Femtio år av fruktlösa ansträngningar
”VI, DE FÖRENADE NATIONERNAS FOLK, BESLUTNA att rädda kommande släktled undan krigets gissel, som två gånger under vår livstid tillfogat mänskligheten outsägliga lidanden, att ånyo betyga vår tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna, på den enskilda människans värdighet och värde, på lika rättigheter för män och kvinnor samt för stora och små nationer, ...” — Inledning till Förenta nationernas stadga.
DEN 24 oktober 1995 firar Förenta nationerna sitt 50-årsjubileum. Alla de 185 medlemsstaterna har förbundit sig att handla i överensstämmelse med organisationens ursprungliga ändamål och grundsatser, som finns uttryckta i stadgan — att upprätthålla internationell fred och säkerhet; att stävja aggressionshandlingar som hotar världsfreden; att främja vänskapliga relationer nationerna emellan; att slå vakt om grundläggande mänskliga friheter utan diskriminering på grund av ras, kön, språk eller religion; och att åstadkomma internationell samverkan vid lösandet av ekonomiska, sociala och kulturella problem.
I 50 år har Förenta nationerna gjort betydande ansträngningar för att åstadkomma fred och säkerhet i världen. Många menar att denna organisation kan ha förhindrat ett tredje världskrig och en ny massförstörelse genom kärnvapen. Den har försett miljontals barn med mat och medicin. Den har bidragit till att förbättra folkhälsan i många länder och har bland annat gett människor tillgång till bättre dricksvatten och vaccinering mot farliga sjukdomar. Miljontals flyktingar har fått humanitär hjälp.
Som ett erkännande av dess insatser har Förenta nationerna tilldelats Nobels fredspris fem gånger. Men den dystra sanningen är att vi ändå inte har fått uppleva en värld utan krig.
Fred och säkerhet — ett gäckande mål
Efter 50 års ansträngningar är fred och säkerhet fortfarande ett gäckande mål. I ett tal som Förenta staternas president nyligen höll inför FN:s generalförsamling gav han luft åt sin besvikelse genom att säga att ”detta århundrade, som varit så fyllt av hopp och möjligheter och bedrifter, också har varit en era av djupaste fördärv och förtvivlan”.
I slutet av år 1994 skrev The New York Times: ”För närvarande pågår närmare 150 krig och väpnade konflikter i vilka tusentals människor förlorar livet — fler civila än soldater, enligt de flesta beräkningar — och hundratusentals tvingas fly från sina hem.” Förenta nationernas informationsbyrå rapporterar att över 20 miljoner människor har förlorat livet på grund av väpnade konflikter sedan år 1945. Den amerikanska FN-ambassadören Madeleine Albright konstaterade för en tid sedan att ”regionala konflikter har blivit mer brutala i många avseenden”. Diskriminering och kränkningar av mänskliga rättigheter figurerar dagligen i nyheterna. Många nationer tycks tolerera snarare än hjälpa varandra.
Den brittiske FN-ambassadören sir David Hannay medger att Förenta nationerna ända fram till 1980-talet ”varit nära att bli ett hedersamt fiasko”. FN:s generalsekreterare, Boutros Boutros-Ghali, beklagar sig över den växande likgiltigheten och håglösheten bland medlemsstaterna när det gäller fredsbevarande operationer och konstaterar att Förenta nationerna för många av medlemmarna inte är ”av högsta prioritet”.
Nyhetsmediernas inflytande
Hur mäktigt Förenta nationerna än kan tyckas vara, gäckas ofta dess planer av politiker och nyhetsmedier. FN är maktlöst om det inte har medlemmarnas stöd. Men om den allmänna opinionen är emot en viss åtgärd, vill många av medlemsstaterna inte stödja organisationen. The Wall Street Journal skriver till exempel att ”de kapitala misslyckandena i Somalia och Bosnien har övertygat många amerikaner om att organisationen inte bara är ett slöseri med pengar, utan rentav farlig”. Denna inställning från allmänhetens sida har i sin tur fått vissa amerikanska politiker att föreslå att USA skall minska sitt ekonomiska stöd till Förenta nationerna.
Nyhetsorganisationer drar sig inte för att kritisera Förenta nationerna i skarpa ordalag. Uttryck som ”fullständigt inkompetent”, ”klumpig”, ”ineffektiv” och ”paralyserad” har öppet använts för att beskriva olika aspekter av FN:s operationer. The Washington Post National Weekly Edition skrev nyligen: ”Förenta nationerna är fortfarande en tungrodd byråkratisk apparat som kämpar för att anpassa sig efter dagens värld.”
En annan tidning citerar generalsekreterare Boutros Boutros-Ghali, som uttrycker sin besvikelse över massakern i Rwanda och säger: ”Det är ett misslyckande — inte bara för Förenta nationerna, utan för hela världssamfundet — och vi är alla ansvariga för detta misslyckande.” Ett populärt nyhetsprogram i TV konstaterade år 1993 att Förenta nationerna ”har misslyckats med att avlägsna det största hotet mot världsfred — spridningen av kärnvapen”. Programmet talade om ett Förenta nationerna som ”i årtionden mest har varit tomma ord”.
Denna utbredda besvikelse känns svår för FN:s befattningshavare och gör deras känsla av vanmakt ännu större. Men trots dessa känslor tycks många ha fått förnyad optimism inför 50-årsjubileet och hoppas kunna börja om på nytt. FN-ambassadören Madeleine Albright gjorde sig till tolk för mångas känslor när hon visserligen erkände organisationens tillkortakommanden men ändå sade: ”Vi måste sluta upp att tala om var vi har varit och i stället tala om vart vi är på väg.”
Ja, vart är världen på väg? Kommer vi någonsin att få uppleva en värld utan krig? Vilken roll kommer Förenta nationerna i så fall att spela? Om du tror på Gud, bör du också fråga dig: Vilken roll kommer Gud att spela i allt detta?
[Ruta på sidan 4]
FRUKTLÖSA ANSTRÄNGNINGAR
Fred och säkerhet kan aldrig komma till stånd så länge det finns krig, fattigdom, brottslighet och korruption. Förenta nationerna offentliggjorde nyligen följande statistiska uppgifter:
Krig: ”Av de 82 väpnade konflikter som förekom under åren 1989—1992 var 79 inbördeskrig, många av etnisk natur; 90 procent av alla dödsoffer var civila.” — UNDPI (Förenta nationernas avdelning för offentlig information)
Vapen: ”ICRC [Internationella rödakorskommittén] beräknar att över 95 producenter i 48 länder tillverkar mellan 5 och 10 miljoner trampminor varje år.” — Förenta nationernas flyktingkommissarie (UNHCR)
”I Afrika finns omkring 30 miljoner minor, utspridda över 18 länder.” — UNHCR
Fattigdom: ”Var femte person i världen — mer än en miljard människor — lever under existensminimum, och uppskattningsvis 13—18 miljoner dör årligen av fattigdomsrelaterade orsaker.” — UNDPI
Brottslighet: ”Antalet rapporterade brott i hela världen har ökat med i genomsnitt 5 procent per år sedan 1980-talet; enbart i USA begås 35 miljoner brott varje år.” — UNDPI
Korruption: ”Korruption bland offentliga personer blir allt vanligare. I vissa länder beräknas ekonomiska brott kosta samhället en summa motsvarande 10 procent av den årliga bruttonationalprodukten.” — UNDPI