1G ”Den sanne Guden” – hebr.: ha’Ẹl

När den bestämda artikeln ha sätts framför titeln ’El, får man uttrycket ha’Ẹl. Det uttrycket förekommer 32 gånger i M i singularis, och det syftar alltid på den sanne Guden, Jehova. Gesenius’ Hebrew Grammar (GK), § 126 e, återger ha’Elohịm och ha’Ẹl med ”den ende sanne Guden”.

Nya världens översättning återger ha’Ẹl med ”den sanne Guden” i huvudtexten, eller också riktar den uppmärksamheten på formen ha’Ẹl i en fotnot. De 32 ställen där det förekommer i M i singularis är följande: 1Mo 31:13; 35:1, 3; 46:3; 5Mo 7:9; 10:17; 33:26; 2Sa 22:31, 33, 48; Neh 1:5; 9:32; Job 13:8; 21:14; 22:17; 31:28; 33:6; 34:10, 37; 40:9; Ps 18:30, 32, 47; 57:2; 68:19, 20; 77:14; 85:8; Jes 5:16; 42:5; Jer 32:18; Dan 9:4.

Pluralformen av ’el är ’elịm. I M förekommer ordet ’elịm en enda gång med den bestämda artikeln framför, nämligen i 2Mo 15:11, och där syftar det på andra gudar än Jehova.