Februari

Har du överlämnat dig åt Jehova och blivit döpt? Alla som har gjort det har något mycket värdefullt – ett personligt förhållande till Jehova. Men det förhållandet är under angrepp från Satans värld och kan också försvagas av våra egna ofullkomligheter. Därför måste vi se till att vårt förhållande till Jehova är så starkt som möjligt. Hur verklig är Jehova för dig? Känner du att han är din nära vän? Skulle du vilja få ett ännu starkare förhållande till honom? I dagens text beskrivs det hur man kan få det. Som vi ser är det fråga om en ömsesidig process. När vi tar ett steg för att närma oss Jehova, så tar han ett steg för att närma sig oss. Och för varje steg blir vårt förhållande till honom starkare, och han blir mer och mer verklig för oss. Då kan vi känna det som Jesus, som sa: ”Den som har sänt mig, han är verklig, och ... jag känner honom.” (Joh. 7:28, 29) w15 15/4 3:1, 2

Tänk dig att någon i din familj skulle bli utesluten. Eftersom du har studerat Bibeln vet du vad den säger om hur vi ska förhålla oss till dem som är uteslutna. (1 Kor. 5:11; 2 Joh. 10) Men det kan ändå kännas väldigt svårt att följa Bibelns principer i det här fallet, kanske till och med omöjligt. Kommer du att lita på att din himmelske Far ska ge dig den styrka du behöver för att kunna följa det Bibeln säger om uteslutning? Kan du se det som ett tillfälle att komma närmare Jehova och stärka ditt förhållande till honom? Vi ska såklart inte sluta älska våra släktingar, men vi ska älska Jehova mer än vi älskar någon annan. (Matt. 22:37, 38) Och det är faktiskt till våra släktingars bästa, oavsett om de tjänar Jehova eller inte. Om du är orolig för en utesluten släkting, berätta då för Jehova precis hur du känner det. (Fil. 4:6, 7) w15 15/4 4:14, 16

Att vi blir stolta och glada när andra eller vi själva lyckas med något kan faktiskt vara bra för oss. Och vi behöver inte skämmas för vår familj, vår kultur eller det område vi kommer ifrån. (Apg. 21:39) Men det finns en form av stolthet som kan tära på våra relationer till andra och skada vår vänskap med Jehova. Sådan stolthet kan göra att vi blir upprörda när vi får välbehövliga råd och struntar i dem i stället för att ödmjukt ta emot dem. (Ps. 141:5) Den här sortens stolthet har beskrivits som en ”överdriven självkänsla” eller ”en högfärdig inställning som märks hos sådana som tror att de är bättre än andra, många gånger helt obefogat”. Jehova hatar sådan arrogant stolthet. (Hes. 33:28; Am. 6:8) Men Satan älskar att se människor efterlikna hans stolta attityd och skryta om sig själva. Föreställ dig hur han måste ha njutit när han såg hur skrytsamma och självgoda Nimrod, farao och Absalom var. (1 Mos. 10:8, 9; 2 Mos. 5:1, 2; 2 Sam. 15:4–6) w15 15/5 2:5, 6

När Jesus var på jorden efterliknade han sin Far och såg ofta till att hans efterföljare fick det de behövde. (1 Kor. 1:24) Och han använde inte sin kraft bara för att visa att han kunde. Nej, han brydde sig verkligen om andra. Tänk till exempel på det som står i Matteus 14:14–21. Många hade följt efter Jesus ”till fots från städerna”. (Matt. 14:13) Framåt kvällen kom lärjungarna till honom och undrade hur de skulle lösa matfrågan. Dels kanske de själva var hungriga, och dels var de säkert bekymrade för folkets skull. Så vad gjorde Jesus? Med bara fem bröd och två fiskar såg han till att de omkring 5 000 männen, samt kvinnorna och barnen, fick äta sig mätta. Eftersom det sägs att alla åt ”och blev mätta” förstår vi att det fanns gott om mat. Jesus gav dem inte bara ett litet mellanmål, utan en rejäl måltid som de kunde stå sig på ända tills de kom hem. (Luk. 9:10–17) Och när lärjungarna samlade ihop det som hade blivit över, fick de 12 korgar fulla! w15 15/6 1:8, 9

