MATTEUS­EVANGELIET

1 Boken med den historiska berättelsen om Jesus Kristus,* Davids son,+ Abrahams son:+

17 Från Abraham till David var det alltså 14 generationer, från David till deportationen till Babylon 14 generationer och från deportationen till Babylon till Kristus 14 generationer.

18 Så här var omständigheterna kring Jesus Kristus födelse: Hans mor, Maria, var förlovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans som gifta blev hon gravid genom helig ande.*+ 19 Eftersom Josef, hennes man, var en god* människa och inte ville att hon skulle bli utskämd, tänkte han skilja sig från henne i hemlighet.+ 20 Men när han övervägde det visade sig Jehovas* ängel för honom i en dröm och sa: ”Josef, Davids son, var inte rädd att föra din hustru Maria hem till dig, för det är genom helig ande hon har blivit gravid.+ 21 Hon kommer att föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus,*+ för han kommer att rädda sitt folk från deras synder.”+ 22 Allt detta inträffade för att det som Jehova* hade sagt genom sin profet skulle uppfyllas: 23 ”Jungfrun ska bli med barn och föda en son, och han ska få namnet Immạnuel”,+ som översatt betyder ”Gud är med oss”.+

24 Sedan vaknade Josef och gjorde som Jehovas* ängel hade sagt. Han förde sin hustru hem till sig. 25 Men han låg inte med henne förrän hon hade fött en son.+ Och han gav pojken namnet Jesus.+

2 En tid efter att Jesus hade fötts i Betlehem+ i Judeen, då Herodes*+ var kung, kom astrologer* från Östern till Jerusalem 2 och sa: ”Det har fötts en kung åt judarna.+ Var är han? Vi såg hans stjärna när vi var i Östern, och vi är här för att visa honom ära.”* 3 När kung Herodes hörde detta blev han mycket upprörd, och det blev stor uppståndelse i hela Jerusalem. 4 Han samlade de främsta prästerna och de skriftlärda och frågade dem var Messias* skulle födas. 5 De svarade: ”I Betlehem+ i Judeen. Så här har profeten skrivit: 6 ’Du, Betlehem i Judas land, är inte alls någon obetydlig stad för ståthållarna i Juda. En regent ska nämligen komma från dig, och han ska vara en herde för mitt folk, Israel.’”+

7 Då kallade Herodes i hemlighet på astrologerna och bad dem ange exakt när stjärnan hade framträtt. 8 Sedan skickade han i väg dem till Betlehem och sa: ”Gå och leta reda på barnet, och berätta för mig när ni har hittat det, för jag vill också komma och visa barnet ära.” 9 När de hade hört vad kungen sa gav de sig i väg. Och stjärnan som de hade sett borta i Östern+ rörde sig framför dem tills den stannade över platsen där barnet var. 10 När de såg att stjärnan hade stannat blev de upprymda och mycket glada. 11 De gick in i huset och fick se pojken hos sin mor Maria. Då föll de ner och visade honom ära.* De öppnade också sina kistor och tog fram gåvor till barnet: guld, rökelse* och myrra. 12 Men i en dröm från Gud blev de varnade+ för att återvända till Herodes, och därför tog de en annan väg tillbaka till sitt land.

13 När de hade gett sig i väg visade sig Jehovas* ängel för Josef i en dröm+ och sa: ”Stig upp och ta med dig barnet och din hustru och fly till Egypten. Stanna där tills jag säger till, för Herodes tänker leta upp barnet och döda det.” 14 Så den natten steg Josef upp och gav sig av till Egypten tillsammans med barnet och Maria. 15 Han stannade där tills Herodes hade dött. Så uppfylldes det som Jehova* hade sagt genom sin profet: ”Ut ur Egypten kallade jag min son.”+

16 Herodes insåg nu att han hade blivit lurad av astrologerna. Han blev rasande och sände ut män som skulle döda alla pojkar i Betlehem med omgivning som var två år eller yngre. Det stämde med de tidsangivelser han hade fått när han frågade ut astrologerna.+ 17 Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: 18 ”En röst hörs i Rama, gråt och mycket jämmer. Det är Rakel+ som gråter över sina barn, och ingen kan trösta henne, eftersom de inte längre är i livet.”+

19 När Herodes hade dött visade sig Jehovas* ängel i en dröm+ för Josef i Egypten 20 och sa: ”Stig upp och ta med dig barnet och din hustru till Israels land, för de som ville döda barnet* lever inte längre.” 21 Då steg Josef upp och tog med sig barnet och sin hustru och reste till Israel. 22 Men när han hörde att Arkelạus hade efterträtt sin far Herodes som kung i Judeen vågade han inte återvända dit. Och eftersom han fick en varning i en dröm från Gud+ gav han sig av till Galileen+ i stället. 23 När han kom dit bosatte han sig i staden Nasaret,+ så att det som hade sagts genom profeterna uppfylldes: ”Han ska kallas nasaré.”*+

3 Längre fram började Johannes+ döparen predika+ i Judeens vildmark, 2 och han sa: ”Ändra sinne, för himmelriket har kommit nära.”+ 3 Det var Johannes som profeten Jesaja+ talade om när han sa: ”Någon ropar i vildmarken: ’Bana väg för Jehova!* Gör vägarna jämna och raka för honom.’”+ 4 Johannes hade kläder av kamelhår och ett läderbälte runt midjan,+ och han åt gräshoppor och vildhonung.+ 5 Folket i Jerusalem och hela Judeen och hela området kring Jordan kom till honom.+ 6 De bekände öppet sina synder, och han döpte* dem i Jordanfloden.+

7 När han såg att många fariséer och sadducéer+ kom till platsen för dopet sa han till dem: ”Huggormsyngel,+ vem har fått er att tro att ni kan fly från den kommande vreden?+ 8 Handla i så fall på ett sätt som visar att ni har ändrat er.* 9 Och våga inte tänka: ’Vi är barn till Abraham.’+ För jag säger er att Gud skulle kunna göra de här stenarna till Abrahams barn. 10 Yxan är redo att hugga mot trädets fot, för varje träd som inte ger fin frukt ska huggas ner och kastas i elden.+ 11 Jag döper er med vatten eftersom ni har ändrat er,*+ men den som kommer efter mig är större än jag, och jag är inte ens värdig att ta av hans sandaler.+ Han kommer att döpa er med helig ande+ och med eld.+ 12 Han står redo med kastskoveln,* och han ska rensa sin tröskplats helt och hållet och samla in vetet i magasinet. Men agnarna ska han bränna upp i en eld+ som inte går att släcka.”

13 Sedan kom Jesus från Galileen till Jordan för att bli döpt av Johannes.+ 14 Men Johannes protesterade och sa: ”Det är ju jag som behöver döpas av dig, så varför kommer du till mig?” 15 Jesus svarade: ”Låt det ske ändå, för på det sättet gör vi Guds vilja.”* Därför gjorde Johannes som Jesus sa. 16 När Jesus hade blivit döpt kom han genast upp ur vattnet. Då öppnades himlen,+ och han* fick se Guds ande sänka sig ner som en duva över honom.*+ 17 Det hördes också en röst från himlen+ som sa: ”Det här är min son,+ som jag älskar och har godkänt.”*+

4 Sedan förde anden ut Jesus i vildmarken, där han blev frestad+ av djävulen.+ 2 När han hade fastat i 40 dagar och 40 nätter var han mycket hungrig. 3 Då kom frestaren+ och sa till honom: ”Om du är Guds son, befall då att de här stenarna ska bli bröd.” 4 Men han svarade: ”Det står skrivet: ’Människan ska inte bara leva av bröd, utan av varje ord som kommer från Jehovas* mun.’”+

5 Sedan tog djävulen med sig Jesus in i den heliga staden+ och ställde honom på tempelmurens högsta punkt.*+ 6 Han sa: ”Om du är Guds son, så kasta dig ner härifrån. Det står ju: ’Han ska ge sina änglar befallning om dig’, och: ’De ska bära dig på sina händer, för att du inte ska stöta din fot mot någon sten.’”+ 7 Jesus sa: ”Det står också: ’Du ska inte sätta Jehova,* din Gud, på prov.’”+

8 Därefter tog djävulen med sig honom till ett ovanligt högt berg och visade honom världens alla riken, hur mäktiga och imponerande de var.+ 9 Och han sa till honom: ”Allt det här ger jag dig om du bara faller ner och tillber* mig.” 10 Då sa Jesus: ”Försvinn, Satan! Det står ju skrivet: ’Det är Jehova,* din Gud, du ska tillbe,+ och det är bara honom du ska tjäna.’”*+ 11 Då lämnade djävulen honom,+ och änglar kom och började betjäna honom.+

12 När Jesus fick höra att Johannes hade blivit fängslad+ gav han sig av till Galileen.+ 13 Han lämnade Nasaret och bosatte sig i Kapernaum,+ vid sjön som ligger i Sẹbulons och Nạftalis områden, 14 för att det som hade sagts genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: 15 ”Sẹbulons land och Nạftalis land, utmed havsvägen, på andra sidan Jordan, nationernas Galileen! 16 Det folk som var i mörker såg ett stort ljus. Ett ljus+ steg upp över dem som bodde i dödsskuggans land.”+ 17 Från den tiden började Jesus predika: ”Ändra sinne, för himmelriket har kommit nära.”+

18 När han gick utmed Galileiska sjön fick han syn på två bröder, Simon, som kallas Petrus,+ och hans bror Andreas. De höll på att kasta ut nät, för de var fiskare.+ 19 Han sa till dem: ”Kom, följ mig, så ska jag göra er till människofiskare.”+ 20 De lämnade genast näten och följde honom.+ 21 Han fortsatte därifrån och fick syn på ett annat syskonpar, Jakob och hans bror Johannes, som var söner till Sebedẹus.+ De var i båten med sin far Sebedẹus och lagade sina nät. Men när Jesus kallade på dem+ 22 lämnade de genast båten och sin far och följde honom.

23 Sedan gick han omkring i hela Galileen+ och undervisade i synagogorna+ och predikade de goda nyheterna om riket. Och han botade människor som hade alla slags sjukdomar och krämpor.+ 24 Ryktet om honom spreds i hela Syrien, och man kom till honom med alla som hade sjukdomar och värk,+ med epileptiker,+ förlamade och demonbesatta+ människor, och han botade dem. 25 Folk från Galileen och Dekạpolis* och från Jerusalem och Judeen och andra sidan Jordan samlades i stora skaror och följde honom.

5 När Jesus såg folkskarorna gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. 2 Sedan började han undervisa dem och sa:

3 ”Lyckliga är de som längtar efter att fylla sitt andliga behov,*+ för himmelriket tillhör dem.

4 Lyckliga är de som sörjer, för de ska bli tröstade.+

5 Lyckliga är de ödmjuka,*+ för de ska ärva jorden.+

6 Lyckliga är de som hungrar och törstar+ efter det som är rätt,* för de ska få det de längtar efter.*+

7 Lyckliga är de barmhärtiga,*+ för de ska behandlas barmhärtigt.

8 Lyckliga är de som har ett rent hjärta,+ för de ska se Gud.

9 Lyckliga är de som skapar frid,*+ för de ska kallas Guds barn.*

10 Lyckliga är de som har blivit förföljda för att de gör det som är rätt,+ för himmelriket tillhör dem.

11 Lyckliga är ni när man hånar+ och förföljer er,+ när man förtalar er och ljuger om er för min skull.+ 12 Var glada och sprudla av glädje,+ för ni har en stor lön+ i himlen. På samma sätt förföljde man ju profeterna förr i tiden.+

13 Ni är jordens salt.+ Men om saltet förlorar sin sälta, kan det då få tillbaka sin kraft? Nej, det duger inte till annat än att kastas ut+ och trampas ner i marken.

14 Ni är världens ljus.+ Man kan inte dölja en stad som ligger på ett berg. 15 Och när man tänder en oljelampa ställer man den inte under en korg,* utan man sätter den på lampstället så att den lyser på alla i huset.+ 16 Låt alltså ert ljus lysa för människor,+ så att de kan se era goda gärningar+ och ära er Far i himlen.+

17 Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen och profeterna.* Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla.+ 18 Jag säger er: Det är troligare att himmel och jord försvinner än att minsta bokstav eller del av en bokstav faller bort ur lagen innan allt har uppfyllts.+ 19 Så den som bryter mot ett av de mindre buden och lär andra att göra det, han kommer att anses ovärdig himmelriket.* Men den som håller buden och lär andra att göra det, han kommer att anses värdig himmelriket.* 20 För jag säger er att om ni inte är mer rättfärdiga än de skriftlärda och fariséerna+ ska ni inte under några omständigheter komma in i himmelriket.+

21 Ni har hört att det sades till våra förfäder: ’Du ska inte mörda,+ och den som begår ett mord ska stå till svars inför domstolen.’+ 22 Men jag säger er att den som bär på vrede+ mot sin broder ska stå till svars inför domstolen, och den som grovt förolämpar sin broder ska stå till svars inför Högsta domstolen, men den som säger: ’Din värdelösa dåre!’* riskerar att kastas i det brinnande Gehẹnna.*+

23 Så om du kommer till altaret för att offra+ och kommer på att din broder har något emot dig, 24 måste du lämna offergåvan framför altaret och genast gå i väg och försonas med honom. Sedan kan du gå tillbaka och bära fram din offergåva.+

25 Om någon drar dig inför rätta, se då till att komma överens med honom redan när ni är på väg till domstolen. Annars kanske han överlämnar dig till domaren, och domaren överlämnar dig till vakten och du hamnar i fängelse.+ 26 Jag säger dig att du inte lär komma ut igen förrän du har betalat vartenda öre* av din skuld.

27 Ni har hört att det sades: ’Du ska inte begå äktenskapsbrott.’*+ 28 Men jag säger er: Den som tittar på en kvinna+ så att han får begär till henne har redan varit otrogen med henne i sitt hjärta.+ 29 Om ditt högra öga får dig att synda,* så riv ut det och kasta bort det.+ Det är ju bättre att en kroppsdel går förlorad än att hela kroppen slängs i Gehẹnna.*+ 30 Och om din högra hand får dig att synda,* så hugg av den och kasta bort den.+ Det är ju bättre att en kroppsdel går förlorad än att hela kroppen hamnar i Gehẹnna.*+

31 Det sades också: ’Den som vill skilja sig från sin hustru ska ge henne ett skilsmässointyg.’+ 32 Men jag säger er att en man som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än sexuell omoral* utsätter henne för risken att begå äktenskapsbrott, och om en man gifter sig med en sådan frånskild kvinna begår han äktenskapsbrott.+

33 Ni har också hört att det sades till våra förfäder: ’Om du svär en ed får du inte bryta den,+ utan du ska hålla det du har lovat inför Jehova.’*+ 34 Men jag säger er: Svär inte någon ed över huvud taget,+ varken vid himlen, för den är Guds tron, 35 eller vid jorden, för den är hans fotpall,+ eller vid Jerusalem, för det är den store kungens stad.+ 36 Du ska inte heller svära en ed vid ditt eget huvud,* för du kan inte göra ett enda hårstrå svart eller vitt. 37 Låt bara ert ’ja’ betyda ja och ert ’nej’ betyda nej.+ Allt annat är från den onde.+

38 Ni har hört att det sades: ’Öga för öga och tand för tand.’+ 39 Men jag säger er: Ta inte strid med den som är ond. Om någon ger dig en örfil på högra kinden, så vänd också den andra kinden mot honom.+ 40 Och om någon vill dra dig inför rätta och ta ifrån dig ditt innerplagg, så ge honom ditt ytterplagg också.+ 41 Och om en myndighetsperson tvingar dig att gå* en mil,* så följ med honom två mil. 42 Ge åt den som ber dig om något, och vänd inte ryggen åt den som vill låna* av dig.+

43 Ni har hört att det sades: ’Du ska älska din medmänniska*+ och hata din fiende.’ 44 Men jag säger er: Älska era fiender+ och be för dem som förföljer er.+ 45 Då visar ni att ni är barn* till er Far i himlen.+ Han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga.+ 46 För om ni älskar dem som älskar er, förtjänar ni då att få någon lön?+ Det gör väl till och med skatteindrivarna? 47 Och vad är det för märkvärdigt med att bara hälsa på sina vänner?* Det gör väl alla människor?* 48 Ni ska alltså vara fullkomliga,* precis som er himmelske Far är fullkomlig.+

6 Var inte rättfärdiga bara för att imponera på andra.+ I så fall kan ni inte vänta er någon lön från er Far i himlen. 2 Blås alltså inte i trumpet när du ska ge gåvor till de fattiga,* som hycklarna gör på gatorna och i synagogorna. De vill ju bli beundrade av människor. Jag säger er: De får hela sin lön nu. 3 Nej, när du ger till de fattiga ska du inte låta den vänstra handen veta vad den högra gör. 4 Ge dina gåvor utan att andra ser det. Då ska din Far som ser allting belöna dig.+

5 Och när ni ber ska ni inte göra som hycklarna.+ De tycker ju om att stå och be i synagogorna och i hörnen av de stora gatorna för att andra ska se dem.+ Jag säger er: De får hela sin lön nu. 6 Nej, när du ber, gå då in i ett rum för dig själv och stäng dörren. Sedan kan du be till din Far som är i det fördolda.+ Han ser dig och kommer att belöna dig. 7 När ni ber, säg inte samma sak om och om igen som människor i andra nationer gör. De tror att de ska bli bönhörda bara för att de använder många ord. 8 Gör inte som de. Er Far vet ju vad ni behöver+ redan innan ni ber om det.

