Skövlingen av regnskogarna

EN GÅNG i tiden var vår planet omsluten av ett brett, smaragdgrönt bälte. Det var vävt av träd av alla upptänkliga slag och prytt med ett spetsmönster av breda floder.

Detta jättelika naturliga växthus var som en egen värld av skönhet och variation. Hälften av jordens alla fåglar, insekter och andra djur hade sitt hemvist där. Men trots att det var det frodigaste området på jorden, var det också ömtåligt — ömtåligare än någon kunde föreställa sig.

Den tropiska regnskogen, som vi nu kallar den, föreföll nära nog oändlig och omöjlig att utrota. Men den var inte det. Först började den försvinna från de karibiska öarna. Redan år 1671 — tio år innan dronten dog ut — uppslukades Barbados’ regnskog av sockerplantager.a Snart gick skogarna på andra öar samma öde till mötes, en försmak av en global trend som har accelererat nu på 1900-talet.

I dag är endast 5 procent av jordens yta täckt av tropisk regnskog, jämfört med 12 procent för hundra år sedan. Och varje år fälls eller bränns omkring 130.000 kvadratkilometer regnskog, vilket motsvarar ett område större än England. Om skövlingen fortsätter i denna skrämmande takt, riskerar den tropiska regnskogen — och dess invånare — att drabbas av samma öde som dronten. ”Man kan inte med säkerhet säga att regnskogen kommer att försvinna ett visst år, men om situationen inte förändras, kommer skogen att försvinna”, säger Philip Fearnside, en regnskogsforskare i Brasilien. Diana Jean Schemo sade i oktober förra året: ”Rapporter som kommit in de senaste veckorna visar att den svedjebränning som förekommit i Brasilien i år är mer omfattande än den i Indonesien, där flera av de större städerna har varit insvepta i tjocka rökmoln som spridit sig till andra länder. ... Svedjebränningen i Amazonas har ökat med 28 procent sedan förra året, enligt tillgängliga satellitbilder, och uppgifter från år 1994, de senaste som finns att tillgå, visar att avverkningen har ökat med 34 procent sedan år 1991.”

”Träd som växer i en öken”

Hur kan det komma sig att de tropiska regnskogarna, som var praktiskt taget orörda för hundra år sedan, kan utplånas så snabbt? De tempererade skogarna, som täcker cirka 20 procent av jordens yta, har inte minskat markant i omfattning de senaste 50 åren. Varför är regnskogarna så sårbara? Svaret har att göra med deras unika natur.

I sin bok Tropical Rainforest säger Arnold Newman att regnskogen träffande har beskrivits som ”träd som växer i en öken”. Han förklarar att på Borneo och i vissa delar av Amazonbäckenet finns det ”stora skogar som, förvånansvärt nog, växer på en mark som nästan enbart består av ren, vit sand”. Även om de flesta regnskogar kanske inte växer i sand, växer nästan alla på mycket mager jord i ett mycket tunt jordtäcke. I tempererade skogar kan jordlagret vara två meter djupt, men i den tropiska regnskogen är det sällan mer än fem centimeter. Hur kan den frodigaste grönskan på jorden växa i så näringsfattig mark?

Forskarna kom på lösningen på mysteriet på 1960- och 1970-talen. De fann att skogen bokstavligt talat försörjer sig själv. Större delen av de näringsämnen som växterna behöver kommer från de nedfallna kvistar och löv som täcker marken och som — tack vare den ständiga värmen och fuktigheten — snabbt bryts ner av termiter, svampar och andra organismer. Ingenting går förlorat, allting återanvänds. Genom avdunstning från trädkronorna återvinner skogen till och med 75 procent av det regn som faller över den. De moln som bildas genom denna process vattnar sedan skogen på nytt.

Detta fantastiska system har emellertid en akilleshäl. Om det får alltför stora skador, kan det inte reparera sig självt. Vid kalhuggning av mindre arealer växer skogen upp igen på några år, men om man skövlar stora områden, kanske den aldrig återhämtar sig. De häftiga regnen spolar bort näringsämnena, och den stekande solen gör att det tunna jordskiktet till sist blir så hårt att ingenting annat än grovt gräs kan växa där.

