit och på så sätt inverka ogynnsamt på din mjölkproduktion.

Somliga läkare har låtit sina patienter amma sina nyfödda spädbarn redan i förlossningssängen. Detta är att rekommendera, eftersom den nyföddes sugande stimulerar mjölkproduktionen. Men det tjänar också ett annat syfte — det stimulerar moderns livmoder att dra ihop sig och kan bidra till att minska blödningen.

Om något medicinskt problem uppstår i samband med din amning, så se till att doktorn förstår att du mycket gärna vill fortsätta att amma. Gör på egen hand en del efterforskningar om problemet. På så sätt kan du visa läkaren att du är tillräckligt intresserad av att amma för att ta reda på hur du skall klara av hinder som kan uppstå. Om läkaren av någon medicinsk orsak insisterar på att du slutar amma, föreslå då att du slutar endast tillfälligt. För att hålla mjölkproduktionen i gång måste du då själv pumpa mjölken ur brösten under den tid du inte ammar barnet. Längre fram, när situationen har förbättrats, kan du börja amma igen.

Du kommer att få lön för din beslutsamhet att lyckas med amningen. Mödrar som ammar sina barn har till exempel lägre frekvens av bröstcancer. Och om du är nervös till din läggning, kan du få hjälp att slappna av genom att du sätter dig ner med jämna mellanrum under dagen för att amma. Amningen får kroppen att producera hormoner som har lugnande inverkan. Och med tanke på dessa farofyllda tider, då katastrofer hotar, kan man fråga sig: ”Skulle mitt barn kunna överleva svåra tider på nödransoner utan bröstmjölk?”

Och ni äkta män: Eftersom din åsikt om hur ditt barn skall födas upp förmodligen betyder mer för din hustru än någon annan skulle kunna tro, så ge henne allt det stöd du kan i hennes strävan att amma barnet.

Bröstvårtornas vård

Somliga kvinnor har problem med såriga bröstvårtor, i synnerhet rödhåriga kvinnor och kvinnor med ljus hy, och detta har fått dem att upphöra med amningen. Men ett förberedelseprogram, som påbörjas innan barnet föds, förhindrar vanligen att detta problem uppstår.

Först och främst föreslås det att tvål används sparsamt på bröstvårtorna, om man alls använder den, eftersom den har en tendens att torka ut huden, som då har lättare att spricka. För att hålla bröstvårtorna smidiga rekommenderas att du dagligen drar i dem ganska hårt flera gånger, men inte så att det gör ont. Utför denna övning en eller två gånger om dagen. Efteråt är det bra att smörja in bröstvårtorna med till exempel lanolin.

För att öppna mjölkgångarna och därigenom minska risken för mjölkstockning, som ibland uppträder efter förlossningen, rekommenderas det att du, omkring sex veckor innan barnet föds, med händerna börjar försöka pressa ut litet kolostrum ur brösten. Kolostrum är den gulaktiga vätska som finns i brösten innan den egentliga mjölkproduktionen kommer i gång.

För att pressa ut kolostrum håller du med handen om bröstet. Sätt tummen ovanpå och pekfingret på undersidan av bröstet i kanten av vårtgården. Kläm sedan försiktigt ihop tummen och fingret, men var noga med att fingret och tummen inte glider ut mot bröstvårtan. Vrid fingret och tummen kring vårtgården några gånger för att nå alla mjölkgångarna och på så sätt hjälpa till att öppna dem. Till att börja med kanske du bara får fram en liten droppe, om ens så mycket, men var inte orolig. Det har ingen inverkan på hur mycket mjölk du kommer att få sedan.

Om du har såriga bröstvårtor sedan barnet är fött, så bli inte förtvivlad. Jag fann att det är nyttigt att så mycket som möjligt utsätta bröstvårtorna för luftens inverkan. Var därför noga med att du ger brösten tid att torka innan du täcker över dem efter amningen. Jag fann att det gjorde underverk att bestryka det såriga området med vitamin E. Andra rekommenderar lanolin eller A- och D-vitaminsalva.

Om dina bröstvårtor är såriga, kanske du tror att det hjälper om du ammar mindre ofta. Men det förhåller sig vanligen tvärtom. Amma oftare, låt oss säga varannan timme eller med två och en halv timmes mellanrum. På så sätt hålls brösten lagom tomma. Barnet är då inte heller lika hungrigt varje gång och suger inte lika glupskt, vilket skulle kunna irritera bröstvårtorna. Det är också bra att begränsa amningen till tio minuter vid varje bröst.