Med tanke på att världen är full av sexuell omoral kan man kanske undra om det går att leva ett moraliskt rent liv. Ja, med Jehovas hjälp är det möjligt. Men för att kunna leva ett rent liv måste vi stå emot omoraliska tankar och begär. Eftersom vi är ofullkomliga kan vi dras till sådant som är oanständigt, precis som en fisk lockas av ett bete. Om orena tankar dyker upp måste vi slå bort dem på en gång. Gör vi inte det kan tankarna utvecklas till ett begär som blir så starkt att det övergår i handling när tillfälle ges. Det är precis som Bibeln säger: ”När ... begäret har blivit havande, föder det synd.” (Jak. 1:14, 15) Det kan vara bra att stanna upp och fundera på hur en flyktig tanke kan leda till en allvarlig synd. Samtidigt är det uppmuntrande att veta att vi kan hindra orena tankar från att slå rot, och då kan vi också undvika sexuell omoral och de tragiska konsekvenserna av det. (Gal. 5:16) w15 15/6 3:1, 2

För omkring 6 000 år sedan skedde Guds vilja på jorden. När Jehova såg på det han hade skapat kunde han därför säga att det var mycket bra. (1 Mos. 1:31) Men så gjorde Satan uppror, och sedan dess är det relativt få människor som har gjort Jehovas vilja. Men i vår tid finns det omkring 8 miljoner Jehovas vittnen som inte bara ber att Guds vilja ska ske på jorden, utan som också försöker göra Guds vilja. De visar det i sitt sätt att leva, och de tar ivrigt del i arbetet med att undervisa andra om Guds rike. Vi kommer att fortsätta att be om att Guds vilja ska ske ända tills hans fiender har tagits bort från jorden. Sedan ska jorden förvandlas till ett paradis, och miljoner människor ska bli uppväckta. (Joh. 5:28, 29) Tänk så underbart att få vara med då och välkomna våra nära och kära som sovit i döden! w15 15/6 4:15, 17

Uttrycket ”det andliga paradiset” har blivit en del av vårt teokratiska ordförråd. Vi använder det för att beskriva den unika andliga miljö, eller atmosfär, som gör att vi kan ha frid med Gud och med våra bröder och systrar. Det andliga paradiset och det andliga templet är inte samma sak. Det andliga templet är Guds anordning för sann tillbedjan. Det andliga paradiset är själva den anda som är utmärkande bland dem som har Guds godkännande och som tjänar honom i hans andliga tempel. (Mal. 3:18) Det är verkligen uppmuntrande att veta att Jehova sedan 1919 har låtit ofullkomliga människor samarbeta med honom för att utvidga och stärka det andliga paradiset och få det att blomstra. Är du engagerad i det här fantastiska arbetet? Uppskattar du privilegiet att få samarbeta med Jehova och göra ”platsen för hans fötter” härlig? w15 15/7 1:10, 11

Strax innan de kvarvarande av de 144 000 tas till himlen kommer Gog att attackera Guds folk. Vad blir reaktionen när det händer? Guds folk här på jorden kommer att verka helt försvarslösa, och de kommer att följa anvisningarna som gavs på kung Jehosafats tid: ”Ni skall inte behöva strida i detta fall. Ställ upp er, stå stilla och se att Jehova räddar er. Juda och Jerusalem, var inte rädda och var inte förfärade.” (2 Krön. 20:17) Men hur blir reaktionen i himlen? I Uppenbarelseboken 17:14 läser vi om tiden när de 144 000 är samlade i himlen. Guds fiender ska då ”drabba samman med Lammet, men eftersom Lammet är herrarnas Herre och kungarnas Kung, skall det besegra dem. Och det skall också de kallade och utvalda och trogna tillsammans med det.” Så tillsammans med sina 144 000 medregenter kommer Jesus att rädda Guds folk på jorden. w15 15/7 2:16

