En tidig skörd från boken ”Guds tusenåriga rike har kommit nära”

I det forntida Israel var skördetiden en tid av stor glädje. Denna lycka och glädje varade flera månader, eftersom man tidigt på året skördade lin, korn och vete och längre fram skördade druvor, dadlar, fikon och oliver. Vi skulle kunna använda detta för att illustrera två tillfällen till glädje i förbindelse med vår nya bok Guds tusenåriga rike har kommit nära.

Som vi fick reda på vid sammankomsterna, som vi nyligen varit med vid, kommer vi att börja studera denna bok vid församlingsbokstudierna den första veckan i november. Men redan innan vi på det sättet börjar skörda de förträffliga andliga tingen från den nya boken, kommer vi att kunna tillägna oss mycket från den. Detta beror på att vi kommer att anordna en tidig skörd, så att säga. Vi kommer snart att göra en snabb genomgång av hela boken under en serie av sju offentliga föredrag under oktober och november.

Du kommer att få stort gagn av dessa sju föredrag. Du kanske inte kan se dig någon möjlighet att sätta dig ner och studera igenom hela boken under de närmaste månaderna. Skulle du då kunna tänka dig ett bättre sätt att få en överblick över bokens innehåll än att snabbt gå igenom den under dessa föredrag? Och kommer inte detta ”fågelperspektiv” att lägga en förträfflig grundval för det detaljerade dryftandet av boken vid bokstudierna med början i november? Detta kommer att göra bokstudiet mera meningsfullt för dig.

Du kommer också att ha gagn av dessa sju föredrag i din tjänst på fältet. Vi kommer att placera den nya boken i arbetet från hus till hus under november månad. Då förstår du säkert hur dessa tal kommer att ge dig större tillförsikt och entusiasm när du erbjuder boken. Du kommer att känna till de ämnen som dryftas i boken och inse hur viktigt det är för människor att få del av dessa upplysningar. Du kommer även att kunna nämna speciella liknelser och kapitel i bibeln som behandlas i boken.

Även om du inte får i uppdrag att hålla något av talen, finns det något du kan göra i förväg som kommer att hjälpa dig att få största möjliga gagn av denna ”tidiga skörd”, de sju föredragen. I vart och ett av talen kommer en speciell del av bibeln att behandlas, kanske en viss liknelse eller ett visst kapitel. Varför inte planera att läsa igenom detta under veckan före föredraget, kanske som din personliga bibelläsning eller tillsammans med familjen? Då kommer det föredrag som behandlar detta avsnitt att bli så mycket värdefullare för dig. Några kanske till och med hinner läsa de kapitel i den nya boken som skall behandlas i föredraget. Gör det, om du har möjlighet till det. De avsnitt i bibeln och kapitel i boken som skall behandlas anges i början av var och en av efterföljande dispositioner. Varje vecka bör ordföranden vid föredragen pålysa vad som kommer att behandlas följande vecka. Ta med dig ditt exemplar av boken till föredragen, så att du kan följa med i boken.

Till talarna

Av följande dispositioner framgår att vart och ett av talen omfattar ganska mycket stoff, från två till fyra kapitel i den nya boken. Försök inte behandla alla de olika punkterna i de kapitel som blivit dig tilldelade. Det är naturligtvis till gagn att läsa igenom kapitlen för att få en överblick över dem. Men dispositionen riktar uppmärksamheten på de viktigaste avsnitten, och du bör koncentrera dig på dessa i ditt tal.

Eftersom åhörarna har blivit uppmanade att i förväg läsa ett visst avsnitt i bibeln, bör du se till att du ägnar dig åt detta avsnitt i ditt tal. Hjälp bröderna att förstå det och bli i stånd att förklara den huvudsakliga innebörden i detta avsnitt. Du kan läsa eller låta någon annan läsa vad du anser lämpligt i detta bibelavsnitt. Det finns heller inget att invända mot att du riktar uppmärksamhet på vissa utvalda delar av de kapitel du fått dig tilldelade, eller till och med läser utvalda avsnitt ur den nya boken.

I varje disposition finner du ett tema och vissa anvisningar om vilken inriktning talet bör ha. Tänk på detta när du utarbetar talet, eftersom det kommer att bidra till att talet blir klart och tydligt. I somliga av talen behandlas stoff som huvudsakligen har avseende på de smorda kristna. Hjälp åhörarna, i överensstämmelse med de förslag som ges, att förstå hur de som har ett jordiskt hopp berörs av det som dryftas, hur de kan tillämpa principerna i sitt handlingssätt eller hur detta bör påverka deras inställning.

