Förhandsinblick i boken ”Paradiset — Teokratin”

Vilken glädje var det inte att få den nya boken Paradiset återställs åt mänskligheten — genom Teokratin! vid sammankomsten ”Guds uppsåt”! Och innan konventet var slut hade vi fått reda på att vi skall gå igenom boken i skolan i teokratisk ämbetsutövning. Vi kommer att börja med detta i slutet av januari nästa år.

Men vem av oss skulle inte ha gagn av en viss förhandskunskap om dess innehåll och insikt i hur budskapet i Haggai och Sakarja berör oss? Vi kommer att kunna inhämta sådan förhandskunskap med början i januari 1975 tack vare en särskild serie av sju offentliga föredrag grundade på boken Paradiset — Teokratin. Talen kommer att behandla kapitlen i boken i tur och ordning, så att vi får en snabb överblick av dess innehåll. Detta blir till gagn både för oss och för nyintresserade som är med vid våra möten.

Du kan bidra

Dessa tal kommer att hållas i Rikets sal av de äldste i församlingen, där så är möjligt, eller av äldste som inbjudits från närbelägna församlingar, om detta kan ordnas. Även om du inte är en äldste, kan du personligen ge ett värdefullt bidrag till framgången för detta speciella program. Hur då?

Så snart de exakta tidpunkterna för dessa tal blivit tillkännagivna i din församling, kan du börja inbjuda dem som du studerar med och andra intresserade personer. Uppmuntra dem att inte gå miste om något av det fina stoffet. Detta är ett bidrag som du kan ge.

Ett annat bidrag gäller din förberedelse. Varje tal kommer att behandla några kapitel i boken Paradiset — Teokratin såväl som motsvarande kapitel i Haggai eller Sakarja. Om det alls är möjligt, bör du under veckan före mötet läsa de kapitel i bibeln som kommer att behandlas. Läs också, allteftersom tiden tillåter, motsvarande kapitel i den nya boken (som du bör ta med dig till talen). Detta kommer i hög grad att öka det gagn du får av talen.

Varje vecka, när ordföranden pålyser titeln på det tal som skall hållas följande vecka, skulle det vara bra om han också talade om vilka kapitel i bibeln som skall behandlas och vilka kapitel i den nya boken det gäller. Detta kommer att påminna oss om att ge vårt bidrag genom att förbereda oss.

Vi är allesammans mycket intresserade av det nya stoffet. Eftersom dessa tal kommer att hållas från och med det första veckoskiftet i januari 1975, ges det tid för de äldste i församlingarna, såväl som för de enskilda förkunnarna, att förbereda sig väl för dessa tal.

Eftersom boken Paradiset återställs åt mänskligheten — genom Teokratin! är månadens erbjudande under december, kan vi till de intresserade med fördel framhålla att boken blir föremål för föreläsningar under sju veckor från början av januari. Om församlingen har besök av kretstillsyningsmannen eller har kretssammankomst under denna period, kan de sju talen planeras med hänsyn till dessa tilldragelser. På så sätt kommer församlingen ändå att få fullt gagn av alla dessa anordningar. När detaljerna har planerats i församlingen, kan löpsedlar beställas, och en pålysning bör göras för att underrätta församlingens medlemmar om när de kan förvänta att få del av dessa tal.

Planering av talare

Även om vi ger en del förslag om hur stoffet skall utvecklas och läggas fram, så kräver det tid och ansträngning att utarbeta talen. Om församlingen har tillräckligt många äldste, kanske det inte uppstår problem med att någon blir överbelastad. Men hur skall man göra, om det inte förhåller sig så?

Om församlingens äldste önskar, kan de då kontakta närbelägna församlingar. Kanske två eller tre församlingar kan göra anordningar för utbyte av talare, och i så fall bör naturligtvis talare som sänds till andra församlingar allesammans vara äldste. Till exempel: Den broder som har det första talet i serien håller det i församling A. Nästa vecka håller han det i församling B (där talen hålls en vecka senare än i församling A), och den tredje veckan i församling C. Den broder som utarbetar det andra talet håller det de efterföljande veckorna i var och en av de tre församlingarna i tur och ordning. Sedan fortsätter man på samma sätt. Därigenom kanske en och samme broder inte behöver utarbeta mer än ett av dessa tal, och mer än en församling kommer att få gagn av hans förberedelse. På det sättet kommer också varje församling att få höra talen i rätt ordningsföljd.