När vi kommer till våra möten vill vi att det ska synas på vår klädsel, vårt yttre och vårt uppförande att vi respekterar Jehova, som är den som bjuder in oss. Därför undviker vi att gå till ytterligheter. Jehova vill att alla som kommer till Rikets sal ska trivas och tycka om att vara där. Men samtidigt vill vi visa att vi har en respektfull inställning genom att inte vara för ledigt klädda, sitta och prata, äta och dricka, skicka sms och så vidare under mötena. Och ni föräldrar, hjälp era barn att förstå att Rikets sal inte är det rätta stället att springa omkring och leka på. När Jesus såg att människor gjorde Guds tempel till ”ett marknadshus” blev han arg och drev ut dem därifrån. (Joh. 2:13–17) Vi kommer till våra Rikets salar för att tillbe Jehova och få andlig undervisning, och därför sköter vi privata affärsangelägenheter på annat håll. (Neh. 13:7, 8) w15 15/7 4:7, 8

Bibeln säger att ondskan skulle tillta i ”de sista dagarna”. (2 Tim. 3:13; Matt. 24:21; Upp. 12:12) Så även om världsförhållandena är dåliga redan nu, kan vi förvänta att de ska bli ännu värre. Men hur illa kan vi egentligen förvänta att det ska bli i världen före ”den stora vedermödan”? (Upp. 7:14) Kommer det att vara krig precis överallt, och kommer de flesta att vara sjuka eller gå hungriga? Under sådana förhållanden skulle nog till och med de mest inbitna skeptikerna erkänna att Bibelns profetior höll på att uppfyllas. Men Jesus sa att de flesta inte skulle bry sig om hans närvaro, utan fortsätta leva sina liv som vanligt ända tills det var för sent. (Matt. 24:37–39) Bibeln visar alltså att förhållandena i världen under de sista dagarna inte ska vara så dåliga att det är helt uppenbart för alla människor att slutet är nära. (Luk. 17:20; 2 Petr. 3:3, 4) w15 15/8 2:6, 7

Går vi miste om ett bättre liv här och nu när vi förbereder oss för livet i den nya världen? Absolut inte! När vi tjänar Jehova får vi det bästa liv man kan ha. Det handlar inte om att vi blir tvingade eller att vi härdar ut bara för att överleva den stora vedermödan. Vi är helt enkelt skapade för att ha ett nära förhållande till Jehova och följa hans vägledning, och det gör oss lyckliga. Ingenting går upp emot att få vara vän med Jehova. (Ps. 63:1, 2) Vi behöver inte vänta på den nya världen för att få de välsignelser som kommer när man satsar på sanningen – vi kan få dem redan nu. En del av oss har tjänat Jehova i många år, och vi vet av egen erfarenhet att det här är det bästa liv man kan ha. (Ps. 1:1–3; Jes. 58:13, 14) w15 15/8 3:16

Vår tro kan få oss att göra sådant som verkar omöjligt ur ett mänskligt perspektiv. (Matt. 21:21, 22) Många av oss har gjort så stora förändringar i livet att de som kände oss tidigare knappt känner igen oss längre. Vi gjorde de här förändringarna med Jehovas hjälp, och vår tro på honom var drivkraften. (Kol. 3:5–10) Och när vår tro fick oss att överlämna oss åt honom blev vi hans vänner. Det hade aldrig gått utan hans hjälp. Tron gör oss starka och hjälper oss att stå emot angreppen från vår övermänsklige fiende, Djävulen. (Ef. 6:16) Och när vi litar på Jehova behöver vi inte känna oss så oroliga i svåra tider. Han lovar att vi ska få det vi behöver om vi har tro på honom och sätter sanningen främst. (Matt. 6:30–34) Dessutom kan tron leda till att vi får något som ingen människa kan få i egen kraft – evigt liv. (Joh. 3:16) w15 15/9 3:4, 5