Vi rekommenderar er äldste att talen hålls under oktober och november, om möjligt. I vissa fall kan andra tal redan ha planerats för dessa månader. Men är det möjligt att göra förändringar beträffande tidigare planerade tal, så att dessa sju kan hållas under dessa båda månader, vilket kommer att bli till största möjliga gagn? Om er församling har besök av kretstillsyningsmannen eller har kretssammankomst under oktober eller november, så bör dessa sju tal planeras med hänsyn till dessa tilldragelser.

Det är naturligtvis bäst om äldste i den egna församlingen eller i närbelägna församlingar håller dessa tal. (Se or sid. 64, 94; km 6/73 sid. 4.) Förra året, då vi anordnade liknande föredrag grundade på boken ”Nationerna skall förnimma”, var många församlingar i stånd att utväxla talare, och detta kan nu åter ske. Talen kan till exempel delas upp mellan två eller tre församlingar. Den broder som utarbetar det första talet skulle kunna hålla det i församling A och nästa vecka i församling B och slutligen i församling C. Han åtföljs veckan därefter i varje församling av den broder som utarbetar det andra talet i serien. Sedan fortsätter man på detta sätt i rätt ordning.

De äldste i församlingarna bör sammanträffa och planera för dessa tal, så att löpsedelsbeställningarna kan sändas in före den 1 september.

1. Tusen år av fred har kommit nära (ka kapitlen 1—4; läs Uppenbarelseboken 19:11—20:6.)

Lita på Guds, inte på människors, löfte om en härskare för tusen år. (Kap. 1; 10 min.) Löften om varaktigt, fredligt herravälde över mänskligheten så vanliga att det är få som tror på dem längre; de kristna kanske kan anföra skriftställen som handlar om ett kommande fredligt herravälde, men varför tro på sådant? Vilken grundval finns det för att tro? Skall dryfta detta i dag. Ingen mänsklig härskare eller regering har visat sig vara bestående, i stånd att införa varaktig fred. Hitler skröt att han skulle göra det, men misslyckades. (§ 1—5) Bör hoppas på Gud, eftersom hans vilja oemotståndligt sker. (§ 6, 7, 11; Dan. 4:31—34) Han förutsäger ett tusenårigt herravälde och omnämner det sex gånger i Uppenbarelseboken 19:11—20:10 (sju gånger i Hedegårds övers.). Bevisen för att Riket upprättades i himmelen år 1914 v.t. och för att det sjunde millenniet av mänsklighetens historia snart skall börja visar varför vi har orsak att tro att det tusenåriga herraväldet har kommit nära. (§ 11—14, 17, 18)

Gud skall bana vägen för fredligt herravälde genom att befria jorden från fridstörare. (Kap. 2; 10 min.) Människans ansträngningar att säkerställa freden genom fördrag, pakter och förhandlingar har upprepade gånger misslyckats. Gud förutsäger sitt sätt att införa fred på jorden — genom att undanröja fridstörarna från jorden. Bibeln visar att den på tronen insatte Sonen skall leda kriget för att åstadkomma detta. (Upp. 19:11—16; § 1—3) Är ett krig från Gud, inte mellan nationer; de som förgås får ingen ärofull begravning. (Upp. 19:17, 18; § 5) Kommer också att undanröja det världsomfattande systemet för politiskt herravälde. (Upp. 19:19—21; § 14, 15)

144.000 kvalificerade härskare skall hjälpa mänskligheten från himmelen. (Kap. 3; 15 min.) Gud försäkrar oss att det skall finnas överlevande på jorden och i himmelen; vi kan vara med bland dem och därigenom få åtnjuta frid. Hur då? Uppenbarelseboken visar att fridstörarna i himmelen också skall avlägsnas. (Upp. 20:1—3) Kommer inte att vara tillstädes för att vilseleda människor — detta antyder att somliga skall överleva. Det hade tidigare visats i Uppenbarelseboken 7:9—15 att en stor skara skulle överleva vedermödan. (§ 4) Vilka skall härska över mänskligheten? Gud tillsätter härskare i himmelen. (Upp. 20:4—6; § 8, 11) I kontrast till människor som steg för steg kommer att gå framåt mot fullkomlighet och liv får dessa odödlighet vid sin uppståndelse. (§ 16—19) Denna uppståndelse är först i fråga om tidpunkten och betydelsen. (§ 33) Skulle du vilja ha sådana härskare? Ju mer vi lär känna om dem, dess mer önskar vi få dem som härskare. (§ 42)

