Har politiska messiasgestalter skänkt mänskligheten fred?
DEN amerikanske presidenten Woodrow Wilson var en av de ledande vid fredsförhandlingarna efter första världskriget. Han betraktades av somliga som ”den osjälviske förkämpen för en ny världsordning grundad på rättvisa och tillbörlig aktning för alla människors strävanden”. Hans svar på problemen i samband med världsfreden var Nationernas förbund. Han hade stora förhoppningar på detta sitt favoritprojekt.
En källa uppger: ”Vid ett tillfälle förvånade han [den brittiske premiärministern] Lloyd George och [den franske premiärministern] Clemenceau genom att förklara hur detta förbund skulle upprätta det mänskliga brödraskap som kristendomen inte hade kunnat göra.” Varför hade Kristus Jesus inte ”lyckats”? Wilson svarade: ”Han lärde ut ideal utan att planera något praktiskt sätt att uppnå dem. Det är därför jag vill föreslå ett praktiskt genomförbart projekt för att fullfölja Hans syften.”
Wilson hyllades av den franska pressen som ”Idealens överstepräst, Folkens förenare, Mänsklighetens välgörare, Segerns herde och Fredens lagstiftare”. Ännu en gång förmåddes människor att sätta allt sitt hopp och all sin förtröstan till politiker och deras projekt för att åstadkomma en ”ny världsordning”. Skänkte Nationernas förbund mänskligheten varaktig fred? Eller bidrog det till en era av kaos?
Italiens ”Messias”
En kort tid efter det att Nationernas förbund trätt i funktion framträdde fler politiska messiasgestalter och förorsakade millioner människor lidanden. År 1922 kom Benito Mussolini, en ivrig läsare av Machiavelli, till makten i Italien. Hans fascism hälsades som ”den sanna religionen”. Likväl införde den en era av ”våldsgärningar” och ”fusk och knep vid valen”, uppger historikern R. R. Palmer. Professor Gentile, en framstående italiensk fascistisk filosof, ”lovordade bruket av våld, även de batongförsedda fascisternas våld, när det utövades i statens intresse”. Han förklarade att sådant våld är ”påbjudet av Gud, och av alla människor som tror på Gud ... och på den lag som förvisso är Guds vilja för mänskligheten”.
Var detta ett ådagaläggande av Kristi levnadsnormer eller av Machiavellis maximer? Vilken av dem var det som sade att det är ”mycket säkrare att vara fruktad än älskad”? Sannerligen inte Jesus Kristus! Tvärtom förklarade han: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” — Johannes 13:35.
Med katolska kyrkans välsignelse anföll och besegrade det fascistiska Italien Etiopien år 1935. Vad gjorde Wilsons messianska Nationernas förbund åt detta? ”Nationernas förbund hade återigen ... misslyckats med att skapa ett organ för disciplinärt ingripande mot en självrådig stormakt.” — Nya tidens världshistoria, av R. R. Palmer och J. Colton.
Terrorvälde
År 1933 hade Adolf Hitler, en tidigare okänd österrikisk katolik, blivit rikskansler i Tyskland. Det dröjde inte länge förrän han uttryckte sitt förakt för Nationernas förbund och Versaillesfördraget, vars villkor han ansåg hade varit så förnedrande för Tyskland år 1919. Han begärde Tysklands utträde ur Nationernas förbund, upphävde fredsfördragets restriktioner och började bygga upp den tyska militärmakten.
I sitt politiska manifest Mein Kampf (Min kamp) förklarar Hitler varför han senare tillgrep psykisk terror grundad på lögner och förtal: ”Vid fasthållandet av denna taktik har hänsyn tagits till alla mänskliga svagheter, och den måste med nära nog matematisk säkerhet föra till målet. ... Samtidigt upptäckte jag vilken betydelse den kroppsliga terrorn hade, vare sig den riktades mot individen eller mot massan.”
Hitler upprättade Gestapo som, jämsides med SS, blev ett redskap i terrorns tjänst. Genom hänsynslös förföljelse av minoriteter tillvann han sig majoritetens respektfulla fruktan utan att uppväcka dess hat. Denna inte alltid så tysta majoritet hyllade Hitler som sin Führer. De flesta teg eller samtyckte, oavsett vilken religiös bakgrund de hade. Ännu en gång kom Machiavellis maximer att bli en politisk realitet.
Från år 1936 och framåt bedrev Hitler en annekterings- och invasionspolitik som ledde fram till ockupationen av Rhenlandet, Danzig, Österrike och Tjeckoslovakien. Allt detta var ett förspel till ett kaos i långt större skala.
”De måste dödas som svin!”