På vilket sätt har Jehova ”först ... älskat oss”? Aposteln Paulus sa: ”Gud bevisar sin egen kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” (Rom. 5:8) Kärlek är Jehovas främsta egenskap. Med tanke på det förstår vi varför Jesus sa att det viktigaste av alla Jehovas bud är: ”Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt sinne och av hela din styrka.” (Mark. 12:30) Jesus ord lär oss att kärleken till Jehova först och främst har med vårt hjärta att göra. Jehova skulle bli sårad om vi var halvhjärtade, om vi älskade någon annan eller något annat mer än vi älskar honom. Men vår kärlek till Jehova bygger inte bara på känslor. Han förväntar också att vi älskar honom av hela vårt sinne och hela vår styrka. Det finns alltså en koppling mellan vår kärlek till Jehova och det vi tänker på och det vi gör. (Mik. 6:8) w15 15/9 5:1–3

Ibland kanske vi har svårt att se Jehovas hand i vårt liv. Varför det? För att våra problem känns överväldigande. Då kanske vi glömmer att tänka på allt som Jehova redan har gjort för oss. När drottning Isebel var ute efter att döda Elia blev han rädd och glömde faktiskt bort hur Jehova hade ställt upp för honom tidigare. Det står i Bibeln att Elia ”bad att hans själ måtte dö”. (1 Kung. 19:1–4) Vad gjorde Elia för att få perspektiv på tillvaron igen? Han vände sig till Jehova för att få stöd och uppmuntran. (1 Kung. 19:14–18) Job blev också så upptagen av sina problem att han inte kunde se sin situation ur Guds synvinkel. (Job 42:3–6) Är det så för oss ibland? Då kanske vi också behöver anstränga oss lite mer för att se Gud. Hur kan vi göra det? Vi kan läsa och meditera över det Bibeln har att säga om vår situation. När vi får upp ögonen för hur mycket Jehova hjälper oss kommer han att bli mer verklig för oss. w15 15/10 1:15, 16

Det var mycket som hände kring Jesus medan han var här på jorden som hade kunnat få honom att tappa fokus, men han lät sig aldrig distraheras. I början av sin tjänst undervisade han en folkskara i Kapernaum och utförde underverk, så människorna där ville inte att han skulle lämna staden. Hur reagerade han på det? Han sa: ”Också för andra städer måste jag förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike, eftersom det är för detta jag har sänts ut.” (Luk. 4:42–44) Ja, Jesus färdades kors och tvärs i Palestina för att predika de goda nyheterna och undervisa så många som möjligt. Men även om han var fullkomlig var han ändå människa, och ibland kände han sig väldigt trött efter att ha ansträngt sig i tjänsten för Jehova. (Luk. 8:23; Joh. 4:6) Vid ett senare tillfälle talade Jesus med sina lärjungar om hur man kan hantera motstånd. Plötsligt blev han avbruten av en man som sa: ”Lärare, säg till min bror att dela arvet med mig.” Men Jesus vägrade att bli inblandad i den här tvisten. (Luk. 12:13–15) w15 15/10 3:10, 11

Kärlek är Guds viktigaste och mest framträdande egenskap. Jehova har alltså inte bara kärlek – han är kärleken personifierad. Den här egenskapen styr allt han gör. Visst är det underbart att veta att den som har skapat universum och allt liv är en kärlekens Gud! Jehova känner väldigt starkt för sin skapelse, och det gör oss övertygade om att han kommer att genomföra sin avsikt med oss människor på allra bästa sätt. Det kommer att leda till verklig lycka för alla som underordnar sig hans styre. Han har kärleksfullt ”fastställt en dag på vilken han har för avsikt att döma den bebodda jorden i rättfärdighet genom en man som han har förordnat”, Jesus Kristus. (Apg. 17:31) Vi kan vara helt säkra på att det här kommer att bli verklighet och att alla rättfärdiga och lydiga människor kommer att få en underbar framtid utan slut. w15 15/11 3:1, 2