Utarbetande av talen

Som framgår av följande dispositioner omfattar vart och ett av talen ganska mycket stoff, från två till fyra kapitel i boken. Om du håller ett av dessa tal, kan du därför helt enkelt inte behandla alla de utmärkta punkter som ingår i det avsnitt som tilldelats dig i boken Paradiset — Teokratin. Du kommer inte heller att kunna läsa och förklara varenda vers i det bibelavsnitt som behandlas i ditt tal. Det är nödvändigt att göra ett urval för att åhörarna skall få en överblick av det hela och dessutom fatta syftet med ditt tal och hur det skall tillämpas.

Dispositionerna kommer att vara till hjälp. När du fått reda på vilket tal du skall hålla, bör du läsa igenom dispositionen för att skaffa dig en tydlig uppfattning om vilken inriktning talet bör ha. Läs sedan det avsnitt i bibeln som du skall behandla och begrunda därefter noggrant de kapitel i boken som tilldelats dig.

Du kommer att finna att vi riktar uppmärksamheten på vissa utvalda paragrafer och skriftställen. Det omgivande stoffet i boken hjälper dig att se sammanhanget. Men vi uppmanar dig att i talet behandla endast de paragrafer som framhålls i dispositionen. De skriftställen som anförs i dispositionen är avsedda att läsas. Kom ihåg temat. Detta kommer att innebära en uppfordran, men i den utsträckning du lyckas med det kommer åhörarna att få gagn av detta.

I några fall hänvisar vi talaren till en paragraf utanför de kapitel i boken som han blivit tilldelad. Syftet med detta är att han skall kunna göra en kort kommentar om den historiska situation som behandlas i Haggai och Sakarja. Men sådana kommentarer måste göras mycket begränsade, eftersom andra tal i serien mera utförligt behandlar detta. Dessa hänvisningar ges endast för att du skall kunna framhålla bakgrunden eller sammanhanget till det stoff du skall framföra.

Vid något tillfälle kan du vilja rikta uppmärksamheten på en speciell paragraf i boken. Du kanske till och med kommer att ordna med att en kvalificerad person bland åhörarna läser ett avsnitt i boken eller några bibelverser. Tänk också efter om du kan hjälpa åhörarna att komma ihåg upplysningarna bättre, om du använder svarta tavlan eller några repetitionsfrågor på något lämpligt ställe i ditt tal.

Bröderna i församlingen kommer att se fram emot ditt tal. Om du förbereder dig med omsorg och eftertanke, är vi förvissade om att ditt tal kommer att bli till verklig välsignelse.

1. Paradiset återställs — hur då? (pm kapitel 1—3; Hagg. 1:1—2:1)

Vi har giltiga skäl att hoppas att paradiset skall återställas. (Kap. 1; 15 min.) Det går inte att förneka att paradiset är något önskvärt; är en tanke som ligger till grund för att man bekymrar sig om ekologi och miljöförstöring. Är inte bara en fåfäng dröm. Ett giltigt skäl för ett sådant hopp är att Jesus bekräftade att det en gång existerat ett paradis på jorden. (§ 4—7, 11) Bevisar att 1 Moseboken 2:7—10, 14 innehåller exakta uppgifter. (Läs från Douayöversättningen, som citeras i § 12.) Var beläget i samma allmänna område till vilket judarna senare blev bortförda i landsförvisning. (§ 13) Jesus utlovade också att paradiset skulle återställas. (§ 16, 17; förklara hur han ”skall vara med” ogärningsmannen.) Detta hopp är också välgrundat med tanke på att paradiset ingår i Guds uppsåt. (§ 21—23) Även om Gud utplånade det första paradiset, sedan människorna förlorat rätten att vistas i det, gav han en profetisk illustration av sin förmåga att på nytt frambringa paradisiska förhållanden. (§ 31; Jes. 35:1, 2, 5—7, 10) Historien bevisar således att hans välsignelse är den främsta faktorn, inte människors teknologi.

