Vad händer i skolorna?

”VÅRA skolor befinner sig i kris: Kalla in poliser nu”, löd en förstasidesrubrik i en New York-tidning för en tid sedan. Skolstyrelsen i New York har egna säkerhetsvakter — en styrka på 3.200 man — som patrullerar de över 1.000 skolor som finns i staden. Nu är det emellertid många som vill att den reguljära polisen skall gripa in och trygga säkerheten i skolorna. Behövs de verkligen?

I en rubrik i The New York Times kunde man nyligen läsa: ”En rapport visar att 20 procent av eleverna i staden New York är beväpnade.” Chefen för New Yorks skolor åren 1990—1992, Joseph Fernandez, erkände: ”Jag har aldrig sett maken till det våld som nu förekommer i våra storstadsskolor. När jag tackade ja till posten som skoldirektör i New York år 1990, kunde jag inte drömma om att det var så illa. Det är inte ett övergående problem, det är en fullständig katastrof.”

Hur illa är det ställt?

Fernandez fortsätter: ”Under mina tio första månader som skoldirektör mördades i genomsnitt ett skolbarn varannan dag — de blev nerstuckna i tunnelbanan eller skjutna på skolgårdar eller i gathörn. ... Somliga skolor har femton eller sexton [säkerhetsvakter] som patrullerar dess korridorer och omgivningar.” Han tillägger: ”Våldet i våra skolor har nått epidemisk omfattning, och extraordinära åtgärder måste vidtas. Skolor i Chicago, Los Angeles, Detroit — ja, i alla de stora städerna — uppvisar nu samma mönster av nära nog apokalyptisk brutalitet.

Detta är något som borde få oss alla att skämmas. Under de två senaste decennierna har vi kommit att acceptera det oacceptabla — att amerikanska skolor har förvandlats till krigsskådeplatser. De har blivit ett skräckens och trakasseriernas hemvist i stället för en fristad för bildning och upplysning.”

Det finns säkerhetsvakter i 245 rektorsområden i Förenta staterna, och i 102 av dessa är vakterna beväpnade. De är emellertid inte de enda som bär vapen. Enligt en undersökning som utförts vid University of Michigan bär amerikanska elever med sig omkring 270.000 pistoler och revolvrar till skolan varje dag, förutom andra vapen!

I stället för att förbättras har situationen i hög grad försämrats under den senaste tiden. De metalldetektorer som används i många skolor har inte kunnat stoppa tillflödet av vapen. Under hösten 1994 ökade antalet rapporterade våldshandlingar i New Yorks skolor med 28 procent jämfört med samma period föregående år! ”För första gången någonsin”, skriver Phi Delta Kappan angående en gallupundersökning som utförts i Förenta staterna, ”kommer kategorin ’slagsmål, våldshandlingar och ungdomsgäng’ på delad förstaplats tillsammans med ’bristande disciplin’ som det största problemet i de allmänna skolorna.”

Våldet i skolorna har nått en kritisk omfattning i många länder. I en rubrik i den kanadensiska tidningen Globe and Mail kunde man nyligen läsa: ”Skolorna håller på att förvandlas till riskområden.” En australisk undersökning visar att närmare 60 procent av alla lågstadieelever i Melbourne skjutsas till och från skolan, därför att föräldrarna är rädda att barnen skall bli överfallna eller kidnappade.

Våldet är emellertid bara ett av många problem. Det finns andra företeelser i våra skolor som ger orsak till stor oro.

Moralen

Bibeln visar tydligt att otukt — dvs. att ha sexuellt umgänge med någon som man inte är gift med — är orätt. (Efesierna 5:5; 1 Thessalonikerna 4:3—5; Uppenbarelseboken 22:15) Dagens skolor lär emellertid inte ut sådana sunda moralprinciper. Detta har utan tvivel bidragit till den situation som Fernandez beskriver med orden: ”Så många som 80 procent av våra tonåringar är sexuellt aktiva.” I en högstadie- och gymnasieskola i Chicago var en tredjedel av de kvinnliga eleverna gravida!

I vissa skolor finns det daghem för elevernas barn. På många håll delar man rutinmässigt ut kondomer till eleverna i ett fåfängt försök att hejda aidsepidemin och flodvågen av utomäktenskapliga barn. Även om utdelandet av kondomer kanske inte direkt uppmuntrar eleverna att begå otukt, visar det ändå att man tolererar ett sådant uppförande. Vilken uppfattning skall de unga få om moral?

En universitetslärare med mångårig erfarenhet säger att det finns ”förvånansvärt många unga människor som menar att det inte finns något som är rätt eller fel, att man skall göra det man känner för i moraliska valsituationer”. Varför har många ungdomar den uppfattningen? Den ovan citerade läraren förklarar: ”Det kanske var deras erfarenheter i skolan som gjorde dem till agnostiker i moraliskt avseende.” Vad blir följden av en sådan normlöshet?

En ledarskribent sade nyligen beklagande: ”Det förefaller ibland som om ingen längre bär skulden för någonting — någonsin.” Ja, budskapet är att allting är tillåtet! Detta kan få en djupgående verkan på unga människor, som följande exempel visar: Vid en universitetslektion om andra världskriget och nazismen fann en professor att de flesta av hans studenter menade att ingen bar skulden för Förintelsen. ”Enligt studenternas uppfattning”, säger han, ”var Förintelsen ungefär som en naturkatastrof: Den var ofrånkomlig och oundviklig.”

Vems fel är det att unga människor inte kan skilja mellan rätt och orätt?

Kritiska tider

En före detta lärare försvarar skolorna och säger: ”Problemet har sitt upphov i samhället, och skolorna återspeglar bara de problem som finns där.” Och det är verkligen sant att det är svårt att lära ungdomar sådant som de styrande i samhället inte tillämpar.

Under en tid då vissa amerikanska regeringsrepresentanters omoraliska handlingssätt skapade rubriker i nyhetsmedierna, skrev en känd kolumnist: ”Jag begriper inte hur lärarna i denna cyniska tidsålder skall kunna lära sina elever moral. ... ’Titta på Washington!’ kommer även de minsta barnen att ropa. De vet ... att de smutsigaste bedrägerierna i historien har begåtts i detta stora vita hus.”

Bibeln har förutsagt att ”i de sista dagarna skall kritiska tider som är svåra att komma till rätta med vara här”. (2 Timoteus 3:1—5) Och nog lever vi i kritiska tider! Vad har man då gjort för att komma till rätta med den kritiska situationen i dagens skolor och hjälpa eleverna att få god utbildning? Vad kan föräldrar och elever göra? Nästa artikel tar upp dessa frågor.