ANDRA KUNGA­BOKEN

1 Efter Ahabs död gjorde Moab+ uppror mot Israel.

2 En dag föll Ahạsja ner genom gallerverket i sin takkammare i Samaria och skadade sig. Då skickade han i väg budbärare och sa till dem: ”Gå och fråga Baal-Sebub, guden i Ekron,+ om jag kommer att återhämta mig från den här skadan.”+ 3 Men Jehovas ängel sa till Elia*+ från Tisbe: ”Gå i väg och möt budbärarna från Samarias kung och säg till dem: ’Varför tänker ni gå och fråga Baal-Sebub, guden i Ekron, om råd? Är det för att det inte finns någon Gud i Israel?+ 4 Därför säger Jehova: ”Du kommer aldrig att stiga upp från sängen som du ligger på, för du kommer utan tvekan att dö.”’” Sedan gick Elia sin väg.

5 När budbärarna kom tillbaka frågade kungen genast: ”Varför är ni redan tillbaka?” 6 De svarade: ”Det var en man som kom och mötte oss, och han sa: ’Gå tillbaka till kungen som har sänt er och säg till honom: ”Så här säger Jehova: ’Varför skickar du bud för att fråga Baal-Sebub, guden i Ekron, om råd? Är det för att det inte finns någon Gud i Israel? Nu kommer du aldrig att stiga upp från sängen som du ligger på, för du kommer utan tvekan att dö.’”’”+ 7 Då frågade han dem: ”Hur såg mannen ut som kom och mötte er och gav er budskapet?” 8 De svarade: ”Han var klädd i en mantel av hår+ och hade ett läderbälte runt midjan.”+ ”Då var det Elia från Tisbe”, sa kungen.

9 Då sände Ahạsja ett befäl med 50 man till Elia. När befälet och hans män kom till honom satt han på toppen av berget. Befälet sa till honom: ”Du som är den sanne Gudens man,+ kungen säger: ’Kom ner.’” 10 Men Elia svarade befälet: ”Om jag är en gudsman ska eld komma ner från himlen+ och förinta dig och dina 50 man.” Då kom eld ner från himlen och förintade honom och hans 50 man.

11 Och kungen sände ytterligare ett befäl med 50 man till Elia. När befälet kom upp till honom sa han: ”Du den sanne Gudens man, det här är vad kungen har sagt: ’Kom omedelbart ner.’” 12 Men Elia svarade: ”Om jag är den sanne Gudens man ska eld komma ner från himlen och förinta dig och dina 50 man.” Då kom Guds eld ner från himlen och förintade honom och hans 50 man.

13 En tredje gång sände kungen ett befäl med 50 man. Men när det tredje befälet kom upp föll han på knä inför Elia och bad om nåd. Han sa: ”Du som är den sanne Gudens man, jag ber att mitt liv och dina 50 tjänares liv ska vara något dyrbart för dig. 14 Eld från himlen har redan förintat de två andra befälen och deras trupper på 50 man, men jag ber att du ska se mitt liv som något dyrbart.”

15 Jehovas ängel sa till Elia: ”Följ med honom ner. Du behöver inte vara rädd för honom.” Så Elia reste sig och följde med honom till kungen, 16 och Elia sa till kungen: ”Så här säger Jehova: ’Du sände budbärare för att rådfråga Baal-Sebub, guden i Ekron,+ som om det inte fanns någon gud i Israel.+ Varför frågade du inte efter Guds ord? Nu kommer du aldrig att stiga upp från sängen som du ligger på, för du kommer utan tvekan att dö.’” 17 Och han dog, precis som Jehova hade sagt till Elia. Eftersom han inte hade någon son blev Jẹhoram*+ kung i hans ställe. Det blev han under det andra året som Jẹhoram,+ Jehosạfats son, var kung över Juda.

18 Ahạsjas+ historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan över Israels kungars historia.

2 Då Jehova skulle ta upp Elia+ till himlen i en stormvind+ var Elia och Elisa+ på väg från Gilgal.+ 2 Elia sa till Elisa: ”Stanna här, för Jehova har sänt mig vidare till Betel.” Men Elisa svarade: ”Så sant Jehova lever, och så sant du lever, jag lämnar dig inte.” Så gick de till Betel.+ 3 Då kom profetsönerna* i Betel ut till Elisa och sa till honom: ”Vet du att Jehova i dag kommer att ta bort din herre från hans ställning som ditt huvud?”+ Han svarade: ”Ja, det vet jag. Prata inte mer om det.”

4 Elia sa till honom: ”Elisa, stanna här, för Jehova har sänt mig vidare till Jeriko.”+ Men han svarade: ”Så sant Jehova lever, och så sant du lever, jag lämnar dig inte.” Och de kom till Jeriko. 5 Då gick profetsönerna i Jeriko fram till Elisa och sa till honom: ”Vet du att Jehova i dag kommer att ta bort din herre från hans ställning som ditt huvud?” Han svarade: ”Ja, det vet jag. Prata inte mer om det.”

6 Elia sa till Elisa: ”Stanna här, för Jehova har sänt mig vidare till Jordan.” Men han svarade: ”Så sant Jehova lever, och så sant du lever, jag lämnar dig inte.” Sedan gick de båda vidare. 7 Femtio av profetsönerna följde också med, och de ställde sig på avstånd och betraktade de två männen som stod vid Jordan. 8 Då tog Elia sin mantel*+ och rullade ihop den och slog med den på vattnet. Och vattnet delade sig, åt höger och åt vänster, och båda gick över torrskodda.+

9 Så snart de hade gått över sa Elia till Elisa: ”Säg vad du vill att jag ska göra för dig innan jag tas ifrån dig.” Då sa Elisa: ”Jag ber dig, låt mig få en dubbel del*+ av din ande.”+ 10 Han svarade: ”Du har bett om något svårt. Om du ser mig när jag tas ifrån dig ska du få vad du har bett om, men om du inte gör det ska du inte få det.”

11 Medan de gick vidare och talade med varandra kom plötsligt en stridsvagn av eld och hästar av eld+ och skilde dem åt, och Elia for upp till himlen i en stormvind.+ 12 Elisa såg det och ropade: ”Min far, min far! Israels stridsvagn och ryttare!”+ När Elia försvann ur sikte tog Elisa tag i sina kläder och rev dem i två delar.+ 13 Sedan tog han upp Elias mantel,+ som hade fallit av honom, och gick tillbaka till Jordan och ställde sig på stranden. 14 Han tog manteln som hade fallit av Elia och slog med den på vattnet och sa: ”Var är Jehova, Elias Gud?” När han slog på vattnet delade det sig, åt höger och åt vänster, och han gick över.+

15 Profetsönerna från Jeriko såg honom på avstånd och sa: ”Elias ande vilar över Elisa.”+ Och de gick emot honom och bugade sig ner till marken. 16 De sa till honom: ”Vi har 50 duktiga män bland oss. Vi ber dig, låt dem gå och söka efter din herre. Jehovas ande* har kanske lyft upp honom och kastat honom på ett av bergen eller i en av dalarna.”+ Men han sa: ”Nej, skicka inte i väg dem.” 17 Men de envisades, och till slut kände han sig besvärad och sa: ”Skicka i väg dem då.” De 50 männen skickades i väg, och de letade i tre dagar utan att hitta honom. 18 När de kom tillbaka till Elisa var han i Jeriko.+ Han sa till dem: ”Jag sa ju att ni inte skulle gå.”

19 Med tiden sa männen i staden till Elisa: ”Som du själv kan se, herre, är stadens läge bra,+ men vattnet är dåligt och marken ofruktbar.”* 20 Han sa: ”Ge mig en ny liten skål och lägg salt i den.” Då gjorde de det. 21 Sedan gick han ut till källan som vattnet kom ifrån och kastade saltet i den+ och sa: ”Så här säger Jehova: ’Jag har gjort detta vatten friskt. Aldrig mer ska det orsaka död eller ofruktsamhet.’”* 22 Och vattnet har varit friskt sedan dess, i enlighet med Elisas ord.

23 Han gick därifrån upp till Betel. Medan han var på väg kom småpojkar ut ur staden och började göra sig lustiga över honom.+ De sa gång på gång: ”Ge dig av, din flintskalle! Ge dig av, din flintskalle!” 24 Till slut vände han sig om, såg på dem och förbannade dem i Jehovas namn. Då kom två björnhonor+ ut ur skogen och rev ihjäl 42 av pojkarna.+ 25 Han gick vidare därifrån till berget Karmel,+ och sedan återvände han till Samaria.

3 Jẹhoram,+ Ahabs son, blev kung över Israel under Jehosạfats 18:e år som kung över Juda, och han regerade 12 år i Samaria. 2 Han gjorde det som var ont i Jehovas ögon, men inte i samma utsträckning som sin far och sin mor, för han avlägsnade den heliga baalsstod som hans far hade tillverkat.+ 3 Däremot höll han fast vid de synder som Jerọbeam, Nebats son, hade fått Israel att begå.+ Han vände sig inte bort från dem.

4 Mesa, Moabs kung, var fåruppfödare och brukade betala 100 000 lamm och 100 000 oklippta baggar i tribut till Israels kung. 5 Men när Ahab dog+ gjorde Moabs kung uppror mot Israels kung.+ 6 Då drog kung Jẹhoram ut från Samaria och mönstrade hela Israel. 7 Han skickade också bud till Jehosạfat, Judas kung, med orden: ”Moabs kung har gjort uppror mot mig. Följer du med mig ut i krig mot Moab?” ”Jag följer med dig”,+ sa Jehosạfat. ”Allt mitt är ditt. Mitt folk är ditt folk. Mina hästar är dina hästar.”+ 8 Och han frågade: ”Vilken väg ska vi ta?” ”Vägen genom Edoms vildmark”, svarade han.

9 Israels kung drog sedan ut med Judas kung och Edoms kung.+ När de hade vandrat omkring i sju dagar hittade de inte något vatten till soldaterna och djuren som de hade med sig. 10 Israels kung sa: ”Vad tragiskt att Jehova har kallat samman oss tre kungar bara för att ge oss i Moabs hand!” 11 Då sa Jehosạfat: ”Finns det ingen av Jehovas profeter här, så att vi kan fråga Jehova genom honom?”+ En tjänare till Israels kung svarade: ”Jo, vi har Elisa,+ Safats son, han som brukade hälla vatten över Elias händer.”*+ 12 Då sa Jehosạfat: ”Han kan berätta vad Jehovas vilja är.” Så Israels kung och Jehosạfat och Edoms kung sökte upp honom.

13 Elisa sa till Israels kung: ”Vad har jag med dig att göra?*+ Gå och fråga din fars profeter och din mors profeter.”+ Men Israels kung svarade: ”Nej, för det är Jehova som har kallat samman oss tre kungar för att ge oss i Moabs hand.” 14 Då sa Elisa: ”Så sant arméernas Jehova lever, han som jag tjänar,* om det inte hade varit för Jehosạfat,+ Judas kung, skulle jag inte se åt dig eller bry mig om dig.+ 15 Hämta någon som kan spela lyra för mig.”*+ Så fort musikern började spela kom Jehovas ande* över Elisa.+ 16 Han sa: ”Så här säger Jehova: ’Gräv dike efter dike här i dalen,* 17 för så här säger Jehova: ”Ni ska varken se vind eller regn, ändå ska den här dalen fyllas med vatten,+ och ni ska dricka, ni och er boskap och era andra djur.”’ 18 I Jehovas ögon är det här en lätt sak,+ och han ska även ge Moab i er hand.+ 19 Ni ska inta alla befästa+ och viktiga städer, och ni ska fälla alla värdefulla träd, täppa till alla vattenkällor och täcka alla bördiga åkrar med sten.”+

20 Nästa morgon, vid tiden för sädesoffret,+ kom det plötsligt vatten i riktning från Edom, och området täcktes med vatten.

21 Moabiterna fick höra att kungarna hade kommit för att strida mot dem, så de samlade alla vapenföra män* och ställde upp sig vid gränsen. 22 När de steg upp tidigt på morgonen lyste solen på vattnet, och från andra sidan, där moabiterna stod, såg vattnet blodrött ut. 23 De sa: ”Det är blod! Kungarna måste ha slagit ihjäl varandra med svärd. Därför: Mot bytet,+ Moab!” 24 När de kom in i Israels läger gick israeliterna till anfall mot moabiterna, som tog till flykten.+ Israeliterna drog in i Moab och dödade alla moabiter som kom i deras väg. 25 De jämnade städerna med marken, och männen kastade var sin sten på alla bördiga åkrar tills de täcktes med stenar. De täppte till alla vattenkällor+ och fällde alla värdefulla träd.+ Till slut var det bara stenmuren runt Kir-Hạreset+ som stod kvar, och slungkastarna omringade staden och gick till angrepp.

26 När Moabs kung såg att slaget var förlorat tog han med sig 700 soldater med svärd och försökte slå sig fram till Edoms kung,+ men de lyckades inte. 27 Då tog han sin förstfödde son, som skulle bli kung efter honom, och offrade honom som ett brännoffer+ på muren. Efter detta blev vreden mot Israel så stor att trupperna drog sig tillbaka därifrån och återvände hem.

4 En änka till en av profetsönerna+ ropade till Elisa: ”Min man, som var din tjänare, är död. Du vet ju själv att din tjänare hade djup respekt för Jehova hela sitt liv.+ Men nu har en fordringsägare kommit och tänker ta mina båda barn som slavar.” 2 Då frågade Elisa henne: ”Vad kan jag göra för dig? Berätta, vad har du hemma?” Hon svarade: ”Herre, det enda jag har hemma är en kruka* med olja.”+ 3 Då sa han: ”Gå och be alla dina grannar om tomma kärl, så många kärl som möjligt. 4 Efter det ska du och dina söner gå in och stänga dörren om er. Fyll alla kärlen, och ställ dem sedan åt sidan.” 5 Då gick hon därifrån.

När hon och hennes söner hade stängt dörren om sig bar sönerna fram kärlen till henne, och hon fyllde dem.+ 6 När alla kärlen var fulla sa hon till en av sina söner: ”Ge mig ett kärl till.”+ Men han sa till henne: ”Det finns inga fler.” Då slutade oljan rinna.+ 7 Hon gick och berättade det för den sanne Gudens man, och han sa: ”Gå och sälj oljan och betala dina skulder. Det som blir över kan du och dina söner leva av.”

8 En dag gick Elisa till Sunem,+ och där bodde en framstående kvinna som insisterade på att han skulle komma och äta hos henne.+ Varje gång han hade vägarna förbi stannade han till där och åt. 9 Så hon sa till sin man: ”Jag vet att han som brukar komma till oss är en helig gudsman. 10 Kan vi inte ordna ett litet rum på taket+ åt honom och ställa in en säng, ett bord, en stol och ett lampställ? Då kan han bo där när han kommer hit.”+

11 En dag kom han dit, och han gick upp till rummet på taket och lade sig. 12 Han sa till sin medhjälpare Gehạsi:+ ”Kalla på sunemitiskan.”+ Då kallade han på henne, och hon kom till honom. 13 Sedan sa han till Gehạsi: ”Säg till henne: ’Du har gjort dig allt detta besvär för vår skull.+ Vad kan jag göra för dig?+ Kan jag tala med kungen+ eller med befälhavaren på dina vägnar?’” Men till svar sa hon: ”Nej, jag bor bland mitt eget folk.” 14 Då sa Elisa: ”Vad kan jag då göra för henne?” Gehạsi svarade: ”Hon har ingen son,+ och hennes man är gammal.” 15 Genast sa han: ”Hämta henne.” Då gjorde han det, och hon kom och ställde sig i dörröppningen. 16 Han sa: ”Nästa år vid den här tiden kommer du att hålla en son i din famn.”+ Men hon sa: ”Nej, min herre, du den sanne Gudens man! Ljug inte för din tjänstekvinna!”