9 Så här ska ni be:+

’Vår Far i himlen, vi ber att ditt namn+ ska bli upphöjt.*+ 10 Vi ber att ditt rike+ ska komma och att din vilja+ ska ske på jorden,+ precis som i himlen.* 11 Ge oss den mat* vi behöver i dag.+ 12 Förlåt oss våra synder,* precis som vi har förlåtit dem som har syndat mot oss.*+ 13 Hjälp oss att inte ge efter för* frestelser,+ utan rädda oss* från den onde.’+

14 För om ni förlåter andra kommer er himmelske Far att förlåta er,+ 15 men om ni inte förlåter andra kommer er Far inte heller att förlåta er.+

16 Se inte sorgsna ut när ni fastar,+ som hycklarna gör. De går omkring ovårdade* så att alla ska se att de fastar.+ Jag säger er: De får hela sin lön nu. 17 Nej, när du fastar, smörj då in huvudet med olja och tvätta ansiktet 18 så att det inte syns att du fastar. Då ska din Far som är i det fördolda och som ser allting belöna dig.

19 Sluta samla skatter på jorden+ där mal och rost förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. 20 Samla i stället skatter i himlen+ där varken mal eller rost förstör+ och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. 21 För där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.

22 Ögat är kroppens lampa.+ Om ditt öga ser klart* kommer hela din kropp att vara upplyst.* 23 Men om ditt öga dras till det onda*+ kommer hela din kropp att vara mörk. Om ljuset i dig egentligen är mörker, då är det sannerligen ett stort mörker!

24 Ingen kan vara slav åt två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre,+ eller så kommer han att tycka om den ene och se ner på den andre. Ni kan inte vara slavar åt både Gud och rikedomen.+

25 Därför säger jag: Sluta oroa er+ för vad ni ska äta och vad ni ska dricka och vad ni ska ha på er.+ Betyder inte livet* mer än maten och kroppen mer än kläderna?+ 26 Se på himlens fåglar.+ De sår inte, de skördar inte och de fyller inga förråd. Ändå får de mat av er Far i himlen. Är inte ni värda mer än de? 27 Vem kan förlänga sitt liv med en enda timme* genom att oroa sig?+ 28 Och varför bekymrar ni er för kläder? Tänk på liljorna som växer på marken. De arbetar inte och spinner inget garn. 29 Men jag säger er att inte ens Salomo+ i all sin prakt var klädd så fint som de. 30 Om Gud alltså klär markens växter, som bara finns i dag och kastas i ugnen i morgon, då kommer han väl ännu hellre att ge er kläder? Ni har för lite tro. 31 Så oroa er aldrig+ och säg: ’Vad ska vi äta?’ eller: ’Vad ska vi dricka?’ eller: ’Vad ska vi ha på oss?’+ 32 Det är ju sådant som folken runt omkring oss kämpar så hårt för. Men er Far i himlen vet att ni behöver allt detta.

33 Sätt därför alltid Guds rike och hans rättfärdighet* främst i livet. Då ska ni få allt det andra också.+ 34 Så oroa er inte för morgondagen,+ för i morgon kommer nya bekymmer. Varje dag har tillräckligt med sina egna problem.

7 Sluta upp med att döma,+ så att ni själva inte blir dömda. 2 För som ni dömer andra ska ni själva bli dömda,+ och som ni behandlar andra ska ni själva bli behandlade.*+ 3 Varför lägger du märke till flisan i din broders öga men inte bjälken i ditt eget?+ 4 Och hur kan du säga till din broder: ’Jag kan ta bort flisan ur ditt öga’, när du själv har en bjälke i ögat? 5 Hycklare! Ta först bort bjälken ur ditt eget öga, då kan du se klart och ta bort flisan ur din broders öga.

6 Ge inte det som är heligt åt hundar, och kasta inte era pärlor för svin.+ De kommer bara att trampa på dem och vända sig om och slita er i stycken.

7 Fortsätt be, så ska ni få.+ Fortsätt söka, så ska ni finna. Fortsätt bulta på, så ska dörren öppnas.+ 8 För den som ber, han får,+ och den som söker, han finner, och för den som bultar på ska dörren öppnas. 9 Vem av er skulle ge sin son en sten om han bad om en bit bröd? 10 Och vem skulle ge honom en orm om han bad om en fisk? 11 Ni vill alltså ge goda gåvor till era barn, trots att ni är syndare. Tänk då hur mycket mer er Far i himlen vill ge det som är gott+ till dem som ber honom om det!+

12 Allt som ni vill att andra ska göra mot er, det ska ni också göra mot dem.+ Det är faktiskt det som lagen och profeterna* går ut på.+

13 Gå in genom den trånga porten.+ Den stora porten och den breda vägen leder nämligen till död, och många väljer den. 14 Men den trånga porten och den smala vägen leder till liv, och det är få som finner den.+

15 Akta er för de falska profeterna!+ De är förklädda till får,+ men egentligen är de blodtörstiga vargar.+ 16 Ni kan känna igen dem på deras frukter. Man plockar väl inte vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar?+ 17 Fina träd ger fin frukt, men dåliga träd ger dålig frukt.+ 18 Ett fint träd kan inte bära dålig frukt, och ett dåligt träd kan inte bära fin frukt.+ 19 Alla träd som inte ger fin frukt huggs ner och kastas i elden.+ 20 Det är alltså på deras frukt som ni ska känna igen dessa människor.+

21 Det är inte alla som säger ’herre, herre’ till mig som ska komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske Fars vilja.+ 22 Den dagen ska många säga: ’Herre, herre,+ vi har ju profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort underverk i ditt namn!’+ 23 Men då ska jag svara: ’Jag har inget med er att göra! Försvinn härifrån, ni som gör det som är ont!’*+

24 Den som lyssnar på mina ord och följer dem är som en förståndig man som bygger sitt hus på berggrund.+ 25 Regnet öser ner, störtfloderna kommer och vindarna blåser och piskar mot huset, men det rasar inte ihop, för det är byggt på berggrund. 26 Men den som hör mina ord och ändå inte följer dem är som en dåre som bygger sitt hus på sand.+ 27 Regnet öser ner, störtfloderna kommer och vindarna blåser och piskar mot huset,+ och då rasar det ihop. Det blir bara spillror kvar.”

28 När Jesus hade talat färdigt var alla helt förundrade över hans sätt att undervisa.+ 29 Han undervisade nämligen med auktoritet+ och inte som de skriftlärda.*

8 Jesus gick ner från berget och stora folkskaror följde efter honom. 2 Och en man som led av spetälska kom fram och bugade sig för honom* och sa: ”Herre, om du bara vill kan du göra mig frisk.”+ 3 Då sträckte Jesus ut handen, rörde vid honom och sa: ”Det vill jag. Bli frisk.”+ Och i samma stund blev han frisk.+ 4 Jesus sa till honom: ”Berätta det inte för någon,+ men gå och visa dig för prästen+ och bär fram den offergåva som krävs enligt Moses lag,+ så att prästerna får ett bevis för att du har blivit botad.”*

5 När han gick in i Kapernaum kom en officer fram till honom och vädjade:+ 6 ”Herre, min tjänare ligger förlamad där hemma och lider fruktansvärt.” 7 Jesus svarade: ”Jag kommer och botar honom.” 8 Då sa officeren: ”Herre, jag är inte värdig att du kommer hem till mig. Befall bara att min tjänare ska bli frisk, så blir han det. 9 Jag står ju själv under befäl, men jag har även soldater under mig. Och när jag befaller en soldat: ’Ge dig i väg!’ så ger han sig i väg, och när jag säger till en annan: ’Kom!’ så kommer han. Om jag säger till min tjänare: ’Gör detta!’ så gör han det.” 10 Jesus blev imponerad när han hörde detta och sa till dem som följde honom: ”Jag kan försäkra er att jag inte har träffat någon bland israeliterna med så stark tro.+ 11 Jag säger er att det ska komma många både från öster och väster och lägga sig till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket,+ 12 men rikets söner ska kastas ut i mörkret utanför. Där ska de gråta och gnissla tänder.”+ 13 Sedan sa Jesus till officeren: ”Gå. Du har visat tro, och det ska bli precis som du har sagt.”+ I samma stund blev tjänaren frisk.+

14 Jesus kom hem till Petrus och fick se att Petrus svärmor+ låg sjuk och hade feber.+ 15 Han rörde vid hennes hand,+ och då försvann febern och hon steg upp och började passa upp honom. 16 När det blev kväll var det många som kom till honom med sådana som var demonbesatta. Han drev ut andarna med en enkel befallning och botade alla som var sjuka, 17 för att det som hade sagts genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: ”Han tog på sig våra sjukdomar och bar våra smärtor.”+

18 När Jesus såg att många hade samlats omkring honom sa han att man skulle ge sig av till andra sidan sjön.+ 19 En skriftlärd kom fram till honom och sa: ”Lärare, jag vill följa dig vart du än går.”+ 20 Men Jesus sa: ”Rävarna har sina lyor, och himlens fåglar har sina bon, men Människosonen har inget hem han kan kalla sitt eget.”*+ 21 En av lärjungarna sa: ”Herre, jag vill bara begrava min far först.”+ 22 Men Jesus sa till honom: ”Följ mig och låt de döda begrava sina döda.”+

23 Jesus steg i en båt, och hans lärjungar följde med honom.+ 24 Ute på sjön blåste det upp till storm, och båten sköljdes över av vågorna. Men Jesus låg och sov.+ 25 Då väckte de honom och sa: ”Herre, rädda oss, för vi håller på att gå under!” 26 Men han sa till dem: ”Varför är ni så rädda? Ni har för lite tro!”+ Sedan reste han sig upp och befallde vindarna och vågorna att lägga sig, och då blev det helt stilla.+ 27 Lärjungarna blev alldeles häpna och sa: ”Vem är det här egentligen? Till och med vindarna och sjön lyder honom!”

28 När han kom över till andra sidan sjön, till gadarenernas område, var det två demonbesatta män som mötte honom.+ De kom från gravarna* och var ovanligt aggressiva, så ingen vågade gå förbi på den vägen. 29 De skrek: ”Varför är du här? Vad vill du oss, Guds son?+ Tänker du plåga oss+ före den bestämda tiden?”+ 30 En bra bit därifrån gick en stor svinhjord och betade,+ 31 så demonerna bad honom: ”Om du driver ut oss vill vi att du sänder oss in i svinhjorden.”+ 32 Han sa: ”Ge er i väg!” Då gav de sig av och trängde in i svinen, och hela hjorden rusade i väg ut över stupet* och ner i sjön och dog. 33 Men de som vaktade svinen flydde därifrån, och när de kom in i staden berättade de om allt som hade hänt, även det som hade hänt med de demonbesatta männen. 34 Då gick hela staden ut för att möta Jesus, och de bad honom att ge sig i väg från deras område.+

9 Jesus steg i båten och for över till andra sidan sjön och kom till staden där han bodde.*+ 2 Då kom några till honom med en förlamad man på en bår. När Jesus såg deras tro sa han till mannen: ”Var vid gott mod, mitt barn. Dina synder är förlåtna.”+ 3 Men några av de skriftlärda tänkte: ”Han hädar ju.” 4 Jesus visste vad de tänkte, så han sa: ”Varför har ni så ondskefulla tankar inom er?+ 5 Vad är lättast, att säga: ’Dina synder är förlåtna’, eller: ’Res dig upp och gå’?+ 6 Men för att ni ska förstå att Människosonen har myndighet att förlåta synder på jorden ...” Och så sa han till den förlamade mannen: ”Res dig upp, ta din bår och gå hem.”+ 7 Då gjorde han det och gick hem. 8 När folkskarorna såg detta kände de stor vördnad och började ära Gud för att han hade gett sådan myndighet åt en människa.

9 När Jesus gick därifrån fick han se en man som hette Matteus sitta utanför skattekontoret, och han sa till honom: ”Bli min efterföljare.” Då reste han sig upp och började följa honom.+ 10 När Jesus senare var hembjuden till Matteus kom många skatteindrivare och syndare och åt* tillsammans med honom och hans lärjungar.+ 11 Fariséerna fick se det och sa till lärjungarna: ”Hur kan er lärare äta tillsammans med skatteindrivare och syndare?”+ 12 Jesus hörde det och sa: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.+ 13 Tänk igenom vad det här betyder: ’Barmhärtighet vill jag ha, inte slaktoffer.’+ Jag har nämligen inte kommit för att inbjuda rättfärdiga, utan syndare.”

14 Sedan kom Johannes lärjungar och frågade Jesus: ”Vi brukar fasta, och det gör fariséerna också. Hur kommer det sig att dina lärjungar inte fastar?”+ 15 Då sa Jesus: ”Brudgummens vänner behöver väl inte sörja så länge brudgummen+ är kvar hos dem? Men det ska komma en tid då brudgummen tas ifrån dem,+ och då ska de fasta. 16 Ingen tar en lapp av ett nytt tyg för att laga ett gammalt plagg. Tyglappen kommer ju att krympa, och då blir revan värre.+ 17 Och man häller inte nytt vin i gamla vinsäckar. Då sprängs ju vinsäckarna, vinet rinner ut och vinsäckarna blir förstörda. I stället häller man det nya vinet i nya vinsäckar, så att varken vinet eller säckarna förstörs.”

18 Medan Jesus talade hade en styresman kommit fram, och nu bugade han sig* och sa: ”När jag gav mig av var min dotter mycket sjuk, och vid det här laget är hon säkert redan död. Men om du kommer och rör vid henne får hon livet tillbaka.”+

19 Då reste sig Jesus, och han och hans lärjungar följde med styresmannen. 20 En kvinna som hade haft blödningar i 12 år+ närmade sig honom bakifrån och rörde vid fransen på hans mantel,+ 21 för hon tänkte: ”Om jag bara får röra vid hans mantel blir jag frisk.” 22 Jesus vände sig om och fick se henne och sa: ”Var inte rädd, min dotter. Din tro har gjort dig frisk.”+ Och från och med då var hon frisk.+

23 När Jesus kom hem till styresmannen och fick se flöjtblåsarna och folkskaran som sörjde högljutt+ 24 sa han: ”Gå ut härifrån. Flickan har inte dött, hon sover.”+ Då började de hånskratta åt honom. 25 Så snart folkskaran hade gått ut gick han in till flickan och tog hennes hand,+ och hon reste sig upp.+ 26 Naturligtvis spreds ryktet om det här över hela trakten.

27 När Jesus gick vidare följde två blinda män+ efter honom och ropade: ”Davids son, hjälp oss!” 28 När han kom in i huset följde de blinda männen efter, och Jesus frågade dem: ”Tror ni på att jag kan hjälpa er?”+ De svarade: ”Ja, herre.” 29 Då rörde han vid deras ögon+ och sa: ”Ni har visat tro, och det ska bli som ni vill.” 30 Och de fick synen tillbaka. Sedan förmanade Jesus dem: ”Se till att ingen får reda på det här.”+ 31 Men de gick ut och spred ryktet om honom i hela trakten.