Guds härskare har visat sig understödja verklig frid. (Kap. 4; 20 min.) Gud har utvalt härskare som har och kommer att ha kärlek till Gud och till friden. (§ 4) De är inte som mänskliga härskare, som gärna vill dela upp mänskligheten, vilket hämmar friden. (§ 6) Mänskligheten kommer att vara förenad under deras herravälde och kommer till och med att ha ett enda språk. (§ 8; läs § 11, 12.) Lätt att inse hur detta kommer att bidra till friden. Strävar vi redan nu efter internationell enhet såsom kristna? (§ 15) Smorda kristna som skall bli himmelska härskare understöder friden i sitt predikande. (Jes. 2:4; § 17) De följer Jesu, Fridsfurstens, föredöme. (Jes. 9:6, 7; § 21, 43) Han tog avstånd från människors politik, lade huvudvikten vid det himmelska riket. (§ 47, 49) Du kan visa din verkliga åstundan att leva under de annalkande tusen åren av frid genom att ta del i det fridsamma arbete han anbefallde. (§ 51—54) Man bringar på så sätt sig själv i linje med dessa härskare, som verkar för friden, och visar sin övertygelse om att dessa tusen år av frid har kommit nära.

2. Himmelskt herravälde — kommer du att godta det? (ka kapitlen 5, 6; läs Hebréerna 5:1—10; 6:19—10:25.)

Jesus och hans medkonungar tjänar till gagn för dem som godtar himmelens herravälde. (Kap. 5; 15 min.) De flesta människor har blivit födda in i en nation; behövde aldrig fatta beslut för att godta detta herravälde. Många är likgiltiga eller kritiska gentemot regeringen på grund av dess uppenbara brister; härskarna kan vara giriga eller oärliga. Guds föranstaltning för en regering är mycket annorlunda. Men tar vi denna föranstaltning för något självklart, eller visar vi verkligt intresse för den? Är vi ivriga att lära känna den? Guds konung, Jesus, utgav osjälviskt sitt liv för dem som godtar himmelens herravälde; gör vi det? (§ 1—3) Till och med David måste erkänna Jesu ställning; kommer vi att göra det? (§ 6) Kristus kommer att ha medkonungar som härskar tillsammans med honom. (Upp. 20:4; § 8, 10) De formar sig själva efter hans avbild och kommer därför att vara kärleksfulla, rättfärdiga, värda vår respekt. (1 Petr. 4:1; § 12) Detta utgör en garanti för en harmonisk regering, ingen rivalitet. (§ 15, 16) Medan de befinner sig på jorden strävar de i egenskap av sändebud att försona enskilda individer med Gud. (2 Kor. 5:18—6:1; § 19, 21, 23) Såsom sändebud som är lojala mot Gud vill de på jorden inte bli identifierade med mänskliga politiska anordningar eller understödja sådana. (§ 24—27) Kommer att kunna vara till gagn för mänskligheten under sitt tusenåriga herravälde. (§ 29)

Herraväldet från himmelen — om vi godtar det — utför också prästerliga tjänster till vårt gagn. (Kap. 6; sid. 83—93; 20 min.) Dessa medregenter skall också vara präster tillsammans med Kristus. (Upp. 20:6) Du kanske har haft dåliga erfarenheter av korrumperade präster. Präster har ofta bedragit, vilselett människor. (Relatera Apostlagärningarna 14:8—19; § 2, 5—7.) Vi kan inte föreställa oss att Jesu medregenter, som har så förträffliga egenskaper, skulle kunna likna dem. Av vilket värde är en präst? (Hebr. 5:1—3) På grund av människans syndfullhet behöver vi en fullkomlig prästs tjänster. Gud gjorde Jesus till en rättfärdig präst till evig tid. (Hebr. 5:4—6; § 15, 18, 19) Är vida överlägsen till och med prästerskapet inom Arons familj. (Hebr. 7:15, 16, 23—28; 8:1; § 20, 24) Uppskattar vi detta, i det vi inser vilken välsignelse herraväldet från himmelen därigenom innebär för oss?