Vi får många olika reaktioner när vi går i tjänsten, både positiva och negativa. Men oavsett hur människor reagerar på vårt budskap vill vi följa Bibelns råd om hur vi ska uppföra oss. När vi får möjlighet att försvara våra trosuppfattningar gör vi det ”med mildhet och djup respekt”, eftersom vi alltid vill visa kärlek mot våra medmänniskor. (1 Petr. 3:15) Även om någon skulle bli arg och upprörd över budskapet visar vi kärlek och efterliknar Jesus. ”När han blev förolämpad, förolämpade han inte tillbaka. När han led, svarade han inte med hotelser, utan överlämnade sig åt honom [Jehova] som dömer rättvist.” (1 Petr. 2:23) Vi vill i alla lägen, både i tjänsten och vid andra tillfällen, vara ödmjuka och följa rådet att ”inte återgälda skada med skada eller smädelse med smädelse, utan tvärtom uttala en välsignelse”. (1 Petr. 3:8, 9) w15 15/11 4:17, 18

Jesus drog sig inte för att tala om för sina lärjungar att han älskade dem. (Joh. 15:9) Och han visade att han gjorde det genom att umgås mycket med dem. (Mark. 6:31, 32; Joh. 2:2; 21:12, 13) Du kan göra på liknande sätt och tala om för dina barn att du älskar dem. Visa ofta att de är värdefulla för dig. (Matt. 3:17) Samuel, som bor i Australien, säger: ”När jag var liten brukade pappa läsa för mig ur Min bok med bibliska berättelser varje kväll. Han svarade på mina frågor, kramade om mig och gav mig en godnattpuss. Jag blev så överraskad när jag senare fick veta att han själv hade vuxit upp i en familj som inte var så kramig. Ändå gjorde han allt det här för att visa hur mycket han tyckte om mig. Det gjorde att vi kom varandra väldigt nära, och jag kände mig lugn och trygg.” Du kan hjälpa dina barn att känna likadant genom att ofta låta dem få veta att du älskar dem. Visa att du tycker om dem. Prata med dem, ät tillsammans med dem, lek med dem. w15 15/11 1:3, 4

I början av 1900-talet förordnades en liten grupp uppriktiga bibelforskare som ”den trogne och omdömesgille slaven”. På den tiden skedde kommunikationen bland Guds folk till stor del på engelska. Den här ”slaven” har fortsatt att lägga ner stora ansträngningar på att göra den andliga maten tillgänglig på fler och fler språk, och i dag kan man läsa vår litteratur på mer än 700 språk. Det fanns även ett stort behov av en bibel som förmedlade budskapet i originalskrifterna på ett korrekt och lättförståeligt sätt. Därför bildades New World Bible Translation Committee, den kommitté som sedan utarbetade den engelska utgåvan av Nya världens översättning. Under en tioårsperiod, mellan 1950 och 1960, gavs deras översättning ut i sex band. När broder N. H. Knorr presenterade det första bandet hoppades han att den här bibelöversättningen skulle hjälpa miljontals människor att lära känna Jehova. w15 15/12 1:15, 17

Tycker du att det kan vara svårt att hitta ”välbehagliga ord”? I så fall kanske du behöver utöka ditt ordförråd. Du kan till exempel lägga märke till hur ord och uttryck används i Bibeln och i vår litteratur. Du kan också ta reda på vad obekanta ord betyder. Det viktigaste är att vi, precis som Jesus, lär oss att använda orden för att hjälpa andra. Han visste alltid vad han skulle säga eftersom Jehova hade lärt honom hur han skulle ”svara den trötte med ett ord”. (Jes. 50:4) Om vi tar oss tid att tänka igenom vad vi vill säga kan det hjälpa oss att hitta de rätta orden. (Jak. 1:19) Vi kan fråga oss: ”Förmedlar de här orden verkligen det jag vill ha sagt? Hur kommer de att påverka den jag pratar med?” w15 15/12 3:12