17 Men hon blev gravid, och året därpå födde hon en son vid den tid som Elisa hade sagt. 18 Pojken växte, och en dag gick han ut till sin far som var hos skördearbetarna. 19 Han började klaga för sin far: ”Mitt huvud, jag har så ont i huvudet!” Hans far sa till en tjänare: ”Bär hem honom till hans mamma.” 20 Så tjänaren bar hem honom till henne, och pojken satt i hennes knä fram till middagstiden. Sedan dog han.+ 21 Hon gick upp och lade honom på gudsmannens säng+ och stängde dörren efter sig när hon gick. 22 Sedan kallade hon till sig sin man och sa: ”Kan du vara snäll och skicka hit en av tjänarna och en åsna? Jag vill träffa den sanne Gudens man så fort som möjligt. Jag är snart tillbaka.” 23 Men han frågade: ”Varför vill du träffa honom i dag? Det är ju varken nymåne+ eller sabbat.” Men hon sa: ”Oroa dig inte.” 24 Sedan sadlade hon åsnan och sa till tjänaren: ”Håll hög fart. Sakta bara ner om jag säger till.”

25 Så gav hon sig av till den sanne Gudens man på berget Karmel. När den sanne Gudens man såg henne på avstånd sa han till sin medhjälpare Gehạsi: ”Titta, där kommer kvinnan från Sunem! 26 Spring och möt henne och fråga: ’Mår du bra? Hur mår din man? Och hur mår pojken?’” Hon svarade: ”Allt är bara bra.” 27 Men när hon kom till den sanne Gudens man på berget grep hon genast tag om hans fötter.+ Då gick Gehạsi fram för att fösa undan henne, men den sanne Gudens man sa: ”Låt henne vara, för hon är djupt förtvivlad.* Jag vet inte varför, för Jehova har dolt det för mig och har inte berättat något.” 28 Då sa hon: ”Bad jag någonsin min herre om en son? Sa jag inte att du inte skulle ge mig falska förhoppningar?”+

29 Omedelbart sa han till Gehạsi: ”Fäst upp dina kläder i bältet+ och ta min stav och ge dig av. Om du möter någon ska du inte hälsa på honom, och om någon hälsar på dig ska du inte svara honom. Gå och lägg min stav på pojkens ansikte.” 30 Men pojkens mamma sa: ”Så sant Jehova lever, och så sant du lever, jag lämnar dig inte.”+ Då reste sig Elisa och följde med henne. 31 Gehạsi hade gått i förväg och lagt staven på pojkens ansikte. Men han gav inte ifrån sig något ljud eller några andra livstecken.+ Så Gehạsi gick för att möta Elisa och berättade: ”Pojken vaknade inte.”

32 När Elisa kom in i huset låg pojken död på hans säng.+ 33 Han gick in och stängde dörren efter sig och bad till Jehova.+ 34 Sedan klev han upp i sängen och lade sig över pojken med sin mun mot hans mun, sina ögon mot hans ögon och sina händer mot hans händer. Och han låg böjd över honom, och pojkens kropp började bli varm.+ 35 Elisa gick fram och tillbaka i rummet, och sedan steg han upp i sängen och böjde sig över honom igen. Då nös pojken sju gånger, och sedan slog han upp ögonen.+ 36 Elisa ropade på Gehạsi och sa: ”Hämta sunemitiskan.” Då gjorde han det, och hon kom in till honom. ”Ta din son”,+ sa han, 37 och hon gick fram och föll ner för hans fötter och bugade sig mot marken. Sedan lyfte hon upp sin son och gick ut.

38 När Elisa kom tillbaka till Gilgal var det svält i landet.+ Profetsönerna+ satt framför honom, och han sa till sin medhjälpare:+ ”Sätt på den stora grytan och laga till en soppa åt profetsönerna.” 39 En av dem gick ut på fälten för att plocka malvor. Han fann en ranka med vilda kurbitsar och plockade manteln full. Sedan gick han tillbaka och skivade ner dem i grytan utan att veta vad det var. 40 Senare bjöd man profetsönerna på soppan. Men så fort de började äta skrek de: ”Döden är i grytan, du den sanne Gudens man!” Och soppan gick inte att äta. 41 Elisa sa: ”Hämta lite mjöl.” Han kastade det i grytan och sa: ”Servera profetsönerna.” Och det fanns inte längre något skadligt i grytan.+

42 Det kom en man från Bạal-Salịsa,+ och han hade med sig 20 kornbröd+ till den sanne Gudens man, bakade på den första mogna grödan. Han hade också med sig en säck nyskördad säd.+ Elisa sa: ”Ge det åt männen så att de kan äta.” 43 Men hans medhjälpare sa: ”Ska jag sätta fram det här åt 100 män?”+ Då sa han: ”Ge det åt männen så att de kan äta, för så här säger Jehova: ’De ska äta och få över.’”+ 44 Då satte han fram det, och de åt och fick över,+ precis som Jehova hade sagt.

5 Nạaman, Arams kungs befälhavare, var en framstående man som var mycket uppskattad av sin herre, eftersom Jehova hade gett seger* åt Aram genom honom. Han var en mäktig krigare, trots att han hade spetälska.* 2 På ett av sina plundringståg hade araméerna tillfångatagit en liten flicka från Israel, och hon blev tjänare åt Nạamans hustru. 3 Hon sa till sin husmor: ”Om min herre bara kunde resa till profeten+ i Samaria! Då skulle han bli botad från sin spetälska.”+ 4 Då gick han* till sin herre och rapporterade vad flickan från Israel hade sagt.

5 Arams kung sa: ”Ge dig av! Jag ska skicka ett brev till Israels kung.” Så Nạaman gav sig av och tog med sig tio talenter* silver, 6 000 guldstycken och tio uppsättningar kläder. 6 Han överlämnade brevet till Israels kung, och där stod det: ”Med detta brev sänder jag min tjänare Nạaman, för att du ska bota honom från hans spetälska.” 7 Så snart Israels kung hade läst brevet rev han sönder sina kläder och sa: ”Är jag Gud, med makt över liv och död?+ Han skickar hit en spetälsk och begär att jag ska bota honom! Ni ser ju själva att han söker strid med mig.”

8 När Elisa, den sanne Gudens man, fick höra att Israels kung hade rivit sönder sina kläder sände han genast detta budskap till honom: ”Varför rev du sönder dina kläder? Låt honom komma till mig, så att han inser att det finns en profet i Israel.”+ 9 Så Nạaman kom med sina hästar och stridsvagnar och stannade vid ingången till Elisas hus. 10 Men Elisa skickade ut en budbärare som sa till honom: ”Åk i väg och tvätta dig sju gånger+ i Jordan,+ så ska din hud läkas, och du ska bli ren.” 11 Då blev Nạaman upprörd och började gå därifrån. Han sa: ”Jag tänkte att han skulle komma ut och ställa sig här och anropa Jehovas, sin Guds, namn och röra handen fram och tillbaka över det angripna området för att bota mig från spetälskan. 12 Är inte Abạna och Parpar, floderna i Damaskus,+ bättre än alla vattendrag i Israel? Kan jag inte tvätta mig i dem och bli ren?” Sedan vände han sig om och gick rasande sin väg.

13 Hans tjänare gick bort till honom och sa: ”Min far, om profeten hade bett dig att göra något svårt, skulle du inte ha gjort det då? Men nu har han bara sagt till dig: ’Tvätta dig och bli ren.’” 14 Då gav han sig av till Jordan och doppade sig sju gånger, precis som den sanne Gudens man hade sagt.+ Och hans hud läktes och blev som en liten pojkes,+ och han blev ren.+

15 Sedan vände han och hela hans följe* tillbaka till den sanne Gudens man,+ och han ställde sig inför honom och sa: ”Nu vet jag att det inte finns någon Gud på hela jorden utom i Israel.+ Så var snäll och ta emot en gåva* från din tjänare.” 16 Men Elisa sa: ”Så sant Jehova lever, han som jag tjänar,* jag kan inte ta emot den.”+ Nạaman insisterade, men Elisa stod på sig. 17 Till slut sa Nạaman: ”Ge mig i så fall så mycket jord från detta land som två mulor kan bära, för jag, din tjänare, kommer inte längre att frambära brännoffer eller slaktoffer åt några andra gudar än Jehova. 18 Men må Jehova förlåta din tjänare i en sak: När min herre går in i Rimmons tempel* och böjer sig ner brukar han stödja sig på min arm. Jag måste alltså böja mig ner i Rimmons tempel. Må Jehova förlåta mig när detta händer.” 19 Då svarade han: ”Gå i frid.” När Nạaman hade lämnat honom och kommit en bit på vägen 20 tänkte Gehạsi,+ gudsmannen+ Elisas medhjälpare: ”Här har min herre låtit den här aramén Nạaman+ slippa undan och inte tagit emot det han hade med sig. Så sant Jehova lever, jag springer efter honom och ser till att få något av honom.” 21 Så Gehạsi sprang efter Nạaman. När Nạaman såg att någon kom springande efter honom steg han ner från vagnen, gick honom till mötes och sa: ”Är allt som det ska?” 22 Han svarade: ”Ja, allt är bra. Det är min herre som har sänt mig, och han säger: ’Helt nyss kom två unga män från Efraims bergstrakt till mig. De tillhör profetsönerna, och jag ber dig att ge dem en talent silver och två uppsättningar kläder.’”+ 23 Då sa Nạaman: ”Varsågod, ta två talenter.” Han insisterade på det+ och packade ner de båda talenterna silver och uppsättningarna kläder i två säckar. Sedan gav han dem till två av sina tjänare, och de bar dem framför Gehạsi.

24 När de kom till Ofel* tog Gehạsi själv hand om gåvorna. Han lade dem i huset och skickade i väg männen, som gav sig av. 25 Sedan gick Gehạsi tillbaka till sin herre. Elisa frågade honom: ”Var har du varit, Gehạsi?” Men han svarade: ”Din tjänare har inte varit någonstans.”+ 26 Då sa Elisa till honom: ”Tror du inte att jag vet att du följde efter mannen och att han steg ner från sin vagn för att möta dig? Är det här rätt tid att ta emot silver och kläder, olivlundar och vingårdar, får och boskap eller tjänare och tjänarinnor?+ 27 Nu kommer du och dina avkomlingar att få leva med Nạamans spetälska+ i all framtid.” Då gick Gehạsi därifrån, spetälsk, vit som snö.+

6 Profetsönerna+ sa till Elisa: ”Det är för trångt där vi bor tillsammans med dig. 2 Låt oss få gå till Jordan och hämta var sin stock och bygga ett hus där vi kan bo.” Då sa han: ”Ja, gör det!” 3 En av dem sa: ”Du kan väl följa med oss?” Han svarade: ”Jag följer med.” 4 Han följde alltså med dem, och de kom till Jordan och började fälla träd. 5 När en av dem höll på att hugga ner ett träd föll yxhuvudet i vattnet, och han ropade: ”Åh nej, min herre, jag hade ju lånat det!” 6 ”Var föll det i?” frågade den sanne Gudens man. Han visade honom stället, och Elisa högg av en träbit och kastade den där. Då började yxhuvudet flyta. 7 Han sa: ”Ta upp det!” Då sträckte han ut handen och tog det.

8 Arams kung låg nu i krig med Israel.+ Han överlade med sina män och sa: ”På den här platsen ska vi slå läger.” 9 Då sände den sanne Gudens man+ bud till Israels kung med varningen: ”Se till att inte dra förbi den här platsen, för där håller araméerna till.” 10 Då sände Israels kung bud till sina män som befann sig på den plats som den sanne Gudens man hade varnat för. Även i fortsättningen varnade Elisa honom, så att han vid ett flertal tillfällen* kunde undvika sådana platser.+

11 Det här gjorde Arams kung* rasande, så han kallade samman sina män och sa: ”Berätta! Vem av oss är på Israels kungs sida?” 12 En av hans män sa: ”Det är ingen av oss, min herre och kung! Det är nämligen Elisa, profeten i Israel, som berättar för Israels kung vad du säger i ditt sovrum.”+ 13 Han sa: ”Gå och ta reda på var han är, så att jag kan skicka män och gripa honom.” Efter ett tag blev det rapporterat till honom: ”Han är i Dotan.”+ 14 Omedelbart skickade han dit hästar, stridsvagnar och en väldig armé, och de kom om natten och omringade staden.

15 När medhjälparen till den sanne Gudens man steg upp tidigt morgonen därpå och gick ut, såg han en armé med hästar och stridsvagnar omringa staden. Då sa medhjälparen till honom: ”Vad ska vi ta oss till, min herre?” 16 Men han sa: ”Var inte rädd,+ för det är fler med oss än med dem.”+ 17 Och Elisa bad: ”Jehova, jag ber dig, öppna hans ögon så att han ser.”+ Genast öppnade Jehova medhjälparens ögon, och då såg han att bergsområdet runt omkring Elisa var fullt av hästar och stridsvagnar av eld.+

18 När araméerna ryckte fram mot Elisa bad han till Jehova: ”Jag ber dig, slå detta folk med blindhet.”+ Då slog han dem med blindhet, precis som Elisa hade bett om. 19 Elisa sa nu till dem: ”Det här är fel väg, och det här är fel stad. Följ mig, så ska jag föra er till mannen ni letar efter.” Men han förde dem till Samaria.+

20 När de kom till Samaria sa Elisa: ”Jehova, öppna deras ögon så att de ser.” Då öppnade Jehova deras ögon, och de såg att de var mitt i Samaria. 21 Så fort Israels kung fick syn på dem sa han till Elisa: ”Ska jag slå ihjäl dem, min far, ska jag slå ihjäl dem?” 22 Men han sa: ”Nej, du ska inte slå ihjäl dem. Brukar du slå ihjäl dem som du har tagit till fånga med svärd och båge? Ge dem bröd och vatten, så att de kan äta och dricka+ och sedan återvända till sin herre.” 23 Så han ordnade en stor festmåltid för dem, och de åt och drack. Sedan skickade han i väg dem, och de återvände till sin herre. Och aldrig mer kom plundrare från Aram+ in i Israels land.

24 Därefter samlade Ben-Hadad, Arams kung, hela sin armé* och drog upp och belägrade Samaria.+ 25 Svälten blev svår+ i Samaria, och belägringen pågick så länge att man till slut fick betala 80 silverstycken för ett åsnehuvud+ och fem silverstycken för en fjärdedels kab* duvspillning. 26 En dag när Israels kung gick uppe på muren skrek en kvinna till honom: ”Hjälp oss, min herre och kung!” 27 Då sa han: ”Varifrån ska jag skaffa hjälp, om inte Jehova hjälper dig? Från tröskplatsen? Eller från vin- eller oljepressen?” 28 Kungen fortsatte: ”Berätta om ditt problem.” Då sa hon: ”Den här kvinnan sa till mig: ’Ta hit din son. Vi äter honom i dag, och så äter vi min son i morgon.’+ 29 Så vi kokade min son och åt honom.+ Nästa dag sa jag till henne: ’Ta hit din son, så äter vi honom.’ Men då gömde hon sin son.”

30 När kungen hörde kvinnans ord rev han sönder sina kläder.+ Sedan, när han gick förbi på muren, såg folket att han bar säckväv under kläderna.* 31 Och han sa: ”Må Gud straffa mig hårt om Elisa, Safats son, får behålla huvudet till kvällen!”+

32 Elisa var i sitt hus, och de äldste satt hos honom. Kungen skickade en budbärare före sig, men innan han hade hunnit fram sa Elisa till de äldste: ”Den här sonen till en mördare+ har skickat hit en man för att hugga huvudet av mig. Håll utkik efter budbäraren, stäng dörren och se till att hålla den stängd för honom. Hör ni inte hans herres fotsteg bakom honom?” 33 Medan han ännu talade med dem kom budbäraren och framförde kungens ord: ”Den här olyckan är från Jehova. Varför skulle jag vänta ännu längre på Jehova?”

7 Elisa sa nu: ”Lyssna till Jehovas ord. Så här säger Jehova: ’I morgon vid den här tiden ska ett seamått* fint mjöl vara värt en sikel* i Samarias port,* och två seamått korn ska vara värt en sikel.’”+ 2 Då sa kungens betrodde adjutant till den sanne Gudens man: ”Om så Jehova öppnade dammluckor i himlen skulle det aldrig hända!”+ Då svarade han: ”Du ska få se det med egna ögon,+ men du ska inte få äta av det.”+

3 Utanför stadsporten satt det fyra män som led av spetälska.+ De sa till varandra: ”Varför ska vi sitta här tills vi dör? 4 Bestämmer vi oss för att gå in i staden nu när det är svält+ kommer vi att dö. Och sitter vi kvar här kommer vi också att dö. Kom så går vi bort till araméernas läger. Låter de oss leva så överlever vi, och dödar de oss så dör vi.” 5 När det började skymma gick de in i araméernas läger, men redan när de kom till utkanten av lägret märkte de att det var övergivet.

