Religiösa nyheter visar växande problem
PÅ SENARE år har kristenhetens kyrkosamfund fått hårda stötar genom häftiga stormar av kritik och opposition. Många av stridigheterna är interna, har uppkommit inom kyrkosystemen själva. I särskild grad har romersk-katolska kyrkan genomgått inre strider. Följande färska nyhetsnotiser visar hur dessa problem fortsätter att hopa sig med växande kraft.
MÅNGA TYSKAR LÄMNAR KYRKOSAMFUNDEN
I Västtyskland är det varje vecka i medeltal 4.800 personer som går ut ur sina kyrkosamfund, säger tidskriften Time. En orsak till att de gör detta är att de kan undgå den extra inkomstskatt som i åratal har pålagts kyrkomedlemmar och som sedan andra världskriget har tagits upp av myndigheterna i Västtyskland. Dessa skatter ger de protestantiska och romersk-katolska kyrkosamfunden mer än fem milliarder kronor i netto varje år. Men fler och fler tyskar retar sig i hög grad på denna beskattning. Eftersom det enda sättet att undgå skatten är att gå ut ur kyrkan, gör de just detta. Det beräknas att 480.000 personer formellt har avsagt sig sin religion under de tre senaste åren. Många av de nya kyrkor som byggts med skattepengar under de två senaste årtiondena står nu för det mesta tomma.
PÅVEN KRITISERAD AV ITALIENSK TIDNING — UTFRÅGAD OM KRIG
Il Tempo för 17 april 1971 hade rubriken: ”Långhåriga pacifister och flickor i snäva byxor i audiens hos påven”. Artikeln kritiserade påven för att han hade tagit emot medlemmar av ett antal poporkestrar i ”förargelseväckande kläder” efter det att Vatikanen nyligen hade fördömt sexiga klädstilar. Under audiensen med påven Paul VI frågade en av de unga musikerna honom: ”Ni som är så mäktig att ni kan förbjuda p-pillret, varför sätter ni inte i gång med att avskaffa värnplikten? Varför förbjuder ni inte katoliker att ta del i krig och våld?” Påven svarade: ”Det står inte i vår makt.”
VATIKANEN GÅR EMOT PRÄSTER
Påvens encyklika ”Humanae Vitae”, om utgavs 1968, bekräftade på nytt den katolska kyrkans förbud mot bruket av preventivmedel vid födelsekontroll. Bland de många präster som var av en annan mening var det omkring femtio som blev bestraffade av kardinal O’Boyle i Washington. Nitton av dessa präster lade fram sitt fall inför påven. De förlorade. Vatikanen har nu utfärdat sitt beslut i frågan: prästerna måste upprätthålla förbudet.
BISKOPAR KRITISERAR PRÄSTER
För någon tid sedan bemyndigade de katolska biskoparna i USA en undersökning av prästerskapet och dess problem. Undersökningen avslöjade en ”potentiellt farlig klyfta” mellan biskoparna och flertalet präster beträffande alla större problem inom kyrkan. I all synnerhet ogillade prästerna kyrkans ståndpunkt som kräver att de skall vara ogifta. Men vid sitt årsmöte i år kritiserade biskoparna undersökningen, och de applåderade när det föreslogs att undersökningen skulle förkastas. Således blir konflikten mellan prästerna och kyrkans hierarki intensivare.
KYRKAN UTMANAD PÅ IRLAND
I århundraden har Irland varit ett av de konservativaste fästena i världen för katolska kyrkan. Men nu utsätts kyrkan i detta land för tilltagande angrepp inifrån och utifrån. Den utmanas i ett flertal frågor: förhållandena mellan kyrkan och staten, avvikande åsikter bland prästerna, de ungas likgiltighet, födelsekontroll och samhällsmoral. När ärkebiskop John McQuaid i Dublin hade utsänt ett herdabrev till stod för det officiella förbudet mot preventivmedel, inträffade det att församlingsbor i två kyrkor gick ut då brevet lästes. Ärkebiskopen för hela Irland, kardinal William Conway, har medgett: ”Det blåser en storm i Västerlandets civilisation, och kyrkan är utsatt för den. Förhållandena är alls inte lugna och fridfulla.”
PRÄSTER SOM LÄMNAR SIN TJÄNST
Hur många präster lämnar sin förkunnartjänst i Förenta staterna? Det är svårt att få exakta uppgifter, men Denver Post meddelar: ”En beräkning kommer till att åtminstone 3.000 protestantiska pastorer ... och kanske 2.500 romersk-katolska präster ... lämnar sin tjänst varje år.”
