Kommer våra regnskogar att överleva?

I BÖRJAN av det här seklet utrotades den nordamerikanska vandringsduvan. Den var förmodligen den talrikaste fågelart som någonsin existerat. Ornitologer beräknar att antalet uppgick till mellan fem och tio miljarder för 200 år sedan!

Men på mindre än 100 år försvann detta till synes outtömliga förråd av billigt kött i något som har beskrivits som ”den mest dramatiska minskningen [av en djurart] någonsin”. På monumentet över vandringsduvan i Wyalusings nationalpark i Wisconsin i USA kan man läsa: ”Denna art utrotades på grund av människans snikenhet och tanklöshet.”

Vandringsduvans öde påminner oss om att även de mest talrika växt- och djurarter är sårbara för människans angrepp. Snikenhet och tanklöshet florerar fortfarande. Och i dag är det inte bara en enda art, utan ett helt ekosystem, som är i farozonen. Om regnskogen försvinner, kommer alla dess invånare — omkring hälften av alla arter på jorden — att försvinna tillsammans med den. Forskare hävdar att detta skulle vara ”den största biologiska katastrof som människan någonsin förorsakat”.

Det är sant att vi vet mycket mer om jordens miljö nu än vi gjorde för hundra år sedan, men denna insikt har inte varit nog för att hindra den obevekliga skövlingen av regnskogen. ”Vi förstör något som inte kan värderas i pengar”, säger botanisten Manuel Fidalgo beklagande, ”och vi har inte mycket tid på oss. Jag fruktar att de enda skogar som finns kvar om några år är de som ligger på bergssluttningar och inte kan avverkas.”

Naturforskarnas oro bottnar i att regnskogar är så svåra att återställa. Boken The Emerald Realm: Earth’s Precious Rain Forests beskriver skogsplantering som ”en långsam och dyrbar process, ... en nödlösning på problemet med skövlingen av regnskogen”. Genom nyplantering skulle man i bästa fall kunna bevara enbart några få arter av tropiska träd, och plantorna skulle kräva ständig skötsel för att inte förkvävas av ogräs.

Om en skog skall kunna återfå sin forna prakt eller inte beror på avståndet till orörd regnskog. Endast om nyplanteringen ligger i omedelbar närhet av orörd skog kan den så småningom komma att koloniseras av de tiotusentals arter som en tropisk regnskog består av. Och även under sådana omständigheter skulle processen ta hundratals år. En del områden som övergavs för flera tusen år sedan, när mayakulturen gick under, har ännu inte återhämtat sig helt.

”En ny internationalism”?

En forskare vid Smithsonian Institution i Washington D.C. har väckt förslag om att 10 procent av all existerande regnskog borde fridlysas för att bevara så många arter som möjligt åt eftervärlden. För närvarande är omkring 8 procent av den tropiska regnskogen fridlyst, men många av dessa naturreservat eller nationalparker är det bara till namnet, eftersom det varken finns pengar eller personal till att skydda den. Det är tydligt att det behövs mer drastiska åtgärder.

Naturvårdaren Peter Raven förklarar: ”För att kunna rädda regnskogen krävs en ny internationalism, en insikt om att människor överallt är delaktiga i jordens öde. Fattigdomen och svälten i världen måste avhjälpas. En ny samstämmighet nationerna emellan måste utvecklas.”

Många tycker att hans rekommendation verkar förnuftig. För att rädda regnskogarna krävs en global lösning — liksom fallet är med många andra problem som mänskligheten står inför. Svårigheten är att få till stånd en ”samstämmighet nationerna emellan” innan en global katastrof inträffar och innan skadorna blir så stora att de inte går att reparera. Som Peter Raven antyder är skövlingen av regnskogarna intimt förbunden med andra svårbemästrade problem i utvecklingsländerna, till exempel hunger och fattigdom.

De internationella insatser som gjorts för att lösa sådana problem har hittills inte haft någon större framgång. Många undrar därför: Kommer världens nationer en dag att övervinna sina trångsynta och motstridiga nationella intressen för mänsklighetens bästa, eller är strävandet efter ”en ny internationalism” bara en dröm?

Historien tycks inte ge oss något skäl till optimism. Men det finns en faktor som ofta förbises — hur regnskogens Skapare ser på saken. ”Vi måste tänka på att vi förstör en del av skapelsen”, säger Harvardprofessorn Edward O. Wilson, ”och därigenom berövar vi alla kommande generationer det som vi själva har fått i arv.”

Kommer jordens Skapare att låta människan förstöra hans händers verk? Det verkar otroligt.a Bibeln förutsäger tvärtom att Gud skall ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. (Uppenbarelseboken 11:18) Vad är då Guds lösning? Han har lovat att upprätta ett kungarike — en övernationell himmelsk regering — som skall lösa jordens alla problem och som ”aldrig kommer att fördärvas”. — Daniel 2:44.

Guds kungarike kommer inte bara att sätta stopp för människans förstöring av jorden, utan det kommer också att se till att vår planet återfår sin ursprungliga skönhet. Så småningom kommer hela jorden att bli en vacker park, precis som vår Skapare avsåg från början. (1 Moseboken 1:28; 2:15; Lukas 23:42, 43) Alla människor kommer att bli ”lärda av Jehova” att älska och uppskatta hela hans skapelse, däribland regnskogen. — Jesaja 54:13.

Psalmisten beskrev denna underbara tid med orden: ”Må ... alla skogens träd brista ut i fröjd inför Jehova. Ty han har kommit; ty han har kommit för att döma jorden. Han kommer att döma det fruktbara landet med rättfärdighet och folken med sin trofasthet.” — Psalm 96:12, 13.

Regnskogens framtid hänger lyckligtvis inte på människans ansträngningar — eller snikenhet. Bibeln ger oss skäl att vara förvissade om att Skaparen själv kommer att ingripa för att rädda våra tropiska skogar. I Guds utlovade nya värld kommer framtida generationer att få uppleva det skapelsens under som regnskogen utgör. — Uppenbarelseboken 21:1–4.

[Fotnoter]