6 Jehova hade nämligen fått männen i araméernas läger att höra ljudet av stridsvagnar och hästar, ljudet av en väldig armé.+ Så de sa till varandra: ”Israels kung har lejt hettiternas kungar och Egyptens kungar för att angripa oss!” 7 Omedelbart bröt de upp och flydde i skymningen. De övergav sina tält, hästar och åsnor och lämnade lägret som det var och flydde för sina liv.

8 När de spetälska männen kom till utkanten av lägret gick de in i ett tält och började äta och dricka. De tog med sig silver, guld och kläder därifrån och gick och gömde det. Sedan gick de tillbaka in i ett annat tält och tog med sig det de hittade där och gömde det också.

9 Men till slut sa de till varandra: ”Det vi gör är fel. Vi kan komma med goda nyheter i dag! Om vi väntar med att säga något tills i morgon bitti förtjänar vi att bli straffade. Kom nu, så går vi och rapporterar det här till kungens hus.” 10 Så de gick till stadsporten, ropade på vakterna och sa till dem: ”Vi gick in i araméernas läger, men vi varken såg eller hörde ljudet av någon människa. Däremot stod hästarna och åsnorna bundna där, och tälten hade lämnats precis som de var.” 11 Portvaktarna ropade genast ut det, och det blev rapporterat till kungens hus.

12 Kungen steg då upp mitt i natten och sa till sina tjänare: ”Nu ska jag berätta för er vad araméerna tänker göra. De vet att vi är utsvultna,+ och därför har de lämnat lägret och gömt sig ute på fälten. När vi sedan är på väg ut ur staden tänker de ta oss till fånga levande och dra in i staden.”+ 13 Då sa en av hans tjänare: ”Låt några män ta fem av hästarna som är kvar i staden och ge sig av för att se vad som egentligen har hänt. Det kan inte sluta värre för dem än för alla israeliter som är kvar här eller för dem som redan har gått under.” 14 Så de spände för två vagnar, och kungen skickade i väg dem till araméernas läger med ordern: ”Åk dit och se efter.” 15 De följde efter dem ända till Jordan, och längs hela vägen låg det kläder och redskap som araméerna hade kastat ifrån sig när de flydde i panik. Budbärarna återvände sedan och rapporterade till kungen.

16 Då drog folket ut och plundrade araméernas läger, och på det sättet blev ett seamått fint mjöl värt en sikel och två seamått korn värt en sikel, precis som Jehova hade sagt.+ 17 Kungen hade gett sin betrodde adjutant ansvaret att ha uppsikt över porten, men folket trampade ihjäl honom i porten, precis som den sanne Gudens man hade sagt när kungen kom ner till honom. 18 Det gick alltså som den sanne Gudens man hade sagt till kungen: ”I morgon vid den här tiden ska två seamått korn vara värt en sikel i Samarias port, och ett seamått fint mjöl ska vara värt en sikel.”+ 19 Men adjutanten hade sagt till den sanne Gudens man: ”Om så Jehova öppnade dammluckor i himlen skulle något sådant aldrig hända!” Elisa hade svarat: ”Du ska få se det med egna ögon, men du ska inte få äta av det.” 20 Det var precis det som hände när folket trampade ihjäl honom i porten.

8 Elisa sa till kvinnan som var mor till den pojke som han hade väckt till liv:+ ”Bryt upp, flytta härifrån tillsammans med ditt hushåll och bo som utlänning där du kan, för Jehova har tillkännagett att landet ska drabbas av svält+ i sju år.” 2 Då gjorde kvinnan som den sanne Gudens man hade sagt. Hon och hennes hushåll flyttade till filistéernas land,+ och där bodde de i sju år.

3 När de sju åren hade gått återvände kvinnan från filistéernas land, och hon gick till kungen för att vädja om att få tillbaka sitt hus och sin åker. 4 Kungen höll på att tala med Gehạsi, gudsmannens medhjälpare. Han sa: ”Var snäll och berätta om alla storverk Elisa har gjort.”+ 5 Just när han berättade för kungen hur Elisa hade gett en död pojke livet tillbaka,+ kom pojkens mor in till kungen för att vädja om att få tillbaka sitt hus och sin åker.+ Gehạsi sa: ”Min herre och kung, det här är kvinnan, och det här är hennes son, som Elisa väckte till liv.” 6 Då frågade kungen kvinnan vad som hade hänt, och hon berättade det för honom. Sedan skickade kungen med henne en hovman och sa: ”Se till att hon får tillbaka allt som tillhör henne och all avkastning som åkern gett från den dag hon lämnade landet ända tills i dag.”

7 Elisa kom till Damaskus+ när Ben-Hadad,+ Arams kung, var sjuk. Man rapporterade för kungen: ”Den sanne Gudens man+ har kommit hit.” 8 Kungen sa till Hạsael:+ ”Ta med dig en gåva och gå och möt den sanne Gudens man.+ Be honom fråga Jehova om jag kommer att bli frisk från den här sjukdomen.” 9 Hạsael gick för att möta honom och tog med sig en gåva: allt gott från Damaskus, så mycket som 40 kameler kunde bära. Han kom och ställde sig inför honom och sa: ”Din son, Ben-Hadad, Arams kung, har skickat mig till dig och frågar: ’Kommer jag att bli frisk från min sjukdom?’” 10 Elisa svarade: ”Gå och säg till honom: ’Du ska bli frisk.’ Men Jehova har uppenbarat för mig att han kommer att dö.”+ 11 Och den sanne Gudens man stirrade på honom tills det blev besvärande. Sedan började han gråta. 12 ”Varför gråter du, min herre?” frågade Hạsael. ”Därför att jag vet hur illa du kommer att göra Israels folk”,+ svarade han. ”Du kommer att bränna ner deras befästa städer, döda deras bästa män med svärd, krossa deras barn och skära upp deras gravida kvinnor.”+ 13 Hạsael sa: ”Hur skulle jag, som bara är en hund, kunna lyckas med något sådant?” Men Elisa sa: ”Jehova har uppenbarat för mig att du ska bli kung över Aram.”+

14 Då lämnade han Elisa och återvände till sin herre, som frågade: ”Vad sa Elisa?” ”Han sa att du kommer att bli frisk”,+ svarade han. 15 Men nästa dag tog Hạsael ett täcke, doppade det i vatten och höll det för* hans ansikte tills han dog.+ Och Hạsael blev kung i hans ställe.+

16 Under Jẹhorams,+ Ahabs sons, femte år som kung över Israel, medan Jehosạfat fortfarande var kung över Juda, blev Jẹhoram,+ Jehosạfats son, kung över Juda. 17 Han var 32 år när han blev kung, och han regerade åtta år i Jerusalem. 18 Han följde i Israels kungars fotspår,+ precis som Ahabs hus hade gjort,+ för han hade gift sig med en dotter till Ahab.+ Och han gjorde det som var ont i Jehovas ögon.+ 19 Men Jehova ville inte fördärva Juda för sin tjänare Davids skull,+ eftersom han hade lovat att ge honom och hans söner en lampa*+ för alltid.

20 I hans dagar gjorde Edom uppror mot Juda+ och tillsatte en egen kung.+ 21 Då drog Jẹhoram över till Sair med alla sina stridsvagnar, och på natten bröt han upp och besegrade edoméerna, som hade omringat honom och befälen över stridsvagnarna. Och trupperna flydde till sina tält. 22 Edom har fortsatt med sitt uppror mot Juda ända tills i dag. Libna+ gjorde också uppror vid den här tiden.

23 Jẹhorams historia i övrigt, alla hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan över Judas kungars historia. 24 Jẹhoram gick till vila hos sina förfäder och blev begravd bland sina förfäder i Davidsstaden.+ Och hans son Ahạsja+ efterträdde honom som kung.

25 Under det 12:e året som Jẹhoram, Ahabs son, var kung över Israel blev Ahạsja kung,+ han som var son till Judas kung Jẹhoram. 26 Ahạsja var 22 år när han blev kung, och han regerade ett år i Jerusalem. Hans mor hette Atạlja+ och var sondotter* till Omri,+ Israels kung. 27 Och Ahạsja vandrade på samma väg som Ahabs+ hus och gjorde det som var ont i Jehovas ögon, precis som de i Ahabs hus hade gjort, för han var ingift i Ahabs släkt.+ 28 Han drog ut tillsammans med Jẹhoram, Ahabs son, och stred mot Hạsael, Arams kung, vid Ramot-Gilead.+ Men under striden blev Jẹhoram sårad av araméerna.+ 29 Så kung Jẹhoram vände tillbaka till Jịsreel+ för att återhämta sig från skadorna som araméerna hade tillfogat honom vid Rama,* när han stred mot Hạsael, Arams kung.+ Judas kung Ahạsja, Jẹhorams son, gav sig i väg till Jịsreel och besökte Jẹhoram, Ahabs son, eftersom han var sårad.*

9 Profeten Elisa kallade till sig en av profetsönerna och sa: ”Fäst upp dina kläder i bältet och ta med dig den här oljeflaskan och skynda dig till Ramot-Gilead.+ 2 När du har kommit fram ska du söka upp Jẹhu,+ son till Jehosạfat, son till Nimsi. Han sitter tillsammans med sina bröder, men ta med honom in i det innersta rummet. 3 Där ska du ta oljeflaskan och hälla oljan över hans huvud och säga: ’Så här säger Jehova: ”Jag smörjer dig till kung över Israel.”’+ Sedan ska du öppna dörren och fly så fort du kan.”

4 Så profetens tjänare gav sig i väg till Ramot-Gilead. 5 När han kom fram satt befälhavarna där. Han sa: ”Jag har ett budskap till dig, befälhavare.” Då frågade Jẹhu: ”Till vem av oss?” Han sa: ”Det är till dig, befälhavare.” 6 Då reste sig Jẹhu och gick in i huset, och tjänaren hällde oljan över hans huvud och sa: ”Så här säger Jehova, Israels Gud: ’Jag smörjer dig till kung över Jehovas folk, över Israel.+ 7 Du ska slå ihjäl alla i din herre Ahabs hus, och jag ska ta hämnd på Isẹbel för blodet av mina tjänare profeterna och alla Jehovas tjänare som har dött på grund av henne.+ 8 Hela Ahabs hus ska förgås, och jag ska utplåna alla män* i Ahabs släkt, även de minst ansedda i Israel.+ 9 Och jag ska göra likadant med Ahabs hus som jag gjorde med Jerọbeams,+ Nebats sons, hus och Basas,+ Ahịas sons, hus. 10 När det gäller Isẹbel ska hundarna äta upp henne på Jịsreels mark,+ och ingen kommer att begrava henne.’” Sedan öppnade han dörren och flydde.+

11 När Jẹhu kom tillbaka till kungens övriga befälhavare undrade de: ”Är allt som det ska? Varför kom den där galningen till dig?” Han svarade: ”Ni vet ju hur sådana som han är och hur de pratar.” 12 Men de sa: ”Försök inte, säg som det är!” Så Jẹhu berättade vad tjänaren hade sagt och tillade: ”Han sa också: ’Så här säger Jehova: ”Jag smörjer dig till kung över Israel.”’”+ 13 Genast bredde de ut sina mantlar framför honom på de kala trappstegen,+ och de blåste i horn och sa: ”Jẹhu har blivit kung!”+ 14 Och Jẹhu,+ son till Jehosạfat, son till Nimsi, började konspirera mot Jẹhoram.

Jẹhoram och den israelitiska armén hade varit lägrade vid Ramot-Gilead+ för att försvara Israel mot Hạsael,+ Arams kung. 15 Kung Jẹhoram drog sig senare tillbaka till Jịsreel+ för att återhämta sig från skadorna som araméerna hade tillfogat honom när han stred mot Hạsael, Arams kung.+

Jẹhu sa: ”Om ni är på min sida låter ni ingen lämna staden och rapportera om detta i Jịsreel.” 16 Sedan klev Jẹhu upp i sin vagn och körde mot Jịsreel, för det var där Jẹhoram låg skadad, och Ahạsja, Judas kung, hade gett sig av dit för att besöka Jẹhoram. 17 När vaktposten som stod uppe i tornet i Jịsreel såg hopen av Jẹhus män närma sig sa han genast: ”Jag ser en hop män komma.” Jẹhoram sa: ”Skicka en ryttare för att möta dem. Säg att han ska fråga: ’Kommer ni i ett fredligt ärende?’” 18 Så ryttaren mötte dem och sa: ”Så här säger kungen: ’Kommer ni i ett fredligt ärende?’” Men Jẹhu sa: ”Fredligt? Vad har du med det att göra? Följ efter mig i stället!”

Sedan rapporterade vaktposten: ”Budbäraren kom fram till dem men har inte kommit tillbaka.” 19 Så han skickade i väg en annan ryttare, och när han kom fram sa han: ”Så här säger kungen: ’Kommer ni i ett fredligt ärende?’” Men Jẹhu sa: ”Fredligt? Vad har du med det att göra? Följ efter mig i stället!”

20 Vaktposten rapporterade: ”Han kom fram till dem men har inte kommit tillbaka. Och deras befälhavare kör som Jẹhu, Nimsis sonson* – han kör ju som en galning!” 21 Då sa Jẹhoram: ”Spänn för!” Så man spände för hans stridsvagn, och Jẹhoram, Israels kung, och Ahạsja,+ Judas kung, drog ut i sina stridsvagnar för att möta Jẹhu. De träffade på honom på jisreeliten Nabots åker.+

22 När Jẹhoram såg Jẹhu frågade han: ”Kommer du i ett fredligt ärende, Jẹhu?” Men han svarade: ”Hur skulle jag kunna göra det så länge din mor Isẹbel fortsätter med all sin prostitution*+ och svartkonst?”+ 23 Genast vände Jẹhoram vagnen för att fly, och han ropade till Ahạsja: ”Vi har blivit lurade, Ahạsja!” 24 Men Jẹhu tog sin båge och sköt Jẹhoram mellan skulderbladen så att pilen gick ut genom hjärtat, och han sjönk ihop i sin stridsvagn. 25 Jẹhu sa till sin adjutant Bidkar: ”Lyft upp honom och kasta honom på jisreeliten Nabots åker.+ Du minns väl att du och jag körde tillsammans* bakom hans far Ahab när Jehova uttalade den här domen mot honom:+ 26 ’”Lika säkert som jag såg blodet av Nabot+ och hans söner i går”, säger Jehova, ”lika säkert ska jag låta dig betala+ för deras blod på denna åker”, säger Jehova.’ Så lyft upp honom och kasta honom på åkern, som Jehova har sagt.”+

27 Ahạsja,+ Judas kung, såg vad som hände och flydde mot trädgårdshuset. (När Jẹhu senare förföljde honom sa han: ”Ta honom också!” Så de överföll Ahạsja i hans vagn på vägen upp till Gur, som ligger vid Jịbleam.+ Men han lyckades fly till Megiddo och dog där. 28 Sedan förde hans tjänare kroppen i en vagn till Jerusalem, och där begravde de honom i hans grav bland hans förfäder i Davidsstaden.+ 29 Ahạsja+ hade blivit kung över Juda under Jẹhorams, Ahabs sons, elfte år.)

30 Isẹbel+ fick höra att Jẹhu hade kommit till Jịsreel.+ Då målade hon ögonen med svart smink* och gjorde i ordning sitt hår. Hon tittade ner genom fönstret, 31 och när Jẹhu kom in genom porten sa hon: ”Hur gick det för Simri, som dödade sin herre?”+ 32 Han tittade upp mot fönstret och frågade: ”Vem är på min sida? Vem?”+ Två eller tre hovmän tittade ner på honom. 33 Han ropade: ”Kasta ner henne!” Så de kastade ner henne, och hennes blod stänkte upp på väggen och på hästarna, och han lät hästarna trampa ner henne. 34 Efter det gick han in och åt och drack. Sedan sa han: ”Ta hand om kroppen efter denna fördömda kvinna och begrav henne. Hon var ju trots allt en kungadotter.”+ 35 Men när de gick för att begrava henne fanns inget annat kvar än skallen, fötterna och händerna.+ 36 När de återvände och berättade det för honom sa han: ”Nu har Jehovas ord uppfyllts,+ det som han sa till sin tjänare Elia från Tisbe: ’På Jịsreels mark ska hundarna äta upp köttet av Isẹbel.+ 37 Och Isẹbels döda kropp ska bli till gödsel på Jịsreels mark, så att ingen ska kunna säga: ”Detta var Isẹbel.”’”