Exemplet med judarna som återvände från landsförvisningen visar att paradisets åtnjutande beror av att man sätter den sanna tillbedjan främst. (Kap. 2; 20 min.) Guds välsignelse är nödvändig, eftersom han till och med råder över vädret. Måste ägna tillbörlig uppmärksamhet åt den sanna tillbedjan för att få hans välsignelse. Vi kan se detta i förbindelse med judarna som återvände. (§ 3—6) De slutade arbeta på templet, som de hade återvänt för att åter bygga upp. (Hagg. 1:1, 2; § 15—19) Ägnade sig i stället åt sina egna materiella intressen. Men i stället för att få välstånd och åtnjuta paradisiska förhållanden började de lida brist. (Hagg. 1:3—6) Problemet var att de inte satte den sanna tillbedjan främst; till följd av detta gick de miste om Guds välsignelse. (§ 24—26) Bör vara ett varnande exempel för oss, som hoppas på det återställda paradiset.

Gud kommer med säkerhet att återställa paradiset åt dem som lyder honom såsom härskare. (Kap. 3; 20 min.) Gud betonade att man måste handla på rätt sätt för att övergå från ett tillstånd utan välsignelse till ett välsignelserikt tillstånd. (Hagg. 1:7; kontentan av verserna Hagg. 1:8—11) Är inte lätt; det kan vara tvärtemot någons vilja som har myndighet eller inflytande över en — äkta man, föräldrar, arbetsgivare, skolmyndigheter, regeringsmyndigheter. Judarna befann sig i en liknande situation. (§ 4) Men trots detta lydde de Gud såsom härskare. (Hagg. 1:12—14; § 14—17) Samma sak krävs av de kristna, som förtröstar på Gud för att få del av det återställda paradiset. Vi finner även en nutida parallell i det andliga ”Guds Israel”. (§ 20—23) De smordas offentliga vittnande upphörde år 1918, som om de var fångar i det andliga Babylon. År 1919 återvände de till sin rätta andliga besittning. (§ 27) Trots att litteraturen var förbjuden måste de lyda Gud och sätta det andliga templet främst. De gav gensvar under ledning och bistånd av den större Serubbabel och den som förebildades av översteprästen Josua. (§ 30, 34, 35) Också vi måste lyda Gud såsom härskare och förtrösta på honom. Människor kommer inte att återställa paradiset — Han skall göra det! Om vi lydigt ägnar uppmärksamhet åt den sanna tillbedjan, kommer vi med säkerhet att få åtnjuta detta paradis.

2. Guds tempel består när nationerna försätts i gungning (pm kapitel 4—7; Hagg. 2:2—24; Sak. 1:1—6)

Nationerna skall försättas i gungning så att de förintas, men vi kan ändå hysa hopp. (Kap. 4; 20 min.) Många är förtvivlade över mänsklighetens framtid; förbiser den verkliga orsaken till att den onda ordningen skall upphöra — den saknar Guds godkännande. (Ps. 127:1) Det som han godkänner och välsignar skall bestå, vilket framgår av judarnas erfarenheter. (I korthet: pm 245, § 18) Hade skäl att hämta mod; Gud understödde dem. (Hagg. 2:5, 6; § 8, 9) Skulle fullborda och inviga detta tempel. (Hagg. 2:7, 8; § 12, 13) Var en påminnelse om Sinai berg och tabernaklet. (Kontentan av 2 Mos. 19:16—19; § 18—20) En större och viktigare uppfyllelse av Haggai 2:7 inbegriper Riket och Guds andliga tempel. (Hebr. 12:25—28; § 27, 33—38) De onda andliga himlarna skakade efter 1914; kommer att bli förintade. (§ 42—44; Upp. 20:11) Det ogudaktiga mänskliga samhället blir först skakat genom att bli underrättat. Gungningen betyder slutligen tillintetgörelse. (§ 45, 46, 48, 50, 52) Men vi kan hysa hopp med tanke på att Riket och Guds andliga tempel skall bestå.