Den prästerliga tjänsten för vår skull leder rätt in i Guds själva närvaro. (Kap. 6; sid. 93—116; 20 min.) Aron och hans medpräster tjänade i en förebildlig helgedom. (Beskriv denna med hjälp av illustrationen på sid. 93.) Var en förebild till de himmelska tingen. (Hebr. 8:4, 5; 9:9, 11) När Jesus blev döpt och blev överstepräst, blev platsen för Guds närvaro det allraheligaste i det sanna templet. (§ 30, 39, 40) Såsom en andlig Son på jorden var Jesus i det heliga i det andliga templet och fick där del av andligt ljus och andlig föda. (§ 45—48) De smorda är präster, precis som Arons söner var. (Upp. 1:5, 6; § 52, 61, 62) På grund av att de är pånyttfödda av anden befinner de sig i det heliga och kan få del av andlig upplysning och föda. (§ 64) Vid döden passerar de den köttsliga barriär som kan liknas vid förlåten och träder in i Guds själva närvaro. (Hebr. 10:19—22) Liksom Kristus kommer de att från himmelen verka som präster som visar medkänsla och förståelse. (§ 73—76, 81) Är utan tvivel ett önskvärt herravälde. Du blir inte tvingad att underordna dig det; du får själv bestämma om du vill godta det. Kan visa att du godtar det genom att godta deras undervisning och ta del i deras arbete i denna tid.

3. Hur Gud skall bereda människorna för evigt liv (ka kapitlen 7—9; läs Uppenbarelseboken 20:7—21:4.)

Tusenårsriket är en kärleksfull föranstaltning som hjälper oss att bli kvalificerade för evigt liv. (Kap. 7; 25 min.) Om någon använder tid och anstränger sig för att hjälpa oss att bli kvalificerade för ett arbete eller något annat önskvärt, är det naturligt att vi känner uppskattning. Med tusenårsriket är de föranstaltningar förbundna som hjälper oss att bli kvalificerade för evigt liv. Tusenårsriket kan också omtalas såsom domens dag, en tusenårig domsperiod. Följer på den onda ordningens slut. (Upp. 20:4; § 3, 4) Jehova har anförtrott dömandet åt Jesus; de smorda har del med honom i detta. Inget som den kristne behöver frukta för, eftersom dömandet kommer att ske med rättfärdighet. (Apg. 17:31) Även de ”orättfärdiga” kan få gagn av det. (§ 10, 11) De uppväckta ännu inte fullkomliga, och därför ger den tusenåriga domens dag möjlighet till befrielse från synd för dem som önskar tjäna Gud. (§ 12, 13, 20, 21) De ”rättfärdiga”, som får uppstå, har fördelen att de redan har visat ostrafflighet och kärlek gentemot Gud. Kommer de ”orättfärdiga” att lägga bort dåliga vanor? Tusenårsriket ger dem möjlighet till detta. (§ 25, 26) Kommer att ge alla den första verkliga ”möjligheten” att vinna evigt liv; de himmelska domarna skall hjälpa dem. (§ 32) Gud kommer att ge undervisning till hjälp för oss. (Upp. 20:11—15; § 34, 35) Jordiska ”furstar” skall också bistå oss. (Ps. 45:16, 17) Jesu trogna förfäder och andra män som visat ostrafflighet kommer att tjäna såsom sådana. (§ 38, 43—46)

Att förvandla sin personlighet med evigheten i sikte. (Kap. 8; 15 min.) Det behövs mer än rättfärdiga administrativa anordningar; vi måste vara det rätta slaget av människor. För att finna en förblivande plats i den nya ordningen måste vi lära oss rättfärdighet. (Jes. 26:9; § 1) Den främste domaren, Jesus, kommer att leda avkunnandet av rättvisa utslag. (Jes. 11:1—5; § 4, 5) Detta kommer att hjälpa människorna att förvandla sin personlighet och överge djuriska egenskaper och kännetecken. (Jes. 11:6—9; § 9, 10) Kan förvänta en motsvarande bokstavlig uppfyllelse genom att djuren kommer att befinna sig i frid med varandra och med människorna. (§ 13, 14) Hyser du svartsjuka, vrede, avund, fördomar?

Provet efter de tusen åren angående vilka som är kvalificerade för liv. (Kap. 9; 15 min.) Frågan kvarstår: Kommer vi att uppfylla Jehovas norm för evigt liv? Vid slutet av tusenårsriket kommer Jesus att överlämna allt åt Fadern. (1 Kor. 15:24—28; § 3, 4) Gud kommer att ge Satan ett sista tillfälle att sätta människorna på prov beträffande deras stöd av Jehovas suveränitet. (Upp. 20:7—10; § 5—7) Somliga kommer att göra uppror och välja gruppsuveränitet. (§ 11—14) De ”nationer” som angriper det nya Jerusalems representanter kommer att likna Gog i Magog, som ledde angreppet på de kristna under den stora vedermödan. (§ 15—17) Satan, demonerna och upprorsmakarna kommer att kastas i den andra döden, det andra slaget av död som gjort sitt inträde i skapelsen. (Upp. 20:10, 14, 15; § 25—28) De överlevande människorna kommer därefter att bli erkända såsom värdiga evigt liv. De blir levande, så att säga. (Upp. 20:5; § 31—33) Därefter kommer hela mänskligheten med glädje att lovprisa Gud. (Ps. 150:1—6) Jehovas vittnen inbjuder enskilda individer att göra det tillsammans med dem redan nu.