10 Ahab+ hade 70 söner i Samaria. Så Jẹhu skrev brev som han skickade till Samaria, till Jịsreels furstar, de äldste+ och dem som var förmyndare över Ahabs barn* och sa: 2 ”Ni har er herres söner hos er, och ni har stridsvagnarna, hästarna, en befäst stad och vapen. När ni får det här brevet 3 ska ni välja ut den som är bäst och mest lämpad* av er herres söner och låta honom sätta sig på sin fars tron. Strid sedan för er herres hus.”

4 Men de blev väldigt rädda och sa: ”Inte ens två kungar klarade av att försvara sig mot honom,+ så hur skulle vi kunna göra det?” 5 Så den ansvarige för palatset, stadens högste styresman, de äldste och förmyndarna sände följande meddelande till Jẹhu: ”Vi är dina tjänare, och vi kommer att göra allt som du säger till oss. Vi ska inte göra någon till kung. Gör det du tycker är bäst.”

6 Då skrev Jẹhu ett brev till: ”Om ni står på min sida och vill lyda mig, så hugg huvudena av er herres söner och kom med dem till mig i Jịsreel i morgon vid den här tiden.”

Kungens 70 söner var hos de framträdande män i staden som hade hand om deras uppfostran. 7 Och så fort de fick brevet tog de kungens söner och dödade dem, 70 män.+ Sedan lade de deras huvuden i korgar och skickade dem till honom i Jịsreel. 8 Budbäraren kom in till Jẹhu och berättade: ”De har fört hit kungasönernas huvuden.” Då sa han: ”Lägg dem i två högar vid stadsporten och låt dem ligga där tills i morgon.” 9 När han gick ut på morgonen ställde han sig inför hela folket och sa: ”Ni är oskyldiga.* Det var jag som konspirerade mot min herre och dödade honom.+ Men vem har slagit ihjäl alla dessa? 10 Ni ser att varje ord från Jehova som Jehova har uttalat mot Ahabs hus kommer att uppfyllas.*+ Jehova har utfört det han har sagt genom sin tjänare Elia.”+ 11 Sedan slog Jẹhu ihjäl alla som var kvar av Ahabs hus i Jịsreel, och också alla hans framträdande män, hans vänner och hans präster.+ Han lät ingen av dem överleva.+

12 Därefter gav han sig i väg till Samaria. Längs vägen låg huset där herdarna brukade klippa sina får.* 13 Där träffade Jẹhu bröderna till Ahạsja,+ Judas kung. Han frågade: ”Vilka är ni?” ”Vi är Ahạsjas bröder”, svarade de, ”och vi är på väg ner för att höra hur det står till med kungens och änkedrottningens söner.” 14 Då sa han: ”Grip dem levande!” Så de grep dem och dödade dem vid husets cistern. Sammanlagt dödades 42 män, inte en enda slapp undan.+

15 Sedan gav han sig av därifrån och träffade på Jehonạdab,+ Rekabs+ son, som kom för att möta honom. Jẹhu hälsade på* honom och frågade: ”Stöder du mig helhjärtat,* precis som jag stöder dig helhjärtat?”

”Ja, det gör jag”, svarade Jehonạdab.

”Räck mig handen i så fall.”

Han räckte honom handen, och Jẹhu drog upp honom i vagnen 16 och sa: ”Följ med nu och se min hängivenhet för Jehova.”*+ Så Jehonạdab fick åka med i hans stridsvagn. 17 När Jẹhu kom till Samaria slog han ihjäl alla som var kvar där av Ahabs hus tills han hade utplånat dem,+ enligt Jehovas ord till Elia.+

18 Jẹhu samlade hela folket och sa: ”Ahab dyrkade Baal lite,+ men Jẹhu ska dyrka honom mycket. 19 Samla därför Baals alla profeter+ och präster+ och alla som dyrkar honom. Se till att ingen saknas, för jag ska ordna ett stort slaktoffer åt Baal. Den som saknas kommer inte att få överleva.” Men det här var en listig plan av Jẹhu för att utplåna alla baalsdyrkare.

20 Jẹhu fortsatte: ”Utropa* en högtidlig sammankomst åt Baal.” Då gjorde de det. 21 Sedan sände Jẹhu bud över hela Israel, och alla baalsdyrkare kom. Inte en enda uteblev. De gick in i baalstemplet,*+ och templet fylldes av folk från den ena änden till den andra. 22 Han sa till den som ansvarade för klädkammaren: ”Ta fram dräkter åt alla baalsdyrkare.” Då tog han fram dräkterna åt dem. 23 Sedan gick Jẹhu och Jehonạdab,+ Rekabs son, in i baalstemplet. Och han sa till baalsdyrkarna: ”Se noga efter så att det inte finns någon som tillber Jehova här, utan bara sådana som tillber Baal.” 24 Till slut gick de för att frambära slaktoffer och brännoffer. Jẹhu hade posterat 80 man utanför och sagt: ”Om någon låter en enda man som jag lämnar i er hand komma undan får han betala med sitt eget liv.”

25 Så fort man hade framburit brännoffret sa Jẹhu till vakterna* och adjutanterna: ”Gå in och slå ihjäl dem! Låt inte en enda komma undan.”+ Så vakterna och adjutanterna dödade dem med svärd och kastade ut dem, och de tog sig ända till baalstemplets inre helgedom.* 26 Sedan förde de ut de heliga stoderna+ ur baalstemplet och brände upp dem.+ 27 De rev ner den heliga baalsstoden,+ och de rev också ner baalstemplet+ och gjorde det till en latrin, som det är än i dag.

28 Alltså utrotade Jẹhu Baal ur Israel. 29 Men Jẹhu fortsatte med de synder som Jerọbeam, Nebats son, fick Israel att begå, nämligen att tillbe guldkalvarna som fanns i Betel och i Dan.+ 30 Då sa Jehova till Jẹhu: ”Du gjorde det som var bra och rätt i mina ögon när du genomförde min vilja mot Ahabs hus.+ Därför ska fyra generationer av dina söner sitta på Israels tron.”+ 31 Men Jẹhu brydde sig inte om att följa Jehovas, Israels Guds, lag av hela sitt hjärta.+ Han slutade inte upp med de synder som Jerọbeam hade fått Israel att begå.+

32 I de dagarna började Jehova stycka av* Israel bit för bit. Hạsael anföll israeliterna i hela deras område:+ 33 från Jordan och österut, alltså hela Gileads land, där gaditerna, rubeniterna och manassiterna bor,+ och från Ạroer, som ligger vid Arnons dal,* till Gilead och Basan.+

34 Och Jẹhus historia i övrigt, alla hans bedrifter och hans storhet, har nedtecknats i krönikan över Israels kungars historia. 35 Jẹhu gick till vila hos sina förfäder, och man begravde honom i Samaria, och hans son Jehoạhas+ efterträdde honom som kung. 36 Jẹhu regerade 28 år över Israel i Samaria.

11 När Atạlja,+ Ahạsjas mor, såg att hennes son var död+ bestämde hon sig för att utplåna hela kungaätten.+ 2 Men Jehosẹba, som var dotter till kung Jẹhoram och syster till Ahạsja, förde bort Jẹhoas.+ Han var en av kung Ahạsjas söner, som skulle utplånas. Hon tog med honom och hans amma till ett sovrum. Och de lyckades hålla honom gömd för Atạlja så att han inte blev dödad. 3 Han blev kvar hos henne i sex år, gömd i Jehovas hus, medan Atạlja regerade över landet.

4 Under det sjunde året sände Jehojạda bud efter ledarna för grupperna på hundra som var satta över den kungliga* livvakten och över palatsvakterna*+ så att de fick komma in till honom i Jehovas hus. Han slöt en pakt* med dem som de fick bekräfta med en ed i Jehovas hus, och sedan visade han dem kungens son.+ 5 Han gav dem befallningen: ”Gör så här: En tredjedel av er ska tjänstgöra på sabbaten och ha kungens palats under sträng bevakning,+ 6 en tredjedel ska vara vid Grundporten och en tredjedel ska vara vid porten bakom palatsvakterna. Ni ska hålla vakt över huset* i skift. 7 De två grupper som vanligtvis inte tjänstgör på sabbaten måste hålla vakt över Jehovas hus för att skydda kungen. 8 Ni ska ställa er så att ni omringar kungen, alla med vapen i hand. Den som försöker ta sig in i ledet ska dödas. Håll er nära kungen vart han än går.”*

9 Ledarna för grupperna på hundra+ följde prästen Jehojạdas order till punkt och pricka. De tog med sina män, både dem som tjänstgjorde på sabbaten och dem som inte gjorde det, och gick in till prästen Jehojạda.+ 10 Prästen tog spjuten och de runda sköldarna som hade tillhört kung David och som fanns i Jehovas hus och gav dem till ledarna för grupperna på hundra. 11 Och palatsvakterna+ ställde upp sig med vapen* i hand, från husets högra sida till husets vänstra sida, vid altaret+ och vid huset, runt omkring kungen. 12 Sedan förde Jehojạda ut kungens son+ och satte på honom kronan* och Vittnesbördet,*+ och de smorde honom och gjorde honom till kung. De började klappa i händerna och ropa: ”Länge leve kungen!”+

13 När Atạlja hörde att människor kom springande gick hon genast till folket som hade samlats vid Jehovas hus.+ 14 Där såg hon kungen stå vid pelaren, som seden var.+ Befälhavarna och trumpetarna+ stod tillsammans med kungen, och folket jublade och blåste i trumpet. Då rev Atạlja sönder sina kläder och skrek: ”Förräderi! Förräderi!” 15 Prästen Jehojạda gav ledarna för grupperna på hundra,+ de som var befäl över armén, följande order: ”För bort henne från ledet, och om någon följer efter henne ska han dödas med svärd!” Prästen hade nämligen sagt: ”Hon får inte dödas i Jehovas hus.” 16 Då grep de henne, och när hon hade förts till platsen där hästarna går in i kungens palats+ avrättade de henne.

17 Sedan upprättade Jehojạda ett förbund mellan Jehova och kungen och folket+ om att de skulle fortsätta vara Jehovas folk. Han upprättade också ett förbund mellan kungen och folket.+ 18 Efter det gick hela folket till baalstemplet.* De rev ner altarna+ som tillhörde Baal och slog sönder avgudabilderna fullständigt+ och dödade baalsprästen+ Mattan framför altarna.

Och prästen förordnade tillsyningsmän över Jehovas hus.+ 19 Sedan tog han med sig ledarna för grupperna på hundra,+ den kungliga* livvakten, palatsvakterna+ och landets folk och förde ner kungen från Jehovas hus till kungens palats via palatsvakternas port. Och kungen satte sig på kungatronen.+ 20 Hela folket gladde sig, och det rådde lugn och ro i staden, för Atạlja hade avrättats med svärd vid kungens palats.

21 Jẹhoas+ var sju år när han blev kung.+

12 Under Jẹhus+ sjunde år blev Jẹhoas+ kung, och han regerade 40 år i Jerusalem. Hans mor hette Sibjah och var från Beershẹba.+ 2 Jẹhoas gjorde det som var rätt i Jehovas ögon så länge prästen Jehojạda undervisade honom. 3 Men offerhöjderna+ fick vara kvar, och folket fortsatte att offra och sända upp offerrök på offerhöjderna.

4 Jẹhoas sa till prästerna: ”Ta alla pengar som kommer in som heliga offergåvor till Jehovas hus:+ pengarna som var och en är förpliktad att ge,+ pengarna från dem som har avlagt löften och pengarna som folket ger av hjärtat till Jehovas hus.+ 5 Prästerna ska personligen ta emot pengarna från varje givare* och använda dem till att göra de nödvändiga reparationerna* på huset.”+

6 Under kung Jẹhoas 23:e år hade prästerna fortfarande inte reparerat skadorna på huset.+ 7 Så kung Jẹhoas kallade till sig prästen Jehojạda+ och de andra prästerna och sa: ”Varför reparerar ni inte skadorna på huset? Ta inte emot mer pengar om de inte går till reparationer av huset.”+ 8 Då gick prästerna med på att inte ta emot mer pengar av folket och att inte själva ha ansvaret för reparationerna av huset.

9 Prästen Jehojạda tog en kista+ och borrade ett hål i locket och ställde den bredvid altaret, till höger när man går in i Jehovas hus. Och prästerna som tjänade som dörrvakter stoppade alla pengar som kom in till Jehovas hus i kistan.+ 10 När de såg att det var mycket pengar i kistan kom kungens sekreterare och översteprästen och samlade ihop* och räknade pengarna som hade kommit in till Jehovas hus.+ 11 Pengarna överlämnades sedan till dem som hade tillsynen över arbetet i Jehovas hus. De i sin tur betalade ut pengar till snickarna och byggnadsarbetarna som arbetade på Jehovas hus+ 12 och även till murarna och stenhuggarna. De köpte också timmer och huggen sten för att åtgärda skadorna på Jehovas hus. Pengarna gick också till alla övriga utgifter i samband med reparationsarbetet.

13 Men man använde inte några av pengarna som kom in till Jehovas hus för att göra silverkar, ljussläckare, skålar, trumpeter+ eller några andra silver- eller guldföremål till Jehovas hus.+ 14 Det var bara de som utförde arbetet som fick pengar, och de använde pengarna till att reparera Jehovas hus. 15 De män som hade fått pengar att dela ut åt arbetarna behövde inte redovisa dem, eftersom de ansågs vara pålitliga.+ 16 Men pengarna för skuldoffer+ och för syndoffer fördes inte till Jehovas hus utan tillföll prästerna.+

17 Det var vid den tiden som Hạsael,+ Arams kung, drog upp för att strida mot Gat.+ Han intog staden, och sedan gjorde han sig redo att anfalla* Jerusalem.+ 18 Då tog Jẹhoas, kungen i Juda, alla de heliga offergåvor som hans förfäder Jehosạfat, Jẹhoram och Ahạsja, Judas kungar, hade helgat.* Han tog också sina egna heliga offergåvor och allt guld från skattkamrarna i Jehovas hus och i kungens palats och sände det till Hạsael, kungen i Aram.+ Då avstod han från att angripa Jerusalem.

19 Jẹhoas historia i övrigt, alla hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan över Judas kungars historia. 20 Men Jẹhoas närmaste män konspirerade mot honom+ och slog ihjäl honom i Vallens hus,*+ på vägen ner mot Silla. 21 Det var hans tjänare Jọsakar, Sịmeats son, och Jehosạbad, Somers son, som slog ihjäl honom.+ De begravde honom bland hans förfäder i Davidsstaden, och hans son Amạzja efterträdde honom som kung.+

13 Under det 23:e året som Jẹhoas,+ Ahạsjas+ son, var kung över Juda blev Jehoạhas, Jẹhus son,+ kung över Israel. Han regerade 17 år i Samaria. 2 Han gjorde det som var ont i Jehovas ögon, och han gjorde sig skyldig till samma synder som Jerọbeam, Nebats son, hade fått Israel att begå.+ Han vände sig inte bort från dem. 3 Därför flammade Jehovas vrede+ upp mot Israel,+ och han utlämnade dem åt Arams kung Hạsael+ och åt hans son Ben-Hadad+ under hela den här perioden.

4 Men Jehoạhas vädjade till Jehova,* och Jehova lyssnade till honom, för han hade sett hur Arams kung förtryckte Israel.+ 5 Därför såg Jehova till att Israel fick en befriare+ så att de kom loss ur Arams grepp, och israeliterna kunde bo i sina hem som förut.* 6 (Men de vände sig inte bort från den synd som Jerọbeams hus hade begått och som han hade fått Israel att begå.+ De fortsatte synda på samma sätt,* och den heliga pålen*+ fick stå kvar i Samaria.) 7 Nu bestod Jehoạhas armé bara av 50 ryttare, 10 vagnar och 10 000 fotsoldater, för Arams kung hade krossat armén+ och trampat ner den som stoft vid tröskningen.+

8 Jehoạhas historia i övrigt, alla hans bedrifter och hans storhet, har nedtecknats i krönikan över Israels kungars historia. 9 Jehoạhas gick till vila hos sina förfäder, och man begravde honom i Samaria.+ Och hans son Jẹhoas efterträdde honom som kung.

