Anglikanska kyrkan i Australien — ett söndrat hus
Från Vakna!:s korrespondent i Australien
DEBATTEN om huruvida kvinnor borde kunna prästvigas inom anglikanska kyrkan är knappast ny. Men helt nyligen har detta blivit en stor stridsfråga i Australien.
I januari 1992 tillkännagav biskopen av Canberra och Goulburn planerna på att viga ett antal kvinnliga diakoner till präster inom anglikanska kyrkan. Han ville inte invänta nästa kyrkomöte. Faktum är att kyrkomötet redan tre gånger hade tagit ställning mot sådana prästvigningar.
Tidigt i mars blev tio kvinnor slutligen vigda som anglikanska präster i Perth i Australien, trots motstånd. Det var därför inte förvånande att mycket uppmärksamhet riktades mot det annalkande kyrkomötet. Mötet i juli gav inget avgörande utslag, så ”ett urtima möte” bestämdes till den 21 november 1992.
Bara något mer än en vecka tidigare hade engelska kyrkans huvudsynod röstat för prästvigning av kvinnor. Många väntade sig att detta beslut skulle få avgörande betydelse för Australien. När det australiska kyrkomötet inleddes, gav en dagstidning följande kommentar: ”Diskussionens vågor gick höga under en dag då läget stundtals var spänt.” Innan kyrkomötets ordförande avslöjade omröstningsresultatet, vädjade han om att tillkännagivandet skulle hälsas med tystnad. När det avslöjades att mötet hade godtagit prästvigning av kvinnor, var det somliga bland åhörarna som hade svårt att hålla tillbaka sina känslor. När nyheten spred sig utanför, uppstod jubel, och serpentinerna flög genom luften.
Långt ifrån alla delade denna upprymdhet. Enligt The Sydney Morning Herald sade ärkebiskopen av Sydney: ”Vi kommer inte att kunna leva tillsammans i endräkt. ... Det kommer att finnas två samfund i samma anglikanska kyrka.” En annan präst gick så långt som till att säga att prästvigning av kvinnor var ett tecken på att ”anglikanska kyrkan i Australien är på väg att lösas upp i sina beståndsdelar”.
Bibeln ger många skäl till sådan oro. Jesus Kristus själv sade: ”Varje rike som är söndrat mot sig självt går under; och ingen stad, inget hushåll, som är söndrad mot sig själv kan stå.” — Matteus 12:25, The New English Bible.
Detta aktualiserar en fråga som verkar ha glömts bort mitt i allt kyrkans käbblande: Vad säger Bibeln om kvinnornas roll i församlingen? Bibeln fastslår visserligen att Jehova Gud värderar överlämnade män och kvinnor lika, men den anvisar ändå män och kvinnor skilda roller inom församlingen. (Galaterna 3:28) Det uttrycks på följande sätt i 1 Korinthierna 11:3: ”Varje man har Kristus som sitt huvud, men kvinnans huvud är mannen, liksom Kristi huvud är Gud.” (The New English Bible) När det gäller formell undervisning inför församlingen blev Paulus därför inspirerad av Gud att skriva: ”En kvinna måste vara en lärjunge och lyssna i stillhet och med tillbörlig undergivenhet. Jag tillåter inte en kvinna att vara lärare, inte heller får en kvinna styra över en man.” — 1 Timoteus 2:11, 12, The New English Bible.
Kristna kvinnor bör inte känna sig frustrerade över detta, eftersom de är fria att undervisa i den offentliga förkunnartjänsten precis som sådana kvinnor som Lois, Eunike, Evodia och Syntyke gjorde under den första kristna tiden. — Filipperna 4:2, 3; 2 Timoteus 1:5.