Ta nu del i att tillbedja i det tempel som skall bestå. (Kap. 5; 10 min.) Innan nationerna skakas till förintelse skall ”önskvärda ting” komma in. (Hagg. 2:8, NW; § 4, 5) Uppfyller Jesaja 2:2—4 (NW); inte andliga israeliter, utan ”nationerna”. (§ 8, 10, 11) De tillber ”i hans tempel”. (Upp. 7:9, 15a) Inte i den förgård där de israelitiska prästerna tjänade, utan i hedningarnas förgård. (§ 15) Gud beskyddar dem. (Upp. 7:15b; § 16, 17) Serubbabels tempel ägde större härlighet än Salomos. De förebildar emellertid båda två det härliga andliga templet, vars allraheligaste är Guds plats i himmelen. (Hagg. 2:10; Hebr. 9:23, 24; § 23—26) Medan Jesus var en andlig son på jorden, tjänade han i det heliga i detta tempel och i prästernas förgård. Kom till det allraheligaste sedan han blivit uppväckt. (§ 27, 28) De smorda på jorden tjänar likaledes i det heliga och i prästernas förgård. (§ 30) Både de och de ”andra fåren” åtnjuter nu frid i det andliga templet. (§ 37) Skall överleva tillsammans med det.

Gud kräver oförskräckt, helhjärtad tillbedjan. (Kap. 6; 10 min.) Gud uppreste också Sakarja för att styrka judarna. (§ 2) Kan ha förekommit en försening i samband med tempelbyggandet; uppmanade att ”vända om”. Måste vara oförskräckta, helhjärtade för att vinna hans fulla ynnest. (Sak. 1:3, 4; § 9—12) På liknande sätt i den nutida parallellen; de smorda fruktade människor. (§ 17) Efter 1919 ”vände” de sig oförskräckt och helhjärtat till att arbeta; Han ”vände om” till dem med ynnest. (§ 32, 33) Alla som hoppas överleva den kommande ”gungningen” måste utöva oförskräckt, helhjärtad tillbedjan.

De som utövar ren tillbedjan blir välsignade. (Kap. 7; 15 min.) En andligen ren person kan bli oren. (Hagg. 2:14; § 4, 8) Den som är likgiltig gentemot templet kan inte frambära rena offer; måste utföra byggnadsarbete. (§ 9, 12) På liknande sätt behövde de smorda bli renade från människofruktan och likgiltighet. (§ 13, 16) Välsignelser blev följden. (Hagg. 2:20; § 19, 20) När Gud försätter nationerna i gungning, kommer hans folk likaså att bli beskyddade. (Kontentan av Hagg. 2:22, 23; § 26, 27, 32) Serubbabel var lik en signetring, värdefull för Gud; Jesus är nu vår värdefulle ledare. (Hagg. 2:24; § 36—39) Om du utövar ren tillbedjan, kommer du inte att försättas i gungning tillsammans med nationerna.

3. Hur Jehova skänker välstånd åt sitt folk (pm kapitel 8—10; Sak. 1:7—3:10)

Jehova skänker sitt folk välstånd genom att visa dem barmhärtighet. (Kap. 8; 20 min.) Välstånd beroende av Guds ynnest. Man kan förändra sitt tillstånd från fattigdom till välstånd. Gud är villig att visa barmhärtighet, vilket framgår av vad judarna fick erfara när de återvände för att bygga upp templet. (I korthet: pm 92, § 1) Andra nationer betraktade inte Jerusalem som någon källa till oro för dem. (Sak. 1:8—12; § 12, 17) Men Gud var inte längre missnöjd; tiden hade kommit för återuppbyggandet, och ingenting skulle stoppa det. (Sak. 1:13—17; § 25, 27, 28) Nationerna hade behandlat Guds folk illa och förföljt dem; han utlovade barmhärtighet. (§ 30, 31) Handlade på liknande sätt i vår tid med de smorda under herravälde av den större Serubbabel från det himmelska Sions berg. (§ 33) Blev förföljda och tycktes vara övergivna, men Gud har ”vänt om”; de har blivit föremål för barmhärtighet, och församlingarna frodas. (§ 37—40) Gud tröstar också sitt folk med löftet att han skall krossa förföljarna. — Sak. 1:18—21; § 42, 46, 48, 50—53.