10 Under Jẹhoas 37:e år som kung över Juda blev Jẹhoas,+ Jehoạhas son, kung över Israel. Han regerade 16 år i Samaria. 11 Han gjorde det som var ont i Jehovas ögon, och han vände sig inte bort från alla synder som Jerọbeam, Nebats son, hade fått Israel att begå.+ Han fortsatte synda på samma sätt.

12 Jẹhoas historia i övrigt, alla hans bedrifter och hans storhet och hur han förde krig mot Amạzja, Judas kung,+ har nedtecknats i krönikan över Israels kungars historia. 13 Jẹhoas gick till vila hos sina förfäder, och Jerọbeam*+ satte sig på hans tron. Och Jẹhoas blev begravd i Samaria bland Israels kungar.+

14 När Elisa+ hade insjuknat i den sjukdom som han senare dog av kom Jẹhoas, Israels kung, ner till honom. Han grät över honom och sa: ”Min far, min far! Israels stridsvagn och ryttare!”+ 15 Elisa sa till honom: ”Hämta en båge och några pilar.” Då gick han och hämtade det. 16 Elisa sa till Israels kung: ”Fatta tag i bågen.” Då fattade han tag i pilbågen. Sedan lade Elisa sina händer på kungens händer 17 och sa: ”Öppna fönstret mot öster.” När han hade öppnat fönstret sa Elisa: ”Skjut!” och han sköt. Elisa sa: ”Jehovas segerpil,* segerpilen över* Aram! Du ska slå Aram vid Afek+ tills du har krossat dem.”

18 Han fortsatte: ”Ta pilarna”, och då gjorde han det. Sedan sa han till Israels kung: ”Slå mot marken.” Han slog mot marken tre gånger, sedan slutade han. 19 Då blev den sanne Gudens man upprörd och sa till honom: ”Varför slog du inte fem eller sex gånger? I så fall hade du slagit Aram tills de var krossade, men nu kommer du bara att slå Aram tre gånger.”+

20 Efter det dog Elisa och blev begravd. I början av varje år* brukade moabitiska plundrare+ dra in i landet. 21 Några män som höll på att begrava en man fick plötsligt syn på en grupp plundrare, så de kastade kroppen i Elisas grav och sprang därifrån. När kroppen kom i beröring med Elisas benknotor fick mannen liv igen+ och reste sig upp.

22 Hạsael,+ Arams kung, förtryckte Israel+ under hela Jehoạhas tid. 23 Men Jehova var omtänksam och barmhärtig mot dem+ och tog hand om dem tack vare sitt förbund med Abraham,+ Isak+ och Jakob.+ Han ville inte att de skulle gå under, och fram till denna dag har han inte stött bort dem. 24 När Hạsael, Arams kung, dog efterträddes han av sin son Ben-Hadad. 25 Jẹhoas, Jehoạhas son, tog tillbaka de städer som Ben-Hadad, Hạsaels son, hade erövrat från hans far Jehoạhas. Och Jẹhoas slog Ben-Hadad tre gånger+ och fick tillbaka Israels städer.

14 Under det andra året som Jẹhoas,+ Jehoạhas son, var kung över Israel blev Amạzja kung. Han var son till Jẹhoas, Judas kung. 2 Amạzja var 25 år när han blev kung, och han regerade 29 år i Jerusalem. Hans mor hette Jehoạddin och var från Jerusalem.+ 3 Han gjorde det som var rätt i Jehovas ögon, men inte som sin förfader David.+ Han gjorde precis som sin far Jẹhoas.+ 4 Men offerhöjderna fick vara kvar,+ och folket fortsatte att offra och sända upp offerrök på offerhöjderna.+ 5 När han väl hade fått ett fast grepp om makten dödade han de män som hade slagit ihjäl hans far kungen.+ 6 Men han dödade inte sönerna till mördarna, utan följde det Jehova hade befallt i boken med Moses lag: ”Fäder ska inte straffas med döden för sina söners skull, och söner ska inte straffas med döden för sina fäders skull. Var och en ska straffas med döden för sin egen synd.”+ 7 Han slog edoméerna+ i Saltdalen,+ 10 000 man, och under kriget intog han Sela,+ och staden fick namnet Jọkteel, som den heter än i dag.

8 Sedan sände Amạzja budbärare till Israels kung Jẹhoas, son till Jehoạhas, son till Jẹhu, med ett meddelande: ”Låt oss mötas i strid.”*+ 9 Jẹhoas, Israels kung, svarade Amạzja, Judas kung, med följande budskap: ”Det törniga ogräset på Libanon sände bud till cedern på Libanon: ’Låt min son få gifta sig med din dotter.’ Men ett av Libanons vilda djur gick förbi och trampade ner det törniga ogräset. 10 Visst, du besegrade Edom,+ och det har gjort dig självgod. Njut av äran, men stanna i ditt palats. Varför skapa lidande och elände och dra Juda med dig i fallet?” 11 Men Amạzja lyssnade inte.+

Så Israels kung Jẹhoas drog upp, och han och Amạzja, Judas kung, drabbade samman vid Bet-Semes+ i Juda.+ 12 Juda besegrades av Israel, och var och en flydde hem till sig.* 13 Israels kung Jẹhoas tillfångatog Judas kung Amạzja, son till Jẹhoas, son till Ahạsja, vid Bet-Semes. Sedan marscherade de till Jerusalem, och han lyckades riva ner en sektion av Jerusalems mur, från Efraimporten+ ända till Hörnporten,+ 400 alnar.* 14 Han tog allt guld och silver och alla föremål som fanns i Jehovas hus och i skattkamrarna i kungens palats. Dessutom tog han gisslan innan han återvände till Samaria.

15 Jẹhoas historia i övrigt, hans bedrifter och hans storhet och hur han förde krig mot Amạzja, Judas kung, har nedtecknats i krönikan över Israels kungars historia. 16 Jẹhoas gick till vila hos sina förfäder och blev begravd i Samaria+ bland Israels kungar, och hans son Jerọbeam*+ efterträdde honom som kung.

17 Judas kung Amạzja,+ Jẹhoas son, levde ytterligare 15 år efter att Israels kung Jẹhoas,+ Jehoạhas son, hade dött.+ 18 Amạzjas historia i övrigt har nedtecknats i krönikan över Judas kungars historia. 19 Senare anstiftade några en sammansvärjning+ mot Amạzja i Jerusalem. Då flydde han till Lakis, men man skickade män efter honom, och de dödade honom där. 20 Man förde honom därifrån på hästar, och han blev begravd i Jerusalem bland sina förfäder i Davidsstaden.+ 21 Hela Judas folk tog sedan Asarja,*+ som var 16 år,+ och gjorde honom till kung i hans far Amạzjas ställe.+ 22 Han vann tillbaka Elat+ till Juda och återuppbyggde staden efter att kungen* hade gått till vila hos sina förfäder.+

23 Under det 15:e året som Amạzja, Jẹhoas son, var kung över Juda blev Jerọbeam,+ son till Jẹhoas, kung över Israel. Han regerade 41 år i Samaria. 24 Han gjorde det som var ont i Jehovas ögon, och han vände sig inte bort från alla de synder som Jerọbeam, Nebats son, hade fått Israel att begå.+ 25 Han återupprättade Israels gräns från Lebo-Hamat*+ ända till Ạrabahavet,*+ enligt det Jehova, Israels Gud, hade sagt genom sin tjänare Jona,+ Amịttajs son, profeten från Gat-Hefer.+ 26 För Jehova hade sett Israels svåra lidande.+ Det fanns ingen kvar som kunde hjälpa Israel, inte ens en fattig eller svag. 27 Men Jehova hade lovat att inte utplåna Israels namn från jordens yta.*+ Därför räddade han dem med hjälp av Jerọbeam, Jẹhoas son.+

28 Jerọbeams historia i övrigt, alla hans bedrifter och hans storhet och hur han stred och vann tillbaka Damaskus+ och Hamat+ åt Juda i Israel, har nedtecknats i krönikan över Israels kungars historia. 29 Jerọbeam gick till vila hos sina förfäder, bland Israels kungar, och hans son Sakarja+ efterträdde honom som kung.

15 Under det 27:e året som Jerọbeam* var kung över Israel blev Asarja,*+ son till Amạzja,+ kung över Juda.+ 2 Han var 16 år när han blev kung, och han regerade 52 år i Jerusalem. Hans mor hette Jekọlja och var från Jerusalem. 3 Asarja gjorde det som var rätt i Jehovas ögon, precis som hans far Amạzja hade gjort.+ 4 Men offerhöjderna fick vara kvar,+ och folket fortsatte att offra och sända upp offerrök på offerhöjderna.+ 5 Jehova slog kungen med spetälska,+ och han var sjuk fram till sin död. Han bodde i ett hus för sig själv+ medan hans son Jotam+ hade ansvaret för palatset och dömde folket i landet.+ 6 Asarjas historia i övrigt,+ alla hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan över Judas kungars historia. 7 Asarja gick till vila hos sina förfäder,+ och man begravde honom bland hans förfäder i Davidsstaden. Hans son Jotam efterträdde honom som kung.

8 Under Asarjas+ 38:e år som kung över Juda blev Sakarja,+ Jerọbeams son, kung över Israel. Han regerade sex månader i Samaria. 9 Han gjorde det som var ont i Jehovas ögon, precis som hans förfäder hade gjort. Han vände sig inte bort från de synder som Jerọbeam, Nebats son, hade fått Israel att begå.+ 10 Sallum, Jabeshs son, anstiftade en sammansvärjning mot Sakarja och högg ihjäl honom+ i Jịbleam.+ När han hade dödat honom blev han kung i hans ställe. 11 Sakarjas historia i övrigt har nedtecknats i krönikan över Israels kungars historia. 12 Det uppfyllde Jehovas ord till Jẹhu: ”Fyra generationer av dina söner+ ska sitta på Israels tron.”+ Och så blev det.

13 Under Ussịas+ 39:e år som kung över Juda blev Sallum, Jabeshs son, kung. Han regerade en månad i Samaria. 14 Men Mẹnahem, Gadis son, drog upp från Tirsa+ till Samaria och högg ihjäl Sallum,+ Jabeshs son, i Samaria. När Mẹnahem hade dödat honom blev han kung i hans ställe. 15 Sallums historia i övrigt och sammansvärjningen han anstiftade har nedtecknats i krönikan över Israels kungars historia. 16 Vid den tiden kom Mẹnahem från Tirsa och intog Tifsa och dödade alla i staden och i området runt omkring, eftersom man inte öppnade stadsportarna för honom. Han förstörde staden och skar upp alla gravida kvinnor.

17 Under Asarjas 39:e år som kung över Juda blev Mẹnahem, Gadis son, kung över Israel. Han regerade tio år i Samaria. 18 Han gjorde det som var ont i Jehovas ögon. Under hela sitt liv vände han sig inte bort från de synder som Jerọbeam, Nebats son, hade fått Israel att begå.+ 19 Pul,+ Assyriens kung, ryckte in i landet. Då gav Mẹnahem 1 000 talenter* silver till Pul för att få hans stöd och stärka sin ställning som kung.+ 20 Mẹnahem fick ihop allt silver genom att kräva 50 siklar* silver av varje framstående, förmögen man i Israel.+ När Assyriens kung hade tagit emot detta vände han tillbaka och stannade inte i landet. 21 Mẹnahems+ historia i övrigt, alla hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan över Israels kungars historia. 22 Mẹnahem gick till vila hos sina förfäder, och hans son Pekạhja efterträdde honom som kung.

23 Under Asarjas 50:e år som kung över Juda blev Pekạhja, Mẹnahems son, kung över Israel. Han regerade två år i Samaria. 24 Han gjorde det som var ont i Jehovas ögon och vände sig inte bort från de synder som Jerọbeam, Nebats son, hade fått Israel att begå.+ 25 Sedan anstiftade Pekạhjas adjutant, Peka,+ Remạljas son, en sammansvärjning mot honom och slog ihjäl honom i det befästa tornet i kungens palats i Samaria tillsammans med Argob och Arje. Peka hade med sig 50 man från Gilead. När han hade dödat Pekạhja blev han kung i hans ställe. 26 Pekạhjas historia i övrigt, alla hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan över Israels kungars historia.

27 Under Asarjas 52:a år som kung över Juda blev Peka,+ Remạljas son, kung över Israel. Han regerade 20 år i Samaria. 28 Han gjorde det som var ont i Jehovas ögon och vände sig inte bort från de synder som Jerọbeam, Nebats son, hade fått Israel att begå.+ 29 Under Pekas tid som kung över Israel kom Tịglat-Pilẹser,+ Assyriens kung, och erövrade Ijon, Ạbel-Bet-Maạka,+ Janọa, Kedes,+ Hasor, Gilead+ och Galileen, hela Nạftali.+ Och han förde invånarna i landsflykt till Assyrien.+ 30 Sedan anstiftade Hosea,+ Elahs son, en sammansvärjning mot Peka, Remạljas son. Hosea högg ihjäl Peka och blev kung i hans ställe i Jotams,+ Ussịas sons, 20:e år.* 31 Pekas historia i övrigt, alla hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan över Israels kungars historia.

32 Under det andra året som Peka, Remạljas son, var kung över Israel blev Jotam,+ Ussịas+ son, kung över Juda. 33 Han var 25 år när han blev kung, och han regerade 16 år i Jerusalem. Hans mor hette Jerụsa och var dotter till Sadok.+ 34 Jotam gjorde det som var rätt i Jehovas ögon, precis som hans far Ussịa hade gjort.+ 35 Men offerhöjderna fick vara kvar, och folket fortsatte att offra och sända upp offerrök på offerhöjderna.+ Det var han som byggde den övre porten till Jehovas hus.+ 36 Jotams historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan över Judas kungars historia. 37 Vid den tiden sände Jehova Resin, Arams kung, och Peka,+ Remạljas son, mot Juda.+ 38 Jotam gick till vila hos sina förfäder och blev begravd bland dem i sin förfader Davids stad. Hans son Ahas efterträdde honom som kung.

16 Under Pekas, Remạljas sons, 17:e år blev Ahas+ kung. Han var son till Jotam, Judas kung. 2 Ahas var 20 år när han blev kung, och han regerade 16 år i Jerusalem. Han gjorde inte det som var rätt i Jehovas, sin Guds, ögon, som hans förfader David hade gjort.+ 3 I stället följde han i Israels kungars fotspår+ och offrade till och med sin egen son i eld.*+ Han tog efter de avskyvärda sederna hos de folk+ som Jehova hade drivit bort inför israeliterna. 4 Han offrade och sände upp offerrök på offerhöjderna,+ på kullarna och under varje grönskande träd.+

5 Det var vid den tiden som Arams kung Resin och Israels kung Peka, Remạljas son, drog upp och angrep Jerusalem+ och stängde inne Ahas, men de lyckades inte inta staden. 6 Samtidigt gav Resin, Arams kung, tillbaka Elat+ till Edom, efter att han hade drivit bort judarna* från Elat. Edoméerna kom och bosatte sig i Elat, och där bor de än i dag. 7 Då sände Ahas budbärare till Tịglat-Pilẹser,+ Assyriens kung, med följande meddelande: ”Jag är din tjänare och din son. Kom och rädda mig från Arams kung och Israels kung, som angriper mig.” 8 Ahas tog silvret och guldet som fanns i Jehovas hus och i skattkamrarna i kungens palats och skickade en muta till Assyriens kung.+ 9 Assyriens kung gjorde som han hade blivit ombedd och drog ut mot Damaskus, intog staden, förde folket i landsflykt till Kir+ och lät döda Resin.+

10 Sedan gav sig kung Ahas i väg till Damaskus för att träffa Tịglat-Pilẹser, Assyriens kung. När Ahas fick se det altare som fanns i Damaskus skickade han en ritning till prästen Urịja som visade hur det såg ut och hur det var byggt.+ 11 Prästen Urịja+ byggde ett altare+ helt enligt de anvisningar som kung Ahas hade skickat från Damaskus. Och Urịja färdigställde det innan Ahas kom tillbaka från Damaskus. 12 När kungen anlände från Damaskus och fick se altaret gick han fram och offrade på det.+ 13 På detta altare brände han sina brännoffer och sädesoffer. Han bar också fram sina dryckesoffer och stänkte blodet från sina gemenskapsoffer på det. 14 Sedan flyttade Ahas kopparaltaret+ som stod inför Jehova från dess plats framför huset, från platsen mellan sitt eget altare och Jehovas hus, och ställde det norr om sitt eget altare. 15 Kung Ahas befallde prästen Urịja:+ ”På det stora altaret ska du bränna morgonens brännoffer,+ kvällens sädesoffer,+ kungens brännoffer och sädesoffer samt hela folkets brännoffer, sädesoffer och dryckesoffer. Du ska också stänka allt blod från brännoffren och de andra offren på det. När det gäller kopparaltaret återkommer jag till vad som ska göras med det.” 16 Och prästen Urịja gjorde precis som kung Ahas hade befallt.+

17 Kung Ahas högg vagnarnas* sidopaneler+ i bitar och lyfte bort karen från dem.+ Och han tog ner havet från koppartjurarna+ och ställde det på ett underlag av sten.+ 18 På grund av Assyriens kung flyttade han den takförsedda gången som användes på sabbaten och som hade byggts vid huset, och han tog bort kungens yttre ingång till Jehovas hus.