32 När de skulle gå därifrån förde man fram en stum och demonbesatt man till Jesus.+ 33 Han drev ut demonen, och mannen började tala.+ Folkskarorna blev förundrade och sa: ”Aldrig har man sett något liknande i Israel.”+ 34 Men fariséerna sa: ”Det är med hjälp av demonernas härskare som han driver ut demoner.”+

35 Och Jesus gick till alla städer och byar och undervisade i deras synagogor, predikade de goda nyheterna om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor.+ 36 När han såg människorna kände han starkt för dem,+ eftersom de var illa behandlade och hjälplösa,* som får utan herde.+ 37 Och han sa till sina lärjungar: ”Skörden är stor, men arbetarna är få.+ 38 Be därför skördens herre att sända ut arbetare till sin skörd.”+

10 Jesus samlade sina 12 lärjungar och gav dem makt att driva ut orena andar+ och bota alla slags sjukdomar och krämpor.

2 Det här är namnen på de 12 apostlarna:+ Simon, som kallas Petrus,+ och hans bror Andreas,+ Jakob och hans bror Johannes,+ som var Sebedẹus söner, 3 Filippus och Bartolomẹus,+ Tomas+ och skatteindrivaren Matteus,+ Jakob, som var Alfeus son, och Taddeus, 4 Simon den nitiske* och Judas Iskariot, som längre fram förrådde honom.+

5 Dessa 12 sände Jesus ut, och han gav dem följande instruktioner:+ ”Gå inte till folk från nationerna eller till någon samarisk stad,+ 6 utan gå bara till de förlorade fåren bland Israels folk.+ 7 Där ni går, predika och säg: ’Himmelriket har kommit nära.’+ 8 Bota sjuka,+ väck upp döda, gör spetälska friska, driv ut demoner. Det ni har fått som gåva ska ni ge som gåva. 9 Skaffa inte guld, silver eller koppar att ha i era bälten,+ 10 inte heller en matpåse för färden eller extra kläder* eller sandaler eller en stav,+ för arbetaren är värd sin mat.+

11 När ni kommer till en stad eller by ska ni leta efter någon som är värdig att ta emot budskapet och bo hos honom tills ni går vidare.+ 12 När ni kommer in i ett hus, så önska hushållet frid. 13 Om de lyssnar på er ska de få den frid ni önskar dem,+ men om de inte vill lyssna ska friden vända tillbaka till er. 14 Om de inte tar emot er eller lyssnar på er ska ni lämna det huset eller den staden och skaka av dammet från era fötter.*+ 15 Det kommer faktiskt att bli lättare för Sodom och Gomorra+ på domens dag än för den staden.

16 Jag sänder ut er som får bland vargar. Så var försiktiga* som ormar och oskyldiga som duvor.+ 17 Var på er vakt, för människor kommer att utlämna er åt lokala domstolar+ och prygla* er+ i sina synagogor.+ 18 Ni kommer att ställas inför ståthållare och kungar+ för min skull, och ni ska vittna för dem och för folk från nationerna.+ 19 Men var inte oroliga för vad ni ska säga när ni råkar ut för detta. Ni ska få hjälp att uttrycka er när den stunden kommer.+ 20 Det är ju inte bara ni som talar, utan det är er Fars ande som talar genom er.+ 21 Dessutom ska en man sända sin egen bror i döden, och en far sitt barn. Och barn ska göra uppror mot sina föräldrar och få dem dödade.+ 22 Ni ska bli hatade av alla på grund av mitt namn,+ men den som håller ut till slutet ska bli räddad.+ 23 När ni blir förföljda i en stad ska ni fly till nästa.+ Jag säger er: Ni kommer aldrig att hinna igenom Israels städer förrän Människosonen kommer.

24 En elev är inte större än sin lärare, och en tjänare är inte större än sin herre.+ 25 En elev kan inte förvänta att bli bättre behandlad än sin lärare, inte heller blir tjänaren bättre behandlad än sin herre.*+ Om människor kallar husets herre för Beelsebub,*+ kan då hans tjänare förvänta sig något bättre? 26 Så var inte rädda för dem, för det finns inget dolt som inte ska uppdagas och inget hemligt som inte ska avslöjas.+ 27 Det jag säger till er i mörkret, säg det i ljuset. Och det jag viskar i ert öra, predika det från hustaken.+ 28 Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen.*+ Var i stället rädda för honom som kan utplåna både kropp och själ i Gehẹnna.*+ 29 Vad kostar två sparvar? Visst räcker det med ett litet mynt?* Trots det faller inte* en enda sparv till marken utan att er Far vet om det.+ 30 Men på er har han till och med räknat alla huvudhåren. 31 Så var inte rädda! Ni är värda mer än många sparvar.+

32 Den som erkänner mig inför människor+ ska jag erkänna inför min Far i himlen.+ 33 Men den som förnekar mig inför människor ska jag förneka inför min Far i himlen.+ 34 Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit med fred, utan med svärd.+ 35 Jag har kommit för att skapa splittring och få en son att vända sig mot sin far, en dotter mot sin mor och en svärdotter mot sin svärmor.+ 36 Ja, en man ska få fiender i sin egen familj.* 37 Den som älskar sin far eller mor mer än mig förtjänar inte att vara min efterföljare, och den som älskar sin son eller dotter mer än mig förtjänar inte att vara min efterföljare.+ 38 Och den som inte vill bära sin tortyrpåle* och följa mig förtjänar inte att vara min efterföljare.+ 39 Den som försöker rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull ska få tillbaka det.+

40 Den som tar emot er tar också emot mig, och den som tar emot mig tar också emot honom som har sänt mig.+ 41 Den som tar emot en profet därför att det är en profet, han ska få en profets lön,+ och den som tar emot en rättfärdig man därför att det är en rättfärdig man, han ska få en rättfärdig mans lön. 42 Och den som ger en enda bägare kallt vatten till en av dessa små därför att det är en lärjunge, han ska absolut inte gå miste om sin lön.”+

11 När Jesus hade gett sina 12 lärjungar dessa instruktioner gav han sig av därifrån för att undervisa och predika i städerna runt omkring.+

2 Johannes, som satt i fängelse,+ fick höra om det som Kristus hade gjort. Då sände han sina lärjungar+ 3 för att fråga honom: ”Är du den som ska komma, eller ska vi vänta på någon annan?”+ 4 Jesus svarade dem: ”Gå och berätta för Johannes vad ni ser och hör:+ 5 blinda kan se,+ rörelsehindrade* kan gå, spetälska+ blir friska, döva kan höra, döda får livet tillbaka och fattiga får höra de goda nyheterna.+ 6 Lycklig är den som inte tvivlar på mig.”*+

7 När Johannes lärjungar hade gått började Jesus tala till människorna om Johannes: ”Vad förväntade ni er att få se när ni gick ut i vildmarken?+ Ett strå som vajade i vinden?+ 8 Vad trodde ni att ni skulle få se? Någon i fina* kläder? De som har fina kläder håller ju till i kungapalatsen. 9 Så varför gick ni egentligen dit? För att få se en profet? Ja, och jag säger er: Han är mycket större än en profet.+ 10 Det är om honom det står skrivet: ’Se! Jag sänder min budbärare framför dig, och han ska bana väg för dig.’+ 11 Jag säger er att ingen som har blivit född av en kvinna är större än Johannes döparen, men den minste i himmelriket är större än han.+ 12 Sedan Johannes döparens dagar är himmelriket det mål som människor kämpar för att nå, och de som kämpar når det.*+ 13 För både profeterna och lagen profeterade fram till Johannes,+ 14 och oavsett om ni vill godta det eller inte så är han den ’Elia som skulle komma’.+ 15 Lyssna, du som har öron!

16 Vad ska jag jämföra den här generationen med?+ Den är som små barn som sitter på torgen och ropar till sina lekkamrater: 17 ’Vi spelade flöjt för er, men ni dansade inte. Vi sjöng sorgesånger, men ni sörjde inte.’* 18 Först kom Johannes, och han varken åt eller drack, och då sa man: ’Han är demonbesatt!’ 19 Sedan kom Människosonen, och han både äter och dricker,+ och då säger man: ’Titta! En frossare och drinkare, en som är vän med skatteindrivare och syndare.’+ Men visheten bevisas rättfärdig genom sina gärningar.”*+

20 Sedan började han förebrå de städer där han hade gjort de flesta av sina underverk, eftersom de som bodde där inte ändrade sig: 21 ”Du eländiga Kọrasin! Du eländiga Betsaida! För om Tyros och Sidon hade sett underverken som inträffade hos er, skulle de ha ångrat sig i säck och aska för länge sedan.+ 22 Tro mig, det kommer att bli lättare för Tyros och Sidon på domens dag än för er.+ 23 Och Kapernaum,+ tror du att du ska upphöjas till himlen? Nej, du ska kastas i graven!*+ För om Sodom hade sett underverken som inträffade i dig, hade den staden funnits kvar än i dag. 24 Tro mig, det kommer att bli lättare för Sodom på domens dag än för dig.”*+

25 Vid den tiden sa Jesus: ”Far, du himlens och jordens Herre, jag lovprisar dig offentligt, för du har dolt detta för de visa och intellektuella och uppenbarat det för små barn.+ 26 Ja, min Far, det är så du har valt att göra. 27 Min Far har överlämnat allt till mig.+ Ingen känner Sonen fullständigt utom Fadern,+ och ingen känner Fadern fullständigt utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.+ 28 Kom till mig, ni som arbetar hårt och är nedtyngda av bördor, så ska jag ge er nya krafter. 29 Ta på er mitt ok* och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk.+ Då ska ni få ny styrka.* 30 För mitt ok är skonsamt,* och min börda är lätt.”

12 Vid den tiden tog Jesus och hans lärjungar vägen genom några sädesfält på sabbaten. Lärjungarna blev hungriga och började rycka av ax och äta.+ 2 När fariséerna såg det sa de: ”Titta! Dina lärjungar gör något som är förbjudet på sabbaten.”+ 3 Han svarade: ”Har ni inte läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga?+ 4 Han gick in i Guds hus, och de åt upp skådebröden.*+ Ingen av dem hade lov att göra det, det hade bara prästerna.+ 5 Eller har ni inte läst i lagen att prästerna arbetar i templet på sabbaten utan att dra på sig skuld?+ 6 Men jag säger er att här är något som är större än templet.+ 7 Om ni hade förstått vad det här betyder: ’Barmhärtighet+ vill jag ha, inte slaktoffer’,+ skulle ni inte ha dömt dem som är oskyldiga. 8 Människosonen är nämligen herre över sabbaten.”+

9 Efter att han hade lämnat dem gick han in i deras synagoga. 10 Där fanns en man med en förtvinad* hand.+ Några som ville sätta dit Jesus frågade honom: ”Får man bota sjuka på sabbaten?”+ 11 Han svarade: ”Om ni äger ett får och det faller ner i en grop på sabbaten, skulle ni inte lyfta upp det då?+ 12 Tänk så mycket mer värdefull en människa är än ett får! Alltså är det tillåtet att göra goda gärningar på sabbaten.” 13 Sedan sa han till mannen: ”Sträck ut handen.” Då gjorde han det, och handen blev helt återställd, lika frisk som den andra. 14 Men fariséerna gick ut och konspirerade med varandra om att döda Jesus. 15 När Jesus fick reda på det gav han sig av därifrån. Många människor följde honom,+ och han botade alla. 16 Men han sa strängt till dem att inte berätta vem han var,+ 17 för att det som hade sagts genom profeten Jesaja skulle uppfyllas:

18 ”Se! Min tjänare,+ som jag har utvalt, min älskade, som jag* har godkänt!+ Jag ska låta min ande komma över honom,+ och han ska visa nationerna vad verklig rättvisa är. 19 Han ska inte gräla+ eller skrika, och hans röst ska inte höras på de stora gatorna. 20 Ett knäckt strå ska han inte bryta av, och en rykande veke ska han inte släcka,+ till dess han har skipat rättvisa. 21 Hans namn kommer att ge nationerna hopp.”+

22 Nu förde man fram en demonbesatt man som var blind och stum. Och Jesus botade honom, så att han kunde se och tala. 23 Och folk blev helt överväldigade och sa: ”Skulle det här kunna vara Davids son?” 24 När fariséerna hörde detta sa de: ”Den där mannen kan bara driva ut demoner om han får hjälp av Beelsebub,* demonernas härskare.”+ 25 Jesus förstod vad de tänkte och sa därför: ”Ett rike som är splittrat går under, och en stad eller en familj som är splittrad kommer inte att bestå. 26 Om Satan driver ut Satan motarbetar han sig själv, och hur kan då hans rike bestå? 27 Och om jag driver ut demonerna med hjälp av Beelsebub, med vems hjälp driver då era efterföljare ut dem? Era egna efterföljare visar alltså hur fel ni har. 28 Men om det är med hjälp av Guds ande som jag driver ut demonerna, då har faktiskt Guds rike kommit utan att ni har märkt det.*+ 29 För hur kan någon bryta sig in hos en stark man och stjäla det han äger om han inte binder honom först? Sedan kan han tömma hans hus. 30 Den som inte är med mig, han är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.+

31 Därför säger jag: Människor ska få förlåtelse för alla slags synder och hädelser, utom hädelse mot anden. Det ska inte förlåtas.+ 32 Om någon talar emot Människosonen ska han alltså bli förlåten,+ men den som talar emot den heliga anden ska inte bli förlåten, varken i den här världsordningen* eller i den som ska komma.+

33 Antingen är ni ett fint träd som ger fin frukt eller ett dåligt träd som ger dålig frukt. Trädet känns ju igen på sin frukt.+ 34 Huggormsyngel,+ hur kan ni tala goda ting när ni är onda? Det hjärtat är fullt av kommer ut genom munnen.+ 35 En god människa tar fram det som är gott ur sitt goda förråd, men en ond människa tar fram det som är ont ur sitt onda förråd.+ 36 Jag säger er att på domens dag ska människor få stå till svars+ för varje skadligt* ord som de säger. 37 För det är dina ord som avgör om du ska frias eller fällas.”

38 Då sa några av de skriftlärda och fariséerna: ”Lärare, vi vill att du gör ett tecken.”+ 39 Jesus svarade: ”Den här onda och svekfulla* generationen söker hela tiden efter ett tecken, men det enda tecken de ska få är profeten Jonas tecken.+ 40 För precis som Jona var tre dagar och tre nätter i den stora fisken,+ så ska Människosonen vara tre dagar och tre nätter i jordens djup.+ 41 Vid domen ska människorna från Nineve uppstå tillsammans med denna generation och domfälla den, för de ändrade sig när Jona predikade.+ Men här är en som är större än Jona.+ 42 Vid domen ska söderns drottning uppväckas tillsammans med denna generation och domfälla den, för hon kom från jordens ände för att höra Salomos vishet.+ Men här är en som är större än Salomo.+

43 När en oren ande far ut ur en människa färdas den genom torra trakter och letar efter en plats att vila på, men den hittar ingen.+ 44 Då säger den: ’Jag återvänder till mitt hus som jag lämnade.’ Och när den kommer dit är huset obebott men rent och prydligt. 45 Då ger den sig i väg och hämtar sju andra andar, som är värre än den själv. Och när de har kommit in bosätter de sig där, och för den människan blir detta värre än det var från början.+ Så ska det gå för den här onda generationen.”

46 Medan han talade till folkskarorna hade hans mor och hans bröder+ kommit. De stod utanför och ville prata med honom.+ 47 Någon sa till honom: ”Din mor och dina bröder står utanför och vill prata med dig.” 48 Han svarade: ”Vem är min mor, och vilka är mina bröder?” 49 Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sa: ”Här är min mor och mina bröder!+ 50 Den som gör min himmelske Fars vilja är min bror och min syster och min mor.”+

13 Samma dag gick Jesus ut ur huset och satte sig vid sjön. 2 Det samlades mycket folk omkring honom, och därför satte han sig i en båt medan folket stod kvar på stranden.+ 3 Sedan började han lära dem många saker med hjälp av liknelser.+ Han sa: ”En jordbrukare gick ut för att så.+ 4 När han sådde hamnade en del korn längs vägkanten, och fåglarna kom och åt upp dem.+ 5 Andra hamnade bland stenarna där det inte fanns mycket jord, och stråna växte snabbt upp eftersom jordlagret var tunt.+ 6 Men när solen gick upp vissnade de i hettan eftersom de inte hade någon rot. 7 Några korn hamnade bland tistlar, och tistlarna växte upp och kvävde dem.+ 8 Men en del korn hamnade i fin jord och började växa och ge avkastning. En del gav 100 gånger mer än det han hade sått, andra gav 60 och några 30.+ 9 Lyssna, du som har öron!”+

10 Då kom lärjungarna fram och frågade honom: ”Varför använder du liknelser när du undervisar dem?”+ 11 Han svarade: ”Ni har fått förmånen att förstå himmelrikets heliga hemligheter,+ men de har inte fått det. 12 För den som redan har, han ska få mer och få ett överflöd. Men den som inte har något, han ska bli fråntagen det lilla han har.+ 13 Det är därför jag använder liknelser. För de ser utan att verkligen se och hör utan att verkligen höra, och de förstår inte heller innebörden.+ 14 Och Jesajas profetia uppfylls på dem: ’Ni kommer visserligen att höra men inte alls förstå innebörden, och ni kommer att se men ändå inte uppfatta något.+ 15 För folkets hjärta har blivit oemottagligt. De har hört med sina öron utan att reagera, och de har stängt sina ögon och blundat. Därför kan de varken se eller höra, och de kan inte förstå med hjärtat och ändra sig så att de kan bli läkta av mig.’+

16 Men ni är lyckliga, eftersom ni ser med era ögon och hör med era öron.+ 17 För jag säger er att många profeter och rättfärdiga har längtat efter att få se det ni ser, men de fick inte se det.+ Och de längtade efter att få höra det ni hör, men de fick inte höra det.

