Gileaditer uppmanade att uppodla sina färdigheter i att kommunicera

SÖNDAGEN den 4 mars 1990 fyllde mer än 4.100 personer Jehovas vittnens sammankomsthall i Jersey City till skolavslutningen för 88:e klassen vid Vakttornets Bibelskola Gilead. De 24 eleverna hade kommit från 6 länder och blev nu sända till sammanlagt 13 länder.

Programmet började klockan 10. Efter en sång inledde George Gangas, som nu är över 90 år gammal och medlem av den styrande kretsen, med en innerlig bön till Jehova. Ordföranden, C. W. Barber, som också är medlem av den styrande kretsen och själv utexaminerad från Gileads 26:e klass, dryftade därefter helt kort några av de snabba förändringarna på världsscenen. Han avslutade med att säga: ”Aldrig har det funnits ett mer underbart tillfälle att få vara vittnen om Jehovas överhöghet och hans rättfärdighet.” Sedan fortsatte han att introducera de olika talarna vid förmiddagsprogrammet.

Vernon Wisegarver, medlem av tryckerikommittén i Brooklyn, valde temat ”Bli skickliga i ert arbete”. I det han byggde på illustrationen med en bysmed, som smidde en stark kedja, vilken fäst vid ett ankare räddade livet på alla ombord på ett skepp under en storm, liknade han gileaditerna vid smeden. Genom att ge människor biblisk undervisning hjälper de dem att förfärdiga en livsfrälsande kedja med goda egenskaper och använder den skicklighet de utvecklat i sin Gileadutbildning. Han uppmuntrade eleverna att fortsätta att öka sin undervisningsskicklighet och stå inför den störste av alla kungar som ”skickliga arbetare”.

Därnäst talade John Barr, medlem av den styrande kretsen, över ämnet ”Smaka och se att Jehova är god”. Hans framställning grundade sig på Psalm 34:9 (NW), som lyder: ”Smaka och se att Jehova är god; lycklig är den kraftfulle man som tar sin tillflykt till honom.” Han gav dem rådet: ”Smaka på allting på ert tilldelade missionärsfält. Pröva det. Var inte rädda för det. Då kan ni få erfara Jehovas godhet på ett sätt som ni aldrig har erfarit den tidigare. Var aldrig kräsna. Säg inte: ’Jag tycker inte om det här.’ Smaka det.”

Charles Woody, medlem av kommittén för avdelningen Tjänst på fältet i Brooklyn, talade över det ämne han valt, ”Vi bevarar en balanserad syn på oss själva”. Han sade: ”Vi tycker om att vara tillsammans med dem som har en balanserad syn på sig själva, som inte alltid måste trumfa igenom sin vilja, som är snabba att berömma och bygga upp andra och som, fastän de besitter kunskap, inte kommer andra att känna det som om de inte gjorde det.” Han konstaterade vidare: ”Som missionärer vill ni dra människor till sanningen, inte avleda dem. Ert ödmjuka sätt kommer att ovärderligt bidra till att åstadkomma detta.”

Lyman Swingle, medlem av den styrande kretsen, talade därefter över temat ”Vad kommer vi att få veta i de följande kapitlen?” Han började med att säga: ”I dag börjar ni på ett nytt kapitel i ert liv. Vad kommer ni att skriva i dessa kapitel från och med nu och in i framtiden?” Han påminde dem: ”Allting ni gör bör skänka ära och pris åt Jehova”, och han tillade: ”Förvissa er om att era beslut grundar sig på Guds ord. Kom ihåg Ordspråksboken 3:7, där det heter: ’Håll dig inte själv för vis.’ Bevisa er trogna i fullgörandet av ert uppdrag.” Han avslutade med orden: ”Vi förtröstar på att ni aldrig kommer att sluta med att skriva er biografi, att ni skall leva för evigt.”

Jack Redford, en av skolans instruktörer, förmanade därefter eleverna: ”Var levande slaktoffer”. Han började med att säga: ”Missionärstjänsten är ett uppoffrande liv. ... Vi älskar er för er självuppoffrande anda.” Sedan han citerat Filipperna 2:17, där aposteln Paulus sade att han hade blivit utgjuten likt ett drickoffer, vilket betyder att han var villig att ge ut sig själv som ett levande offer, frågade han: ”Men hur är missionärer ofta lika drickoffer?” Han återgav sedan två erfarenheter beträffande missionärer som gav ut sig själva utöver vad som krävdes. En tillverkade för hand 16.000 tegelstenar och byggde den första Rikets salen i det land han sänts till. Den andra erfarenheten gällde en syster som följde med sin man ut i djungeln, där levnadsförhållandena var mycket primitiva. Systrarna där uppskattade henne därför att de insåg att hon utgöt sig själv som ett levande slaktoffer. Men sedan påminde talaren eleverna om att slaktoffer inte är av något värde, om det inte åtföljs av lydnad. Med bruk av berättelsen om kung Saul och amalekiterna förmanade han: ”Kom alltid ihåg att lydnad är bättre än offer. Försök aldrig köpslå med Jehova. Gör alltid vad han uppmanar er att göra.”