19 Ahas historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan över Judas kungars historia.+ 20 Ahas gick till vila hos sina förfäder och blev begravd bland sina förfäder i Davidsstaden. Hans son Hiskia*+ efterträdde honom som kung.

17 Under det 12:e året som Ahas var kung över Juda blev Hosea,+ Elahs son, kung över Israel. Han regerade nio år i Samaria. 2 Han gjorde det som var ont i Jehovas ögon, men inte i samma utsträckning som Israels tidigare kungar. 3 Salmanạssar, Assyriens kung, drog upp för att strida mot Hosea,+ och han blev Salmanạssars tjänare och började betala tribut till honom.+ 4 Men Assyriens kung fick reda på att Hosea var inblandad i en sammansvärjning. Hosea hade nämligen sänt budbärare till So, Egyptens kung,+ och slutat betala sin årliga tribut till Assyriens kung. Så Assyriens kung grep honom och kastade honom i fängelse.

5 Assyriens kung invaderade hela landet, och han kom till Samaria och belägrade staden i tre år. 6 Under Hoseas nionde år intog Assyriens kung Samaria+ och förde israeliterna i landsflykt+ till Assyrien. Han lät dem bosätta sig i Hala och i Habor vid floden Gosan+ och i medernas städer.+

7 Detta hände eftersom israeliterna hade syndat mot Jehova, sin Gud, som hade fört dem ut ur Egypten och befriat dem ur den egyptiske kungens, faraos, våld.+ De tillbad* andra gudar+ 8 och följde sederna hos de folk som Jehova hade drivit bort inför israeliterna, och de följde sederna som Israels kungar hade infört.

9 Israeliterna gjorde sådant som inte var rätt enligt Jehova, deras Gud. De byggde offerhöjder i alla sina städer,+ från vakttorn till befäst stad.* 10 De reste heliga stoder och heliga pålar*+ på alla höga kullar och under alla grönskande träd,+ 11 och på alla offerhöjder sände de upp offerrök, precis som de folk hade gjort som Jehova hade fört i landsflykt inför dem.+ De gjorde det som var ont och kränkte Jehova.

12 De tillbad avskyvärda avgudar,*+ trots att Jehova uttryckligen hade förbjudit dem att göra det.+ 13 Jehova fortsatte att varna Israel och Juda genom alla sina profeter och synskådare+ och sa: ”Vänd om från era onda vägar!+ Håll mina bud och stadgar, enligt hela den lag som jag gav era förfäder och som jag sände till er genom mina tjänare profeterna.” 14 Men de lyssnade inte. De var lika omedgörliga* som sina förfäder, som inte trodde på Jehova, sin Gud.+ 15 De förkastade hans förordningar och förbundet+ som han hade ingått med deras förfäder och påminnelserna som han hade gett för att varna dem.+ De följde värdelösa avgudar+ och blev själva värdelösa.+ De gjorde precis som folken runt omkring dem, trots att Jehova hade befallt dem att inte göra det.+

16 De övergav alla bud som Jehova, deras Gud, hade gett dem och tillverkade två kalvar i metall*+ och en helig påle,*+ och de böjde sig ner för himlens hela här*+ och tjänade Baal.+ 17 Dessutom offrade de sina söner och döttrar i eld,*+ sysslade med spådom+ och såg efter omen och gjorde allt* som var ont i Jehovas ögon så att de kränkte honom.

18 Därför blev Jehova så vred på Israel att han avlägsnade dem ur sin åsyn.+ Han lät inte någon utom Judas stam vara kvar.

19 Men inte heller Juda höll buden från Jehova, sin Gud,+ utan följde samma seder som Israel.+ 20 Jehova förkastade alla Israels avkomlingar och förödmjukade dem, och han lät dem falla i plundrares händer tills han hade stött dem ifrån sig. 21 Han slet bort Israel från Davids hus, och israeliterna gjorde Jerọbeam, Nebats son, till kung.+ Men Jerọbeam fick Israel att vända sig bort från Jehova och synda svårt. 22 Folket i Israel gjorde sig skyldiga till samma synder som Jerọbeam+ och slutade inte upp med dem. 23 Till sist avlägsnade Jehova Israel ur sin åsyn, precis som han hade varnat genom alla sina tjänare profeterna.+ Israel fördes i landsflykt till Assyrien,+ där de befinner sig än i dag.

24 Assyriens kung hämtade sedan folk från Babylon, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvạjim+ och lät dem bosätta sig i Samarias städer i stället för israeliterna. De tog Samaria i besittning och bodde i städerna där. 25 Under deras första tid tillbad* de inte Jehova. Då sände Jehova lejon+ som dödade några av dem. 26 Man rapporterade till Assyriens kung: ”Folkgrupperna som du förde bort och flyttade till Samarias städer känner inte till landets gud och religion.* Han sänder lejon bland dem som dödar dem, eftersom ingen av dem känner till hur man ska tillbe landets gud.”

27 Då gav Assyriens kung befallningen: ”Skicka tillbaka en av prästerna som ni förde i landsflykt, så att han kan bo där och undervisa dem om landets gud och religion.” 28 Så en av prästerna som hade förts i landsflykt från Samaria återvände och bosatte sig i Betel.+ Och han började lära dem hur de skulle tillbe* Jehova.+

29 Men varje folkgrupp gjorde sin egen gud,* som de ställde i helgedomarna som samarierna hade uppfört på offerhöjderna. Varje folkgrupp gjorde så i städerna där de bodde. 30 Folket från Babylon gjorde Sukkot-Benot, folket från Kut gjorde Nergal, folket från Hamat+ gjorde Asịma, 31 och aviterna gjorde Nibhas och Tartak. Sefarviterna brände upp sina söner i eld åt Adrammẹlek och Anammẹlek, Sefarvạjims gudar.+ 32 Även om de hade respekt för Jehova utsåg de präster bland vanligt folk och lät dem tjänstgöra vid helgedomarna på offerhöjderna.+ 33 De hade alltså respekt för Jehova, men de tillbad sina egna gudar på samma sätt som* i länderna de hade deporterats från.+

34 Än i dag följer de sina tidigare religiösa seder och bruk.* Ingen av dem tillber* Jehova, och ingen rättar sig efter hans stadgar och förordningar eller lagen och buden som Jehova gav avkomlingarna till Jakob, vars namn han ändrade till Israel.+ 35 När Jehova slöt ett förbund med dem+ gav han befallningen: ”Ni ska inte tillbe* andra gudar, och ni ska inte böja er ner för dem eller tjäna dem eller offra till dem.+ 36 Det är Jehova ni ska tillbe,*+ han som förde er ut ur Egypten med stor kraft och uträckt arm.+ Det är honom ni ska böja er ner inför, och det är honom ni ska offra åt. 37 Ni ska vara noga med att alltid följa förordningarna och föreskrifterna, lagen och buden som han skrev ner åt er,+ och ni ska inte tillbe* andra gudar. 38 Ni får inte glömma det förbund som jag har ingått med er,+ och ni får inte tillbe* andra gudar. 39 Det är Jehova, er Gud, som ni ska tillbe,* eftersom det är han som kommer att rädda er från alla era fiender.”

40 Men de lydde inte, utan fortsatte med sina tidigare religiösa seder och bruk.*+ 41 Dessa folkslag fick alltså respekt för Jehova,+ men de tillbad även sina avgudabilder. Än i dag gör deras barn och barnbarn precis som sina förfäder.

18 Under det tredje året som Hosea,+ Elahs son, var kung över Israel blev Hiskia+ kung. Han var son till Ahas,+ Judas kung. 2 Han var 25 år när han blev kung, och han regerade 29 år i Jerusalem. Hans mor hette Abi* och var dotter till Sakarja.+ 3 Han gjorde det som var rätt i Jehovas ögon,+ precis som hans förfader David hade gjort.+ 4 Det var han som avskaffade offerhöjderna,+ slog sönder de heliga stoderna och högg ner den heliga pålen.*+ Han krossade också kopparormen som Mose hade gjort,+ för ända fram till dess hade israeliterna sänt upp offerrök åt den, och man kallade den kopparormsguden.* 5 Hiskia förtröstade på Jehova,+ Israels Gud. Ingen annan av Judas kungar var som han, varken före eller efter honom. 6 Han höll fast vid Jehova+ och vek inte av från att följa honom, utan höll de bud som Jehova hade gett Mose. 7 Och Jehova var med honom. Han handlade vist vad han än företog sig. Han gjorde uppror mot Assyriens kung och vägrade tjäna honom.+ 8 Han besegrade också filistéerna+ ända till Gaza och områdena runt omkring, från vakttorn till befäst stad.*

9 Under kung Hiskias fjärde år, det vill säga under det sjunde året som Hosea,+ Elahs son, var kung över Israel, drog Salmanạssar, Assyriens kung, upp mot Samaria och belägrade staden.+ 10 Efter närmare tre år intog de den.+ Samaria intogs alltså under Hiskias sjätte år, vilket var Hoseas, Israels kungs, nionde år. 11 Assyriens kung förde sedan israeliterna i landsflykt+ till Assyrien och lät dem bosätta sig i Hala och i Habor vid floden Gosan och i medernas städer.+ 12 Detta hände därför att de inte lyssnade till Jehova, sin Gud, utan bröt hans förbund, allt som Jehovas tjänare Mose hade befallt.+ De varken lyssnade eller lydde.

13 Under kung Hiskias 14:e år drog Sanhẹrib, Assyriens kung,+ upp mot alla befästa städer i Juda och intog dem.+ 14 Då sände Hiskia, Judas kung, följande meddelande till Assyriens kung i Lakis: ”Jag har handlat fel. Dra bort från mig, så ska jag ge dig allt som du begär.” Assyriens kung krävde då att Hiskia, Judas kung, skulle betala 300 talenter* silver och 30 talenter guld. 15 Så Hiskia gav honom allt silver som fanns i Jehovas hus och i skattkamrarna i kungens palats.+ 16 Det var då som Hiskia, Judas kung, tog bort* dörrarna till Jehovas tempel+ och dörrposterna som Hiskia själv hade överdragit med guld+ och gav det* åt Assyriens kung.

17 Från Lakis+ sände sedan Assyriens kung i väg överbefälhavaren,* överste hovmannen* och överste munskänken* med en väldig armé till kung Hiskia i Jerusalem.+ De marscherade till Jerusalem och ställde upp sig vid den övre dammens vattenledning, vid landsvägen till tvättarfältet.+ 18 De ropade på kungen, och Ẹljakim,+ Hilkias son, som ansvarade för kungens hushåll,* gick då ut till dem tillsammans med kungens sekreterare Shebna+ och historikern* Joa, Asafs son.

19 Överste munskänken sa till dem: ”Säg till Hiskia: ’Så här säger den store kungen, Assyriens kung: ”Vad har du för anledning att känna dig trygg?+ 20 Du säger: ’Jag har en strategi, och jag har kraft att föra krig.’ Men det är bara tomma ord. Vem förlitar du dig på, eftersom du vågar göra uppror mot mig?+ 21 Du litar förstås på stödet från Egypten,+ detta knäckta vassrör. Om man skulle stödja sig på det skulle det tränga in i handen och genomborra den. Det är så farao, Egyptens kung, är mot alla som litar på honom. 22 Ni kanske säger: ’Vi litar på Jehova, vår Gud.’+ Men är det inte hans offerhöjder och altaren som Hiskia har avskaffat?+ Och säger han inte till Juda och Jerusalem: ’Ni ska böja er ner för detta altare i Jerusalem’?”’+ 23 Ingå nu ett vad med min herre, Assyriens kung: Jag ska ge dig 2 000 hästar om du lyckas skaffa fram ryttare till dem.+ 24 Hur skulle du kunna driva tillbaka en enda ståthållare, en av min herres minst ansedda tjänare, när du förlitar dig på Egypten för att få vagnar och ryttare? 25 Du tror väl inte att det är utan Jehovas tillåtelse som jag har kommit för att ödelägga den här platsen? Jehova själv har sagt till mig: ’Dra upp mot detta land och ödelägg det.’”

26 Då sa Ẹljakim, Hilkias son, och Shebna+ och Joa till överste munskänken:+ ”Herre, du kan väl tala till oss på arameiska,+ för vi förstår det språket. Tala inte till oss på judarnas språk medan folket uppe på muren hör på.”+ 27 Men munskänken svarade: ”Tror du verkligen att min herre skickade mig med detta budskap bara till dig och din herre? Nej, det är också till männen som sitter på muren, de som kommer att få äta sin egen avföring och dricka sin egen urin tillsammans med er.”

28 Och munskänken ropade på judarnas språk: ”Hör detta budskap från den store kungen, Assyriens kung!+ 29 Så här säger kungen: ’Låt inte Hiskia lura er, för han kan inte rädda er ur mitt våld.+ 30 Och låt inte Hiskia övertala er att lita på Jehova. Han säger ju: ”Jehova kommer att rädda oss. Den här staden ska inte falla för Assyriens kung.”+ 31 Lyssna inte på Hiskia, för det här är vad Assyriens kung säger: ”Slut fred med mig och överlämna er åt mig,* så ska ni alla få äta av er egen vinstock och ert eget fikonträd och dricka vatten ur er egen cistern. 32 Sedan ska jag ta er till ett land likt ert eget,+ ett land med säd och nytt vin, ett land med bröd och vingårdar, ett land med olivträd och honung. Då får ni leva och behöver inte dö. Lyssna inte på Hiskia, för han försöker lura er när han säger: ’Jehova ska rädda oss.’ 33 Har någon av de andra folkens gudar någonsin räddat sitt land ur Assyriens kungs våld? 34 Var är Hamats+ och Arpads gudar? Var är Sefarvạjims,+ Henas och Ivas gudar? Har de kunnat rädda Samaria ur mitt våld?+ 35 Vilken av ländernas alla gudar har kunnat rädda sitt land från mig? Så hur skulle Jehova kunna rädda Jerusalem ur mitt våld?”’”+

36 Men folket teg och sa inte ett ord, för kungen hade befallt: ”Ni får inte svara honom.”+ 37 Ẹljakim, Hilkias son, som ansvarade för kungens hushåll,* och sekreteraren Shebna och historikern* Joa, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade vad överste munskänken hade sagt.

19 När kung Hiskia hörde detta rev han sönder sina kläder och klädde sig i säckväv och gick in i Jehovas hus.+ 2 Sedan sände han Ẹljakim, som ansvarade för kungens hushåll,* och sekreteraren Shebna och prästernas äldste, klädda i säckväv, till profeten Jesaja,+ Amoz son. 3 De sa till honom: ”Så här säger Hiskia: ’Det här är en dag av svårigheter, förolämpning* och vanära, eftersom tiden är inne för barnen att födas,* men det finns ingen kraft att föda.+ 4 Kanske har Jehova, din Gud, hört allt som överste munskänken* sa när hans herre, Assyriens kung, sände honom för att håna den levande Guden,+ och då kommer Jehova, din Gud, att låta honom stå till svars för detta.* Be därför en bön+ till förmån för dem som har överlevt.’”

