Frågor från läsekretsen
● Vi har lärt oss att Johannes’ dop var ett dop som innebar förlåtelse för synder mot Mose lag men att vattendop i Jesu namn inte sker till förlåtelse för synder. Detta dop är en symbol av en människas överlämnande till att göra Jehovas vilja. Men de som tror att Vattendopet nu avtvår synder citerar Apostlagärningarna 2:38 till bevis för sin uppfattning. Stöder denna text deras påstående? — A. H., USA.
I Apostlagärningarna 2: 38 heter det: ”Petrus svarade dem: ’Gören bättring och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då skolen I såsom gåva undfå den helige Ande.’”
Johannes’ dop var för judar under lagförbundet och angav att de ångrade de synder de hade begått mot lagen. Att de blev döpta med Johannes’ dop visade att de ångrade sig och ville göra bättring, och Jehova förlät dem deras synder. Men det som omtalas i Apostlagärningarna 2:38 gäller en helt annan sak. Petrus talade till motståndare. Det är inte troligt att de hade underkastat sig Johannes’ dop som en förberedelse för att taga emot Kristus; i varje fall tog de inte emot honom, utan de stod honom emot och måste bära ansvaret för att han hade fastnaglats på pålen, då de ju var en del av Israels hus, över vilket Jesu blod kom. När de som lyssnade till Petrus fick höra att de var ansvariga för Jesu död, antingen personligt ansvariga eller delaktiga i ett samhällsansvar, kände de ett styng i hjärtat, insåg att de hade farit vilse och frågade vad de kunde göra för att rätta till förhållandet. Petrus sade att de skulle göra bättring och bli döpta i Jesu namn för att få sina synder förlåtna. Dessa synder var inte synder mot lagförbundet, utan de var synder mot Jesus. Det var dessa synder de måste ångra och så göra bättring. Hur skulle de kunna visa sin ånger, göra bättring och vinna förlåtelse?
Det var inte längre genom att frambära djuroffer i templet i Jerusalem som man kunde vinna förlåtelse. Denna lagförbundets anordning för syndaförlåtelse genom offer i templet ägde inte längre gällande kraft. Offret med verkningsfull kraft var nu Jesus, hans utgjutna blod; och det fanns inte heller något annat namn givet, genom vilket människor kunde vinna förlåtelse och bli frälsta. Tag emot honom och vinn förlåtelse från Gud genom honom, genom Jesus, genom det värde som hans utgjutna blod utgör. Denna ånger över synder och bättring från dem såväl som tro på Jesus och hans renande blod skulle komma till uttryck genom dop i Jesu namn. Dopet var endast en symbol. Nedsänkningen i vatten åstadkom inte i och för sig förlåtelse för synder, genom den blev inte synderna avtvagna på samma sätt som smuts tvättas bort genom ett bad. Om det vore på det sättet, då skulle man behöva bli döpt om och om igen, för att gång på gång avtvå nya synder, liksom vi badar och tvättar oss för att bli rena, en procedur som ständigt måste upprepas. Inte heller genom djuroffren blev synder bokstavligt och verkningsfullt avlägsnade; de var rätt och slätt förebilder och måste frambäras på nytt, om och om igen. Det är Jesu blod som renar från synd, inte vatten, och ”utan att blod utgjutes gives ingen förlåtelse”. — Hebr. 9:22.
Apostlagärningarna 22:16 (NW) lyder: ”Och nu, varför dröjer du? Stå upp, låt döpa dig och avtvå dina synder genom att åkalla hans namn.” Det var inte bara genom nedsänkningen i vatten, utan genom ett åkallande av hans namn, som synder kunde avtvås. Kornelius åkallade Jehovas namn, och han tog emot Kristus Jesus och blev döpt med helig ande. För att detta skulle kunna ske, måste han ha fått sina synder förlåtna, och allt detta inträffade likafullt innan han hade blivit döpt i vatten. Om man ångrar sig och gör bättring och tar emot Kristus och förtröstar på hans utgjutna blod, kan man få sina synder förlåtna. Nedsänkning i vatten i Jesu namn är betydelsefullt, men endast som en symbol av och ett offentligt vittnesbörd om att den som låter sig nedsänkas ångrar sina synder och vill göra bättring, har tagit emot Jesus och överlämnat sig till att troget göra Jehovas vilja, såsom Jesus gjorde.