18 Lyssna därför på vad liknelsen om jordbrukaren betyder.+ 19 När någon hör budskapet om riket men inte förstår vad det betyder, kommer den onde+ och snappar bort det som har såtts i hans hjärta. Det är det som hamnade längs vägkanten.+ 20 Det som hamnade bland stenarna är den som hör budskapet och genast tar emot det med glädje.+ 21 Men budskapet slår inte rot i honom, och därför håller han bara ut en tid. När han råkar ut för svårigheter eller förföljelse för budskapets skull, faller han på en gång. 22 Det som hamnade bland tistlarna, det är den som hör budskapet men låter den här världens* bekymmer+ och den förrädiska rikedomen kväva budskapet, och det ger ingen avkastning.+ 23 Men det som hamnade i den fina jorden, det är den som hör budskapet och förstår vad det betyder och ger avkastning. Någon ger 100 gånger mer än det som hade såtts, en annan ger 60 och någon ger 30.”+

24 Och han berättade en annan liknelse för dem. Han sa: ”Himmelriket är som en man som sådde fin säd i sin åker. 25 Medan alla låg och sov kom hans fiende och sådde ogräs bland vetet. Sedan gick han därifrån. 26 När vetet växte upp och fick ax så kunde man också se ogräset. 27 Så mannens tjänare kom och frågade honom: ’Herre, sådde du inte fin säd i din åker? Var kommer ogräset ifrån?’ 28 Han svarade: ’Det är en fiende som har gjort detta.’+ De sa: ’Vill du att vi går ut och rensar bort ogräset?’ 29 ’Nej’, sa han, ’för risken är att ni rycker upp vetet tillsammans med ogräset. 30 Låt dem växa tillsammans ända till skörden, och under skördetiden ska jag säga till skördearbetarna: ”Ryck först upp ogräset och bind det i knippor för att bränna upp det. Sedan ska ni samla in vetet i sädesmagasinet.”’”+

31 Han berättade en annan liknelse för dem och sa: ”Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker.+ 32 Det är faktiskt det minsta av alla frön, men när det växer upp blir det störst bland köksväxterna. Det blir ett träd där himlens fåglar slår sig ner och får skydd bland grenarna.”

33 Och han berättade en annan liknelse: ”Himmelriket är som en surdeg som en kvinna tar och blandar med tre stora mått mjöl så att allt börjar jäsa.”+

34 Jesus undervisade folket om allt det här med hjälp av liknelser. Han använde faktiskt alltid liknelser när han talade med dem,+ 35 för att det som hade sagts genom profeten skulle uppfyllas: ”Jag ska tala med liknelser, jag ska förkunna det som varit dolt sedan begynnelsen.”*+

36 Sedan lät Jesus folket gå och gick in i huset. Lärjungarna kom och sa till honom: ”Förklara liknelsen om ogräset i åkern.” 37 Han sa: ”Mannen som sår den fina säden är Människosonen. 38 Åkern är världen,+ och den fina säden är himmelrikets söner. Ogräset är den ondes söner.+ 39 Fienden som sådde ogräset är djävulen. Skörden är avslutningen på en världsordning,* och skördearbetarna är änglar. 40 Som när ogräset rensas bort och bränns upp, precis så kommer det att vara vid avslutningen på världsordningen.*+ 41 Människosonen ska sända ut sina änglar, och de ska rensa bort alla som får andra att synda* och alla som gör det som är ont* ur hans rike. 42 Och de ska kasta dem i den brinnande ugnen.+ Där ska de gråta och gnissla tänder. 43 Då ska de rättfärdiga lysa lika klart som solen+ i sin Fars rike. Lyssna, du som har öron!

44 Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen. Överlycklig går han och säljer allt han äger och köper åkern.+

45 Himmelriket är också som en resande köpman som letar efter fina pärlor. 46 När han har hittat en mycket värdefull pärla går han genast i väg och säljer allt han äger och köper den.+

47 Himmelriket är också som ett fisknät* som sänks ner i sjön och fångar fisk av alla slag. 48 När nätet är fullt halar man upp det på stranden. Sedan sätter man sig ner och samlar ihop de fina fiskarna+ i korgar, men de dåliga+ kastar man bort. 49 Så kommer det att vara vid avslutningen på världsordningen.* Änglarna ska gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga 50 och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska de gråta och gnissla tänder.

51 Förstår ni vad allt det här betyder?” ”Ja”, svarade de. 52 Därför sa han till dem: ”Den lärare som har fått kunskap om himmelriket är som en familjefar som tar fram både nya och gamla saker ur sitt förråd.”*

53 När Jesus hade berättat de här liknelserna lämnade han platsen. 54 Han gick till sin hemtrakt,+ och där började han undervisa i deras synagoga. Alla blev mycket förvånade och sa: ”Varifrån har den mannen fått sin vishet, och hur kommer det sig att han kan göra underverk?+ 55 Visst är det snickarens son?+ Visst heter hans mor Maria och hans bröder Jakob, Josef, Simon och Judas?+ 56 Och visst bor hans systrar här också? Så hur kommer det sig att han är så vis och kan göra underverk?”+ 57 Och detta gjorde att de inte ville tro på honom.*+ Men Jesus sa till dem: ”En profet blir ärad överallt utom i sin hemstad och i sin egen familj.”+ 58 Och eftersom de hade så lite tro gjorde han inte så många underverk där.

14 Vid den tiden fick landsdelshärskaren* Herodes* höra talas om Jesus,+ 2 och han sa till sina tjänare: ”Det måste vara Johannes döparen. Han har blivit uppväckt från de döda, och det är därför han kan göra underverk.”+ 3 Herodes hade tidigare gripit Johannes och bundit honom och satt honom i fängelse för att göra Herọdias, sin bror Filippus hustru, till lags.+ 4 Johannes hade nämligen sagt till Herodes flera gånger: ”Det är inte tillåtet för dig att leva tillsammans med henne.”+ 5 Därför ville Herodes döda honom, men han var rädd för folket, eftersom de ansåg att Johannes var en profet.+ 6 Men när man firade Herodes födelsedag+ dansade Herọdias dotter vid festen, och Herodes blev så förtjust+ 7 att han lovade med en ed att hon skulle få allt hon bad om. 8 Eftersom hon lyssnade på sin mor sa hon: ”Ge mig Johannes döparens huvud på ett fat.”+ 9 Kungen blev bedrövad, men på grund av eden och alla gäster som var där* befallde han att hon skulle få det. 10 Därför gav han order om att Johannes skulle halshuggas i fängelset. 11 Johannes huvud bars fram till Herọdias dotter på ett fat, och hon gav det till sin mor. 12 Senare kom Johannes lärjungar och tog med sig hans kropp och begravde honom, och de gick och berättade för Jesus vad som hade hänt. 13 När Jesus hörde det gav han sig i väg med båt till en avskild plats för att få vara i fred. Men folket i städerna fick reda på det och följde efter honom till fots.+

14 När han steg i land hade många samlats, och när han såg dem kände han starkt för dem+ och botade alla sjuka.+ 15 Men framåt kvällen kom lärjungarna och sa till honom: ”Det här är en ödslig trakt, och det är redan sent. Skicka i väg alla så att de kan gå till byarna och köpa sig lite mat.”+ 16 Men Jesus sa: ”De behöver inte gå härifrån, ni kan väl ge dem något att äta.” 17 De svarade: ”Men vi har bara fem bröd och två fiskar.” 18 Han sa: ”Ge det till mig.” 19 Sedan sa han till folket att slå sig ner i gräset. Han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och bad en bön.*+ Han bröt bröden i bitar och gav dem till lärjungarna, och lärjungarna delade ut dem till folket. 20 Alla åt och blev mätta. Och när man samlade ihop brödet som blivit över fyllde man 12 korgar.+ 21 Det var omkring 5 000 män som åt, och dessutom kvinnor och barn.+ 22 Strax därefter sa han till lärjungarna att ta båten och åka i förväg till andra sidan sjön, medan han själv skickade i väg folket.+

23 När Jesus hade skickat i väg människorna gick han upp på berget för att vara för sig själv och be.+ Han var där uppe ensam när kvällen kom. 24 Vid det laget var båten redan långt* ut från land, och lärjungarna kämpade mot vågorna eftersom det var motvind. 25 Men under nattens fjärde vaktpass* kom Jesus gående mot dem över sjön. 26 När lärjungarna såg honom på sjön blev de skräckslagna och ropade: ”Det är något övernaturligt!” Och de skrek högt av rädsla. 27 Men Jesus sa snabbt: ”Var lugna, det är jag. Var inte rädda.”+ 28 Då sa Petrus: ”Herre, om det är du, så säg att jag ska komma till dig över vattnet.” 29 Han sa: ”Kom!” Då steg Petrus ur båten och började gå på vattnet mot Jesus. 30 Men när Petrus började tänka på hur det stormade blev han rädd. Han började sjunka och ropade: ”Herre, rädda mig!” 31 Jesus sträckte genast ut handen och tog tag i honom och sa: ”Var är din tro?* Varför började du tvivla?”+ 32 Och när de hade stigit ombord lade sig vinden. 33 Då gav lärjungarna honom ära* och sa: ”Du är verkligen Guds son.” 34 Och de fortsatte över sjön och kom i land vid Gennesaret.+

35 När männen på platsen kände igen honom underrättade de hela trakten, och folk kom till honom med alla som var sjuka. 36 De bönföll honom om att bara få röra vid fransen på hans mantel,+ och alla som gjorde det blev fullständigt friska.

15 Sedan kom fariséer och skriftlärda från Jerusalem till Jesus+ och sa: 2 ”Varför bryter dina lärjungar mot våra förfäders traditioner? De tvättar* ju inte händerna när de ska äta.”+

3 Han svarade: ”Och ni, varför bryter ni mot Guds bud för era traditioners skull?+ 4 Gud har till exempel sagt: ’Respektera* din far och din mor’+ och: ’Den som hånar* sin far eller mor ska dö.’+ 5 Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: ’Allt jag äger och som du kunde få nytta av har jag lovat att ge till Gud’,+ 6 då behöver han inte alls respektera* sin far. På så sätt har ni upphävt Guds ord genom era traditioner.+ 7 Hycklare, Jesaja profeterade träffande om er:+ 8 ’Med läpparna ärar de mig, men deras hjärtan är långt ifrån mig. 9 Förgäves tillber de mig, eftersom deras läror kommer från människor.’”+ 10 Sedan bad han folkskaran komma närmare och sa: ”Lyssna och försök förstå:+ 11 Det är inte det som kommer in i munnen som gör en människa oren, utan det som kommer ut ur munnen.”+

12 Då kom lärjungarna fram till honom och sa: ”Är du medveten om att fariséerna tog anstöt av det du sa?”+ 13 Han svarade: ”Varje växt som inte är planterad av min himmelske Far ska ryckas upp med rötterna. 14 Bry er inte om dem. De är blinda ledare. Om en blind leder en blind faller båda i gropen.”+ 15 Då sa Petrus: ”Förklara liknelsen för oss.” 16 Jesus svarade: ”Har inte ni heller förstått än?+ 17 Vet ni inte att allt som kommer in genom munnen passerar magen och till slut hamnar i avloppet? 18 Men det som kommer ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör en människa oren.+ 19 Från hjärtat kommer till exempel onda tankar,+ som leder till mord, otrohet,* sexuell omoral,* stöld, falska vittnesmål och hädelser. 20 Det är sådant som gör en människa oren, inte att äta med otvättade händer.”*

21 Sedan gick Jesus därifrån till området kring Tyros och Sidon.+ 22 Och en fenicisk kvinna från den trakten kom och ropade: ”Herre, Davids son, hjälp mig! Min dotter plågas svårt av en demon.”+ 23 Men han svarade inte. Så hans lärjungar gick fram och bad honom: ”Skicka i väg henne, för hon envisas med att ropa efter oss.” 24 Då sa han: ”Jag har bara sänts ut till de förlorade fåren bland Israels folk.”+ 25 Men då kom kvinnan fram och föll på knä inför honom* och sa: ”Herre, hjälp mig!” 26 Han svarade: ”Det är inte rätt att ta barnens bröd och kasta det till hundvalparna.” 27 Hon sa: ”Det är sant, herre. Men valparna äter faktiskt smulorna som faller från deras herrars bord.”+ 28 Då sa Jesus: ”Du har verkligen stark tro. Det ska bli som du vill.” Och i samma ögonblick blev hennes dotter frisk.

29 Jesus gick därifrån till Galileiska sjön,+ och han fortsatte upp på berget och satte sig där. 30 Då kom stora folkskaror till honom och hade med sig många som var sjuka. Det fanns de som var blinda och stumma och hade skador eller missbildningar. Man lade dem vid hans fötter, och han botade dem.+ 31 Folk blev helt förundrade när de såg att de stumma kunde tala, att de skadade blev friska, att de rörelsehindrade gick omkring och att de blinda kunde se, och de ärade Israels Gud.+

32 Jesus kallade på lärjungarna och sa: ”Jag tycker synd om folket,+ för de har varit här tillsammans med mig i tre dagar nu och har inget att äta. Jag vill inte skicka i väg dem hungriga,* de kanske inte orkar ta sig hem.”+ 33 Men lärjungarna sa: ”Hur ska vi få tag i bröd till så många människor på den här ödsliga platsen?”+ 34 Då sa Jesus: ”Hur många bröd har ni?” ”Sju”, svarade de, ”och några små fiskar.” 35 Då sa Jesus till folket att lägga sig ner på marken. 36 Sedan tog han de sju bröden och fiskarna, tackade Gud och bröt dem i bitar. Han gav maten till lärjungarna, och lärjungarna delade ut den till folket.+ 37 Alla åt och blev mätta, och när man samlade ihop det som blev över fyllde man sju stora korgar.+ 38 Det var 4 000 män som åt, och dessutom kvinnor och barn. 39 Till sist skickade han i väg folkskarorna, och han steg i båten och kom till området som heter Mạgadan.+

16 Nu kom fariséerna och sadducéerna fram till honom. De ville sätta dit honom, och därför bad de honom visa ett tecken från himlen.+ 2 Han sa: ”På kvällen säger ni: ’Det blir vackert väder, för himlen är eldröd.’ 3 Och på morgonen säger ni: ’I dag blir det kallt och regnigt,* för himlen är eldröd men mulen.’ Ni vet alltså hur man tyder himlens utseende, men tidens tecken kan ni inte tyda. 4 Den här onda och svekfulla* generationen vill hela tiden se ett tecken,+ men det enda tecken de ska få är profeten Jonas tecken.”+ Sedan lämnade han dem och gick därifrån.

5 Lärjungarna åkte nu över till andra sidan sjön men glömde att ta med sig bröd.+ 6 Jesus sa till dem: ”Håll ögonen öppna och akta er för fariséernas och sadducéernas surdeg.”+ 7 Då började de prata med varandra om att de hade glömt att ta med sig bröd. 8 Eftersom Jesus hörde detta sa han: ”Varför pratar ni om att ni inte har något bröd? Har ni så lite tro? 9 Förstår ni fortfarande inte? Minns ni inte de fem bröden som räckte till 5 000 och hur många korgar ni fyllde?+ 10 Och har ni glömt de sju bröden som räckte till 4 000 och hur många stora korgar ni fyllde?+ 11 Hur kommer det sig att ni inte förstår att jag inte pratade om bröd? Akta er för fariséernas och sadducéernas surdeg.”+ 12 Då förstod de att han inte varnade dem för surdegen i bröd, utan för fariséernas och sadducéernas lära.

