Befolkningsexplosionen — hur stor är faran?
VAD har förorsakat denna befolkningsexplosion under senare delen av 1900-talet? Den beror i viss mån på att dödstalet minskat över hela världen tack vare förbättrad medicinsk vård och bättre ekonomiska och sociala förhållanden. Detta har fått till följd att färre spädbarn dör och fler människor lever längre. I synnerhet i de mindre utvecklade länderna har det trots minskningen av antalet döda inte skett en motsvarande minskning av antalet födda. Om vi bortser från de uppenbara sexuella motiven, kan vi därför ställa frågan: Varför skaffar man sig barn?
● Barn tillfredsställer den naturliga längtan efter föräldraskap. Många gifta par tycker att deras äktenskap är ofullständigt, om de inte har barn. Barn tillfredsställer det psykologiska behovet att ha någon att älska och bli älskad av.
● Vissa religioner uppmanar sina anhängare att skaffa många barn.
● I många länder är barnen en ekonomisk tillgång för familjen. De hjälper till med arbetet på åkern. Föräldrarna litar ofta på att de skall skänka dem trygghet på deras ålderdom.
● Barn betraktas som en fortsättning av föräldrarna. De för familjens namn och kulturella arv vidare till kommande generationer.
● Barn, och i somliga samhällen då i synnerhet söner, skänker familjen social status.
Det är alltså tydligt att barnafödandet för de flesta människor är en naturlig del av livet.
Varför denna plötsliga befolkningsexplosion?
”Gud välsignade dem. Gud sade till dem: ’Var fruktsamma och föröka er, och uppfyll jorden och lägg den under er.’” Ända sedan denna befallning gavs har människorna förökat sig och långsamt uppfyllt jorden. — 1 Moseboken 1:28.
Alltifrån historiens början har många människor betraktat barn som en gåva från Gud. Fruktsamhet och barnafödande har utgjort själva grunden för människans välstånd och trygghet. Söner och döttrar hjälpte inte bara till på gården och i huset, utan kunde också lagligen försvara familjens intressen. (Psalm 127:3—5) Om en kvinna var ofruktsam, betraktades det ofta som en skam och en olycka. — 1 Moseboken 30:1; 1 Samuelsboken 1:4—11.
Sålunda utgjorde befolkningsökningen i det flydda grunden till människans framsteg. Men nu är den ett av de största problem som hotar människans framtid. Demografer (befolkningsanalytiker) beskriver den nuvarande tillväxttakten som en befolkningsexplosion. Varför?
Roten till problemet ligger i det sätt varpå befolkningen ökar. Den ökar inte lineärt (2, 3, 4, 5, 6 osv.) utan exponentiellt (2, 4, 8, 16, 32 osv.).
Denna exponentiella befolkningsökning utgör en potentiell fara. Varför? Professor J. Forrester vid Massachusetts Institute of Technology förklarar: ”Exponentiell ökning är förrädisk och vilseledande. En variabel kan fortsätta att fördubblas många gånger utan att den tycks nå någon anmärkningsvärd storlek. Men så efter ytterligare en eller två fördubblingar ... tycks den plötsligt bli överväldigande.” Men hur påverkar detta världens befolkning?
När människor började bosätta sig utöver jorden, ökade befolkningen under en lång tid mycket långsamt — ända fram till detta århundrade. Efter 4.000 år av i bibeln upptecknad historia hade till exempel befolkningen vuxit till uppskattningsvis 300 millioner människor på Jesu tid.
Världens befolkning nådde inte en milliard förrän i början av 1800-talet. Lägg nu märke till hur den sedan accelererade. År 1930, omkring 100 år senare, hade befolkningen fördubblats till två milliarder. På 30 år ökade befolkningen sedan med ytterligare en milliard och nådde tre milliarder år 1960. År 1975, endast 15 år senare, hade folkmängden oroväckande nog stigit till fyra milliarder. Och nu beräknas världens befolkning uppgå till mera än 4,6 milliarder. (Se diagrammet på sidan 8.)