5 Kung Hiskias tjänare gick alltså in till Jesaja.+ 6 Och Jesaja sa till dem: ”Detta är vad ni ska säga till er herre: ’Så här säger Jehova: ”Bli inte uppskrämd+ av det du har hört, det som Assyriens kungs tjänare sa för att häda mig.+ 7 Jag ska inge honom en tanke,* och han ska nås av ett meddelande som får honom att återvända till sitt eget land. Och där ska jag låta honom dö för svärdet.”’”+

8 När munskänken fick höra att Assyriens kung hade brutit upp från Lakis+ återvände han till sin herre, som höll på att strida mot Libna.+ 9 Kungen fick meddelandet att Tirhạka, Etiopiens kung, hade dragit ut för att strida mot honom. Så han sände återigen budbärare+ till Hiskia och uppmanade dem: 10 ”Det här är vad ni ska säga till Hiskia, Judas kung: ’Låt dig inte luras när din Gud, som du litar på, säger: ”Jerusalem kommer inte att falla i Assyriens kungs våld.”+ 11 Du har ju hört vad Assyriens kungar har gjort med alla länder. De har krossat dem,+ så varför skulle du bli räddad? 12 Har folken som mina förfäder besegrade blivit räddade av sina gudar? Var är Gosan, Haran,+ Resef och Edens folk som var i Tel-Assar? 13 Var är Hamats kung, Arpads kung och kungarna över städerna Sefarvạjim, Hena och Iva?’”+

14 Hiskia tog emot breven från budbärarna och läste dem. Sedan gick han upp till Jehovas hus och bredde ut dem* inför Jehova.+ 15 Och Hiskia bad+ till Jehova: ”Jehova, Israels Gud, som tronar över* keruberna,+ du ensam är den sanne Guden över alla jordens riken,+ och du har skapat himmel och jord. 16 Jehova, öppna dina öron och lyssna!+ Jehova, öppna dina ögon+ och se! Hör Sanhẹribs ord, hur han hånar den levande Guden. 17 Jehova, det är ett faktum att Assyriens kungar har ödelagt folken och deras länder.+ 18 Och de har kastat deras gudar i elden, eftersom de inte var några gudar,+ utan de var av trä och sten, tillverkade av människor.+ Därför kunde de förstöra dem. 19 Men Jehova, vår Gud, rädda oss ur hans våld så att alla riken på jorden får veta att du, Jehova, är den ende Guden.”+

20 Jesaja, Amoz son, sände sedan följande meddelande till Hiskia: ”Så här säger Jehova, Israels Gud: ’Jag har hört din bön+ till mig om Sanhẹrib, Assyriens kung.+ 21 Det här är de ord som Jehova har talat mot honom:

”Jungfrun Sion* föraktar och hånar dig.

Jerusalem* skakar på huvudet åt dig.

22 Vem har du hånat och hädat?+

Det är mot Israels Helige!+

23 Genom dina budbärare+ har du hånat Jehova+ och sagt:

Där ska jag hugga ner de höga cedrarna, de ståtliga enträden.

Jag ska ta mig till den mest avlägsna viloplats, den tätaste skog.

24 Jag ska gräva brunnar och dricka ur okända källor.

Jag ska torka ut alla Egyptens vattenströmmar* med mina fotsulor.’

25 Har du inte hört? Det var bestämt* för länge sedan.+

Jag har förberett* det sedan forna dagar.+

Nu sätter jag mina planer i verket:+

Du ska göra befästa städer till öde ruiner.+

26 Deras invånare kommer att vara hjälplösa.

De blir förskräckta och får skämmas.

29 Och det här ska vara tecknet för dig:* I år ska ni äta det som växer upp av sig självt* och nästa år säd som är självsådd.+ Men det tredje året ska ni så och skörda, och ni ska plantera vingårdar och äta frukten från dem.+ 30 De av Judas hus som överlever, de som är kvar,+ kommer att slå rot igen och ge frukt. 31 För de som räddas ska komma ut ur Jerusalem, de som överlever ska komma från Sions berg. I sin brinnande iver ska arméernas Jehova göra detta.+

32 Därför säger Jehova om Assyriens kung:+

33 Han ska vända tillbaka samma väg som han kom.

I den här staden ska han inte komma in”, säger Jehova.

35 Samma natt gick Jehovas ängel ut och slog ihjäl 185 000 man i assyriernas läger,+ och när man steg upp tidigt på morgonen låg det döda kroppar överallt.+ 36 Så Sanhẹrib, Assyriens kung, bröt upp och återvände till Nineve+ och stannade där.+ 37 Senare, när han tillbad i sin gud Nisroks tempel,* högg hans egna söner Adrammẹlek och Sarẹser ihjäl honom med svärd.+ Sedan flydde de till landet Ạrarat.+ Och hans son Esarhạddon+ efterträdde honom som kung.

20 Vid den tiden blev Hiskia sjuk, och han låg för döden.+ Och profeten Jesaja, Amoz son, kom till honom och sa: ”Så här säger Jehova: ’Du kommer att dö, så förbered ditt hushåll. Du kommer inte att tillfriskna.’”+ 2 Då vände han ansiktet mot väggen och bad till Jehova: 3 ”Jag ber dig, Jehova, snälla, glöm inte att jag har tjänat dig troget av hela mitt hjärta. Jag har gjort det som är rätt i dina ögon.”+ Och Hiskia började gråta förtvivlat.

4 Jesaja hade inte ens hunnit ut till mitten av förgården förrän Jehovas ord kom till honom, och det löd:+ 5 ”Gå tillbaka och säg till Hiskia, ledaren för mitt folk: ’Så här säger Jehova, din förfader Davids Gud: ”Jag har hört din bön, och jag har sett dina tårar.+ Jag ska bota dig.+ I övermorgon* ska du gå upp till Jehovas hus.+ 6 Jag ska förlänga ditt liv* med 15 år, och jag ska rädda dig och den här staden ur Assyriens kungs våld.+ Jag ska försvara den här staden för min egen skull och för min tjänare Davids skull.”’”+

7 Sedan sa Jesaja: ”Hämta en kaka torkade, pressade fikon.” Då gjorde de det och lade den på bölden, och så småningom blev han frisk.+

8 Hiskia hade frågat Jesaja: ”Vad är tecknet+ på att Jehova ska bota mig så att jag kan gå upp till Jehovas hus i övermorgon?” 9 Då svarade Jesaja: ”Detta är tecknet från Jehova som visar att Jehova ska uppfylla det han har sagt: Vill du att skuggan på trappan* ska gå tio steg framåt eller tio steg bakåt?”+ 10 Hiskia sa: ”Det är lätt för skuggan att sträcka sig tio steg framåt, men inte att gå tio steg bakåt.” 11 Då ropade profeten Jesaja till Jehova, och han lät skuggan på Ahas trappa gå tio steg tillbaka, där den redan hade fallit.+

12 Vid den tiden skickade Bẹrodak-Bạladan, Bạladans son, Babylons kung, brev och en gåva till Hiskia. Han hade nämligen hört att Hiskia hade varit sjuk.+ 13 Hiskia välkomnade* budbärarna och visade dem hela sitt förrådshus:+ silvret och guldet, balsamoljan och andra dyrbara oljor, sitt vapenförråd och allt som fanns i skattkamrarna. Det fanns inget i palatset eller i hela riket som Hiskia inte visade dem.

14 Efter det kom profeten Jesaja in till kung Hiskia och frågade honom: ”Vad sa männen, och varifrån kom de?” ”De kom från ett avlägset land”, svarade Hiskia, ”ända från Babylon.”+ 15 Då frågade Jesaja: ”Vad fick de se i palatset?” Han svarade: ”De fick se allt i palatset. Det finns inget i mina skattkamrar som jag inte visade dem.”

16 Jesaja sa nu till Hiskia: ”Hör Jehovas ord:+ 17 ’Det ska komma dagar när allt som finns i ditt palats och allt som dina förfäder har samlat ihop intill denna dag ska föras bort till Babylon.+ Inget kommer att bli kvar’, säger Jehova. 18 ’Och några av de avkomlingar som kommer att födas åt dig ska föras bort+ och bli hovmän i palatset hos Babylons kung.’”+

19 Då sa Hiskia till Jesaja: ”Det budskap som du har förmedlat från Jehova är gott och rätt.”+ Han fortsatte: ”Det är ett uttryck för godhet om det får råda fred och stabilitet* så länge jag lever.”*+

20 Hiskias historia i övrigt, hans storhet och hur han byggde dammen+ och vattenledningen och ledde vattnet in i staden,+ har nedtecknats i krönikan över Judas kungars historia. 21 Hiskia gick till vila hos sina förfäder,+ och hans son Manasse+ efterträdde honom som kung.+

21 Manasse+ var 12 år när han blev kung, och han regerade 55 år i Jerusalem.+ Hans mor hette Hefsịbah. 2 Han gjorde det som var ont i Jehovas ögon och tog efter de avskyvärda sederna hos de folk+ som Jehova hade drivit bort inför israeliterna.+ 3 Han byggde upp de offerhöjder som hans far Hiskia hade förstört.+ Han uppförde altaren åt Baal och gjorde en helig påle,*+ precis som Israels kung Ahab hade gjort.+ Och han böjde sig ner för himlens hela här* och tillbad den.+ 4 Han byggde också altaren i Jehovas hus,+ trots att Jehova hade sagt: ”Vid Jerusalem ska jag fästa mitt namn.”+ 5 Och han byggde altaren åt himlens hela här+ på de två förgårdarna till Jehovas hus.+ 6 Han offrade sin son i eld,* och han använde sig av magi, såg efter omen+ och utsåg andemedier och spåmän.*+ Han gjorde mycket som var ont i Jehovas ögon och kränkte honom.

7 Han ställde den skulpterade bilden, den heliga pålen*+ som han hade gjort, i huset. Han gjorde det trots att Jehova hade sagt till David och hans son Salomo: ”Vid det här huset och vid Jerusalem, som jag har utvalt från alla Israels stammar, ska jag fästa mitt namn för alltid.+ 8 Och jag ska se till att Israel aldrig mer behöver lämna det land som jag gav deras förfäder,+ förutsatt att de noggrant håller allt som jag har befallt dem,+ hela den lag som min tjänare Mose uppmanade dem att följa.” 9 Men folket ville inte lyda, och Manasse ledde dem på avvägar så att de gjorde sig skyldiga till större ondska än de folk som Jehova hade utplånat inför dem.+

10 Jehova talade genom sina tjänare profeterna+ och sa: 11 ”Manasse, Judas kung, har gjort allt detta avskyvärda. Han har varit värre än alla amoréer+ före honom,+ och med sina avskyvärda avgudar* har han fått Juda att synda. 12 Därför säger Jehova, Israels Gud: ’Jag ska låta en så stor olycka drabba Jerusalem+ och Juda att det kommer att ringa i öronen på alla som hör om det.+ 13 Och jag ska sträcka samma mätsnöre+ över Jerusalem som jag sträckte över Samaria,+ och jag ska använda samma sänklod* som jag använde på Ahabs hus.+ Jag ska torka rent Jerusalem precis som man torkar rent en skål, torkar ur den och vänder den upp och ner.+ 14 Jag ska överge dem som är kvar av mitt folk*+ och utlämna dem åt deras fiender, och deras fiender ska ta dem som byte och som rov,+ 15 för de gjorde det som var ont i mina ögon och kränkte mig oavbrutet, från den dag då deras förfäder drog ut ur Egypten ända till denna dag.’”+

16 Manasse fick alltså Juda att synda så att de gjorde det som var ont i Jehovas ögon, och dessutom utgöt han så mycket oskyldigt blod att Jerusalem badade i blod, från den ena änden till den andra.+ 17 Manasses historia i övrigt, alla hans bedrifter och alla hans synder, har nedtecknats i krönikan över Judas kungars historia. 18 Manasse gick till vila hos sina förfäder och blev begravd i trädgården till sitt hus, i Ussas trädgård.+ Och hans son Amon efterträdde honom som kung.

19 Amon+ var 22 år när han blev kung, och han regerade två år i Jerusalem.+ Hans mor hette Mesullẹmet och var dotter till Harus från Jotba. 20 Han gjorde det som var ont i Jehovas ögon, precis som hans far Manasse hade gjort.+ 21 Han följde i sin fars fotspår och tillbad samma avskyvärda avgudar som hans far hade tillbett och böjde sig ner för dem.+ 22 Han övergav Jehova, sina förfäders Gud, och vandrade inte på Jehovas väg.+ 23 Till sist anstiftade Amons tjänare en sammansvärjning och dödade honom i hans palats. 24 Men folket i landet slog ihjäl alla som hade konspirerat mot kung Amon. Sedan gjorde de hans son Josịa till kung i hans ställe.+ 25 Amons historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan över Judas kungars historia. 26 Man begravde honom i hans grav i Ussas trädgård,+ och hans son Josịa+ efterträdde honom som kung.

22 Josịa+ var åtta år när han blev kung, och han regerade 31 år i Jerusalem.+ Hans mor hette Jedịda och var dotter till Adạja från Boskat.+ 2 Han gjorde det som var rätt i Jehovas ögon och följde helt i sin förfader Davids fotspår.+ Han vek inte av, varken åt höger eller åt vänster.

3 Under sitt 18:e år sände kung Josịa sekreteraren Safan, son till Asạlja, son till Mesụllam, till Jehovas hus+ och sa: 4 ”Gå upp till översteprästen Hilkia,+ och låt honom samla ihop de pengar som har förts till Jehovas hus,+ det som dörrvakterna har samlat in från folket.+ 5 Be dem ge pengarna till dem som är satta över arbetet på Jehovas hus. De ska i sin tur ge pengarna till dem som arbetar med att reparera skadorna på* Jehovas hus,+ 6 det vill säga hantverkarna, byggnadsarbetarna och murarna. De ska använda pengarna till att köpa timmer och huggen sten för att reparera huset.+ 7 Men de ska inte behöva redovisa pengarna som de har fått, för de är pålitliga.”+

8 En tid senare sa översteprästen Hilkia till sekreteraren Safan:+ ”Jag har funnit lagboken+ i Jehovas hus.” Hilkia gav boken till Safan, som började läsa den.+ 9 Sedan gick sekreteraren Safan in till kungen och berättade för honom: ”Dina tjänare har samlat ihop* de pengar som fanns i huset och överlämnat dem till männen som är satta över arbetet med Jehovas hus.”+ 10 Sekreteraren Safan berättade också för kungen: ”Prästen Hilkia har gett mig en bok.”+ Och Safan började läsa ur den för kungen.

11 När kungen fick höra vad som stod i lagboken rev han sönder sina kläder.+ 12 Sedan gav kungen följande befallning till prästen Hilkia och Ạhikam,+ Safans son, och Akbor, Mikajas son, och sekreteraren Safan och kungens tjänare Asạja: 13 ”Gå och fråga Jehova angående det som står i boken man har hittat, för min och folkets och hela Judas räkning. För Jehovas raseri mot oss är stort,+ eftersom våra förfäder inte följde det som står i denna bok och inte rättade sig efter det som skrevs till oss.”

14 Då gick prästen Hilkia, Ạhikam, Akbor, Safan och Asạja och framförde sitt ärende till profetissan+ Hulda. Hon var hustru till Sallum, son till Tikva, son till Harhas, den ansvarige för klädkammaren, och hon bodde i Nya staden* i Jerusalem.+ 15 Hon sa till dem: ”Så här säger Jehova, Israels Gud: ’Säg till den man som skickade er till mig: 16 ”Så här säger Jehova: ’Jag ska låta olycka drabba den här platsen och dess invånare, ja allt det som är nedtecknat i boken som Judas kung har läst,+ 17 eftersom de har övergett mig och sänder upp offerrök åt andra gudar+ och kränker mig med sina handlingar.+ Mitt raseri ska flamma upp mot den här platsen, och det ska inte släckas.’”+ 18 Men till Judas kung, som skickade er för att rådfråga Jehova, ska ni säga: ”Så här säger Jehova, Israels Gud, angående orden som du har hört: 19 ’Du visade att ditt hjärta var mottagligt* och ödmjukade dig+ inför Jehova när du hörde min dom* mot den här platsen och dess invånare, att de ska drabbas av förbannelse och att människor ska förskräckas över deras olycka. Du rev sönder dina kläder+ och grät inför mig. Och därför har jag lyssnat på dig, säger Jehova. 20 Och det är därför som du ska samlas till dina förfäder* och läggas i din grav i frid, och du ska inte behöva se all den olycka som jag låter den här platsen drabbas av.’”’” Sedan framförde de svaret till kungen.