13 När Jesus hade kommit till trakten kring Caesarẹa Filippi frågade han lärjungarna: ”Vem säger folk att Människosonen är?”+ 14 De sa: ”En del säger Johannes döparen,+ andra säger Elia,+ och några säger Jeremia eller någon av profeterna.” 15 ”Ni då”, frågade han, ”vem säger ni att jag är?” 16 Simon Petrus svarade: ”Du är Messias,*+ den levande Gudens son.”+ 17 Jesus sa: ”Simon, Jonas son, du kan vara lycklig, eftersom det inte är människor* som har uppenbarat det för dig, utan min Far i himlen.+ 18 Jag säger dig också: Du är Petrus,+ och på denna klippa+ ska jag bygga min församling, och gravens* portar ska inte få makt över den. 19 Jag ska ge dig himmelrikets nycklar, och vad du än binder på jorden har redan blivit bundet i himlen, och vad du än lösgör på jorden har redan blivit lösgjort i himlen.” 20 Sedan befallde han lärjungarna att inte berätta för någon att han var Messias.*+

21 Från och med då började Jesus förklara för lärjungarna att han måste ge sig av till Jerusalem och att de äldste, de främsta prästerna och de skriftlärda skulle utsätta honom för mycket lidande. Han förklarade också att han måste bli dödad och uppväckt på tredje dagen.+ 22 Då tog Petrus honom åt sidan och försökte tala honom till rätta och sa: ”Var barmhärtig mot dig själv, herre. Du ska inte alls behöva gå igenom det här.”+ 23 Men Jesus vände ryggen mot Petrus och sa: ”Försvinn bakom mig, Satan! Du är ett hinder för mig, för du tänker inte Guds tankar utan människors.”+

24 Sedan sa Jesus till lärjungarna: ”Om någon vill bli min efterföljare ska han säga nej till sig själv* och lyfta upp sin tortyrpåle* och alltid följa mig.+ 25 För den som försöker rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull ska få tillbaka det.+ 26 Och vad har man för glädje av att vinna hela världen om man mister sitt liv?+ Eller vad kan en människa ge i utbyte mot* sitt liv?+ 27 För Människosonen ska komma i sin Fars strålande prakt med sina änglar, och då ska han ge var och en lön efter hans handlingssätt.+ 28 Jag säger er att några av dem som står här faktiskt inte ska dö förrän de har fått se Människosonen komma i sitt rike.”+

17 Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och gick upp på ett högt berg så att de var för sig själva.+ 2 Där förvandlades han inför dem. Hans ansikte började lysa som solen, och hans kläder strålade av ljus.*+ 3 Plötsligt visade sig Mose och Elia för dem, och de började samtala med Jesus. 4 Då sa Petrus till honom: ”Herre, vi vill gärna stanna kvar här. Om du vill så gör jag tre hyddor: en till dig, en till Mose och en till Elia.” 5 Medan han fortfarande pratade täcktes de av ett lysande moln, och en röst hördes ur molnet: ”Det här är min son, som jag älskar och har godkänt.+ Lyssna på honom.”+ 6 När lärjungarna hörde det blev de väldigt rädda och kastade sig ner med ansiktet mot marken. 7 Då gick Jesus fram till dem och rörde vid dem och sa: ”Res er upp. Var inte rädda.” 8 När de tittade upp var bara Jesus där. 9 På väg ner från berget befallde han dem: ”Berätta inte för någon om synen förrän Människosonen har blivit uppväckt från de döda.”+

10 Lärjungarna frågade honom: ”Men varför säger de skriftlärda att Elia ska komma först?”+ 11 Han svarade: ”Det är sant att Elia ska komma och återställa allt.+ 12 Men jag säger er att Elia redan har kommit, och de förstod inte vem han var utan gjorde vad de ville med honom.+ På samma sätt ska de få Människosonen att lida.”+ 13 Då förstod lärjungarna att det var Johannes döparen han talade om.

14 När de gick tillbaka till folket+ kom en man fram och föll på knä inför honom och sa: 15 ”Herre, hjälp min son! Han har epilepsi och lider svårt. Han faller ofta i elden och i vattnet.+ 16 Jag tog med honom till dina lärjungar, men de kunde inte bota honom.” 17 Jesus sa: ”Denna fördärvade generation utan tro!+ Hur länge måste jag vara kvar hos er? Hur länge ska jag behöva stå ut med er? Hämta honom till mig.” 18 Sedan tillrättavisade Jesus demonen, och då lämnade den pojken. Från den stunden var pojken frisk.+ 19 När lärjungarna var för sig själva med Jesus frågade de: ”Varför kunde inte vi driva ut demonen?” 20 Han svarade: ”Därför att ni har för lite tro. Jag säger som det är: Om ni bara har tro så stor som ett senapskorn ska ni säga till det här berget: ’Flytta dig dit bort’, och det ska flytta sig. Och ingenting ska vara omöjligt för er.”+ 21 *⁠——

22 När de var samlade i Galileen sa Jesus till dem: ”Människosonen ska överlämnas i fiendens händer.+ 23 De ska döda honom, och på tredje dagen ska han bli uppväckt.”+ Då blev lärjungarna mycket bedrövade.

24 När de hade återvänt till Kapernaum kom männen som samlade in de två drakmerna* i skatt fram till Petrus och frågade: ”Betalar inte er lärare de två drakmerna i skatt?”+ 25 ”Jo”, sa han. Men när Petrus kom in i huset frågade Jesus honom innan han hunnit säga något: ”Simon, får jag fråga dig en sak? Av vilka kräver jordens kungar tull och skatt? Av sina söner eller av folket?” 26 När han sa: ”Av folket”, sa Jesus: ”Sönerna är alltså befriade från skatt. 27 Men för att de inte ska ta anstöt+ ska du göra så här: Gå ner till sjön och kasta ut en krok. Ta den första fisken du får upp, och när du öppnar munnen på den kommer du att hitta ett silvermynt.* Ta det och betala för oss båda.”

18 Lärjungarna kom fram till Jesus och frågade: ”Vem är egentligen störst i himmelriket?”+ 2 Jesus kallade till sig ett litet barn som fick ställa sig framför dem, 3 och han sa: ”Så här är det: Om ni inte ändrar er* och blir som små barn+ ska ni inte komma in i himmelriket över huvud taget.+ 4 Den som ödmjukar sig som det här lilla barnet, han är störst i himmelriket,+ 5 och den som tar emot ett sådant litet barn för min skull,* han tar också emot mig. 6 Men om någon får en av dessa små som tror på mig att tappa tron* skulle det vara bättre för honom att få en stor kvarnsten* hängd om sin hals och bli sänkt i havet.+

7 Världen är dömd, för den är ett hinder för tron.* Nu är ju hinder för tron* oundvikliga, men dömd är den människa som lägger ut dem! 8 Om din hand eller din fot blir ett hinder för dig,* så hugg av den och kasta bort den.+ Det är bättre att gå in i livet stympad eller halt än att få behålla både händer och fötter och kastas i den eviga elden.+ 9 Och om ditt öga blir ett hinder för dig,* så riv ut det och kasta bort det. Det är bättre att gå in i livet enögd än att få behålla båda ögonen och kastas i det brinnande Gehẹnna.*+ 10 Se till att ni inte föraktar en av dessa små. Jag säger er nämligen att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Fars ansikte.*+ 11 *⁠——

12 Vad säger ni om det här: Vad gör en man som har 100 får om ett av dem går vilse?+ Visst lämnar han de 99 andra uppe i bergen och börjar leta efter det som har kommit bort?+ 13 Och om han hittar det, då blir han faktiskt gladare över det fåret än över de 99 andra, som inte har gått vilse. 14 På samma sätt vill inte min* Far i himlen att en enda av dessa små går förlorad.+

15 Om din broder syndar mot dig, då ska du ta honom åt sidan och prata med honom om det han har gjort.*+ Om han lyssnar på dig har du vunnit tillbaka din broder.+ 16 Men om han inte lyssnar, då ska du ta med dig en eller två till för att saken ska kunna fastställas av två eller tre vittnen.*+ 17 Om han inte lyssnar till dem ska du informera församlingen. Om han inte ens lyssnar till församlingen ska du betrakta honom precis som en man från nationerna+ och som en skatteindrivare.+

18 Jag säger er: Vad ni än binder på jorden har redan blivit bundet i himlen, och vad ni än lösgör på jorden har redan blivit lösgjort i himlen. 19 Ja, jag säger er: Om två av er här på jorden kommer överens om något viktigt att be om, så ska de få det av min Far i himlen.+ 20 För när två eller tre är samlade i mitt namn,+ så är jag mitt ibland dem.”

21 Sedan kom Petrus fram till honom och frågade: ”Herre, hur många gånger ska jag förlåta min broder om han syndar mot mig? Så mycket som sju gånger?” 22 Jesus svarade: ”Jag säger dig: Inte sju gånger, utan ända upp till 77 gånger.+

23 Därför kan himmelriket liknas vid en kung som ville göra upp räkenskaperna med sina tjänare. 24 När han höll på med granskningen förde man in en tjänare som var skyldig honom 10 000 talenter.* 25 Men han kunde inte betala tillbaka, så kungen gav order om att han, hans hustru och hans barn och allt han ägde skulle säljas så att skulden kunde betalas.+ 26 Då föll tjänaren ner vid hans fötter och vädjade: ’Ha tålamod med mig, så ska jag betala tillbaka alltihop.’ 27 Då kände kungen medlidande med honom, så han lät honom gå och avskrev hans skuld.+ 28 Men tjänaren gick ut och träffade en av sina medtjänare som var skyldig honom 100 denarer. Då högg han tag i honom och tog stryptag på honom och sa: ’Betala tillbaka vad du är skyldig.’ 29 Hans medtjänare föll ner inför honom och bönföll: ’Ha tålamod med mig, så ska jag betala tillbaka alltihop.’ 30 Men det ville han inte, utan han såg till att medtjänaren kastades i fängelse tills han kunde betala tillbaka sin skuld. 31 När de andra tjänarna såg vad som hade hänt blev de mycket upprörda och gick och rapporterade det för kungen. 32 Då kallade kungen på tjänaren och sa till honom: ’Onde tjänare, jag avskrev hela din skuld när du bönföll mig. 33 Borde inte du ha varit barmhärtig mot din medtjänare precis som jag var barmhärtig mot dig?’+ 34 Ursinnig överlämnade kungen honom till fångvaktarna tills han hade betalat tillbaka allt han var skyldig. 35 Min himmelske Far ska göra likadant med er+ om ni inte uppriktigt* förlåter varandra.”+

19 När Jesus hade talat färdigt lämnade han Galileen, gick över Jordan och kom till gränstrakterna* mot Judeen.+ 2 Stora folkskaror följde honom, och han botade dem där.

3 Och några fariséer kom fram till honom för att pröva honom. De frågade: ”Får en man skilja sig från sin hustru av vilken anledning som helst?”+ 4 Jesus svarade: ”Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna+ 5 och sa: ’Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett’?*+ 6 De är inte längre två, utan ett.* Det Gud har fogat samman får alltså ingen människa skilja åt.”+ 7 De sa: ”Varför har Mose i så fall föreskrivit att man kan ge henne ett skilsmässointyg och skilja sig från henne?”+ 8 Han svarade: ”Det var på grund av era hårda hjärtan som Mose tillät er att skiljas från era hustrur,+ men så var det inte från början.+ 9 Jag säger er att den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än sexuell omoral* och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott.”+

10 Lärjungarna sa till Jesus: ”Om det är så relationen mellan mannen och hustrun ska vara är det bättre att inte gifta sig alls.” 11 Han sa till dem: ”Alla kan inte ge rum för den möjligheten, utan bara de som har gåvan.+ 12 En del kan inte gifta sig för att de är födda som eunucker,* och andra kan inte det för att människor har gjort dem till eunucker. Men det finns också de som väljer att inte gifta sig för himmelrikets skull. Låt dem som kan ge rum för den möjligheten göra det.”+

13 Sedan kom människor fram med små barn till Jesus för att han skulle lägga händerna på dem och be för dem, men lärjungarna tillrättavisade dem.+ 14 Då sa Jesus: ”Låt barnen vara, och försök inte hindra dem från att komma till mig, för himmelriket tillhör sådana som de.”+ 15 Och han lade händerna på dem och lämnade sedan platsen.

16 En ung man kom fram till Jesus och sa: ”Lärare, vilka goda gärningar behöver jag göra för att få evigt liv?”+ 17 Han svarade: ”Varför frågar du mig om vad som är gott? Det finns bara en som är god.+ Men om du vill vinna livet, då ska du alltid hålla buden.”+ 18 ”Vilka då?” frågade han. Jesus svarade: ”Du ska inte mörda,+ du ska inte begå äktenskapsbrott,*+ du ska inte stjäla,+ du ska inte vittna falskt,+ 19 du ska respektera* din far och din mor,+ och du ska älska din medmänniska som dig själv.”+ 20 Den unge mannen sa: ”De buden håller jag redan. Så vad är det mer jag måste göra?” 21 Jesus svarade: ”Om du vill vara fullkomlig,* så sälj allt du äger och ge pengarna åt de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen.+ Kom sedan och bli min efterföljare.”+ 22 När mannen hörde detta blev han bedrövad och gick sin väg, för han ägde mycket.+ 23 Då sa Jesus till sina lärjungar: ”Jag säger er: Det kommer att bli svårt för den som är rik att komma in i himmelriket.+ 24 Ja, det är faktiskt lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för den som är rik att komma in i Guds rike.”+

25 Lärjungarna blev mycket förvånade när de hörde det och sa: ”Vem kan då bli räddad?”+ 26 Jesus såg dem rakt i ögonen och sa: ”För människor är det omöjligt, men för Gud är allt möjligt.”+

27 Då sa Petrus: ”Men vi har ju lämnat allt och följt dig, så hur ska det gå för oss?”+ 28 Jesus sa till dem: ”Jag försäkrar er: När allting görs nytt,* när Människosonen sätter sig på sin strålande tron, ska ni som har följt mig sitta på 12 troner och döma Israels 12 stammar.+ 29 Och alla som har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller mark för min* skull ska få 100 gånger mer och ärva evigt liv.+

30 Men många av de första ska bli de sista, och de sista ska bli de första.+

20 Himmelriket är nämligen som en vingårdsägare som gick ut tidigt på morgonen för att få tag på arbetare till sin vingård.+ 2 När han hade kommit överens med arbetarna om att de skulle få en denar* i dagslön skickade han i väg dem till sin vingård. 3 Omkring tredje timmen* gick han ut igen och såg andra som stod arbetslösa på torget. 4 Han sa till dem: ’Gå till vingården ni också. Ni ska få en rättvis lön.’ 5 Då gav de sig i väg. Sedan gick han ut omkring sjätte timmen* och nionde timmen* och gjorde på samma sätt. 6 Till sist gick han ut omkring elfte timmen* och träffade några andra som stod där, och han sa: ’Varför har ni stått här utan arbete hela dagen?’ 7 De svarade: ’Därför att ingen har haft något arbete åt oss.’ Då sa han: ’Ni kan också gå och arbeta i min vingård.’

