Vad händer med jorden som ger oss föda?
HUR många döda djur brukar du se när du går över ett fält eller genom en skog? Det finns ett överflödande djurliv på sådana platser, och djuren dör kontinuerligt. Men ändå är det sällsynt att man får se döda djur på fälten eller i skogarna. Varför det? Därför att renhållningsarbetare — insekter, fåglar och djur — är sysselsatta med att hålla jorden ren. Mikroskopiska organismer fullbordar detta arbete genom att bryta ned allt dött material och förvandla det till växtnäring.
Om naturen får tillfälle, kommer den att se till att inte bara luften och vattnet utan också jorden hålls rena, så att människan kan njuta av dem. Men detta gäller endast om människans verksamhet är i harmoni med kretsloppen och lagarna i naturen. Så förhåller det sig inte för närvarande.
Landet plundras
Landet smutsas ned av en lavin av sopor, som man öser ut, särskilt runt städerna.
De sopor man gjorde sig av med i Förenta staterna under 1969 uppgick till omkring 250.000.000 ton, mer än ett ton per person. Av detta var det omkring 60 millioner ton som man inte ens tog hand om. Det fogades i stället till landsvägarna, gatorna, friluftsområdena och fälten i landet.
Betrakta följande ofullständiga lista över vad man gjorde sig av med i detta land på ett enda år:
7.000.000 bilar
20.000.000 ton papper
26.000.000.000 flaskor och glasburkar
48.000.000.000 plåtburkar
Problemet kompliceras av att så mycket av avfallet inte är av det slag som sönderdelas så lätt. När det gäller kärl av glas, tenn, aluminium, plast och papper är det bara papper och tenn som sönderdelas någorlunda lätt. Återstoden, särskilt plasten, sönderdelas i stor utsträckning inte i naturen. Detta material införlivas alltså inte så lätt med kretsloppen i naturen, som återställer de olika produkterna till deras grundläggande ämnen genom förmultning eller korrosion. Det ligger följaktligen kvar och får människans omgivningar att likna en soptipp.
Är detta ett problem som bara existerar i Förenta staterna? Inte alls. Den tyska tidningen Schwarzwälder Bote säger: ”Förbundsrepubliken Tyskland håller sakta på att kvävas av lump, sopor och avgaser.” Toronto Daily Star meddelar: ”Kanadensarna kommer snart att få vältra sig i sina sopor om inte ’dramatiska och drastiska’ förändringar äger rum.” Sådan är situationen i nästan vartenda starkt industrialiserat land.
Förgiftning med kemikalier
Den tyska tidskriften Stern säger att ”under de senaste 25 åren har omkring en och en halv million ton DDT sprutats ut över jordytan. Detta motsvarar omkring 75.000 godsvagnar med detta gift. ... DDT sönderdelas mycket långsamt. Av de 75.000 vagnslasterna är 50.000 fortfarande högaktiva. Dessa 50.000 vagnslaster har ... bildat en giftig slöja som täcker hela jorden.”
Nötkreatur och andra djur som används till köttproduktion äter växter som innehåller DDT och andra kemikalier. Så mycket av dessa kemikalier har kommit att ingå i mat och dryck att många mödrar som ammar sina barn producerar mjölk som innehåller mer DDT än lagen tillåter i mejerimjölk. En brittisk vetenskapsman meddelar att bröstbarn i Storbritannien får i sig åtminstone tio gånger den rekommenderade maximimängden enbart av biociden dieldrin och att situationen är ännu värre i västra Australien.
I stället för naturgödsel och växelbruk använder man nu för tiden kemiska gödningsämnen för att bevara jordens fruktbarhet. Men tidskriften Time framhåller: ”Precis som människor blir förslavade under narkotika tycks jorden bli beroende av kemiska tillsatser och förlorar sin förmåga att binda sitt eget kväve. Till följd av detta måste man använda mer och mer gödningsämnen.” Skördarna är stora, men jorden berövas mer och mer av sin naturliga fruktbarhet.
De skadliga verkningarna av vissa kemiska besprutningsmedel är inte så lätta att upptäcka. I Tyskland gjorde man undersökningar angående det mest använda ogräsbekämpningsmedlets verkningar på potatis- och tomatplantor. Plantorna tycktes fortsätta att växa utan att påverkas, och grönsakerna som frambringades verkade normala. Djur som matades med dessa produkter tillväxte normalt. Men det gjorde inte deras avkomma. Skribenten i Bild der Wissenschaft förklarar: ”Jag upprepar. Hos de behandlade växterna fanns inga synliga skador. Inga synliga skador upptäcktes hos experimentdjuren, men däremot hos deras avkomma.” Växterna hade omärkligt genomgått molekylära förändringar och frambringade förändringar hos djuren som åt dem.
Den fråga som nu uppstår är: Hur påverkar dessa kemikalier människan?
Förutom allt detta har människan skövlat landet genom kalhuggning, bortschaktning av lösa jordlager vid gruvdrift och överdriven brukning av jorden. Vetenskapsmän beräknar att det krävs omkring fem hundra år för att det skall frambringas bara två och en halv centimeter bördig matjord genom förmultning och nedbrytning av växter och djur. Men genom människans vårdslöshet har millioner ton matjord gått till spillo genom att den blåst bort eller sköljts ned i floder och sjöar. Bör vi inte i stället visa uppskattning av denna ovärderliga arvedel — och respekt för den som gett oss allt detta?