4. Är du förståndig eller oförståndig när det gäller Kristi närvaro? (ka kapitlen 10—13; läs Matteus 25:1—30.)

En sida av Jesu ”tecken” som bör få oss att vara aktpågivna, omdömesgilla. (Kap. 10; 15 min.) Ett av de vanligaste ämnena för vårt predikande är ”tecknet” i Matteus 24. Hänvisar ofta till dragen i det för att slå fast att vi befinner oss i de ”yttersta dagarna”. Men Jesu ”tecken” omfattade också Matteus 25; förutom att liknelserna där utgör en del av tecknet har de livsviktig betydelse för oss. (Läs Matteus 25:1—13.) Jesus svarade på frågan om tiden för hans ”närvaro”. Parousia betydde inte hans första ankomst, utan hans framtida närvaro. (Matt. 24:3; § 8—14) Liknelsens uppfyllelse var ett bevis på hans närvaro. Bibeln liknar Jesus vid en brudgum; de smorda liknas vid kyska jungfrur. (Joh. 3:28—30; Ef. 5:23—27; § 18, 21—23) Ända från början var de kristna förpliktade att bevara sig såsom jungfrur i väntan på bröllopet i himmelen. (§ 26—28) Skulle bli identifierade genom ”oljan”, genom att de var uppfyllda av Guds upplysande ord och ande. (Matt. 5:16; § 31, 36—38) Brudgummen skulle ”dröja”; antikrist skulle komma först. (1 Joh. 2:18; § 42—46) Farligt att vara sömnaktig, inte aktpågiven för Kristi närvaro. (Matt. 25:13)

Liknelsens uppfyllelse i vår tid bör påverka oss. (Kap. 11; 15 min.) Efter perioden av sömn kan man med rätta förvänta ett uppvaknande i förbindelse med brudgummens närvaro. (Matt. 25:5, 6) C. T. Russell pekade korrekt fram emot hedningarnas tiders slut år 1914. (§ 4, 5) Han insåg att parousia hade avseende på en osynlig närvaro. Även om han räknade fel beträffande början av Kristi närvaro, insåg hans medarbetare så småningom att denna närvaro började år 1914 v.t. (§ 6, 9, 10, 48, 55) Från och med 1919 skedde ett uppvaknande bland de smorda. (§ 11—19) De namnkristna ville inte godta Jesu närvaro; de ”omdömesgilla” jungfrurna skilde sig då från dessa ”dåraktiga”. (§ 24—26) De dåraktiga kommer att bli tillintetgjorda. (§ 41, 42) Betonar vårt behov av att urskilja det fullständiga ”tecknet” och att vara på vår vakt. (§ 44—46)

De kristna måste arbeta, vilket medför tillväxt — också detta är en del av ”tecknet”. (Kap. 12, 13; 25 min.) Följande liknelse i Matteus är också en del av ”tecknet”. (Kontentan i Matteus 25:14—30) Den bör hjälpa oss att inse behovet av att arbeta hårt för Gud. (ka sid. 258, § 3) Logiskt att förvänta att Kristus, som är konung sedan år 1914, skall inspektera och pröva sina tjänare. (§ 1) I liknelsen anförtrodde Jesus talenterna åt lärjungarna. (§ 4—10) Talenterna representerade de slumrande möjligheterna att skörda lärjungar. (§ 12—15) Genom att predika och undervisa gjorde de affärer. (§ 20, 24, 26, 30, 35) Som en del av tecknet kan vi förvänta att få se en kulminerande uppfyllelse efter 1914. (§ 37—40) Skulle vara en inspektion för att utröna om slavarna uppvisade någon ökning genom att de gjort bruk av talenterna. (§45) Vittnesbörden bland vittnena visar att medlemmarna av den smorda slavklassen har förökat talenterna, vilket fått till följd att det nu finns mer än 1 ¹/2 million kristna! (§ 52—56) Räkenskapens avläggande skulle spänna över en viss tidsperiod. (Kap. 13, § 3) Sedan parousian börjat kom tiden att belöna de smorda som sov i döden. (1 Kor. 15:50—54; § 5—8) De blir uppväckta till att regera med Kristus och träder in i den himmelska glädjen. (§ 14) Den late slaven underlät medvetet att föröka sin husbondes talenter. (§ 19, 20) Finner sin motsvarighet i de namnkristna och dem som skiljer sig från Guds tjänare. (§ 21—24) Kommer att bli avrättade under den stora vedermödans mörker. (§ 29) Den smorde slaven besluten att fortsätta sitt hårda arbete att föröka talenterna. (§ 26, 32, 33) Det är vishetens handlingssätt att ta del i dess arbete.