Gud skänker sitt folk välstånd genom att beskydda dem. (Kap. 9; 20 min.) Verkligt välstånd är möjligt endast om livet och ägodelarna blir beskyddade. Vi kan förvänta att Gud skall beskydda dem som utgör hans regeringsorganisation. (§ 5—7, 12, 17) Den utlovade ”muren” av beskydd för det andliga Jerusalem skall hjälpa hans folk att tillväxa. (Sak. 2:1—5; § 22, 26, 30—33) Han är känslig när det gäller hans tjänare. (Sak. 2:8; § 45) Inbjuder människor från alla nationer att förena sig med hans tjänare, som åtnjuter välstånd och beskydd. (Sak. 2:10—12) Gud skyddade det ”heliga landet” för de landsförvista judarnas räkning; återförde också den smorda kvarlevan till sitt land. (§ 56—59) Det andliga välståndet bevisar att han ”bor” ibland dem. Människor av nationerna har förenat sig med de andliga israeliterna; äger hoppet om liv på jorden. — Par. 61—65.

Gud hjälper sitt folk att bevara sig rent, så att det kan åtnjuta välstånd. (Kap. 10; 15 min.) Det är logiskt att förvänta motstånd och hinder för det andliga välståndet. Satan är motståndare till detta, liksom han var till Josuas ansträngningar i förbindelse med templet. (Sak. 3:1, 2; § 6, 7) Josua förebildade Jesus. (§ 2—4) Orenhet i Guds ögon är ett hinder för välstånd. Josua ”oren” därigenom att det folk han representerade hade försummat tempelarbetet. (Sak. 3:3, 4; § 13, 14) På liknande sätt med kvarlevan under en tid. (§ 15, 17) Rent prästadöme förebådar större prästadöme under ”Telningen”. (Sak. 3:8—10; § 32—35) ”Stenen” på plats garanterar fullbordat tempel; en bild av Messias, som är den översta stenen i Jehovas system för tillbedjan. (§ 36—40, 43) Det välstånd som blir följden frambringar frid nu och leder till evigt liv. — Par. 45.

4. Har du verkligen ställt dig på Guds utvalde härskares sida? (pm kapitel 11—14; Sak. 4:1—7:14)

En härskare som Gud stöder åstadkommer stora ting. (Kap. 11; 15 min.) Människor som är förtryckta av en korrumperad härskare har ofta ingen kraft att stå emot. (Ords. 29:2) Gud stöder en rättfärdig härskare för hela jorden. Förebildat av att han stödde Serubbabel. (I korthet: pm 239, § 4) Judarnas ansträngningar att återuppbygga templet under Serubbabel mötte ett ”berg” av hinder. Men Gud understödde Serubbabel med sin ande för att jämna motståndet med marken. (Sak. 4:6—9; § 10—15) Templet skulle bli fullbordat, slutstenen lagd på plats. Den större Serubbabel har i vår tid stimulerat arbetet med att återställa tillbedjan i det andliga templet trots motstånd. (§ 21—24) Guds ande (framställd i bild genom olja) visades vara oumbärlig. (Sak. 4:1—3, 11—14; § 31, 32) Serubbabel och Josua genomsyrade nationen med anden; Jesus förmedlar den till kristna som erkänner honom som härskare. — Par. 34—36.