Vad som skulle kunna hända
Enligt en försiktig beräkning kommer 5-milliarderstrecket att uppnås år 1987. Och före sekelskiftet kan vår lilla planet komma att hysa över 6 milliarder människor.
Den årliga befolkningsökningen sedan 1950-talet har emellertid legat på omkring två procent. Med nuvarande tillväxttakt kommer befolkningen att fördubblas på 35 år. Därefter skulle ökningen ske allt snabbare, och folkmängden skulle kanske, om ökningen fortsatte, nå 50 milliarder i slutet av det 21:a århundradet. Jordens hela landområde skulle kunna bli en enda jättelik stad.
Om det vore möjligt att reducera befolkningens tillväxttakt från två procent till en procent, skulle det då lösa befolkningsproblemet? Med en tillväxttakt på en procent skulle jordens befolkning fördubblas på 70 år i stället för på 35 år. Men problemet skulle inte lösas. Det skulle bara skjutas upp.
Somliga demografer förutsäger att folkmängden kommer att stabilisera sig vid omkring 15 milliarder (andra föreslår 10,5 milliarder) omkring år 2110. De hoppas att förbättrade metoder för befolkningskontroll skall kunna åstadkomma detta. En sådan förutsägelse är emellertid ren spekulation. Många komplicerade faktorer och oförutsedda händelser är inbegripna.
I högt industrialiserade länder, som Förenta staterna, har till exempel den totala tillväxttakten varit lägre än i de icke-industrialiserade länderna. Men nyligen började barnafödandet öka mycket kraftigt i Förenta staterna. I tidskriften Time för 22 februari 1982 sägs det:
”Födelsetalet i Förenta staterna är faktiskt nu högre än det varit på över tio år. Efter att ha sjunkit så lågt som till 14,5 (nyfödda per tusen invånare) hade det ökat till 16,2 år 1980 och förväntas nå 17,1 detta år. En sedan ökning är inte bara en topp på demografernas diagram. Den har olycksbådande övertoner.”
Men övertonerna är inte bara ”olycksbådande” för Förenta staterna; befolkningsexplosionen i världen utgör ett verkligt hot på grund av dess många verkningar jorden utöver. Vilka är några av dessa verkningar?
Överbefolkningens verkningar
Många experiment på djur visar att när beståndet är litet, ökar de snabbt i antal. Men när tätheten ökar över en viss nivå, börjar djuren uppvisa ett abnormt beteende. Till slut bryter deras samhälle samman.
Ett belysande exempel är de försök som gjorts på råttor av dr John B. Calhoun: Trots att djuren hade tillräckligt med föda och fick medicinsk vård, började vissa hannar uppvisa ett mer aggressivt beteende när det blev trängre i burarna. De blev till exempel överdrivet sexuellt aktiva, och en del började till och med äta upp sina ungar, medan andra blev fullständigt passiva och drog sig undan från kolonin. Hos honorna märktes en skarp ökning av antalet missfall och dödsfall under dräktigheten, och en del honor brydde sig inte om att ge sina ungar di eller att ta hand om dem.
Ett sådant patologiskt beteende hos djur som blir alltför trångbodda har gett upphov åt spekulationer kring det mänskliga beteendet under liknande omständigheter. Somliga anser att det förekommer fler fall av mentala problem, alkoholism, narkotikamissbruk, brott och självmord i överbefolkade områden. Detta mönster har också observerats i vissa bostadsområden, flyktingläger, fabriker, klassrum och liknande, när det blir för mycket folk.
Internationella problem
I dag bor ungefär 75 procent av jordens befolkning i de underutvecklade länderna. Omkring 40 procent lever i ytterlig fattigdom. Dessutom har de mindre utvecklade länderna de högsta födelsetalen i världen.
Kan vi vänta att befolkningen skall minska i de fattiga länderna? Nej, inte enligt FN:s befolkningsfond. Den förutsäger att omkring år 2110 kommer ungefär 90 procent av världens befolkning att bo i det vi nu kallar de underutvecklade länderna. Vad kommer detta att innebära?