8 När det blev kväll sa vingårdens ägare till sin närmaste man: ’Kalla på arbetarna och betala ut deras löner.+ Börja med dem som kom sist, och sluta med dem som kom först.’ 9 När männen som började under elfte timmen kom, fick de en denar* var. 10 Så när de första arbetarna kom för att hämta sin lön trodde de att de skulle få mer, men de fick också en denar* var. 11 Då protesterade de och sa till vingårdsägaren: 12 ’De som kom sist har bara arbetat en timme, ändå ger du dem samma lön som du har gett oss. Vi har ju slitit hela dagen i den stekande solen!’ 13 Då sa han till en av dem: ’Min vän, jag är inte orättvis mot dig. Visst kom vi överens om en denar?*+ 14 Ta din lön och gå. Jag vill gärna ge den siste arbetaren samma lön som du fick. 15 Har jag inte rätt att göra vad jag vill med det som är mitt? Eller blir du avundsjuk* på de andra när jag är generös* mot dem?’+ 16 De sista ska alltså bli de första och de första de sista.”+

17 När de gick längs vägen upp mot Jerusalem tog Jesus de 12 lärjungarna åt sidan och sa till dem:+ 18 ”Nu är vi på väg till Jerusalem, och där kommer Människosonen att bli överlämnad åt de främsta prästerna och de skriftlärda. De kommer att döma honom till döden+ 19 och överlämna honom åt människor från andra nationer, människor som kommer att håna och prygla* honom och avrätta honom på en påle.+ Och på tredje dagen ska han bli uppväckt.”+

20 Sedan gick Sebedẹus söners mor+ fram till Jesus med sina söner och bugade sig för honom,* eftersom hon ville be honom om något.+ 21 Jesus sa: ”Vad vill du?” Hon svarade: ”Lova att mina båda söner här ska få sitta bredvid dig i ditt rike, en på din högra sida och en på din vänstra.”+ 22 Jesus svarade: ”Ni förstår inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag ska dricka?”+ ”Ja, det kan vi”, svarade de. 23 Då sa han: ”Ni ska sannerligen få dricka min bägare.+ Men det är inte min sak att avgöra vem som ska få sitta på min högra eller vänstra sida, utan det bestämmer min Far.”+

24 När de tio andra fick höra om detta blev de arga på de två bröderna.+ 25 Men Jesus kallade dem till sig och sa: ”Ni vet att folkens styresmän har makt över människorna och att ledarna härskar över dem.+ 26 Men så ska det inte vara bland er.+ Den som vill vara stor bland er, han ska vara er tjänare,+ 27 och den som vill vara främst bland er, han ska vara er slav.+ 28 Inte heller Människosonen har kommit för att bli betjänad utan för att betjäna+ och ge sitt liv till en lösen i utbyte mot många.”*+

29 När de lämnade Jeriko följde en stor folkskara efter honom. 30 Två som var blinda satt vid vägen och fick höra att Jesus gick förbi. De ropade: ”Herre, Davids son, hjälp oss!”+ 31 Folket sa bryskt till dem att hålla tyst, men de ropade bara ännu högre: ”Herre, Davids son, hjälp oss!” 32 Då stannade Jesus, kallade på dem och frågade: ”Vad vill ni att jag ska göra för er?” 33 De svarade: ”Herre, gör så att vi kan se.” 34 Jesus fylldes av medkänsla och rörde vid deras ögon.+ Omedelbart fick de synen tillbaka, och de började följa honom.

21 När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfạge på Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar+ 2 och sa till dem: ”Gå in i byn som ni ser där borta. Så fort ni kommer dit ser ni ett åsnesto som står bundet med en ungåsna bredvid sig. Ta med dem till mig. 3 Om någon säger något till er ska ni svara: ’Herren behöver dem.’ Då kommer han genast att låta er ta med dem.”

4 Det här hände för att det som var sagt genom profeten skulle uppfyllas: 5 ”Säg till Sion:* ’Se! Din kung kommer till dig,+ ödmjuk+ och ridande på en åsna, ja på en ungåsna, en packåsnas föl.’”+

6 Så lärjungarna gav sig i väg och gjorde precis som Jesus hade sagt.+ 7 De hämtade åsnestoet och ungåsnan och lade sina mantlar på dem, och Jesus satt upp.+ 8 De flesta i folkskaran bredde ut sina mantlar på vägen,+ och andra skar av grenar från träden och lade dem på vägen. 9 Och alla som gick framför honom och de som följde efter ropade: ”Bevara Davids son, ber vi!*+ Välsignad är han som kommer i Jehovas* namn!+ Bevara honom, ber vi dig, du som är i höjderna där ovan!”+

10 När han kom in i Jerusalem blev det stor uppståndelse i hela staden, och man sa: ”Vem är det här?” 11 Folket som hade följt honom sa: ”Det här är profeten Jesus+ från Nasaret i Galileen.”

12 Jesus gick in i templet och körde ut alla som sålde och köpte där, och han välte omkull borden för dem som växlade pengar och bänkarna för dem som sålde duvor.+ 13 Och han sa till dem: ”Det står skrivet: ’Mitt hus ska vara ett bönens hus’,+ men ni gör det till ett tjuvnäste.”+ 14 Och medan han var i templet kom blinda och halta fram till honom, och han botade dem.

15 När de främsta prästerna och de skriftlärda såg underverken han gjorde och hörde pojkarna i templet ropa: ”Bevara Davids son, ber vi!”*+ blev de upprörda+ 16 och sa till honom: ”Hör du inte vad barnen säger?” Jesus sa: ”Jo, men har ni aldrig läst detta: ’Från barn och spädbarn får du lovprisning’?”+ 17 Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till Betạnia och stannade där över natten.+

18 När Jesus gick tillbaka till staden tidigt på morgonen kände han sig hungrig.+ 19 Han fick se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det, men det fanns bara löv på trädet,+ så han sa: ”Du ska aldrig någonsin ge någon frukt igen.”+ Genast torkade fikonträdet. 20 När lärjungarna såg det blev de förvånade och sa: ”Hur kunde fikonträdet torka så snabbt?”+ 21 Jesus svarade: ”Jag försäkrar er: Om ni tror och inte tvivlar ska ni inte bara kunna göra som jag gjorde med fikonträdet. Ni ska också kunna säga till det här berget: ’Lyft dig upp och kasta dig i havet’, och det kommer att bli så.+ 22 Allt vad ni ber om i era böner ska ni få, om ni har tro.”+

23 När han hade gått in i templet och höll på att undervisa, kom de främsta prästerna och de äldste fram till honom och sa: ”Vad har du för rätt att göra det här? Vem har gett dig tillåtelse?”+ 24 Jesus svarade dem: ”Jag tänker också ställa en fråga. Om ni svarar på den ska jag berätta vem som har gett mig tillåtelse att göra allt detta. 25 Varifrån kom Johannes myndighet att döpa? Från Gud* eller från människor?” De började diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger ’från Gud’ kommer han att säga: ’Varför trodde ni inte på honom i så fall?’+ 26 Men om vi säger ’från människor’ får vi folket emot oss. De anser ju att Johannes var en profet.” 27 Därför svarade de: ”Vi vet inte.” Och Jesus sa till dem: ”I så fall säger inte jag vem som har gett mig tillåtelse att göra detta.

28 Hur ser ni på det här? En man hade två söner. Han gick till den ene och sa: ’Min son, gå och arbeta i vingården i dag.’ 29 Sonen svarade: ’Nej, jag vill inte’, men sedan ångrade han sig och gick dit ändå. 30 Mannen gick också till sin andre son och sa likadant. Sonen svarade: ’Ja, det ska jag’, men han gick aldrig dit. 31 Vilken av sönerna gjorde sin fars vilja?” De sa: ”Den förste.” Jesus sa till dem: ”Jag säger er att skatteindrivarna och de prostituerade ska komma in i Guds rike före er. 32 Johannes kom nämligen till er på rättfärdighetens väg, men ni trodde honom inte. Skatteindrivarna och de prostituerade trodde på honom,+ men trots att ni såg det ville ni inte ändra er och tro på honom.

33 Här är en annan liknelse: Det var en jordägare som planterade en vingård.+ Han satte stängsel omkring den och högg ut ett presskar i den och byggde ett torn.+ Sedan arrenderade han ut den åt vinodlare och reste utomlands.+ 34 När det var dags för skörd skickade han sina tjänare till vinodlarna för att han skulle få sin del av skörden. 35 Men vinodlarna grep hans tjänare, och de slog en av dem, dödade en annan och stenade en tredje.+ 36 Då skickade han i väg andra tjänare, fler än första gången, men de gjorde samma sak med dem.+ 37 Till sist skickade han sin son, för han tänkte: ’Min egen son kommer de att respektera.’ 38 Men när vinodlarna fick se sonen sa de till varandra: ’Det här är arvingen.+ Vi dödar honom och tar hans arv!’ 39 Så de släpade ut honom ur vingården och dödade honom.+ 40 Vad ska vingårdens ägare göra med vinodlarna när han kommer?” 41 De svarade: ”Eftersom de är onda ska han döda dem.* Och vingården ska han arrendera ut åt andra vinodlare som ger honom hans andel när det är dags för det.”

42 Jesus sa till dem: ”Har ni inte läst i Skrifterna: ’Den sten som byggnadsarbetarna förkastade har blivit huvudhörnstenen.+ Den har kommit från Jehova,* och den är underbar i våra ögon.’+ 43 Därför säger jag er: Guds rike ska tas ifrån er och ges åt en nation som gör hans vilja.* 44 Den som faller på denna sten ska bli sönderslagen.+ Och den som stenen faller på ska bli krossad.”+

45 När de främsta prästerna och fariséerna hörde Jesus liknelser förstod de att han talade om dem.+ 46 De ville egentligen gripa honom, men de var rädda för folket, eftersom folket ansåg att han var en profet.+

22 Ännu en gång berättade Jesus liknelser för dem. Han sa: 2 ”Himmelriket är som när en kung ordnade ett bröllop+ för sin son. 3 Han sände ut sina tjänare för att be de inbjudna komma till bröllopsfesten, men de ville inte komma.+ 4 Då sände han ut andra tjänare och sa till dem: ’Säg till de inbjudna: ”Jag har lagat bröllopsmiddagen. Tjurarna och gödboskapen har slaktats, och allt är färdigt. Kom till bröllopet!”’ 5 Men de inbjudna brydde sig inte om det, utan någon gick till sin åker och någon annan till sin affärsverksamhet.+ 6 Och resten av dem överföll hans tjänare och misshandlade och dödade dem.

7 Kungen blev rasande, och han sände sin armé och dödade mördarna och brände upp deras stad.+ 8 Sedan sa han till sina tjänare: ’Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga.+ 9 Gå därför ut på de stora vägarna,* och bjud in alla ni möter till bröllopet.’+ 10 Alltså gick tjänarna ut på vägarna och tog med sig alla som de träffade på, både onda och goda. Och bröllopssalen fylldes av gäster.*

11 När kungen kom in och betraktade sina gäster fick han syn på en man som inte var klädd för bröllop. 12 Så kungen sa till honom: ’Min vän, hur har du lyckats komma in här utan bröllopskläder?’ Men mannen kunde inte svara. 13 Då sa kungen till sina tjänare: ’Bind hans händer och fötter och kasta ut honom i mörkret utanför. Där ska han gråta och gnissla tänder.’

14 Många är nämligen bjudna, men få är utvalda.”

15 Då gick fariséerna i väg och konspirerade för att försöka sätta dit honom för något han sa.+ 16 Och de skickade sina lärjungar och även anhängare av Herodes parti+ till honom, och de sa: ”Lärare, vi vet att du alltid talar sanning och lär ut Guds väg på rätt sätt. Du försöker inte ställa dig in hos andra, och du gör inte skillnad på människor.* 17 Så vad säger du? Är det rätt eller inte att betala skatt* till kejsaren?” 18 Jesus förstod att de hade onda motiv och sa: ”Hycklare, varför sätter ni mig på prov? 19 Visa mig skattemyntet.” De gav honom en denar.* 20 Han sa till dem: ”Vems bild och inskrift är detta?” 21 ”Kejsarens”, svarade de. Då sa han till dem: ”Ge därför kejsaren det som tillhör kejsaren, men ge Gud det som tillhör honom.”+ 22 När de hörde detta blev de förvånade, och de lämnade honom och gick därifrån.

23 Samma dag kom det några sadducéer, de som påstår att det inte finns någon uppståndelse,+ och frågade honom:+ 24 ”Lärare, Mose har sagt: ’Om en man dör utan att ha fått barn ska hans bror gifta sig med änkan för att skaffa barn åt sin bror.’+ 25 Nu var det så att vi hade sju bröder bland oss. Den förste gifte sig och dog, och eftersom han inte hade några barn lämnade han sin hustru efter sig åt sin bror. 26 Samma sak hände med den andre och den tredje, och till slut med alla sju. 27 Sist av alla dog kvinnan. 28 Vilken av de sju bröderna ska hon vara gift med i uppståndelsen? De har ju varit gifta med henne allihop.”

29 Jesus svarade: ”Ni tänker fel, för ni förstår varken Skrifterna eller hur Guds kraft verkar.+ 30 I uppståndelsen gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen.+ 31 Och när det gäller de dödas uppståndelse, så har ni väl läst vad Gud har sagt till er: 32 ’Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud.’+ Han är inte de dödas Gud utan de levandes.”+ 33 När folket hörde detta blev de imponerade av hans undervisning.+

34 När fariséerna fick höra att Jesus hade gjort sadducéerna svarslösa, gick de till honom i samlad trupp. 35 Och en av dem, som var expert på lagen, ville sätta honom på prov och frågade: 36 ”Lärare, vilket är det viktigaste budet i lagen?”+ 37 Han sa till honom: ”’Du ska älska Jehova,* din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ* och med hela ditt sinne.’+ 38 Detta är det största och viktigaste budet. 39 Det andra, som liknar det, är: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’+ 40 Det är de här två buden som hela lagen och profeterna* bygger på.”+

41 Medan fariséerna var samlade frågade Jesus:+ 42 ”Vad säger ni om Messias?* Vems son är han?” ”Davids”,+ svarade de. 43 Han frågade dem: ”Men hur kommer det sig då att David under inspiration*+ kallar honom ’herre’, när han säger: 44 ’Jehova* sa till min herre: ”Sätt dig på min högra sida, tills jag lägger dina fiender under dina fötter”’?+ 45 Om David kallar honom ’herre’, hur kan han samtidigt vara hans son?”+ 46 Men ingen hade något att säga, och efter den dagen vågade ingen fråga ut honom mer.

23 Sedan talade Jesus till folkskarorna och till sina lärjungar och sa: 2 ”De skriftlärda och fariséerna har satt sig på Moses plats.* 3 Därför ska ni göra som de säger men inte som de gör, för de säger en sak och gör en annan.+ 4 De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människors axlar,+ men själva lyfter de inte ett finger för att underlätta för någon.+ 5 Allt de gör, det gör de för att bli sedda av människor.+ Kapslarna med skriftcitat som de bär till skydd*+ gör de breda, och fransarna på sina kläder+ gör de långa. 6 De tycker om att ha de bästa platserna när det är fest och de främsta* sittplatserna i synagogorna,+ 7 och de tycker om att människor visar dem vördnad* på torgen och kallar dem rabbi.* 8 Men ni ska inte låta någon kalla er rabbi, för ni har bara en lärare,+ och ni är alla bröder. 9 Och ni ska inte kalla någon på jorden er fader, för ni har en enda Far,+ som är i himlen. 10 Och ni ska inte låta någon kalla er ledare, för ni har bara en ledare, Kristus. 11 Den störste bland er ska vara er tjänare.+ 12 Den som upphöjer sig själv ska bli förödmjukad,+ men den som ödmjukar sig själv ska bli upphöjd.+

13 Ni är illa ute, ni skriftlärda och fariséer, hycklare, eftersom ni stänger himmelriket för människorna. Själva går ni ju inte in, och ni tillåter inte heller dem som är på väg dit att gå in.+ 14 *⁠——

15 Ni är illa ute, ni skriftlärda och fariséer, hycklare,+ för ni kan färdas över hav och torra land för att omvända någon,* men när han har blivit omvänd gör ni honom dubbelt så förtjänt av Gehẹnna* som ni själva.

16 Ni är illa ute, ni blinda vägledare,+ som säger: ’Om någon svär vid templet betyder det ingenting, men den som svär vid guldet i templet, han är bunden vid sin ed.’+ 17 Blinda dårar! Vad är egentligen störst: guldet eller templet som har gjort guldet heligt? 18 Ni säger också: ’Om någon svär vid altaret betyder det ingenting, men den som svär vid gåvan på altaret, han är bunden vid sin ed.’ 19 Ni blinda! Vad är egentligen störst: gåvan eller altaret som har gjort gåvan helig? 20 Den som svär vid altaret, han svär alltså både vid själva altaret och vid allt som ligger på det, 21 och den som svär vid templet, han svär både vid själva templet och vid honom som bor i det,+ 22 och den som svär vid himlen, han svär både vid Guds tron och vid honom som sitter på den.

23 Ni är illa ute, ni skriftlärda och fariséer, hycklare, för ni ger tionde av mynta och dill och spiskummin,+ men ni försummar det som är viktigare i lagen, nämligen rättvisan+ och barmhärtigheten+ och troheten. Det är sant att tiondet är nödvändigt, men man får ändå inte försumma det andra.+ 24 Blinda vägledare,+ ni silar bort myggan+ men slukar kamelen!+

25 Ni är illa ute, ni skriftlärda och fariséer, hycklare, eftersom ni rengör utsidan av bägaren och skålen,+ men inuti är de fulla av girighet*+ och omåttlighet.+ 26 Blinde farisé, börja med att rengöra insidan av bägaren och skålen, så kan utsidan också bli ren.

