Skilsmässoexplosionen
”SKILSMÄSSOSMYCKEN”. Denna ovanliga rubrik stod nyligen att läsa i en populär damtidning. Artikeln fortsatte: ”Ditt äktenskap har alltså gått upp i rök, och du känner dig bränd. Varför inte smälta ner de där minnena som fortfarande ligger och skräpar i ditt smyckeskrin?” Mot en mindre avgift låter en juvelerare frånskilda personer själva hålla i lödpistolen och smälta ner sina förlovnings- och vigselringar. Därefter formar han om deras smycken till föremål som inte påminner dem om deras misslyckade äktenskap.
I våra dagar tycks äktenskapet ha blivit en förbrukningsvara. Om man tröttnar på det är det bara att kassera det — så resonerar många.
”Äktenskapet som sådant existerar inte längre”, förklarade Lorenz Wachinger, en populär författare, psykolog och terapeut som är verksam i München. En överdrift? Kanske. Men det är inte svårt att förstå varför han kan känna det på det sättet. Enligt dagstidningen Stuttgarter Zeitung upplöses omkring 130.000 tyska äktenskap varje år. Men skilsmässa är knappast något unikt för Tyskland.
Ett globalt fenomen
Liknande tendenser har visat sig i många av världens länder. Förenta staterna, till exempel, är ett av de länder som har den högsta skilsmässofrekvensen i världen. Antalet skilsmässor är där över 1.160.000 per år, dvs. nästan hälften så många som antalet ingångna äktenskap. Det blir över två skilsmässor per minut, dygnet runt!
Sett ur historiskt perspektiv innebär detta en veritabel skilsmässoexplosion. För bara hundra år sedan gick det en skilsmässa på 18 ingångna äktenskap i Förenta staterna. Frånsett en plötslig uppgång efter andra världskriget ökade skilsmässofrekvensen endast långsamt fram till 1960-talet. Därefter tredubblades den på bara 25 år!
I mitten av 1980-talet (den senaste tidpunkt för vilken tillförlitliga statistiska uppgifter finns tillgängliga) uppmätte många länder runt om i världen rekordhöga skilsmässosiffror, till exempel Sovjetunionen 940.000 per år, Japan 178.000, Storbritannien 159.000, Frankrike 107.000, Canada 61.000, Australien 43.000 och Sverige nästan 22.000. Också i sådana länder där religionen och lagen har hållit nere skilsmässofrekvensen har förändringens vindar nu börjat blåsa. I Hongkong, till exempel, går det fortfarande bara en skilsmässa på 17 ingångna äktenskap, men ändå fördubblades antalet skilsmässor under åren 1981—1987. Tidskriften India Today rapporterade för en tid sedan att den skam som tidigare varit förbunden med skilsmässor nu håller på att förblekna bland Indiens medelklassbefolkning. Nya domstolar har upprättats i ett flertal indiska stater för att ta hand om de många skilsmässofallen, som har ökat i antal med mellan 100 och 328 procent bara under de tio senaste åren.
Statistiska uppgifter kan naturligtvis inte tillnärmelsevis förmedla den hjärtesorg som döljer sig bakom dessa höga siffror. Men skilsmässor berör dessvärre var och en av oss på ett eller annat sätt, eftersom äktenskapet är en så universell företeelse. Förmodligen är vi antingen själva gifta eller är en frukt av våra gifta föräldrars förbindelse eller har gifta personer i vår närmaste omgivning. Så även om vi ännu inte har konfronterats med de problem som en skilsmässa för med sig, kanske vi oroar oss för att vi skall komma att göra det.
Vad ligger då bakom alla dessa skilsmässor? Politiska förändringar kan vara en del av förklaringen. I många länder har barriärer i form av statliga förbud mot skilsmässa — som länge understötts av inflytelserika religiösa grupper — rasat samman de senaste åren. I Argentina, till exempel, upphävde regeringen på 1980-talet en lag som förbjöd formell skilsmässa och förklarade att den delen av lagen var grundlagsstridig. Även i Spanien och Italien kan man numera få skilsmässa på lagliga grunder. Sådana lagändringar åtföljs emellertid inte alltid av en plötslig ökning av skilsmässofrekvensen.
Det måste därför finnas andra och djupare orsaker till den globala skilsmässoepidemin. Professor Joseph Epstein snuddar vid denna tanke när han skriver att det för inte så länge sedan var så ”att en genomgången skilsmässa var ungefär detsamma som att ha fått skriftligt bevis på sin svaga karaktär”. Men i dag, skriver han, ”verkar det i somliga kretsar konstigare att inte ha gått igenom en skilsmässa än att ha gått igenom en; att leva hela livet inom gränserna för ett enda äktenskap kan till och med betraktas som ett tecken på bristande fantasi”. — Divorced in America (Frånskild i Amerika).
Människors grundinställning till äktenskapet har med andra ord förändrats. Respekten och vördnaden för denna institution, som så länge betraktats som helig, håller på att vittra sönder. Skilsmässa blir därför något mer och mer acceptabelt i alla delar av världen. Varför? Vad kan ha fått människor att acceptera något som en gång betraktades med så oblida ögon? Skulle det kunna vara så att skilsmässa inte är så fel, när allt kommer omkring?