Att ställa sig på Guds utvalde härskares sida kräver att man förkastar ogudaktighet. (Kap. 12; 15 min.) Inte tillräckligt att erkänna Guds härskare; måste också förkasta ogudaktighet. (§ 2) Sakarja 5:1—4 visar att tjuvar och personer som svär falskt drabbas av förbannelse. Stöld (en form av avgudadyrkan) inbegriper också förvrängning av bibliska läror. (§ 12—14, 18) Det edsbrytande prästerskapet påstår sig stå på Guds och Jesu sida, men har brutit förbundet. Vi kan inte likna dem. (§ 22—25) Ogudaktigheten måste avlägsnas från Guds folk. (Sak. 5:5—11) Fick inte bli kvar bland judarna, utan förvisades till Babylon. (§ 30, 32, 35) Gud skall samla ihop de ogudaktiga och avlägsna dem från sina tjänare. (§ 38, 39) Vi måste bevara denna inställning för att verkligen ställa oss på hans sida och på den härskares sida som han har utvalt.

Guds beskydd sträcker sig till dem på jorden som ställer sig på Guds härskares sida. (Kap. 13; 15 min.) Vi har redan sett att Gud uppehåller Jesus, precis som han gjorde med Serubbabel, men kommer detta att innebära beskydd för människor? Nästa syn besvarar den frågan. (Sak. 6:1—5) Vagnarna representerar härskaror av änglar som beskyddar Guds folk. (§ 5, 9) Kommer fram mellan Guds och Jesu konungadömen. Eftersom de båda är konungar som utövar herravälde, kan man tala om två riken eller konungadömen. (§ 6—8) Sådant beskydd är tillgängligt för alla som ställer sig på Guds härskares sida. (Kontentan av Sak. 6:6, 7; § 11, 12, 16) De beskyddade i våra dagar skall få bevittna tempelarbetets storslagna fullbordan. Josua förebildade Jesus, den präst och konung som har utfört tempelarbetet sedan 1919. (Sak. 6:11—13, 15; § 22, 23) Växande skaror kommer till templet för ren tillbedjan. Deras besittning blir beskyddad; kommer att få överleva den kommande vedermödan. — Par. 26—30.

Att ställa sig på Guds härskares sida inbegriper att godta hans domar. (Kap. 14; 10 min.) Många menar att Guds normer är alltför hårda eller att den avrättning som skall verkställas vid Harmageddon är grym. Den som ställer sig på Guds härskares sida kommer inte att motstå eller sörja över hans domar. Judarna sörjde över uttryck för Guds dom. (Kontentan av Sak. 7:3—6; § 4—6) Gud förväntade inte detta av dem; judarna fastade eller åt i själva verket för sin egen räkning. Borde ha upphört med sitt orätta handlingssätt och gjort goda gärningar. (Sak. 7:7—11) Vi bör inte sörja över att de smorda blev tuktade i det förflutna och inte heller stå emot andra domar från Gud eller hans härskare. (§ 13) Att ställa sig på härskarens sida inbegriper att stödja honom för att i gengäld få åtnjuta hans stöd.

5. Fred för alla som lyssnar till vad Jehova har sagt (pm kapitel 15—17; Sak. 8:1—10:12)

Verklig fred förbunden med att man lyssnar till Jehova. (Kap. 15; 20 min.) Politikerna säger att de skall införa fred; de som lyssnar till dem blir besvikna — ingen varaktig fred. Gud är enda pålitliga källan till fred. (Ps. 29:11) Framgår av hans handlingssätt med judarna som återvände från landsförvisningen. (§ 4) Lyssna till vad Jehova har sagt: Sion skall bli en plats för sann tillbedjan. (Sak. 8:3; § 6) Folket skall åtnjuta fred. Gud har gjort liknande ting för de smorda alltsedan återställelsen. (Sak. 8:4, 5; § 8—10) Inte alltför svårt för Gud. (Sak. 8:6; § 12) Men omkastningen av förhållandena förvånar iakttagarna. (Sak. 8:11—13; § 21, 22) Att bevara freden inbegriper tillbörligt uppförande. (Sak. 8:16, 17) Fråga dig: ”Lyssnar jag till vad Gud har sagt i sådana frågor, och handlar jag därefter?” I våra dagar åstundar människor från många nationer fred; de lyssnar till Jehova och förenar sig med de andliga judarna. (Sak. 8:20—23; § 34—39, 44) Men vad händer med dem som inte lyssnar till vad Gud säger?