INSKRIVNINGEN VID PRÄSTSEMINARIERNA AVTAR KRAFTIGT
Tidskriften Christian Heritage för maj 1971 skriver följande: ”Sedan 1966 har antalet unga män som studerar för att bli präster [i Förenta staterna] minskat med nästan hälften, enligt statistik från Washington som offentliggjorts av Centralen för tillämpad forskning inom apostolatet. För fyra år sedan var omkring 46.000 blivande präster inskrivna i seminarier i Förenta staterna. ... I oktober 1970 hade antalet minskat till omkring 24.000. Det exakta antalet för 1970 — 23.822 — återspeglar en minskning i inskrivningen på varje nivå, från läroverken till slutfasen i utbildningen av teologer.”
Dessutom meddelar Vatikanen att antalet prästvigningar över hela världen under 1970 minskade till 4.064. Detta betyder en minskning med 12,5 procent från 1969.
PRÄSTER UNDERSTÖDER MARXISTER
Åttio präster i Chile har utfärdat ett dokument som förklarar: ”Vi ser inte någon oförenlighet mellan kristna och marxister.” De sade också: ”Vi förklarar oss kategoriskt vara för ett socialistiskt system, vilket utgör den enda möjligheten att komma ifrån underutvecklingen.”
Thomas och Marjorie Melville, som tidigare varit präst respektive nunna, skrev i New York Times: ”Det är värt att lägga märke till att påvens sändebud på Cuba offentligt har beskrivit Fidel Castro som ’politiskt sett marxist men etiskt sett kristen’ och att allianser har ingåtts mellan katoliker — såväl lekman som präster — och marxister, i synnerhet i Colombia, Brasilien, Chile och Argentina.”
DOGMERNA BRYTER SAMMAN
Sociologen Martin Goldfarb i Toronto har framhållit: ”Det är tydligt att vissa sidor av de katolska dogmerna håller på att bryta samman.” När katoliker tillfrågades om de skulle följa påvens påbud eller sitt eget samvete i fråga om födelsekontroll, svarade 78 procent att de skulle följa sitt eget samvete. Och bara 37 procent sade att de trodde på kyrkans lära om obligatoriskt celibat för präster.
PREDIKNINGARNA TILLFREDSSTÄLLER INTE MÄNNISKORS BEHOV
Ordföranden för Fuller Theological Seminary i Pasadena i USA säger att många kyrkobesökare håller på att bli otåliga. Varför det? Han säger: ”Det har blivit så att det ibland är svårt att skilja gudstjänster från tillställningar inom Rotary. Många förkunnare har blivit politiska experter, ekonomiska analytiker, auktoriteter på sådana ämnen som baseball. ... Mycket ofta har innehållet i predikan blivit tunt.” Han framhåller att ”den andliga tröst som folk behöver inte alltid är tillgänglig. De är trötta på att höra om Vietnam; de får ingen personlig uppmuntran, ingen glädje, ingen högtidlighet; ingenting att bli uppeggade av.” Likväl överflödar Guds ord, bibeln, av upplysningar som uppmuntrar dem som älskar rättfärdighet. Och bibeln skildrar spännande händelser som kommer att påverka mänskligheten i den närmaste framtiden och också längre fram.
MAN VÄNDER SIG TILL EN ”NY GUD”
Den katolske teologen Gregory Baum i Toronto säger att den nutida religionen vänder sig till en ”ny gud”. Man tänker inte på Gud som en osynlig varelse som man kan nalkas med hjälp av bön, säger Baum, utan menar att ”man kan nå fram till denne nye Gud genom kunskap om sig själv, genom att tala med andra människor och genom att med hjälp av politisk och social utveckling avgöra vad som är rätt och vad som är orätt”.
Men detta är precis vad man redan har gjort under århundraden. Människor har förlitat sig på sitt eget förstånd i stället för att följa Guds vishet, som uppenbaras i bibeln. De har själva bestämt vad som är rätt och orätt och har ignorerat vad Gud säger är rätt och orätt. Dårskapen i att förlita sig på enbart mänsklig vishet är uppenbar för många nu, då de förskräckliga resultaten av ofullkomligt och ofta själviskt mänskligt styre och mänskligt tänkesätt blir allt tydligare för varje dag. För länge sedan varnade bibeln, Guds ord: ”Förtrösta på HERREN av allt ditt hjärta och förlita dig icke på ditt förstånd.” ”Förliten eder icke på furstar, icke på en människoson, han kan icke hjälpa.” — Ords. 3:5; Ps. 146:3.
”Huru ljuvliga äro icke glädjebudbärarens fotsteg, när han kommer över bergen för att förkunna frid och frambära gott budskap och förkunna frälsning, i det han säger till Sion: ’Din Gud är nu konung!’” — Jes. 52:7.