Vakttornets undervisningscentrum sänder ut missionärer
VAKTTORNETS Bibelskola Gilead har varit förlagd till flera olika platser. Mellan åren 1943 och 1960 fick 35 klasser, med elever från 95 länder, särskild utbildning i South Lansing i staten New York i Förenta staterna. Sedan flyttade skolan till världshögkvarteret i Brooklyn i New York, där verksamheten pågick i närmare 28 år. Från år 1988 till början av år 1995 bedrevs undervisningen i Wallkill i staten New York.
Under de här åren har skolan utvidgat sitt verksamhetsområde. Under dess ledning anordnades en tioveckorskurs för två klasser i Mexico; fem sådana klasser sammankallades i Tyskland; tre i Indien. Sedan år 1987 har en filial till Gileadskolan, Skolan för förordnade tjänare, hållit åttaveckorskurser i 34 länder och gett unga, kvalificerade män särskild utbildning. Den undervisning som den 99:e Gileadklassen fick vid Vakttornets nybyggda undervisningscentrum i Patterson i staten New York omfattade emellertid en tjugoveckorskurs, en kurs som inbegrep ett ingående studium av hela Bibeln, dryftande av Jehovas vittnens nutida historia och organisation samt omfattande råd och anvisningar angående missionärstjänst i främmande länder.
Den 2 september utexaminerades den 99:e klassen. Avslutningen hölls i den nya hörsalen vid Vakttornets undervisningscentrum och omfattade ett tre timmar långt program. Salen var fylld till sista plats. Ytterligare åhörarskaror vid Betelanläggningarna i Patterson, Wallkill och Brooklyn kunde ta del av programmet med elektronikens hjälp. Det var en spännande dag, inte bara för eleverna och deras släktingar och nära vänner, utan också för hundratals andra som hade varit med och hjälpt till att bygga de fina, nya skollokalerna.
I inledningstalet riktade Carey Barber, medlem av den styrande kretsen, uppmärksamheten på betydelsen av det som nu ägde rum. Han sade: ”Detta kommer att bli centrum för den mest omfattande gudomliga undervisningsverksamhet som någonsin har bedrivits på jorden.” Han förklarade att vi nu närmar oss klimax på fiendskapen mellan kvinnans säd och ormens säd. (1 Moseboken 3:15) De enda som kommer att få överleva den fruktansvärda sammanstötningen under den kommande stora vedermödan, visade han, kommer att vara de som har exakt kunskap i Guds ord och som rättar sig efter den.
”Vårt nuvarande undervisningsprogram”, förklarade han, ”är utformat för att hjälpa alla som tillhör Jehovas folk, var de än bor, att uppnå det fina, mogna tillstånd som beskrivs i Ordspråken 1:1—4 — det tillstånd som innebär att man lär känna vishet och tuktan, kan urskilja det som är förståndigt och tar emot den tuktan som ger insikt, rättfärdighet, rätt, rättrådighet och tankeförmåga.” Vilket skydd det är att ha sådana andliga resurser!
Råd till eleverna
Dessa inledande ord följdes av en serie på fem korta tal som riktades till eleverna. Harold Jackson, tidigare instruktör vid Gileadskolan och nu medlem av staben vid högkvarteret i Brooklyn, gav uppmaningen: ”Håll fast vid din gudaktiga förnöjsamhet.” Lloyd Barry, som länge varit verksam som missionär och nu är medlem av den styrande kretsen, talade över ämnet ”Tjäna Jehova med ödmjukhet”. Han förklarade att den egenskapen skulle vara viktig för eleverna när de anpassade sig till nya situationer och i deras relationer till medmissionärer, till de församlingar där de skulle tjäna och till lokalbefolkningen.
Karl Adams, som för närvarande är instruktör vid Gileadskolan, ställde frågan: ”Vad kommer tron att få dig att göra?” Han uppmanade eleverna att inte efterlikna israeliterna som klagade över förhållandena i vildmarken och längtade tillbaka till Egypten, utan i stället efterlikna Abraham, som hoppades på Guds kungarike och inte på att få återvända till kaldéernas Ur för att få en lösning på problemen. (2 Moseboken 16:2, 3; Hebréerna 11:10, 15, 16) Ulysses Glass, skolans rektor, utgick från Asafs erfarenhet, som omtalas i Psalm 73, när han gav uppmaningen: ”Räkna dina välsignelser.” Albert Schroeder, medlem av den styrande kretsens undervisningskommitté, talade över temat ”Jehova drar försorg om oss”. Som ett exempel på detta framhöll han just Gileadskolan och dess roll när det gäller att utföra det stora arbetet med att predika och göra lärjungar.