År 1936 gick den fascistiske generalen Franco i spetsen för ett uppror mot den republikanska vänsterregeringen i Madrid. Revolten i Spanien välsignades av katolska kyrkan som om den varit ett heligt korståg. Enligt författaren C. L. Sulzberger sände Hitler och Mussolini trupper på 85.000 man för att understödja Franco. Tyska flygplan bombade spanska städer.
Antonio Bahamonde, adjutant till en av Francos generaler, sade i en kommentar beträffande blodsutgjutelsen och massdödandet av fångar att Francos generaler ”mycket väl visste att det bara var genom terrormetoder ... som de skulle kunna behärska folket. ... Det är terror under sken av lugn och ordning, det lugn och den ordning som råder på kyrkogården.” En annan general uttryckte det krasst: ”Den stora massan är svin. De måste dödas som svin!” (Dan Kurzman: Miracle of November, Madrid’s Epic Stand 1936) Dessa män var officerare i en segerrik armé som till största delen bestod av katoliker. I den politiska egennyttans namn godkände de mord.
Liksom fallet är i alla krig begicks grymheter av båda sidor. Frukten av politikernas hatpropaganda, uppbackad av religionen, kom ännu en gång till synes. Folket fick betala priset. Spanska inbördeskriget, som varade i tre år, skördade mer än en halv million människoliv. I och med kriget i Spanien gick ridån upp för en långt större tragedi — andra världskriget.
Andra världskriget och ytterligare omvälvningar
Hitlers invasion i Polen i september 1939 resulterade i att Storbritannien och Frankrike förklarade Tyskland krig. Mänskligheten blev ännu en gång indragen i ett utbrott av massförintelse och lidande. Politiken hade, med stöd av storfinansen, ännu en gång svikit den enkle medborgaren.
På vilket sätt var storfinansen inblandad? Inom politiken betyder pengar makt, och det är storfinansen som har pengarna. Utan dess hjälp kanske Hitler aldrig skulle ha blivit rikskansler i Tyskland. William Shirer skriver i sin bok Det tredje rikets uppgång och fall: ”Mot slutet av 1920-talet började pengar strömma in i [den nazistiska] partikassan från några av de stora bajerska och rhenländska industrimän som lockades av Hitlers kamp mot marxisterna och fackföreningsrörelsen.”
Genom andra världskriget frambringades ännu en fasansfull skörd av människans omänsklighet. Hur många dog under dessa sex år av politiskt motiverat slaktande? Somliga har beräknat siffran till 55 millioner människor. Millioner andra blev ”invalidiserade, blinda, lemlästade, hemlösa, föräldralösa och utarmade”. (James Trager: The People’s Chronology) Det politiska ”vilddjuret” hade slagit till igen!
För att upprätta varaktig fred på jorden lanserade politikerna i de ledande världsmakterna år 1945 ett fredsförbund i ny tappning, Förenta nationerna. Men sedan detta år har det förekommit minst 62 krig, inbördeskrig, revolutioner och utrensningsaktioner världen utöver som har resulterat i millioner döda och sårade — allt i de politiska ideologiska motsättningarnas namn.
Professor Palmer skriver mycket träffande: ”Människornas värld har alltsedan 1914 varit underkastad en sådan omvälvning. Första världskriget, efterkrigssvårigheterna, ryska, kinesiska, turkiska och andra revolutioner, den stora depressionen, diktatorernas parad, andra världskriget, den andra skörden av revolutionära förändringar och efterkrigsbekymmer, allt ingår i samma omdaningsprocess, vilken redan har förvandlat det mänskliga samhällets yttre drag till oigenkännlighet och ännu inte är avslutad.”
Nu, år 1985, tycks världen vara delad i huvudsakligen två stora rivaliserande politiska block. Inom dessa grupperingar förekommer det fortfarande en mängd olika politiska och sociala system, från militäriska diktaturer till demokratiska regimer. Motstridiga ideologier hotar att utlösa ett globalt kärnvapenkrig, en katastrof som majoriteten av mänskligheten inte vill uppleva.
Även om det kan finnas uppriktiga politiker som arbetar för mänsklighetens bästa, måste det ändå medges att splittrande politik har fört oss till denna undergångens brant. Finns det någon utväg? Finns det någon regering eller styrelseform som verkligen kan ena mänskligheten i verklig fred och ömsesidig respekt?
[Bild på sidan 8]
President Wilson föreslog Nationernas förbund som ”ett praktiskt genomförbart projekt för att fullfölja [Kristi] syften”
[Bildkälla]
National Archives
[Bild på sidan 9]
Benito Mussolinis fascism utövade våld i statens intresse
[Bildkälla]
National Archives
[Bild på sidan 9]
Adolf Hitler använde sig av terrormetoder för att upprätthålla sin makt
[Bildkälla]
National Archives
[Bild på sidan 10]
Generalissimo Franco fick stöd från Hitler och Mussolini
[Bildkälla]
National Archives