27 Ni är illa ute, ni skriftlärda och fariséer, hycklare,+ för ni är som vitkalkade gravar.+ Utsidan är fin, men inuti är det fullt av benknotor och annat orent. 28 Så är det med er också. Utanpå ser ni rättfärdiga ut, men inuti är ni fulla av hyckleri och ondska.*+

29 Ni är illa ute, ni skriftlärda och fariséer, hycklare,+ för ni bygger upp profeternas gravar och förskönar de rättfärdigas gravmonument,*+ 30 och ni säger: ’Om vi hade levt på våra förfäders tid skulle vi inte ha varit med och dödat profeterna.’ 31 Ni dömer alltså er själva* när ni säger att ni är avkomlingar till dem som mördade profeterna.+ 32 Så slutför nu det verk som era förfäder påbörjade!*

33 Ormar, huggormsyngel,+ hur ska ni kunna fly från Gehẹnnas* dom?+ 34 Därför ska jag sända profeter,+ visa män och lärare+ till er. En del kommer ni att döda+ och avrätta på pålar, och en del kommer ni att prygla*+ i era synagogor och förfölja+ från stad till stad. 35 Skulden för allt det rättfärdiga blod som utgjutits på jorden ska därför komma över er, från den rättfärdige Abels blod+ till blodet från Sakarja, Berẹkjas son, som ni mördade mellan templet och altaret.+ 36 Jag säger er att allt detta ska drabba den här generationen.

37 Jerusalem, Jerusalem, som dödar profeterna och stenar dem som sänds ut till dig.+ Tänk så ofta jag har velat samla ihop dina barn precis som en höna samlar ihop kycklingarna under sina vingar! Men ni har vägrat.+ 38 Ni kommer att få stå där ensamma med ert hus.*+ 39 För jag säger er: Från och med nu ska ni inte se mig förrän ni säger: ’Välsignad är han som kommer i Jehovas* namn!’”+

24 När Jesus var på väg bort från templet kom hans lärjungar fram och pekade på tempelbyggnaderna. 2 Då sa han till dem: ”Ni ser allt detta. Men tro mig, här ska man inte lämna sten på sten, utan allt ska rivas ner.”+

3 Medan han satt på Olivberget och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: ”Berätta för oss: När ska allt det här hända? Och vad ska vara tecknet på din närvaro*+ och på avslutningen på världsordningen?”*+

4 Jesus svarade: ”Akta er så att ni inte blir vilseledda.+ 5 Många ska nämligen komma i mitt namn och säga: ’Jag är Messias’,* och de ska vilseleda många.+ 6 Ni ska få höra krigslarm och rapporter om krig. Akta er så att ni inte blir uppskrämda. Det här måste nämligen hända, men det är ändå inte slutet.+

7 För nation ska vända sig mot nation och rike mot rike,+ och det ska vara svält+ och jordbävningar på den ena platsen efter den andra.+ 8 Allt detta är början på en tid med mycket lidande.*

9 Då ska man förfölja er*+ och döda er,+ och ni ska bli hatade av alla nationer på grund av mitt namn.+ 10 Och många ska överge tron, och de ska förråda och hata varandra. 11 Många falska profeter ska komma och vilseleda många människor,+ 12 och på grund av att ondskan* breder ut sig ska kärleken hos de flesta svalna. 13 Men den som håller ut till slutet ska bli räddad.+ 14 Och de goda nyheterna om riket ska förkunnas på hela jorden så att alla nationerna får höra dem.*+ Sedan ska slutet komma.

15 Därför, när ni ser att avskyvärdheten som orsakar förödelse, den som omtalas av profeten Daniel, står på helig plats+ (läsaren behöver ha insikt för att förstå det här), 16 då ska de som är i Judeen fly till bergen.+ 17 Den som är uppe på taket ska inte gå ner för att hämta det som finns i huset, 18 och den som är ute på fältet ska inte gå hem och hämta sin mantel. 19 Stackars alla kvinnor som väntar barn eller ammar då! 20 Be ständigt att ni inte ska behöva fly på vintern eller på sabbaten. 21 För då ska det vara en stor prövning,+ så stor att något liknande aldrig har förekommit* och aldrig kommer att inträffa igen.+ 22 Om inte den tiden förkortades skulle faktiskt ingen bli räddad, men för de utvaldas skull kommer den att förkortas.+

23 Om någon då säger till er: ’Här är Messias’,*+ eller: ’Där!’ så tro inte på det.+ 24 För det ska framträda falska messiasgestalter och falska profeter+ som kommer att göra stora tecken och under för att försöka vilseleda+ även de utvalda. 25 Men kom ihåg att jag har varnat er. 26 Om någon säger: ’Han är i vildmarken’, så gå inte dit, eller: ’Han är i de inre rummen’, så tro inte på det.+ 27 För precis som en blixt som kommer från öster och lyser ända bort till väster, så kommer Människosonens närvaro* att vara.+ 28 Där kadavret finns, där samlas örnarna.+

29 Omedelbart efter prövningarna i de dagarna* ska solen förmörkas,+ och månen ska inte lysa mer. Stjärnorna ska falla från himlen, och himlens krafter ska skakas.+ 30 Då ska Människosonens tecken visa sig i himlen, och jordens alla folk* ska slå sig själva av sorg,+ och de ska se Människosonen+ komma på himlens moln med makt och strålande prakt.+ 31 Och han ska sända ut sina änglar med starkt trumpetljud, och de ska samla ihop hans utvalda från de fyra väderstrecken,* från himlens ena ände till den andra.+

32 Lär er något av liknelsen om fikonträdet. Så fort grenarna blir mjuka och löven spricker ut vet ni att sommaren är nära.+ 33 På samma sätt vet ni, när ni ser allt det här, att han* är nära och står vid dörren.+ 34 Jag försäkrar er att den här generationen absolut inte ska försvinna förrän allt detta händer. 35 Himmel och jord ska försvinna, men mina ord ska absolut inte försvinna.+

36 Ingen känner till den dagen och tidpunkten,*+ inte ens änglarna i himlen eller Sonen, utan bara Fadern.+ 37 För precis som Noas dagar var,+ så kommer Människosonens närvaro* att vara.+ 38 Människorna före översvämningen* åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken.+ 39 De brydde sig inte om vad som hände förrän översvämningen kom och svepte bort dem allihop.+ Så kommer Människosonens närvaro att vara. 40 Då ska två män vara ute på åkern, och den ene ska tas med och den andre lämnas kvar. 41 Två kvinnor ska mala på handkvarnen, och den ena ska tas med och den andra lämnas kvar.+ 42 Var alltså hela tiden vaksamma, eftersom ni inte vet vilken dag er herre kommer.+

43 Men en sak ska ni veta: Om husägaren hade känt till vid vilket vaktpass* tjuven skulle komma+ hade han hållit sig vaken och inte låtit honom bryta sig in i hans hus.+ 44 Så se till att ni också är beredda,+ för Människosonen kommer när ni inte alls väntar er det.

45 Vem är egentligen den trogne och förståndige* tjänaren,* som hans herre har satt över sitt tjänstefolk för att ge dem mat i rätt tid?+ 46 Lycklig är den tjänaren om hans herre ser honom göra det när han kommer!+ 47 Jag säger er att han ska ge honom ansvaret för allt han äger.

48 Men om tjänaren skulle vara ond och tänka: ’Min herre dröjer’+ 49 och börja misshandla de andra tjänarna och äta och dricka med de berusade, 50 då ska tjänarens herre komma på en dag då han inte är beredd och vid en tidpunkt som han inte väntar sig.+ 51 Och han ska straffa honom mycket hårt och ge honom en plats bland hycklarna. Där ska han gråta och gnissla tänder.+

25 Då ska himmelriket vara som tio unga kvinnor* som tog sina lampor+ och gick ut för att möta brudgummen.+ 2 Fem var oförståndiga, och fem var förståndiga.*+ 3 De oförståndiga tog nämligen med sig sina lampor, men de tog inte med sig någon extra olja. 4 Men de förståndiga tog inte bara med sig sina lampor, utan även flaskor med olja. 5 När brudgummen dröjde blev kvinnorna dåsiga och somnade. 6 Mitt i natten hördes ett rop: ’Nu kommer brudgummen! Gå ut och möt honom.’ 7 Då reste sig alla kvinnorna och gjorde i ordning sina lampor.+ 8 De oförståndiga sa till de förståndiga: ’Ge oss lite olja, för våra lampor håller på att slockna.’ 9 De förståndiga svarade: ’Det kanske inte räcker både till er och till oss. Gå i väg till dem som säljer olja och köp till er själva.’ 10 När de var på väg bort för att köpa olja kom brudgummen, och kvinnorna som var redo följde med honom in till bröllopet.+ Sedan stängdes dörren. 11 Senare kom de andra kvinnorna tillbaka och sa: ’Herre, herre, släpp in oss!’+ 12 Men han svarade: ’Jag ska säga som det är: Jag känner inte er.’

13 Var alltså hela tiden vaksamma,+ för ni känner varken till dagen eller tidpunkten.*+

14 Det är precis som när en man skulle resa utomlands. Innan han reste kallade han till sig sina tjänare och gav dem ansvaret för sina ägodelar.+ 15 En tjänare fick fem talenter,* en annan fick två,* och ytterligare en annan fick en enda. Talenterna fördelades efter vars och ens förmåga, och sedan reste mannen utomlands. 16 Den som hade fått fem talenter tog dem och gick genast i väg för att göra affärer, och han tjänade fem till. 17 Den som hade fått två talenter gjorde likadant och tjänade två till. 18 Men den som hade fått en enda talent gick i väg och grävde ner sin herres pengar.*

19 Efter en lång tid kom tjänarnas herre tillbaka och ville veta vad de hade gjort med pengarna.+ 20 Den som hade fått fem talenter kom fram och hade med sig fem talenter till och sa: ’Herre, du gav mig ansvaret för fem talenter, och jag har tjänat fem till.’+ 21 Hans herre sa: ’Bra gjort, du är en god och trogen tjänare! Du har varit trogen när du har haft ansvaret för några få saker. Jag ska ge dig ansvaret för många saker.+ Gläd dig tillsammans med din herre.’+ 22 Sedan kom den som hade fått två talenter fram och sa: ’Herre, du gav mig ansvaret för två talenter, och jag har tjänat två till.’+ 23 Hans herre sa: ’Bra gjort, du är en god och trogen tjänare! Du har varit trogen när du har haft ansvaret för några få saker. Jag ska ge dig ansvaret för många saker. Gläd dig tillsammans med din herre.’

24 Till sist kom den som bara hade fått en talent fram och sa: ’Herre, jag visste att du är en krävande man som skördar det någon annan har sått och samlar in det någon annan har tröskat.+ 25 Så jag blev rädd och gick och grävde ner din talent. Här har du det som är ditt.’ 26 Till svar sa hans herre: ’Du är en ond och lat tjänare. Du visste alltså att jag skördar det någon annan har sått och samlar in det någon annan har tröskat? 27 Varför lämnade du inte mina pengar* till en bank? I så fall hade jag fått tillbaka dem med ränta när jag återvände.’

28 Sedan sa han till sina tjänare: ’Ta ifrån honom talenten och ge den åt tjänaren med de tio talenterna.+ 29 För den som redan har, han ska få mer, så att han får ett överflöd. Men den som inte har något, han ska bli fråntagen det lilla han har.+ 30 Och kasta ut den värdelöse tjänaren i mörkret utanför. Där ska han gråta och gnissla tänder.’

31 När Människosonen+ kommer i sin strålande prakt tillsammans med alla änglarna+ ska han sätta sig på sin strålande tron. 32 Alla nationerna ska samlas inför honom, och han ska skilja människor från varandra, precis som en herde skiljer fåren från getterna. 33 Och han ska ställa fåren+ på sin högra sida och getterna på sin vänstra.+

34 Sedan ska kungen säga till dem som står på hans högra sida: ’Kom, ni som har välsignats av min Far, och ta emot ert arv, det rike som har varit förberett åt er sedan världens grundläggning. 35 För jag var hungrig, och ni gav mig något att äta. Jag var törstig, och ni gav mig något att dricka. Jag var hemlös,* och ni tog gästfritt emot mig.+ 36 Jag var naken,* och ni gav mig kläder.+ Jag var sjuk, och ni tog hand om mig. Jag satt i fängelse, och ni besökte mig.’+ 37 Då ska de rättfärdiga svara honom: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat eller törstig och gav dig något att dricka?+ 38 När såg vi att du var hemlös och tog gästfritt emot dig eller naken och gav dig kläder? 39 När såg vi att du var sjuk eller satt i fängelse och besökte dig?’ 40 Då ska kungen svara: ’Jag säger er att det ni har gjort för en av de minsta av mina bröder, det har ni gjort för mig.’+

41 Sedan ska han säga till dem som står på hans vänstra sida: ’Ge er i väg härifrån,+ ni som har blivit dömda,* till den eviga eld+ som väntar djävulen och hans änglar.+ 42 För jag var hungrig, men ni gav mig inget att äta, och jag var törstig, men ni gav mig inget att dricka. 43 Jag var hemlös, men ni tog inte gästfritt emot mig. Jag var naken, men ni gav mig inga kläder. Jag var sjuk och satt i fängelse, men ni tog inte hand om mig.’ 44 Då ska de också svara: ’Herre, när såg vi att du var hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse utan att hjälpa* dig?’ 45 Då ska han svara: ’Jag säger er att det ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte gjort för mig.’+ 46 Och de ska gå bort till evig död*+ men de rättfärdiga till evigt liv.”+

26 När Jesus hade sagt allt detta sa han till sina lärjungar: 2 ”Ni vet att det är påsk om två dagar,+ och Människosonen ska utlämnas för att avrättas på pålen.”+

3 Under tiden samlades de främsta prästerna och folkets äldste på gården hos översteprästen, som hette Kaifas.+ 4 Och de försökte komma på ett listigt sätt att gripa Jesus och döda honom.+ 5 Men de sa: ”Inte under högtiden, för då kanske det bryter ut oroligheter bland folket.”

6 När Jesus var i Betạnia, hemma hos Simon den spetälske,+ 7 kom en kvinna fram till honom. Hon hade en alabasterflaska med dyrbar väldoftande olja, och hon hällde oljan på hans huvud medan han låg till bords. 8 När lärjungarna såg det blev de upprörda och sa: ”Vilket slöseri! 9 Man kunde ju ha sålt den dyrt och gett pengarna åt de fattiga.” 10 Jesus förstod vad de pratade om och sa till dem: ”Varför kritiserar ni henne? Hon har ju gjort en god gärning mot mig. 11 De fattiga finns alltid hos er,+ men jag kommer inte alltid att finnas hos er.+ 12 När hon hällde den väldoftande oljan över min kropp gjorde hon det som förberedelse för min begravning.+ 13 Jag säger er att överallt i världen där de goda nyheterna förkunnas ska också den här kvinnans goda gärning berättas till minne av henne.”+

14 Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot,+ till de främsta prästerna+ 15 och sa: ”Vad får jag om jag förråder honom åt er?”+ De erbjöd honom 30 silvermynt.+ 16 Så från och med då försökte han hitta ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.

17 På första dagen av det osyrade brödets högtid+ kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: ”Var vill du att vi ska ställa i ordning för påskmåltiden?”+ 18 Han sa: ”Gå in i staden till den och den och säg till honom: ’Läraren säger: ”Min tid är inne.* Jag vill fira påsken med mina lärjungar hemma hos dig.”’” 19 Lärjungarna gjorde som Jesus sa och förberedde för påsken.

20 När kvällen kom+ låg han till bords med de 12 lärjungarna.+ 21 Medan de åt sa han: ”Jag säger er: En av er ska förråda mig.”+ 22 Då blev de mycket bedrövade, och var och en sa till honom: ”Herre, det är väl inte jag?” 23 Han svarade: ”Den som doppar handen i skålen tillsammans med mig, det är han som ska förråda mig.+ 24 Ja, Människosonen ska lämna er, precis som det står skrivet om honom, men olycka+ kommer att drabba den som förråder Människosonen.+ Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född.”+ 25 Judas, som tänkte förråda honom, sa: ”Det är väl inte jag, rabbi?” Jesus svarade: ”Du säger det själv.”*

26 De fortsatte att äta, och Jesus tog ett bröd och välsignade det. Sedan bröt han det+ och gav det till lärjungarna och sa: ”Ät av det. Det representerar min kropp.”+ 27 Han tog också en bägare och tackade Gud. Sedan gav han bägaren till dem och sa: ”Ta den och drick, allesammans.+ 28 Detta representerar mitt blod,+ ’förbundets blod’,+ som ska utgjutas för att många+ ska få sina synder förlåtna.+ 29 Men jag säger er: Jag ska inte dricka vin* igen förrän den dag då jag dricker nytt vin tillsammans med er i min Fars rike.”+ 30 Och de sjöng lovsånger,* och sedan gick de ut till Olivberget.+

31 Då sa Jesus till lärjungarna: ”I natt kommer ni alla att falla på grund av det som ska hända mig, för det står skrivet: ’Jag ska slå herden, och fåren i hjorden ska skingras.’+ 32 Men när jag har blivit uppväckt ska jag gå före er till Galileen.”+ 33 Då sa Petrus: ”Även om alla de andra faller kommer jag aldrig att göra det!”+ 34 Jesus sa till honom: ”Så här är det: I natt, innan en tupp gal, kommer du tre gånger att förneka att du känner mig.”+ 35 Petrus sa: ”Jag kommer aldrig att förneka dig, inte ens om jag måste dö med dig.”+ Och alla de andra lärjungarna sa samma sak.