De kristna i Judeen, och särskilt de som bodde i Jerusalem, behövde handla beslutsamt när de såg att Jerusalem blev ”omringat av lägrade härar”, precis som Jesus hade förutsagt. Han hade varnat och sagt att de skulle behöva fly så snart de såg det här inträffa. (Luk. 21:21–24) Det hade nu gått 28 år sedan Jesus uttalade den här profetian. Under den tiden hade de kristna i Israel redan klarat av en hel del motstånd och förföljelse. (Hebr. 10:32–34) Men Paulus visste att de snart skulle ställas inför ett av sina största trosprov någonsin. (Matt. 24:20, 21; Hebr. 12:4) Han ville att de skulle vara förberedda på allt som skulle kunna hända i framtiden. De skulle behöva uthållighet och tro utöver det vanliga – det gällde deras liv. (Hebr. 10:36–39) Så Jehova inspirerade Paulus att skriva ett brev till dessa bröder och systrar. Det här brevet, som nu är känt som bibelboken Hebréerna, skulle stärka dem inför det som väntade. w16.01 1:1, 2

Om vi vill att Jehova ska älska oss måste vi inse att vi är förpliktade att älska våra bröder och systrar. (1 Joh. 3:16) Så vad kan vi göra rent praktiskt för att visa vår kärlek? Tänk på Jesus exempel. När han var på jorden var han särskilt mån om de utsatta i samhället. Han botade sjuka, lama, blinda, döva och stumma. (Matt. 11:4, 5) Till skillnad från de religiösa ledarna tyckte han verkligen om att undervisa dem som hade en andlig hunger. (Joh. 7:49) Han älskade de här ödmjuka människorna och ansträngde sig hårt för att hjälpa dem. (Matt. 20:28) Kan du hjälpa någon i din församling? Finns det till exempel några äldre bröder och systrar som skulle uppskatta lite extra omsorg? Visst vill vi låta Jehovas kärlek motivera oss att visa att vi älskar våra bröder och systrar! w16.01 2:12–14

Måste de som tillhör de andra fåren känna till namnen på alla som är smorda i dag? Nej. Varför inte det? Därför att även om någon har fått en himmelsk kallelse så har den personen än så länge bara fått en inbjudan, inte en slutgiltig bekräftelse. Satan vet det, och därför använder han ”falska profeter ... för att om möjligt vilseleda även de utvalda”. (Matt. 24:24) Ingen kan veta om individer som är smorda kommer att få sin himmelska belöning förrän Jehova har räknat dem trogna och värdiga att få sitt segerpris. Det är Jehova som godkänner dem och ger dem deras slutgiltiga sigill, och det gör han antingen kort innan de dör eller precis innan ”den stora vedermödan” bryter ut. (Upp. 2:10; 7:3, 14) Det skulle alltså vara meningslöst att nu försöka slå fast vilka av Jehovas tjänare som till sist kommer att ingå i de 144 000. w16.01 4:2, 3

Hur hänger predikoarbetet samman med Jehovas avsikt med oss människor? Jehova ville att människor skulle få leva för evigt på jorden, och han ändrade inte sin avsikt när Adam syndade. Jehova såg i stället till att vi människor kunde bli befriade från synd och död. Hur då? I enlighet med Jehovas avsikt kom Jesus till jorden och offrade sitt liv. Men för att få nytta av det här offret behövde människor visa att de ville lyda Gud. När Jesus var här på jorden undervisade han om vad Jehova förväntar av oss människor, och han befallde också sina lärjungar att göra samma sak. Så när vi hjälper andra att komma närmare Jehova samarbetar vi direkt med honom, och vi medverkar till att hans kärleksfulla avsikt att rädda människor från synd och död blir genomförd. Då visar vi att vi älskar både våra medmänniskor och Jehova, ”vars vilja är att alla slags människor skall bli räddade och komma till exakt kunskap om sanningen”. (1 Tim. 2:4) w16.01 5:15, 16

