Från våra läsare

Ormbett  Som herpetolog arbetar jag med att ta hand om ormar och utvinna deras gift. Artiklarna ”Skulle du vilja träffa en kobra?” (22 mars 1996), ”Habu — en orm som man bör ha respekt för” (8 juli 1996) och ”Varning! Jag är giftig” (22 augusti 1996) visade alla en positiv hållning till Jehovas skaparverk. Jag vill dock påpeka att man vid ormbett inte bör snöra åt den drabbade kroppsdelen. De flesta kan inte göra det på rätt sätt, och detta har lett till att några har mist en kroppsdel. Jag hävdar bestämt att man i stället skall binda om hela lemmen med ett tryckförband, precis som med en stukad hand eller fot. Därigenom blir giftet kvar vid bettet, medan blodtillförseln bibehålls, så att kroppsdelen ”hålls vid liv”.

P. R., England

Ett antal nyutkomna medicinska läroböcker framhåller samma tanke. Vi tackar läsaren för detta klarläggande. — RED.

Korpen  Jag var sjuk då artikeln ”Korpen — Vad är det som gör den annorlunda?” kom. (8 januari 1997) Nästan ingenting kunde göra mig på gott humör. Men den påhittiga korpen fick mig att skratta. Senare, när jag skulle göra en redovisning i skolan, hämtade jag upplysningar från olika artiklar i Vakna! Jag fick ett mycket högt betyg!

J. B., Slovakien

Inlärningssvårigheter  Tack för artikelserien ”Hjälp åt barn med inlärningssvårigheter”. (22 februari 1997) Jag är föreståndare för en privatskola och har delat ut kopior av artiklarna till lärarna. Jag har också gjort informationsblad som grundar sig på innehållet i er tidskrift. Tack för att ni behandlar detta ämne så balanserat.

E. G., Honduras

Jag är direktör för landets största icke-kommersiella organisation som verkar för barn och vuxna med ADD. Ni skall ha beröm för det tankeväckande numret om ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) och ADD (Attention Deficit Disorder). Det här är handikappande och ofta missförstådda sjukdomar. Vi uppskattar att ni visade att många som nu söker hjälp kan få rätt diagnos och god behandling. Att ni betonade föräldrars kärlek och förståelse är också viktigt.

L. R., USA

Jag har en son som lider av ADHD, och det var väldigt svårt för mig att inse att han inte bara är ”en bråkig unge”. Folk har sagt många ovänliga ord, till exempel: ”Att de inte tar itu med pojken!” Det är smärtsamt att få höra sådant med tanke på hur mycket jag har försökt fostra honom. Jag hoppas att er förklaring av den här sjukdomen skall kunna hjälpa andra att förstå att det är ett verkligt problem och att de skulle kunna vara mer uppmuntrande.

M. T., USA

Kan ni tänka er hur mycket vi, som föräldrar till ett barn med inlärningssvårigheter, tyckte om det här numret? Särskilt uppskattar vi att ni nämner hur föräldrarna berörs och att vi har en tillräckligt tung börda utan att behöva höra sårande kommentarer.

J. C. och B. C., Canada

Guds vän  Tack så mycket för artikeln ”Ungdomar frågar: Hur kan jag bli Guds vän?” (22 februari 1997) Den har hjälpt mig mycket. Jag är glad, för jag förstår nu att Jehova är min vän! Jag ser verkligen fram emot artikeln som handlar om hur man kan bevara denna vänskap.a

T. E., Italien

[Fotnot]