23 Då sände kungen bud och kallade till sig alla äldste i Juda och Jerusalem.+ 2 Sedan gick kungen upp till Jehovas hus tillsammans med alla män i Juda, alla invånare i Jerusalem, prästerna och profeterna, alltså hela folket, både unga och gamla. Och inför dem läste han upp allt som stod i förbundsboken+ som man hade hittat i Jehovas hus.+ 3 Kungen, som stod vid pelaren, slöt ett förbund* med Jehova+ om att de skulle följa Jehova och hålla hans bud, påminnelser och stadgar av hela sitt hjärta och av hela sin själ* genom att rätta sig efter förbundets ord som stod skrivna i boken. Och hela folket samtyckte till att hålla förbundet.+

4 Kungen befallde sedan översteprästen Hilkia,+ underprästerna och dörrvakterna att ta alla redskap som var gjorda åt Baal, den heliga pålen*+ och himlens hela här* och föra bort dem från Jehovas tempel. Sedan brände han upp dem utanför Jerusalem på terrasserna i Kidrondalen och förde askan till Betel.+ 5 Och han avsatte de avgudapräster som Judas kungar hade insatt och som skulle sända upp offerrök på offerhöjderna i Judas städer och i området runt Jerusalem. Han avsatte också dem som sände upp offerrök åt Baal, solen, månen, stjärnbilderna* och himlens hela här.+ 6 Han förde den heliga pålen*+ från Jehovas hus till utkanten av Jerusalem, till Kidrondalen. Han brände upp den+ i Kidrondalen och krossade den till stoft och spred det på folkets gravplats.+ 7 Och han rev ner rummen* i Jehovas hus där de manliga tempelprostituerade+ höll till och där kvinnorna vävde tälthelgedomar åt den heliga pålen.*

8 Han förde bort alla prästerna från Judas städer, och offerhöjderna där prästerna hade sänt upp offerrök gjorde han otjänliga för tillbedjan, från Geba+ ända till Beershẹba.+ Han rev också ner offerhöjderna vid stadsföreståndaren Josuas port. De låg till vänster när man kom in genom stadsporten. 9 De som hade varit präster vid offerhöjderna fick inte tjäna vid Jehovas altare i Jerusalem,+ men de åt osyrat bröd tillsammans med sina bröder. 10 Offerplatsen Tofet,+ som är i Hinnoms söners dal,*+ gjorde han också otjänlig för tillbedjan, så att ingen skulle kunna offra sin son eller dotter i eld* åt Molek.+ 11 Och han såg till att hästarna som Judas kungar hade vigt* åt solen inte fick gå in i Jehovas hus genom hovmannen Netan-Meleks kammare,* som låg i pelargångarna. Och solvagnarna+ brände han upp. 12 Kungen rev också ner de altaren som Judas kungar hade uppfört på taket+ till Ahas övre kammare och de altaren som Manasse hade uppfört på de två förgårdarna till Jehovas hus.+ Han krossade dem och spred ut stoftet i Kidrondalen. 13 Och de offerhöjder som låg framför Jerusalem, söder* om Fördärvets berg,* gjorde kungen otjänliga för tillbedjan. Salomo, Israels kung, hade byggt dem åt Ạshtoret, sidoniernas avskyvärda gudinna, åt Kemosh, moabiternas avskyvärda gud, och åt Milkom,+ ammoniternas vidriga gud.+ 14 Han slog sönder de heliga stoderna och högg ner de heliga pålarna,*+ och platsen där de hade stått fyllde han med människoben. 15 Han rev också ner altaret som fanns i Betel. Offerhöjden där hade uppförts av Jerọbeam, Nebats son, som fick Israel att synda.+ När han hade rivit ner altaret och offerhöjden brände han upp offerhöjden och stötte den till stoft, och han brände upp den heliga pålen.*+

16 När Josịa vände sig om och fick se gravarna där på berget lät han hämta benen från gravarna. Han brände dem på altaret så att altaret blev otjänligt för tillbedjan. Det här var i enlighet med Jehovas ord genom den sanne Gudens man, som hade förutsagt att detta skulle hända.+ 17 Sedan sa han: ”Vad är det för gravsten jag ser där borta?” Männen i staden svarade: ”Där ligger den sanne Gudens man från Juda.+ Det var han som förutsade det du gjorde med altaret i Betel.” 18 Josịa sa: ”Låt honom vila. Ingen får röra hans ben.” Då lät de hans ben ligga kvar tillsammans med benen av profeten som hade kommit från Samaria.+

19 Josịa avlägsnade också alla helgedomar på offerhöjderna i Samarias städer,+ de som Israels kungar hade byggt för att kränka Gud. Han gjorde samma sak med dem som han hade gjort med offerhöjden i Betel.+ 20 Han offrade* alla offerhöjdspräster på altarna, och han brände människoben på dem.+ Sedan återvände han till Jerusalem.

21 Kungen befallde hela folket: ”Fira påsken+ till ära för Jehova, er Gud, enligt det som står skrivet i denna förbundsbok.”+ 22 En sådan påsk hade inte firats sedan domarna dömde Israel eller under alla år som kungar hade styrt över Israel och Juda.+ 23 Men nu under kung Josịas 18:e år firades en sådan påsk till Jehovas ära i Jerusalem.

24 Josịa utplånade också andemedierna, spåmännen,*+ husgudarna,*+ de avskyvärda avgudarna* och allt annat avskyvärt som fanns i Juda och i Jerusalem. Detta var för att hålla lagen+ som stod skriven i boken som prästen Hilkia hade hittat i Jehovas hus.+ 25 Före honom hade det inte funnits någon kung som han, som vände tillbaka till Jehova av hela sitt hjärta och av hela sin själ*+ och med hela sin kraft och som rättade sig efter hela Moses lag. Inte heller efter honom har det funnits någon som han.

26 Men Jehovas brinnande vrede fortsatte ändå att flamma mot Juda på grund av allt det förfärliga som Manasse hade gjort för att kränka honom.+ 27 Jehova sa: ”Jag ska avlägsna Juda ur min åsyn,+ precis som jag avlägsnade Israel.+ Och jag ska förkasta Jerusalem, den stad som jag utvalde, och det hus om vilket jag sa: ’Mitt namn ska förbli där.’”+

28 Josịas historia i övrigt, alla hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan över Judas kungars historia. 29 I hans dagar drog farao Neko, Egyptens kung, ut för att möta Assyriens kung vid floden Eufrat. Då drog kung Josịa ut för att strida mot honom, men när Neko fick syn på Josịa vid Megiddo dödade han honom.+ 30 Hans tjänare transporterade kroppen i en vagn från Megiddo till Jerusalem, och de begravde honom i hans grav. Sedan smorde folket i landet Josịas son Jehoạhas och gjorde honom till kung i hans fars ställe.+

31 Jehoạhas+ var 23 år när han blev kung, och han regerade tre månader i Jerusalem. Hans mor hette Hạmutal+ och var dotter till Jeremia från Libna. 32 Han gjorde det som var ont i Jehovas ögon, precis som hans förfäder hade gjort.+ 33 Farao Neko+ fängslade honom i Ribla+ i Hamats land så att han inte längre kunde regera i Jerusalem. Sedan krävde han landet på 100 talenter* silver och en talent guld.+ 34 Farao Neko gjorde Ẹljakim, Josịas son, till kung i hans far Josịas ställe och ändrade hans namn till Jehojạkim. Sedan tog han Jehoạhas och förde honom till Egypten,+ där han senare dog.+ 35 Jehojạkim gav farao silvret och guldet, men han var tvungen att beskatta landet för att kunna ge farao det silver han begärde. Jehojạkim fastställde en bestämd summa silver och guld som var och en i landet skulle bidra med till farao Neko.

36 Jehojạkim+ var 25 år när han blev kung, och han regerade 11 år i Jerusalem.+ Hans mor hette Sebịda och var dotter till Pedạja från Ruma. 37 Han gjorde det som var ont i Jehovas ögon,+ precis som hans förfäder hade gjort.+

24 På Jehojạkims tid invaderade Nebukadnẹssar,+ Babylons kung, landet, och Jehojạkim blev hans tjänare i tre år. Men sedan gjorde han uppror mot honom. 2 Då sände Jehova plundrare mot honom: kaldéer,+ araméer, moabiter och ammoniter. Han sände dem mot Juda för att ödelägga landet, enligt det som Jehova hade sagt+ genom sina tjänare profeterna. 3 Ja, det var på Jehovas befallning som det här drabbade Juda. Han ville nämligen få bort dem ur sin åsyn+ på grund av Manasses alla synder+ 4 och allt oskyldigt blod som han hade utgjutit.+ För han hade fyllt Jerusalem med oskyldigt blod, och det kunde Jehova inte förlåta.+

5 Jehojạkims historia i övrigt, alla hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan över Judas kungars historia.+ 6 Jehojạkim gick till vila hos sina förfäder,+ och hans son Jehojạkin efterträdde honom som kung.

7 Egyptens kung vågade aldrig mer dra ut från sitt land, för Babylons kung hade tagit allt som hade tillhört honom,+ från Egyptens flodbädd*+ ända till floden Eufrat.+

8 Jehojạkin+ var 18 år när han blev kung, och han regerade tre månader i Jerusalem.+ Hans mor hette Nehụsta och var dotter till Ẹlnatan från Jerusalem. 9 Han gjorde det som var ont i Jehovas ögon, precis som hans far hade gjort. 10 Vid den tiden drog Nebukadnẹssars, Babylons kungs, män upp mot Jerusalem, och staden belägrades.+ 11 Kung Nebukadnẹssar själv kom till staden medan hans män belägrade den.

12 Då överlämnade sig Jehojạkin, Judas kung, åt Babylons kung+ tillsammans med sin mor, sina tjänare, sina furstar och sina hovmän.+ Babylons kung tillfångatog honom under sitt åttonde regeringsår.+ 13 Sedan tog han alla skatter från Jehovas hus och från kungens palats.+ Han högg sönder alla guldföremål som Salomo, Israels kung, hade gjort till Jehovas tempel.+ Det blev precis som Jehova hade förutsagt. 14 Han förde hela Jerusalem i landsflykt, alla furstar,+ mäktiga krigare, hantverkare och smeder,*+ sammanlagt 10 000. Bara de fattigaste i landet lämnades kvar.+ 15 Han förde alltså kung Jehojạkin+ i landsflykt till Babylon,+ och även kungens mor, hustrur och hovmän och de främsta männen i landet. De fördes från Jerusalem till Babylon. 16 Babylons kung förde också alla 7 000 krigare i landsflykt till Babylon tillsammans med 1 000 hantverkare och smeder.* Alla dessa var skickliga män, övade för strid. 17 Babylons kung gjorde Jehojạkins farbror Mattạnja+ till kung i hans ställe och ändrade hans namn till Sidkia.+

18 Sidkia var 21 år när han blev kung, och han regerade 11 år i Jerusalem. Hans mor hette Hạmutal+ och var dotter till Jeremia från Libna. 19 Han gjorde det som var ont i Jehovas ögon, precis som Jehojạkim hade gjort.+ 20 Det som hände i Jerusalem och Juda var en följd av Jehovas vrede, och han drev bort dem ur sin åsyn.+ Och Sidkia gjorde uppror mot Babylons kung.+

25 Under Sidkias nionde regeringsår, på tionde dagen i tionde månaden, kom Nebukadnẹssar,+ Babylons kung, med hela sin armé mot Jerusalem.+ Han belägrade staden och byggde en mur omkring den.+ 2 Staden var belägrad ända till kung Sidkias 11:e år. 3 På nionde dagen i fjärde månaden, när svälten var så svår+ att folket i staden inte hade något att äta,+ 4 bröt man igenom stadsmuren.+ På natten flydde alla soldater genom porten mellan de båda murarna vid kungens trädgård medan kaldéerna omringade staden, och kungen tog vägen mot Ạraba.+ 5 Men kaldéernas armé förföljde kungen, och de hann ifatt honom på Jerikos ökenslätter, och alla hans män övergav honom och skingrades. 6 Kungen greps+ och fördes till Babylons kung i Ribla, och där avkunnade de hans dom. 7 De avrättade Sidkias söner medan han såg på, och Nebukadnẹssar gjorde Sidkia blind. Sedan sattes han i kopparbojor och fördes till Babylon.+

8 På sjunde dagen i femte månaden, det vill säga under kung Nebukadnẹssars, Babylons kungs, 19:e år, kom Nebusarạdan+ till Jerusalem. Han var den babyloniske kungens tjänare och chef över vaktstyrkan.+ 9 Han brände ner Jehovas hus,+ kungens palats+ och alla hus i Jerusalem.+ Han brände också ner alla hus som tillhörde stadens framstående män.+ 10 Och murarna som omgav Jerusalem revs ner av hela kaldéernas armé, som stod under befäl av chefen för vaktstyrkan.+ 11 Folket som var kvar i staden och desertörerna som hade gått över till Babylons kung samt den övriga befolkningen fördes i landsflykt av Nebusarạdan, chefen för vaktstyrkan.+ 12 Men några av de fattigaste i landet lämnade chefen för vaktstyrkan kvar för att de skulle arbeta som vinodlare och utföra tvångsarbete.+ 13 Och kaldéerna slog sönder kopparpelarna+ i Jehovas hus och vagnarna+ och kopparhavet+ som var i Jehovas hus och tog med sig all koppar till Babylon.+ 14 De tog också hinkarna, skovlarna, ljussläckarna, bägarna och alla kopparredskap som man använde i tempeltjänsten. 15 Chefen för vaktstyrkan tog fyrfaten och skålarna av äkta guld+ och av äkta silver.+ 16 Vikten på all koppar från de två pelarna, havet och vagnarna som Salomo hade gjort till Jehovas hus var omöjlig att fastställa.+ 17 Varje pelare var 18 alnar* hög+ och hade ett kapitäl av koppar. Kapitälet var tre alnar högt, och runt om det hängde nätverk med granatäpplen, helt i koppar.+ Båda pelarna med sina nätverk var utformade likadant.

18 Chefen för vaktstyrkan grep också Serạja,+ den främste prästen, Sefanja,+ andreprästen, och de tre dörrvakterna.+ 19 Och från staden tog han med sig den hovman som hade befälet över soldaterna, fem av kungens närmaste medarbetare som påträffades i staden, befälhavarens sekreterare, som var den som skrev ut männen i landet till krigstjänst, samt 60 andra män som fortfarande var kvar i staden. 20 Nebusarạdan,+ chefen för vaktstyrkan, grep dem och förde dem till Babylons kung i Ribla.+ 21 Babylons kung lät avrätta dem i Ribla i Hamats+ land. Så gick det till när Juda fördes i landsflykt.+

22 Nebukadnẹssar, kungen i Babylon, gav Gedạlja,+ son till Ạhikam,+ son till Safan,+ ansvaret över dem som hade lämnats kvar i Juda.+ 23 När befälhavarna och deras män hörde att Babylons kung hade gett Gedạlja ansvaret, gav de sig omedelbart av till Gedạlja i Mispa. Det var Ismael, Netạnjas son, Jọhanan, Karẹas son, Serạja, netofatiten Tạnhumets son, och Jaasạnja, maakatitens son, som gav sig av tillsammans med alla sina män.+ 24 Gedạlja svor en ed och sa till dem och deras män: ”Ni behöver inte vara rädda för att tjäna kaldéerna. Stanna kvar i landet och tjäna Babylons kung, så kommer det att gå bra för er.”+

25 Men i sjunde månaden kom Ismael,+ son till Netạnja, son till Elisạma, en man av kunglig börd, tillsammans med tio andra män till Mispa. De slog ihjäl Gedạlja och de judar och kaldéer som var hos honom.+ 26 Då bröt hela folket upp, både unga och gamla, även befälhavarna, och gav sig av till Egypten.+ De var nämligen rädda för kaldéerna.+

27 Samma år som Ẹvil-Mẹrodak blev kung i Babylon frigav han* Judas kung Jehojạkin.+ Det var under det 37:e året av Jehojạkins, Judas kungs, landsflykt,+ på den 27:e dagen i den 12:e månaden. 28 Han behandlade honom väl och satte honom högre än de andra kungarna* som var hos honom i Babylon. 29 Så Jehojạkin fick ta av sig sin fångdräkt, och under resten av sitt liv åt han alltid hos kungen. 30 Dag efter dag fick han en matranson från kungen, så länge han levde.