5. Är du kvalificerad att ärva Guds rike? (ka kapitlen 14, 15; läs Matteus 25:31—46.)

Börja nu genom din inställning och dina handlingar att kvalificera dig för att ärva Guds rike. (Kap. 14; 40 min.) Många i våra dagar tror att ingen kommer att leva för evigt; andra menar att alla kommer att bli frälsta. Båda dessa åsikter leder till uppfattningen att ens inställning och handlingar inte har någon betydelse. Bibeln visar att det förhåller sig annorlunda; dessa ting är särskilt avgörande sedan 1914. Vittnena har ofta visat att uppfyllelsen av ”tecknet” på Kristi närvaro bevisar att Riket då upprättades i himmelen. Liknelsen om fåren och getterna, en del av ”tecknet”, bevisar att inställning och handlingar nu kan inverka på huruvida man är kvalificerad för evigt liv. (Läs verserna, allteftersom du dryftar dem.)

Människosonen är Jesus, som nu sitter på sin himmelska tron. (Dan. 7:13, 14; § 5—7) Kommer så småningom att krossa nationerna. (Ps. 2:7—9) Människorna blir först skilda åt. (§ 13—15) Det tar en viss tid innan personligheten och uppförandet kan fastställas. (§ 16—18) Liknelsen har sin tillämpning nu, inte under eller efter tusenårsriket — de kristna kommer inte då att bli kastade i fängelse; nu är tiden för parousian; liknelsen handlar dessutom om personer som lever när Jesus övertar makten, inte om de levande och de döda som skall bli dömda under tusenårsriket. (§ 19; Upp. 20:11, 12) ”Fåren” är de kristna som har hopp om att få leva för evigt på jorden. De är den ”stora skara” som har Lammet som herde. (Upp. 7:9, 10, 17; § 32) Ärver Riket genom att vara jordiska undersåtar; Gud har haft detta i sinnet ända sedan det föddes barn åt Adam och Eva som kunde återlösas. (§ 35—37) ”Fåren” är kvalificerade, därför att de på grund av sin tro på Jesus hjälper hans andliga bröder. (Hebr. 2:16, 17; § 43—47) De förenar sig med dem som är judar i andligt avseende, överlämnar sitt liv åt Gud och tjänar honom troget. (Sak. 8:20—23; § 48—53) De visar en ödmjuk inställning, söker efter frid, håller sig avskilda från världen, lever efter bibelns normer, tar del i att predika. (§ 55, 56, 60) Fråga dig själv: Hur dömer Jesus mina handlingar och min inställning? Är detta ”tecken” meningsfullt för mig? Visar jag detta?

Inte alla kommer att vara kvalificerade — kommer du att vara det? (Kap. 15; 15 min.) Liknelsen visar att somliga människor inte är kvalificerade, utan drabbas av evig död. Varför det? Behöver inte ha förföljt Kristus eller hans andliga bröder; kan vara deras negativa inställning som ställer dem på djävulens sida. (§ 5—8) Finns ingen grund för påståendet att man inte känner till vem de smorda representerar. (§ 11—13) Var passar vi in i bilden? Hur förhåller det sig med vår familj och våra släktingar? Vilket handlingssätt med avseende på dem framhäver detta behovet av? Är inte något som man inte behöver bry sig om, därför att man menar att det är så avlägset; ”getterna” skall snart bli tillintetgjorda, när denna ordning når sitt slut. (2 Tess. 1:7—10; § 14) Kommer inte att få uppleva evig pina — som skulle vara en form av evigt liv — utan evigt avskärande eller evig död. (§ 3, 4, 17, 18) De rättfärdiga ”fåren” kommer att bli beskyddade under Harmageddonkriget. Bör vara en källa till uppmuntran. (§ 19, 21) Det är uppenbart att det krävs positiv handling för att börja kvalificera sig för evigt liv.

6. ”Tecknet” på att Guds nya ordning är nära (ka kapitlen 16, 17; läs Matteus 23:34—24:51.)