Gör ditt val — fred eller krig. (Kap. 16; 20 min.) I den forntida förebilden förutsade Gud katastrof för Syrien och Fenicien. (Kontentan av Sak. 9:1—5; § 5, 6, 8—10) Filistéen fördömt, men en kvarleva valde fred med Gud. (Sak. 9:6—8; § 14—17) Också i våra dagar har somliga lämnat de blodtörstiga gudarna och valt fred och beskydd såsom sanna tillbedjare. (§ 19—22) Sakarja 9:9, 10, som handlar om fred, går i uppfyllelse på Jesus. (§ 25, 28) Skänker fred åt Guds folk; låter motståndarna drabbas av krig. (§ 29) De smorda, inte kristenheten, har valt honom som konung. (§ 30—33) Fred tillförsäkras de smorda, eftersom Gud beskärmar dem. (Sak. 9:15; § 46, 47) Han är deras ömsinte, fridsamme herde. — Sak. 9:16, 17; par. 48—51.

De som lyssnar till Jehova åtnjuter ytterligare välsignelser. (Kap. 17; 15 min.) I kontrast till den katastrof som drabbade Guds motståndare blev judarna välsignade med livgivande regn. (Sak. 10:1; § 4—6) Gud har också gett de smorda ökade andliga välsignelser. (§ 7) Detta är inte för människor som följer världsliga ”herdar”. (Sak. 10:3; § 11—14) I forna tider blev de landsförvista från alla tolv stammarna återförenade i sitt land. (Sak. 10:6, 7; § 19—21) På liknande sätt har de smorda, den äldre och den nyare delen av kvarlevan, blivit välsignade med enhet. (§ 23, 24) De återförsamlade tillbedjarna ”blir talrika” med hans välsignelse. (Sak. 10:8; § 31, 33—35) De har lyssnat till vad Jehova har sagt och har därför övervunnit alla hinder. (Sak. 10:12; § 40) Alla måste fortsätta att lyssna och lyda för att åtnjuta fred.

6. Hur mycket betyder Guds herde för dig? (pm kapitel 18—20; Sak. 11:1—13:9)

Livsviktigt att vi uppskattar Jehovas utvalde herde. (Kap. 18; 20 min.) Människorna är i skriande behov av en pålitlig ledare eller herde som behandlar dem rätt. De flesta människor saknar uppskattning av Guds herde. Härskarna liknas träffande vid herdar. (§ 1, 8) De forntida ”herdarna” behandlade det folk illa över vilket Gud var den store herden. (Sak. 11:4, 5; § 10, 11) Prästerskapet har likaså behandlat de människor som förtröstar på dem såsom ”slaktfår”. (§ 12—15) Gud använde Sakarja som herde; var en bild av Jesus. (Sak. 11:7, 8; § 20, 21, 28—31) Jesus avskedade tre klasser som utförde sitt herdearbete på orätt sätt. (§ 32, 33) De flesta människor undervärderade Jesus såsom herde. (Sak. 11:12, 13; § 37—44, 48) Kristenheten, som bekänner sig älska Jesus, förkastar honom i själva verket; förföljer hans tjänare, vägrar att erkänna deras budskap. (§ 50) Prov för oss: Vilket sätter vi störst värde på, Jesus och hans rike eller löften och vägledning från mänskliga ledare? Livsviktigt att bestämma sig nu. — Sak. 11:15—17; par. 51, 54—56.

Brist på uppskattning för Jesus leder till förintelse. (Kap. 19; 20 min.) Ytterligare bevis för att kristenheten inte uppskattar herden (Jesus) ges i följande kapitel. Det andliga Jerusalem blir föremål för angrepp. (Sak. 12:1—4; § 3—6) Sedan Riket blivit upprättat, blev de andliga judéerna belägrade, men angriparna blev ”sargade”. (§ 10—13) Även om de smorda tycks vara ”öppna” för angrepp, skall angriparna bli förgjorda. (Sak. 12:7, 9; § 19—22) De som blir angripna och bevarade känner djup uppskattning för Jesus. (Sak. 12:10; § 30—32) De vet att han är Guds folks herde; beslutna att förtrösta på honom och följa honom.

