Redskap som användes vid ofattbar tortyr

FÅR orden ”bojor”, ”tortyr” och ”avrättning” dig att rysa? För inkvisitionens och häxprocessernas tusentals offer i Europa (mellan 1200-talet och 1800-talet) var de en smärtsam verklighet. Redskapen som du ser här, vilka finns i ett museum i Rüdesheim vid Rhen i Tyskland, är från den tiden. De ger oss en uppfattning om vad offren fick utstå.

De stackars offren utsattes för obeskrivliga plågor när de förhördes nakna sittande i inkvisitionsstolen, som var försedd med vassa taggar. Offrets armar, ben eller leder slets isär eller förstördes med hjälp av knäskruven. Kattfoten användes till att slita sönder köttet; ingen del av kroppen skonades. Spikkragen gjorde att offrets hals, skuldror och käke drabbades av kallbrand, och det ledde snabbt till blodförgiftning och död.

Inkvisitorer som hade blivit bemyndigade av romersk-katolska kyrkan använde de här och liknande redskap för att ta itu med oliktänkande — oftast vanliga människor som hade pekats ut och vilkas ”bekännelse” nu tvingades ur dem med hjälp av tortyr. Ja, under den av påven godkända inkvisitionen som gällde valdenserna blev tortyrredskapen till och med bestänkta med vigvatten.

Kristenheten bär en enorm skuldbörda för inkvisitionen. Historikern Walter Nigg förklarar: ”Kristenheten kommer inte att uppleva någon ytterligare välsignelse förrän den öppet och med djup övertygelse slutligen bekänner sin synd i samband med inkvisitionen och uppriktigt och villkorslöst avsäger sig varje form av våld i religionens namn.”

[Bilder på sidan 31]

Inkvisitionsstol

Knäskruv

Kattfot

Spikkrage

[Bildkälla]

Alla bilder: Mittelalterliches Foltermuseum Rüdesheim/Rhein