Vi kan känna oss uppmuntrade av ”tecknet” på att den nya ordningen är nära! (Kap. 16; 30 min.) De problem och den oro som råder i vår tid gör de flesta människor bekymrade, osäkra beträffande framtiden. Helt annorlunda med de kristna, som förstår innebörden i Jesu ”tecken” beträffande vår tid. (Läs lämpliga verser i Matteus 24, allteftersom du dryftar dem.) Apostlarna var intresserade av framtiden med tanke på vad Jesus sade. (Luk. 19:41—44; Hebr. 9:26; § 3—7) När skulle slutet för den judiska ordningen komma? Hur skulle de få veta det? Jesus beskrev de händelser som skulle leda fram till Jerusalems förstöring. (§ 8—14) Det betydde liv eller död, om de lade märke till tecknet på att tillintetgörelsen var nära förestående. (§ 15—17) När romarna omringade Jerusalem visste de kristna att slutet var nära. (§ 21, 22, 26) Större framtida uppfyllelse förväntades, eftersom Uppenbarelseboken, kapitel 6 (som skrevs efter år 70 v.t.), pekade framåt mot krig, hungersnöd och farsoter. Gäller hela den onda ordningen, som domineras av kristenheten. Har sett bevis på tecknets uppfyllelse sedan år 1914. (§ 28, 30—33) Även om detta betyder att tillintetgörelsen är nära, är det en orsak till uppmuntran. Varför det? Lägg märke till vad som skall tillintetgöras. Under ledning av det anglo-amerikanska, sjunde världsväldet vänder nationerna sina blickar mot FN för att få fred. Uppenbarelseboken visar att denna fredsorganisation skall ta ledningen i att föröda den falska religionen. (§ 42—44) De som önskar få Guds ynnest uppmanas kraftigt att gå ut ur den falska religionen, precis som de kristna flydde ut ur Jerusalem. (§ 45) Den kommande tillintetgörelsen skall börja med den falska religionen och även inbegripa återstoden av den onda ordningen. (§ 52, 53) Det är uppmuntrande att veta att några skall få överleva. (§ 55—57) Detta kommer att vara de som urskiljer den sanne Messias och församlas till honom för att få andlig näring. (§ 60, 63) De blir inte missmodiga på grund av de störningar som förekommer i de fysiska himlarna. (§ 70, 71) Kommer inte att bli tvingade att erkänna parousian, när Jesus kommer för att tillintetgöra världsordningen, eftersom de redan har erkänt hans närvaro och att han har församlat sina smorda. (§ 74, 76) De är säkra på att allt han har lovat kommer att inträffa och ser fram emot att bli bevarade. (§ 81—83) Har vi helt och fullt förenat oss med dessa? Det är nu tid att fatta beslut.

Jesus betonade behovet av att vara aktpågiven och verksam, precis som den ”trogne och omdömesgille slaven”. (Kap. 17; 25 min.) Svårt att tro att människor skulle ignorera uppfyllelsen av ”tecknet”, men det är just vad de gör. Precis som människorna före floden visar de flesta brist på tro och ignorerar parousian. (§ 4—7) Måste se till att vi är aktpågivna och verksamma när Kristus kommer såsom skarprättare. Bör varje dag leva så att vi visar att vi är medvetna om tiden. (§ 10—13) Den ”trogne och omdömesgille slaven” är ett gott föredöme när det gäller att vara verksam och trogen under närvaron. Jesus riktade orden till hela kretsen av lärjungar. (§ 14, 16) Slavklassen tog sin början i och med att lärjungarna blev smorda år 33 v.t., då det andliga Israels nation bildades. (§ 20—23) Slaven började göra den andliga födan tillgänglig. (§ 24—26) I vår tid har de smorda som klass betraktade tillhandahållit andlig föda. (§ 29, 30) Trots de svåra förhållandena under första världskriget fortsatte slavklassen att ge de enskilda medlemmarna av husfolket deras föda. (§ 40) Sedan ”husbonden” mottagit Rikets makt och riktat sin uppmärksamhet mot sina tjänare, visade han att han godkände dem genom att ge dem ansvaret för hans andliga intressen på jorden. Har nu också ansvaret att ta vård om den ”stora skaran”. (§ 49—51, 54) Enskilda medlemmar av de smorda som blir orättrådiga kommer att likna den ”onde slav” som Jesus förkastade. (§ 59—62, 65) Även om man inte tillhör den ”trogne och omdömesgille slavens” klass, bör man inse behovet av att vara trogen i den kristna verksamheten. Om vi är uppmärksamma på detta, hjälper det oss att undvika att bli snärjda. (Luk. 21:34—36; § 66—68) På så sätt kommer tecknet på att den nya ordningen är nära att betyda eviga välsignelser för oss.

7. När avfällingarna är borta — fred i tusen år! (ka kapitlen 18, 19; läs 1 Tessalonikerna 4, 5; 2 Tessalonikerna 1, 2; Psalm 116.)