Ahas son Hiskia hade lätt kunnat bli arg och bitter och vänt sig mot Jehova. I vår tid har en del upplevt saker som inte på långa vägar har varit lika svåra som det Hiskia var med om, men de har ändå blivit upprörda på Jehova och hans organisation. (Ords. 19:3) Andra som har fått en dålig start i livet tror att de är dömda att misslyckas eller att upprepa sina föräldrars misstag. (Hes. 18:2, 3) Men är det rätt att tänka så? Hiskias liv visar tydligt att svaret på den frågan är nej! Vi har aldrig anledning att bli arga och bittra på Jehova, för det är inte han som ligger bakom allt hemskt som människor drabbas av i den här onda världen. (Job 34:10) Som vi vet kan våra föräldrar ha ett starkt inflytande på oss, antingen i positiv eller negativ riktning. (Ords. 22:6; Kol. 3:21) Men det betyder inte att vår uppväxt avgör hur vårt liv kommer att se ut. Tvärtom har Jehova gett oss alla en fantastisk gåva – vår fria vilja. Vi kan alltså välja vad vi ska göra och hur vi ska vara. (5 Mos. 30:19) w16.02 2:8–10

När Saul försökte döda David hade han Abner på sin sida, fastän Abner visste att Jehova hade utvalt David som Israels näste kung. (1 Sam. 26:1–5) Efter Sauls död kunde Abner ödmjukt ha visat lojalitet mot Jehova och understött David i stället för Sauls son Is-Boset. Och längre fram kanske Abner själv ville ta över tronen. Det antyds av att han hade sexuellt umgänge med Sauls bihustru. (2 Sam. 2:8–10; 3:6–11) Davids son Absalom var inte heller ödmjuk, och därför var han inte lojal mot Jehova. Han lät ”göra en vagn åt sig, med hästar och med femtio man som sprang framför honom”. (2 Sam. 15:1) Han fick också över många av israeliterna på sin sida. Precis som Abner försökte Absalom döda David trots att han visste att Jehova hade gjort David till kung i Israel. (2 Sam. 15:13, 14; 17:1–4) Abners och Absaloms exempel visar tydligt att stolthet och makthunger gör det svårt att vara lojal mot Jehova. Vi som älskar honom vill naturligtvis inte handla ondskefullt och själviskt. w16.02 4:9–11

Om du har en stark tro kommer det att märkas på ditt uppförande. Även unga måste visa ”gärningar som hör ett heligt uppförande ... till”. (2 Petr. 3:11) För att kunna utföra sådana gärningar måste man vara moraliskt ren. Tänk tillbaka på det senaste halvåret. Hur har du visat att du har fått din ”uppfattningsförmåga övad till att skilja mellan rätt och orätt”? (Hebr. 5:14) Kan du komma på något särskilt tillfälle när du stod emot en frestelse eller någon form av grupptryck? Gör ditt uppförande i skolan att andra får ett gott intryck av din tro? Står du upp för din tro i stället för att försöka smälta in bland dina klasskompisar bara för att inte bli retad? (1 Petr. 4:3, 4) Ingen är ju felfri. Även personer som har tjänat Jehova länge kan ibland känna sig blyga och tycka att det är svårt att berätta för andra om sin tro. Men någon som har överlämnat sig åt Jehova är ändå stolt över att få bära hans namn som ett Jehovas vittne, och det kommer att märkas på hans eller hennes uppförande. w16.03 2:10, 11

Genom hela historien har Jehova gett människor tydlig vägledning. I Edens trädgård gav han till exempel specifika anvisningar som skulle hjälpa den mänskliga familjen att få ett lyckligt liv utan slut. (1 Mos. 2:15–17) Men Adam och Eva förkastade Jehovas kärleksfulla vägledning. Eva lyssnade på ett råd som hon trodde kom från ett simpelt djur, och Adam i sin tur lyssnade på Eva, en dödlig människa. Båda två vände sin Far ryggen, vilket fick tragiska konsekvenser. Deras liv fylldes av smärta, och till slut dog de utan något hopp. Deras olydnad gjorde dessutom att hela mänskligheten hamnade på en ödesdiger väg som slutade med döden. I dag ställer sig Jehova så att säga framför sitt folk och vägleder dem mot det eviga livet och hjälper dem att undvika faror. Han är som en kärleksfull herde som leder sina får och varnar dem så att de kan undvika farliga stigar. w16.03 4:2, 3