Jehovas herde bistår med att rena Guds folk. (Kap. 20; 15 min.) Vi bör ha intensiv kärlek till Jesus. Hans offer möjliggör vår rening från synden; framställt i bild genom ”brunnen” i Sakarja 13:1. Visade behovet av en gudomlig föranstaltning för rening. (§ 4—8) De smorda återförda år 1919, renade. (§ 11—13) Herden övergav dem inte. De första lärjungarna ”förskingrade” men beskyddade; på liknande sätt med de nutida smorda. (Sak. 13:7; § 29—33) De som inte var trogna mot Gud och hans herde blev avskurna när templet inspekterades. Efterhärmande ogräslika kristna och den ”onde slaven” avskurna från Guds folks andliga besittning; en minoritet bevarad. (Sak. 13:8, 9; § 34, 39—45) De trogna fortsätter att förtrösta på Gud och nalkas honom genom återlösaren Jesus. Också den ”stora skaran” väntar på den tid då herden skall föra dem till mänsklig fullkomlighet och evigt liv.

7. Teokratin triumferar och paradiset upprättas (pm kapitel 21, 22; Sak. 14:1—21)

Jehovas herravälde skall triumfera över de trotsiga nationerna. (Kap. 21; 30 min.) Vittnena har länge predikat om det kommande kriget mellan Gud och nationerna; inte inbillning, utan grundat på bibeln. Nu när bevisen för att vi lever i de ”yttersta dagarna” blir allt fler, är vi intresserade av detaljer om detta krig. Inbegriper ett angrepp på det himmelska Jerusalems representanter. (Sak. 14:2a, 3; § 3, 4) Nationerna ”blev vreda”, förföljde kvarlevan; för i själva verket krig mot Riket. (Upp. 11:15, 18, NW; § 11—15, 18) Det slutliga angreppet hör ännu framtiden till. (§ 20) Det finns en föranstaltning för beskydd. Jehova och Jesus är båda konungar; deras konungadömen liknas vid de båda delarna av det berg som rämnar och erbjuder beskydd. (Sak. 14:3—5; § 23—34) Kommer att bli mörker och köld för de trotsiga nationerna, men ljus för den som understöder teokratin. (Sak. 14:6, 7; § 35—38) Den ”stora skaran” och de döda förses med ”levande vatten”. (Sak. 14:8, My; § 42—45) Gud kommer att vara känd över hela jorden. (Sak. 14:9; § 52, 53) De som trotsigt missbrukar Guds namn blir utplånade; vare sig ”hemsökelsen” blir bokstavlig eller inte, innebär den med säkerhet slutet för dem. (Sak. 14:12, 13; § 57—60) Teokratin triumferar således.

Ett paradis för dem som gläder sig åt den sanna tillbedjan. (Kap. 22; 25 min.) De trotsiga nationernas undanröjande öppnar vägen för paradiset. Jesus visade att ogärningsmannen skulle få del av detta genom en uppståndelse. (Luk. 23:43, NW; § 3, 4) De överlevande skall arbeta på att återställa paradiset, även om det andliga paradiset ges företräde. (§ 5, 6) De uppståndna måste börja utöva sann tillbedjan; kan inte vara likgiltiga. (Sak. 14:16—19; § 7, 10, 11) Den mosaiska lagens högtid skall inte firas, men människor skall glädja sig åt Jesu offer och Rikets föranstaltningar. (§ 14—16) Allting skall tjäna till lovprisning av Gud. (Sak. 14:20, 21; § 18—21) De som får stanna kvar i paradiset kommer inte att vara intresserade av kommersiell vinning, utan av den sanna tillbedjan. (§ 25, 26) När den sjunde skapelsedagen slutar, är jorden ett paradis; alla tillber Teokraten. — Par. 29.