Lyd varningen — Nu är det tid att handla beslutsamt när det gäller religion! (Kap. 18; 35 min.) Jehovas vittnen är lyckliga över att många nya regelbundet kommer tillsammans med dem; visar berömvärt intresse för sann gudsdyrkan. Hur viktigt är det att du handlar beslutsamt? Hur viktigt är det för vittnena att nå ytterligare andra (släktingar, arbetskamrater, grannar) med det kristna budskapet? I första och andra brevet till tessalonikerna finns ett svar på denna fråga; skall nu dryfta ”laglöshetens människa”. Kännetecknande för vår tid att man hoppas på fred mellan nationerna; bibeln visar att den tiden skall komma. (1 Tess. 5:1—3, NW; § 1—3) Somliga i Tessalonika trodde att Kristi närvaro och ”Jehovas dag” hade kommit; Paulus tillrättavisade dem och förklarade att uppfyllelsen hörde framtiden till. (2 Tess. 2:1, 2, NW; § 5—8) Före ”Jehovas dag” måste avfallet inträffa. (2 Tess. 2:3; § 12, 13) Innebar ett uppror mot Jehova från sådana människors sida som påstod sig vara kristna, i synnerhet de ledande bland dessa. Också förutsagt i andra böcker i bibeln. (Apg. 20:28—30; 2 Petr. 2:1—3; § 16—25) Män som påstod sig vara kristna tog sig så småningom ställningen som ledare, blev ett prästerskap. (§ 27, 31, 34) Denna sammansatta ”människa” satte sig emot Gud och krävde att bli bevisad vördnad. (§ 38—40, 42, 43) Apostlarna verkade som en återhållande kraft mot avfallet, som visade tecken på att utvecklas redan då de befann sig på jorden. (2 Tess. 2:6; 1 Joh. 2:18—22; § 44—46, 49—51) Under Kristi närvaro, som då hörde framtiden till, skulle den prästerliga ”laglöshetens människa” bli tillintetgjord; betyder slutet för avfällingarna. (2 Tess. 2:8; § 52, 53) Gud låter denna ”människa” verka och tillåter därigenom att de som finner behag i orättfärdighet blir bedragna. (2 Tess. 2:9—12; § 59—63) Snart skall slutet komma för ”laglöshetens människas” klass och för alla avfällingar. Precis som det jordiska Jerusalem blev förstört år 70 v.t. skall kristenheten och återstoden av det stora Babylon drabbas av tillintetgörelse och därefter återstoden av den onda ordningen. (§ 67—69) Var befinner vi oss? Är vi verksamma med att hjälpa andra att skilja sig från denna klass? Kommer vi att finnas kvar, när avfällingarna är borta? Vilka förhållanden kommer då att råda?

Ett millennium av fred och andra välsignelser för dem som nu utövar den sanna tillbedjan. (Kap. 19; 20 min.) Kanske känner du dig osäker; inte säker på om du kommer att överleva. Med tanke på att alla avfällingar på hela jorden skall tillintetgöras, vilket skäl har man då att förtrösta på att få leva i det paradis som skall upprättas därefter? Slutet för hela den onda ordningen skall visserligen komma i den stora vedermödan, men Jesus lovade att något ”kött” skulle bli frälst. (Matt. 24:3, 21, 22; § 2, 3) Detta bevarande och den syn på saken vi kan ha beskrivs mycket vackert i Psalm 116. Precis som psalmisten förtröstade på Gud för att få liv, så måste också vi förtrösta på honom. (Ps. 116:1—6; § 6, 7) Vi behöver samma tro som psalmisten och Paulus hade. (Ps. 116:7—11; 2 Kor. 4:8—10; § 9—12) Efter den slutliga delen av den stora vedermödan, kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag, kommer vi att inse att Gud bevarade oss, när han tillintetgjorde de ogudaktiga. (§ 13, 14) Att vi på detta sätt blir förda in i den nya ordningen kommer att få oss att känna uppskattning. (Ps. 116:12—14; § 17) Kommer att förstå hur dyrbara för Gud de människor är som är lojala mot honom; han lät inte Satan utplåna dem allesammans. (Ps. 116:15, 16; § 22, 24) Vilken glädje kommer det inte att vara att få åtnjuta fred och kunna ge uttryck åt vår tacksamhet mot Gud genom offer av tacksägelse. (Ps. 116:17—19; § 26—28) Utsikten att bli bevarade på detta sätt och att få del av den ljuvliga fred, som skall råda under de tusen år som följer, bör driva oss till att nu ta del i att predika och på så sätt hålla fram denna framtidsutsikt för andra. (§ 30)