Ögonblicksbilder av hemligheter i skyn

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Tyskland

EN BITANDE kall kväll i Europa i november förra året släpade jag ut teleskopet på balkongen och lät det svepa över himlen för att försöka finna Sjustjärnorna eller Plejaderna. När jag då kikade på den ena ljuspunkten på himlen efter den andra, undrade jag verkligen vilken som kunde vara Halleys komet och om jag ens skulle lyckas få se den.a Såg du den? Även om varken du eller jag fick syn på den rätta pricken, var det faktiskt något som hände, när Halleys komet den här gången besökte jorden, något som aldrig någonsin har inträffat tidigare. Vet du vad det var?

Eftersom vår planet, jorden, inte befann sig i någon god position den här gången, så att vi kunde få någon praktfull anblick av besökaren i skyn, hade yrkesastronomer någon tid i förväg planerat att sända rymdsonder för att möta kometen och ta bilder av den. Och detta är anledningen till att den färd som Halleys komet gjorde den här gången kom att bli olik alla tidigare färder. Precis som en brud som gjort sig redo för den stora stunden, med slöja och brudtärnor, kom kometen och drog med sig ett följe av nyfikna åskådare.

Flera nationer sände forskningskapslar ut i rymden för att komma närmare kometen. Förenta staterna, Japan och Sovjetunionen lyckades alla föröka vår kunskap om hur denna rymdfarare ser ut. Men den djärvaste satsningen av alla var ett projekt som kallades Giotto.

Giotto

”Giotto”, sade sir Bernard Lovell, ”är ett av de få visionära och fascinerande rymdprojekten under detta århundrade.” Vad är Giotto?

Under ett antal år hade ESA (Europeiska rymdorganisationen) utarbetat planer på att sända upp en rymdkapsel för att särskilt utforska Halleys komet på nära håll. Farkosten fick namnet Giotto efter en italiensk målare, som hade en komet i ett av sina kända konstverk, och den hade formen av ett oljefat med en karott på tre ben längst upp, med en höjd av nära 3 meter och en diameter på 1,8 meter. Giotto sköts upp med raket i rymden från sin uppskjutningsramp i Kourou i Franska Guayana i juli 1985 och påbörjade därmed en 700 miljoner kilometer lång maratonfärd till sitt möte med Halleys komet i mars 1986. Det är som att flyga månen tur och retur drygt 900 gånger!

Allteftersom månaderna gick, rusade Giotto vidare mot mötet, som var planerat till den 13/14 mars 1986. Exakt hur fort färdades rymdfarkosten? Med en hastighet av uppskattningsvis 69 kilometer i sekunden. Vad innebär detta egentligen? Anta att du vill flyga över Atlanten, till exempel från Paris till Washington. Detta är en sträcka på omkring 6.170 kilometer. Normal flygtid är mellan sju och åtta timmar. Concorde (överljudsplanet) klarar sträckan på mindre än fyra timmar. Men om du flög med Giotto, skulle du vara framme på omkring 90 sekunder!

Avsikten var att sända farkosten genom kometens koma (det vill säga slöjan runt kometens huvud) framför kärnan. Men hur skulle alla upplysningar komma tillbaka till jorden? Giotto var utrustad så att den per radio kunde sända allt till rymdoperationscentret i Darmstadt i Västtyskland via radioteleskop och kommunikationslänkar i Australien och med hjälp av en satellit i en bana runt jorden. Föreställ dig att varje signal från Giotto tog drygt åtta minuter att färdas den 150 miljoner kilometer långa sträckan till jorden! Den stora frågan i vars och ens sinne var: Skall vi få veta någonting nytt om Halleys komet?

Mötet

Med hjälp av Sovjetunionen och Förenta staterna kunde Darmstadt finjustera kapselns kurs dagarna före höjdpunkten. Fulla av förväntan samlades hundratals vetenskapsmän och astronomer på centret, när den bestämda kvällen var inne. Miljoner andra människor i 36 länder kunde se mötet, när det inträffade, tack vare direktsändning i TV. När Giotto rusade in i det gigantiska molnet av gas och stoftpartiklar som åtföljde Halleys komet, lyckades den överföra bilder till jorden i omkring 16 minuter. När den nådde ett avstånd av knappt ett tusen kilometer från själva kärnan, satte stoftpartiklar, som slungades ut från kometen med en oerhörd hastighet, några av instrumenten ombord ur funktion. Giotto hastade vidare, men med sina ”ögon” slutna.

Hemligheter uppenbaras

På detta sätt avslutades människans första möte med en komet. Vetenskapsmännen måste nu få tid på sig att analysera den information man har fått för att sedan revidera några av de aktuella teorierna. Denna procedur kommer att ta månader eller till och med år. Trots detta har ESA uppgett att analysen av de data man erhållit från Giotto redan har gett ”anmärkningsvärda vetenskapliga resultat”. Som exempel kan nämnas att den kärna som de flesta forskare tidigare trodde var i stort sett sfärisk i verkligheten har en utdragen form som en jordnöt. Och även om förekomsten av is inte är någon överraskning, så är det förhållandet att den tycks vara innesluten i ett yttre skal av ett svart, kolliknande ämne någonting nytt. De stoftpartiklar och gaser som kärnan avger tycks flöda ut ur flera hål i detta skal och inte, som man tidigare trodde, från hela ytan på kärnan.

Denna ”brud” stod inte stilla, inte ens för att låta sig fotograferas. Nu är Halleys komet redan borta från vårt grannskap, men den har avslöjat fler av sina hemligheter för oss under denna passage än någon gång tidigare. Kommer vi att få veta ännu mera nästa gång den kommer, omkring år 2060 eller 2061? Låt oss åtminstone hoppas att man får se dess framfart i skyn bättre och att någon kanske kan ta bilder av den med en vanlig kamera.

[Fotnot]

[Bild på sidan 13]

Rymdkapseln Giotto möter Halleys komet

[Bildkälla]

Foto: Europeiska rymdorganisationen