När folkmängden fortsätter att stiga, kan de politiska och ekonomiska svårigheterna komma att öka enormt i många länder. En befolkning som ökar tills den befinner sig på svältgränsen måste välja mellan att svälta ihjäl eller tvingas emigrera eller invadera någon annans territorium. Detta skulle kunna leda till politiska oroligheter och öka risken för revolution, aggression eller väpnad konflikt.
En ny våg av internationell utvandring från de fattiga länderna till de mer välbärgade har redan börjat. Detta skapar många problem för de berörda regeringarna. Utvisningen av hundratusentals utländska medborgare från Nigeria illustrerar detta. Men kan man klandra människor för att de utvandrar, när de vet att andra länder har den föda eller de tillgångar de själva saknar?
Det rapporteras att en person som föds i något av de rika industrialiserade länderna under sin livstid kommer att konsumera mellan 20 och 40 gånger så mycket som en person som föds i Afrika, Asien eller Latinamerika. Detta gör inte bara många av de mindre lyckligt lottade människorna förbryllade, utan det irriterar dem också. De vill ha en del av det överflöd de ser i de utvecklade länderna. Det verkar därför som om den nu så omfattande ut- och invandringen med stor säkerhet kommer att fortsätta.
Något som också är oroande är det resultat en grupp amerikanska experter kommit fram till. I sin nyligen utförda undersökning av den nuvarande världssituationen hävdar de: ”Om den nuvarande utvecklingen när det gäller världens befolkning, industrialiseringen, föroreningen, livsmedelsproduktionen och utarmningen av jordens resurser fortsätter i oförändrad takt, kommer gränsen för tillväxt på denna planet att nås någon gång under de närmaste hundra åren. Det troligaste resultatet kommer att bli en tämligen plötslig och okontrollerad minskning av både folkmängden och den industriella kapaciteten.”
Ingen lättvindig lösning
Att lösa det ömtåliga kärnvapenproblemet tycks vara lättare än att finna en tillfredsställande lösning på befolkningsproblemet. Ömsesidig fruktan för förintelse kan kanske hindra nationerna från att börja ett kärnvapenkrig, men vem kan hindra människor från att skaffa sig barn?
Skulle fruktan för livsmedelsbrist, bostadsbrist eller ekonomisk kris hindra dem? I dag ökar befolkningen mest i de länder där det råder brist på föda, brist på bostäder, ekonomisk stagnation och sorgligt undermåliga sanitära förhållanden.
För att lindra svårigheterna kanske någon kan föreslå att gamla människor inte borde leva så länge. Men vilket barn skulle frivilligt ta livet av sina föräldrar eller far- och morföräldrar för befolkningsbalansens skull?
Utgivarna av Great Decisions 1973 väcker ytterligare frågor i sitt sökande efter en lösning: ”Är det sant att ökningen måste upphöra förr eller senare på denna begränsade planet? ... Om så är fallet, har vi då den politiska viljestyrkan att ta initiativet till och acceptera de svåra beslut som krävs för att uppnå en balans? ... Om vår överlevnad står på spel, kan besluten då lämnas i enskilda människors händer? Om inte — är då en världsregering svaret?” — Kursiverat av oss.
I en ledare i den belgiska tidningen La Nouvelle Gazette, som handlar om hur man undviker ett kärnvapenkrig, presenteras också en ledtråd till lösningen på befolkningsproblemet. Det sägs: ”Den enda lösningen skulle vara att varje land i huvudsak avstod från sin suveränitet ... till förmån för en världsregering.” — Kursiverat av oss.
Är en världsregering för hela jorden verkligen möjlig? Vem skulle kunna få förtroendet att bilda en sådan regering och leda den framgångsrikt? Hur kan vi vara säkra på att den skulle åstadkomma en rättvis lösning på befolkningsproblemet? Den följande artikeln besvarar dessa angelägna frågor.
[Tabell/Bild på sidan 8]
(För formaterad text, se publikationen)
Ökningen av världens befolkning i modern tid
[Bild på sidan 5]
Jordens hela landområde skulle kunna bli en enda jättelik stad
[Bild på sidan 6]
Överbefolkning kan leda till abnormt beteende
[Bild på sidan 7]
Befolkningsexplosionen är en bidragande orsak till hungersnöden