36 Sedan gick Jesus med lärjungarna till platsen som heter Getsẹmane,+ och han sa till dem: ”Sätt er här, medan jag går dit bort och ber.”+ 37 Han tog med sig Petrus och Sebedẹus två söner. Han fylldes av ångest och förtvivlan+ 38 och sa till dem: ”Jag känner mig djupt förtvivlad, ända till döds. Stanna här och håll er vakna tillsammans med mig.”+ 39 Och han fortsatte en bit bort. Sedan föll han på knä med ansiktet mot marken och bad:+ ”Min Far, om det är möjligt, så låt mig slippa ta emot den här bägaren.*+ Men låt det ändå inte bli som jag vill, utan som du vill.”+

40 Han kom tillbaka till lärjungarna och såg att de hade somnat, och han sa till Petrus: ”Orkade ni inte hålla er vakna med mig en enda timme?+ 41 Håll er vakna+ och be hela tiden,+ så att ni inte dukar under för prövningar.+ Viljan är stark,* men kroppen är svag.”*+ 42 Han gick i väg för andra gången och bad: ”Min Far, om det inte är möjligt för mig att slippa ta emot den här bägaren och dricka den, så låt din vilja ske.”+ 43 Och när han kom tillbaka hade de somnat igen, för de var mycket trötta. 44 Då gick han i väg och bad för tredje gången, och han bad samma bön igen. 45 När han kom tillbaka till lärjungarna sa han: ”Hur kan ni sova och vila i en stund som denna? Snart ska Människosonen bli förrådd och överlämnas i syndares händer. 46 Res er upp, vi ska gå nu. Min förrädare närmar sig.” 47 Medan han fortfarande talade kom Judas, en av de tolv, tillsammans med en stor skara människor som bar på svärd och påkar. De var utsända av de främsta prästerna och de äldste.+

48 Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den jag kysser, han är det. Grip honom.” 49 Så han gick rakt fram till Jesus och sa: ”Var hälsad, rabbi!” och kysste honom ömt. 50 Men Jesus sa: ”Min vän, varför har du kommit hit?”+ Då gick de fram och tog tag i Jesus och grep honom. 51 Men en av dem som var tillsammans med Jesus drog sitt svärd, gjorde ett utfall mot översteprästens tjänare och högg av honom örat.+ 52 Då sa Jesus till honom: ”Stick tillbaka svärdet igen,+ för alla som tar till svärd ska gå under genom svärd.+ 53 Eller tror du inte att jag kan be min Far att omedelbart sända mer än 12 legioner* änglar?+ 54 Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas som säger att detta måste hända?” 55 Sedan sa Jesus till folket: ”Har ni kommit med svärd och påkar för att gripa mig, som om jag var en brottsling? Dag efter dag har jag suttit och undervisat i templet,+ och ändå har ni inte gripit mig.+ 56 Men allt detta har hänt för att profeternas skrifter ska uppfyllas.”+ Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.+

57 De som hade gripit Jesus förde honom till översteprästen Kaifas,+ där de skriftlärda och de äldste hade samlats.+ 58 Men Petrus följde efter honom på avstånd, ända till översteprästens gård. Han gick in på gården och satte sig bland husets tjänare för att se vad som skulle hända.+

59 De främsta prästerna och hela Sanhedrịn* försökte få fram falska vittnesmål för att kunna döma Jesus till döden.+ 60 Men de lyckades inte, trots att många falska vittnen trädde fram.+ Till slut kom det två vittnen 61 och sa: ”Den här mannen har sagt: ’Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar.’”+ 62 Då reste sig översteprästen och sa till honom: ”Har du inget att säga till ditt försvar? Hör du inte vad de anklagar dig för?”+ 63 Men Jesus var tyst.+ Så översteprästen sa till honom: ”Vid den levande Guden tar jag ed av dig att säga sanningen: Är du Messias,* Guds son?”+ 64 Jesus sa till honom: ”Du säger det själv.* Men jag säger er: Från och med nu ska ni se Människosonen+ sitta på kraftens* högra sida+ och komma på himlens moln.”+ 65 Då slet översteprästen sönder sina kläder och sa: ”Han har hädat! Behöver vi några fler vittnen? Ni har själva hört hädelsen. 66 Vad anser ni?” De svarade: ”Han förtjänar att dö.”+ 67 Sedan spottade de honom i ansiktet+ och slog honom med knytnävarna.+ Andra gav honom örfilar+ 68 och sa: ”Visa att du är en profet, du Messias!* Vem var det som slog dig?”

69 Petrus satt utanför på gården, och en tjänsteflicka kom fram till honom och sa: ”Du var också tillsammans med Jesus från Galileen!”+ 70 Men han förnekade det inför alla och sa: ”Jag vet inte vad du pratar om.” 71 När han gick ut till porthuset fick en annan flicka syn på honom och sa till dem runt omkring: ”Den där mannen var tillsammans med Jesus från Nasaret.”+ 72 Han nekade igen, den här gången med en ed: ”Jag känner inte den människan!” 73 Efter en stund gick de som stod i närheten fram till Petrus och sa: ”Du är visst en av dem, det hörs ju på dialekten.” 74 Han började förbanna sig själv* och svor en ed: ”Jag känner inte den människan!” I samma ögonblick hörde Petrus en tupp gala. 75 Och han kom ihåg det Jesus hade sagt: ”Innan en tupp gal kommer du att förneka mig tre gånger.”+ Och han gick ut och grät förtvivlat.

27 När det blev morgon sammanträdde alla de främsta prästerna och folkets äldste för att få Jesus avrättad.+ 2 Sedan band de honom, förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus, som var ståthållare.+

3 När Judas, förrädaren, såg att Jesus hade blivit dömd fick han dåligt samvete och gick tillbaka med de 30 silvermynten till de främsta prästerna och de äldste.+ 4 Han sa: ”Jag har syndat och förrått oskyldigt blod.” De sa: ”Vad har vi med det att göra? Det är ditt problem!”* 5 Då slängde han in silvermynten i templet. Sedan gick han därifrån och hängde sig.+ 6 Men de främsta prästerna tog silvermynten och sa: ”Vi kan inte lägga dem i tempelkassan, för det är blodspengar.” 7 De kom i stället överens om att använda pengarna för att köpa krukmakaråkern och ha den som begravningsplats för främlingar. 8 Därför kallas den åkern för Blodsåkern+ än i dag. 9 Så uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: ”Och de tog de 30 silvermynten, priset för den som några av israeliterna hade satt ett pris på, 10 och de gav dem i betalning för krukmakaråkern, så som Jehova* hade befallt mig.”+

11 Jesus ställdes nu inför ståthållaren, som frågade honom: ”Är du judarnas kung?” Jesus svarade: ”Du säger det själv.”*+ 12 Men när de främsta prästerna och de äldste kom med anklagelser mot honom sa han ingenting.+ 13 Då sa Pilatus till honom: ”Hör du inte allt de beskyller dig för?” 14 Ändå svarade han inte med ett enda ord, till ståthållarens stora förvåning.

15 Varje högtid brukade ståthållaren låta folket välja en fånge som skulle friges.+ 16 Just då satt en ökänd brottsling som hette Bạrabbas fängslad. 17 Så när de var samlade frågade Pilatus: ”Vem vill ni att jag ska frige åt er, Bạrabbas eller Jesus, den så kallade Messias?”* 18 Pilatus förstod nämligen att det var avundsjuka som hade fått dem att överlämna Jesus. 19 Medan han satt på domarsätet hade hans hustru dessutom sänt bud till honom och sagt: ”Ha ingenting med den där rättfärdige mannen att göra. Jag har haft en mardröm på grund av honom, och jag har plågats mycket av den i dag.” 20 Men de främsta prästerna och de äldste övertalade folket att begära att Bạrabbas skulle friges+ och att Jesus skulle dödas.+ 21 Ståthållaren frågade dem nu: ”Vem av dem vill ni att jag ska frige åt er?” De svarade: ”Bạrabbas.” 22 Då sa Pilatus: ”Men vad ska jag göra med Jesus, den så kallade Messias?”* Alla ropade: ”På pålen med honom!”*+ 23 Han sa: ”Varför det? Vad har han gjort för ont?” Men de ropade bara ännu högre: ”På pålen med honom!”+

24 När Pilatus såg att ingenting hjälpte och att stämningen blev hotfull, tog han vatten och tvättade sina händer inför folket och sa: ”Jag är oskyldig till den här mannens blod. Ni får bära ansvaret.” 25 Hela folket ropade: ”Låt hans blod komma över oss och över våra barn.”*+ 26 Då frigav han Bạrabbas, men han befallde att Jesus skulle piskas+ och föras bort för att avrättas på pålen.+

27 Ståthållarens soldater tog då Jesus med sig in i ståthållarens residens och samlade hela truppavdelningen omkring honom.+ 28 De klädde av honom och hängde på honom en röd* mantel,+ 29 och de gjorde en krona av törnen och satte den på hans huvud, och de satte en stav* i hans högra hand. De föll på knä inför honom och hånade honom: ”Leve* judarnas kung!” 30 De spottade på honom,+ och de tog staven och slog honom i huvudet med den. 31 Till sist, efter den här förödmjukande behandlingen, tog de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att hänga honom på pålen.+

32 På vägen ut träffade de på en man från Kyrẹne som hette Simon. De tvingade honom till tjänst och lät honom bära tortyrpålen.*+ 33 Och de kom till en plats som kallas Gọlgota, det vill säga Huvudskalleplatsen.+ 34 Där gav de Jesus bittert vin,*+ och han smakade på det men ville inte dricka det. 35 När de hade hängt upp honom på pålen delade de upp hans ytterkläder genom att kasta lott,+ 36 och de satt där och höll vakt över honom. 37 Över hans huvud satte de upp anklagelsen mot honom, som löd: ”Detta är Jesus, judarnas kung.”+

38 Sedan hängde man två brottslingar på pålar bredvid honom, en till höger och en till vänster.+ 39 Folk som gick förbi hånade honom+ och skakade på huvudet+ 40 och sa: ”Var det inte du som sa att du skulle riva ner templet och bygga upp det på tre dagar?+ Rädda dig själv nu! Om du är Guds son, så kom ner från tortyrpålen!”*+ 41 De främsta prästerna, de skriftlärda och de äldste började också driva med honom och sa:+ 42 ”Andra har han räddat, men sig själv kan han inte rädda. Han är ju Israels kung!+ Om han tar sig ner från tortyrpålen* så ska vi tro på honom. 43 Han litar på Gud, så låt Gud rädda honom om han bryr sig om honom.+ Han har ju sagt att han är Guds son.”+ 44 Till och med brottslingarna som hängde bredvid honom började förolämpa honom.+

45 Vid sjätte timmen* föll ett mörker över hela landet som varade ända till nionde timmen.*+ 46 Omkring nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Elị, Elị, lamạ sabachtạni?” som betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”+ 47 Några av dem som stod där hörde detta och sa: ”Han ropar på Elia.”+ 48 En av dem sprang genast och hämtade en svamp och dränkte in den med surt vin. Han satte den på en stav* och gav honom att dricka.+ 49 Men de andra sa: ”Låt honom vara! Vi kan väl se om Elia kommer och räddar honom.” 50 Jesus ropade återigen med hög röst, och så gav han upp andan.*+

51 Plötsligt slets förhänget* i templet+ itu,+ uppifrån och ända ner,+ och marken skakade och klipporna bröts sönder. 52 Gravarna* öppnades så att många av de heligas döda kroppar kom fram,* 53 och många kunde se dem. (Efter att Jesus hade uppstått kom folk från gravarna och gick in i den heliga staden.) 54 Och när officeren och de andra som höll vakt över Jesus såg jordbävningen och allt som hände, blev de mycket rädda och sa: ”Det här måste ha varit Guds son.”+

55 Många kvinnor som hade följt med Jesus från Galileen för att betjäna honom stod på avstånd och såg på,+ 56 bland annat Maria Magdalena och Maria, Jakobs och Joses mor, och även Sebedẹus söners mor.+

57 Sent på eftermiddagen kom Josef, en rik man från Arimatẹa som också hade blivit en lärjunge till Jesus.+ 58 Han gick till Pilatus och bad att få Jesus kropp,+ och Pilatus gick med på det.+ 59 Josef tog kroppen, svepte in den i rent fint linne+ 60 och lade den i en ny grav*+ som han hade låtit hugga ut åt sig själv i klippan. Sedan rullade han en stor sten framför ingången till graven och gick därifrån. 61 Men Maria Magdalena och den andra Maria satt kvar framför graven.+

62 Nästa dag, som var dagen efter förberedelsedagen,*+ samlades de främsta prästerna och fariséerna inför Pilatus 63 och sa: ”Herre, vi kommer ihåg att medan den där bedragaren fortfarande var i livet sa han: ’Efter tre dagar ska jag bli uppväckt.’+ 64 Befall därför att graven ska bevakas* fram till tredje dagen, så att hans lärjungar inte kommer och stjäl kroppen+ och säger till folket: ’Han har blivit uppväckt från de döda!’ Då skulle det sista bedrägeriet bli värre än det första.” 65 Pilatus sa till dem: ”Ni ska få en vaktstyrka. Bevaka graven precis hur ni vill.” 66 Då gick de och skyddade graven genom att försegla stenen och sätta ut vakter.

28 Efter sabbaten, på första dagen i veckan när det började ljusna, kom Maria Magdalena och den andra Maria för att se på graven.+

2 En kraftig jordbävning hade inträffat, för Jehovas* ängel hade kommit ner från himlen och rullat bort stenen och satt nu på den.+ 3 Hans utseende var som blixten, och hans kläder var vita som snö.+ 4 Vakterna blev så rädda för honom att de skakade av skräck och blev helt lamslagna.

5 Men ängeln sa till kvinnorna: ”Var inte rädda, för jag vet att ni letar efter Jesus, som avrättades på pålen.+ 6 Han är inte här, för han har blivit uppväckt, precis som han sa.+ Kom och se var han låg. 7 Skynda er sedan till hans lärjungar och berätta att han har blivit uppväckt från de döda, för han går före er till Galileen.+ Där kommer ni att träffa honom. Kom ihåg vad jag har sagt.”+

8 Kvinnorna sprang genast i väg från graven* för att berätta det för lärjungarna, omskakade men mycket glada.+ 9 Då kom Jesus emot dem och hälsade på dem. De gick fram och kastade sig ner för honom* och tog tag i hans fötter. 10 Då sa Jesus till dem: ”Var inte rädda! Gå och berätta det här för mina bröder så att de går till Galileen. Där kommer de att få träffa mig.”

11 Medan de var på väg gick några av vakterna+ in i staden och underrättade de främsta prästerna om allt som hade hänt. 12 Och när de främsta prästerna hade träffat de äldste och diskuterat saken gav de en stor summa pengar* till soldaterna 13 och sa: ”Säg att hans lärjungar kom på natten och stal kroppen medan ni sov.+ 14 Och om ståthållaren får höra detta kommer vi att förklara saken för* honom så att ni inte råkar illa ut.” 15 Då tog de pengarna* och gjorde som de hade blivit tillsagda, och än i dag är det ryktet vida spritt bland judarna.

16 Men de 11 lärjungarna gick till Galileen,+ till det berg där Jesus hade sagt att de skulle träffas.+ 17 När de fick se honom böjde de sig ner för honom,* men det var några som tvivlade. 18 Jesus gick fram till dem och sa: ”Jag har fått all myndighet, både i himlen och på jorden.+ 19 Gå därför och gör människor från alla nationer till mina lärjungar,+ döp dem+ i Faderns och Sonens och den heliga andens namn 20 och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.+ Och kom ihåg att jag är med er alla dagar ända till slutet* för världsordningen.”*+