Hur mjölkproduktionen upprätthålls

För att mjölkproduktionen inte skall minska är det viktigt att du ammar barnet vid båda brösten vid varje amningstillfälle. Om du senaste gången ammade sist vid vänstra bröstet, så börja vid vänstra bröstet nästa gång du ammar det. När det bröstet är tomt, så flytta barnet till det högra. Börja med högra bröstet nästa gång du ammar. Jag använde en liten säkerhetsnål för att komma ihåg vilket bröst jag skulle börja med nästa gång. Sätt bara fast den i behån.

Du kanske finner att barnet blir grinigt och vill ha mat oftare när det är omkring sex veckor och sedan återigen när det är omkring tre månader. Det betyder bara att barnet växer, och det här är dess eget sätt att öka din mjölkproduktion. Amma barnet när det vill ha mat, så skall du finna att det är tillbaka i sin vanliga rytm efter ett dygn.

När man skall börja med fast föda

Det är bäst att inte ha för bråttom att börja ge barnet fast föda. Din mjölk är allt det behöver under de första månaderna av sitt liv. Det behöver inte ens vatten, eftersom mjölken tillgodoser vätskebehovet.

I allmänhet låter barnet dig veta när det är tid att börja ge det fast föda. Det gör detta genom att plötsligt öka sin efterfrågan på mat. Om du har försökt öka antalet amningstillfällen under en period av omkring fem dagar och detta ändå inte tillfredsställer barnets glupande aptit, så betyder det att barnet är redo för fast föda. Börja med fasta födoämnen, ett i taget, och långsamt. Om barnet får utslag eller någon annan allergisk reaktion, kan du då lätt säga vilket födoämne som bär skulden.

Jag började ge vårt yngsta barn fasta födoämnen vid fem månaders ålder. Han fick bara min mjölk fram till den tiden och växte duktigt. När vi började med fasta födoämnen, fann jag att han kunde sitta upp och klara det hela mycket bättre än yngre barn. Jag fann också till min överraskning att vi hade sparat en hel del pengar, eftersom vi inte hade köpt någon barnmat under dessa månader. Vi köpte inte heller någon barnvälling eller några nappflaskor! När barnet var fem månader började jag helt enkelt ta av den mat vi själva åt och mosa den tillräckligt för att barnet skulle kunna tillgodogöra sig den.

Hur länge skall amningen pågå?

Betyder det att du skall upphöra med amningen när du börjar ge ditt barn fasta födoämnen? Inte alls! Du utökar helt enkelt barnets mjölkdiet med fasta födoämnen. När skall du då sluta att amma?

Israelitiska mödrar ammade sina barn i två och ett halvt till tre år eller längre. Bibeln visar att Abrahams till åren komna hustru Sara inte avvande sin son Isak förrän han var fem år gammal. Andra kvinnor sägs ha ammat ännu längre. I Saturday Review of the Sciences för maj 1973 hette det:

”De tidiga indierna trodde att ju längre ett barn fick bröstmjölk, desto längre skulle det leva. Det var därför inte något ovanligt att man ammade barnen tills de var åtta eller nio år gamla. Ända till för 40 år sedan ammade kinesiska och japanska mödrar sina barn så länge som 5 och 6 år.”

Nu kanske du tänker: ”Vem vill amma så länge? Folk skulle tro att det var något fel med mig.” Ja, vi lever i andra tider nu. Men vi kanske kan fråga oss om vi själva och våra barn inte skulle få gagn av att vi ammade litet längre än våra dagars samhälle menar att vi skall göra. Det är inte något egendomligt nu för tiden att få se ett barn, som nyss lärt sig gå, dricka ur nappflaska. Varför skulle det då vara så egendomligt att fortsätta att amma låt oss säga minst ett år eller något mer? I boken Touching säger Ashley Montagu:

”Ett antal forskare har visat vilka fördelar det har för barnets följande utveckling ända upp till vuxen ålder, om man ammar det under det första levnadsåret. Rönen tyder på att ett spädbarn bör ammas under minst tolv månader, och amningen bör inte upphöra förrän barnet är redo för detta, och det bör ske genom att man undan för undan börjar ersätta mjölken med fasta födoämnen, vilket kan börja vid sex månaders ålder. Modern känner vanligen på sig när barnet är redo att avvänjas.”

Jag har fortsatt att amma vårt yngsta barn ganska länge sedan han lärt sig gå och finner att han undan för undan lägger bort spädbarnets drag och blir en liten pojke.

Det är inget tvivel om saken: Jag kommer alltid att se tillbaka på den här tiden i mitt liv och tacka min Skapare, Jehova Gud, för denna gåva han ger åt ammande mödrar — det vackra, underbara förhållande jag haft till mina barn. — Insänt.