Sedan lyssnade åhörarna med stort intresse när Milton Henschel, Sällskapet Vakttornets president, talade. Temat för hans tal var ”Lemmar som hör varandra till”. Han läste och kommenterade huvudsakligen kapitel 12 i Romarbrevet och sade bland annat: ”Vi måste tänka på den mycket nära samhörigheten mellan oss och våra medbröder i församlingen.” Han tillade: ”Vi gör väl i att alltid betrakta varandra som Jehovas egendom. Må vi alltid vara hjälpsamma och inte kritiska mot varandra, inte anmärka på varandra. Vi hjälper oss själva när vi bevarar den andliga endräkten i den kristna församlingen.” Han framhöll att missionärerna kan visa sådan hjälpsamhet i samband med mathållningen i missionärshemmen genom att ta hänsyn till att alla kanske inte kan äta samma slags mat. Han uppmanade också eleverna att vara hjälpsamma och inte kritiska när de tar del i tjänsten på fältet tillsammans med medkristna som inte har det så gott ställt. Om vi verkligen är hjälpsamma och uppmuntrande mot varandra och bygger upp varandra, påpekade broder Henschel, ”kommer Jehova att älska oss för detta”. Vilken utmärkt uppmaning till missionärer som skulle tjäna i länder som skiljer sig mycket från de länder de lämnar bakom sig!
Åhörarna lär känna klassen bättre
De 48 eleverna i den 99:e klassen hade en medelålder av 32 år och hade redan ägnat i genomsnitt mer än 11 år åt heltidstjänsten.
Intervjuer, som ingick i programmet vid avslutningen, gav åhörarna tillfälle att bättre lära känna några av dem. Nikki Liebl från Förenta staterna och Simon Bolton från England berättade om händelser som hade prövat deras tro på att Jehova skulle tillgodose deras fysiska behov. De fick uppleva Jehovas omsorg när de satte heltidstjänsten främst i livet.
Isabelle Kazan, som har franska som modersmål, sade att hon hade lärt sig arabiska för att kunna predika för arabisktalande människor i sitt hemland. När hon började med detta år 1987 bestod den enda lilla arabisktalande gruppen i Paris av bara fyra bröder, förutom henne själv och en annan syster som höll på att lära sig språket. (Det var inte lätt. Det tog dem åtta timmar att förbereda sig för Vakttornsstudiet varje vecka, så att de kunde svara.) Var det värt ansträngningarna? Ja, nu finns det arabisktalande Jehovas vittnen, organiserade i fem kretsar, i hela Frankrike. En annan elev, Miko Puro, berättade att den franska han hade lärt sig i skolan hade hjälpt honom att predika för afrikanska flyktingar i hemlandet, Finland, och att han också kommer att få nytta av franskan på sitt missionärsdistrikt i Benin. Bonny Bowes berättade hur hon hade kämpat för att lära sig tala franska flytande, så att hon kunde bli effektiv i förkunnartjänsten i Quebec i Canada. Bjarki Rasmussen från Danmark berättade erfarenheter som han och hans hustru redan haft när de i flera år tjänat på Färöarna. Ja, dessa nya missionärer är verkligen erfarna heltidsförkunnare.
De nya missionärerna skulle sändas till 19 länder — i Afrika, Central- och Sydamerika, Östeuropa och Orienten. Missionärer från tidigare klasser har redan tjänat i mer än 200 länder. Många av dessa missionärer är fortfarande fullt verksamma på sina distrikt. De nya missionärerna förenar sig nu med dem i att ytterligare utvidga arbetet med att förkunna om Guds kungarike till jordens ändar. — Apostlagärningarna 1:8.
[Bilder på sidan 25]
Bilder från lektioner vid Vakttornets undervisningscentrum
[Bild på sidan 26]
Den 99:e klassen som utexaminerats från Vakttornets Bibelskola Gilead
Från vänster till höger.
Första raden: S. Heffey; E. Riley; D. Mortensen; A. Honable; J. Bolton; J. Poole; G. Siimes; L. Sousa. Andra raden: B. Pashnitski; D. Shepherd; W. Pashnitski; J. Järvinen; K. Paulsen; E. Rasmussen; C. Schewe; L. Olsson. Tredje raden: E. Paulsen; T. Samsel; B. Bowes; E. Harris; I. Kazan; N. Liebl; P. Sousa; J. Puro. Fjärde raden: K. Lager; V. Lager; K. Golden; S. Bolton; M. Johnson; S. Johnson; A. Liebl; B. Rasmussen. Femte raden: D. Harris; W. Samsel; O. Schewe; R. Heffey; L. Kazan; T. Riley; O. Järvinen; M. Puro. Sjätte raden: D. Mortensen; R. Golden; L. Honable; M. Shepherd; R. Bowes; T. Siimes; E. Poole; J. Olsson.
[Bild på sidan 27]
Fortfarande verksamma på sina distrikt: (till vänster) Charles Leathco och hans hustru, Fern, i Brasilien, utexaminerade från Gileadskolans första respektive sjätte klass; (nedan) Martha Hess, i Japan, utexaminerad från Gileadskolans sjunde klass