Mark, timmer och hamburgare

För utvecklingsländer med otillräckliga åkerarealer tycktes de stora, orörda skogarna bara vänta på att bli utnyttjade. En ”lättvindig” lösning var att uppmuntra fattiga, jordlösa bönder att staka ut ett område i skogen och röja det — ungefär som europeiska invandrare gjorde i den amerikanska Västern. Följderna blev emellertid katastrofala för både skogen och bönderna.

Regnskogens frodiga grönska kan ge intrycket att jorden är så bördig att vad som helst kan växa där. Men när träden är fällda, försvinner snart den illusionen. Victoria, en afrikansk kvinna som odlar en liten jordbit som hennes familj nyligen har gjort i ordning i skogen, förklarar:

”Min svärfar har just röjt och bränt den här biten skog, så att jag kan plantera jordnötter, kassava och lite bananer. I år får jag säkert en fin skörd, men om två eller tre år är jorden så utarmad att vi blir tvungna att röja ny mark. Det är arbetsamt, men det är vår enda möjlighet att överleva.”

Det finns minst 200 miljoner sådana svedjebönder som Victoria och hennes familj! Tillsammans svarar de för cirka 60 procent av den årliga skövlingen av regnskogen. Dessa kringflyttande bönder skulle säkert föredra ett lättare sätt att bruka jorden, men de har inget val. När varje dag är en kamp för att överleva, är naturvård en lyx som man inte har råd med.

Även om de flesta bönder hugger ner skogen för att få jord att odla, är det också många som gör det för att få betesmark. I Central- och Sydamerika är boskapsuppfödning en annan viktig orsak till skövlingen av regnskogen. Köttet från boskapen hamnar vanligtvis i Nordamerika, där snabbmatsrestaurangerna har en omättlig aptit på billiga hamburgare.

Ranchägarna stöter emellertid på samma problem som småbönderna. Den växtlighet som spirar upp ur askan räcker sällan som bete i mer än fem år. Att omvandla regnskogen till hamburgare är kanske lönsamt för ett litet fåtal, men det är definitivt en av de mest slösaktiga metoder för livsmedelsframställning som människan någonsin har tänkt ut.b

Ett annat betydande hot mot regnskogen är timmeravverkningen. Inte för att avverkningen i sig behöver utgöra ett hot — en del skogsbolag fäller bara vissa trädslag och gör det på ett sådant sätt att skogen snart återhämtar sig. Men två tredjedelar av de 45.000 kvadratkilometer skog som skogsbolagen årligen avverkar exploateras så hårt att endast 20 procent av träden återstår.

”Det är skrämmande att se en vacker skog jämnas med marken genom hänsynslös avverkning”, suckar botanisten Manuel Fidalgo. ”Även om det är sant att andra växter och träd kan slå rot i det röjda området, är den nya vegetationen sekundärskog, som är mycket artfattigare. Det kommer att ta hundratals eller rentav tusentals år innan skogen kan återhämta sig.”

Skogsbolagen påskyndar också skövlingen av regnskogen på andra sätt. Boskapsuppfödare och svedjebönder tar sig i regel in i regnskogen via de vägar som skogsbolagen har röjt. Ris och annan bråte som timmerhuggarna lämnar efter sig ger ibland upphov till skogsbränder, som ödelägger mer skog än timmerhuggarna har avverkat. På Borneo lade en enda sådan skogsbrand en miljon hektar regnskog i aska år 1983.

Vad görs för att rädda regnskogen?

Ansträngningar har gjorts för att avvärja dessa hot och bevara de skogar som ännu återstår. Men det är en uppgift av gigantiska mått. Staten kan skydda mindre områden med regnskog genom att göra dem till nationalparker, men i många fall förekommer fortfarande jakt, timmeravverkning och svedjebränning innanför det fridlysta områdets gränser. U-länder har inte råd att lägga ner några större summor på parkförvaltning.

Regeringar som är i desperat behov av pengar låter sig lätt lockas att sälja avverkningsrättigheter till internationella skogsbolag — kanske en av de få nationaltillgångar som kan göra det möjligt för dem att betala sina utlandsskulder. Och de miljontals kringflyttande bönderna har ingen annanstans att ta vägen än att tränga djupare in i regnskogen.

Men med tanke på att världen är så full av problem, kan vi fråga oss: Är det verkligen så viktigt att bevara regnskogarna? Vad förlorar vi på att de försvinner?

[Fotnoter]