Ordföranden introducerade sedan den andre instruktören vid skolan, Ulysses Glass. Broder Glass började med att säga: ”Den 88:e klassen var och är en lycklig klass. Andra klasser var också lyckliga. Varför framträder då er lycka?” Han visade att lyckan ”inte är ett mål, utan ett resultat av rätta gärningar. Det är att man håller på, så att man kommer fram, som skänker belöningen.” Han citerade en författare, vars liv förändrades av att han såg frasen: ”Framgång är en resa, inte ett mål.” Författaren lovade sig själv högtidligt att han skulle sluta upp att värdera lyckan med uppnåendet av mål som utgångspunkt i stället för att betrakta hela sitt liv som en fortsatt resa. ”Det finns ingen väg till lyckan”, sade han. ”Lyckan är vägen.” Broder Glass kommenterade sedan att den här klassen hade fått grepp om andemeningen i dessa ord. Han avslutade genom att uppmana alla eleverna: ”Fortsätt att gå fram på väl bevattnade platser. Må den lycka som tillhör dem som älskar och fruktar Jehova fortsätta att vara er, vilka problem ni än må möta.”

Sedan kom förmiddagens huvudtal, som hölls av en annan medlem av den styrande kretsen, Karl Klein, som valde temat ”Uppodla kristet kommunicerande”. Han började med att påminna alla om att Jehova är den störste av alla kommunikatörer. Hans enfödde Son, Logos, blev brukad som Jehovas förnämsta språkrör, och han förmedlade Guds vilja och anvisningar till den jordiska skapelsen. När Jesus var på jorden, häpnade folkskarorna över hans sätt att undervisa. Aldrig hade de hört en människa tala likt honom. I Matteus 28:19, 20 uppmuntrade Jesus sina lärjungar att bli goda kommunikatörer genom att gå ut i världen, lära andra hans befallningar och även göra dem till lärjungar.

När broder Klein så talade direkt till de blivande missionärerna, sade han att det är på fyra områden som missionärer bör vinnlägga sig om att uppodla sina färdigheter i att kommunicera: mellan man och hustru, med andra i missionärshemmet, med dem som befinner sig på det avdelningskontor som de har blivit anvisade att arbeta under och med dem som de träffar i tjänsten på fältet. ”Du börjar kommunicera innan du öppnar munnen”, sade broder Klein. ”Din hållning och ditt yttre förmedlar intryck till den besökte.” Han anförde sedan flera illustrationer för att bevisa det han sade och avslutade med följande förmaningar: ”Var ödmjuka till sinnes. Håll kommunikationslinjerna öppna. Sträva efter att bli bättre kommunikatörer.”

Sedan hälsningar hade lästs, delade ordföranden ut förtjänstdiplom till var och en av eleverna. Sedan presenterade klassen en resolution, som var riktad till den styrande kretsen och Betelfamiljen och som lästes av Paul Angerville från Guadeloupe.

Eftermiddagssessionen började med ett Vakttornsstudium. Sedan genomförde eleverna ett program som gav de närvarande tillfälle att förnimma något av klassrumsatmosfären, att lägga märke till deras informella träffar på rummen och att få höra många av deras erfarenheter i tjänsten på fältet sedan de kommit till Gilead för fem månader sedan. Till sist förekom ett fint drama med temat Hur vi gör det som är rätt i Jehovas ögon. Dramat framfördes av förkunnare från Lyndhurstförsamlingen i New Jersey. Dagen avslutades med en sång, som följdes av en bön av Fred Franz, Sällskapets 96-årige president.

[Ruta på sidan 27]

KLASSTATISTIK

Antal representerade länder:6

Antal länder eleverna förordnades till:13

Antal ogifta bröder:2

Antal gifta par:11

Antal elever:24

Genomsnittsålder:32,7

Genomsnittligt antal år i sanningen:14

Genomsnittligt antal år i heltidstjänsten:9

[Bild på sidan 26]

Den 88:e klassen som utexaminerats från Vakttornets Bibelskola Gilead

I förteckningen här nedan är raderna numrerade framifrån och namnen angivna från vänster till höger i varje rad. 1) D. Magney; L. Rogers; S. Foster; R. Foley; L. Untch; G. Jonasson; 2) H. Buri; B. Buri; M. Krammer; D. Hudson; J. Underkoffler; 3) P. Angerville; M. Olsson; A. Jones; R. Untch; A. Krammer; C. Hudson; 4) L. Foley; J. Magney; A. Jones; H. Jonasson; M. Foster; M. Rogers; R. Underkoffler