Geparden — den snabbaste katten
FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I KENYA
DET är hett, och luften står precis stilla över den solstekta savannen. Vi tittar i kikare på en hjord med thomsongaseller, som på sidorna har gyllene band som glänser vackert i solen strax innan den går ner. På en termitstack inte långt från oss ser vi en annan iakttagare som också tittar på gasellerna. Det är en fläckig katt som har ungar. Med sina gulbruna ögon studerar hon spänt vad som händer. Plötsligt spänner hon musklerna och reser sig sakta och rör sig i riktning mot hjorden. Ungarna tycks veta att de skall vänta där tills hon kommer tillbaka.
Försiktigt rör hon sig framåt och gömmer sig bakom några små buskar och några tuvor med högt gräs. Hon liksom flyter fram. När hon är cirka 200 meter från sitt byte, stannar hon plötsligt och står precis stilla. En av gasellerna tittar upp och spanar åt hennes håll, men fortsätter sedan att äta. Hon smyger sig återigen fram mot djuren. Hon smyger sig fram tills hon är mindre än 50 meter från de intet ont anande djuren innan hon beslutar sig för att rusa på dem. Likt en hårt spänd fjäder som släpps far hon i väg i det avtagande solljuset. Gasellhjorden liksom exploderar, och djuren springer åt alla håll, men katten släpper inte ögonen från sitt utvalda byte. Hon rusar över slätten och kommer allt närmare den snabba gasellen.
Det skräckslagna djuret sicksackar för att försöka klara sig undan sin förföljare, men för den blixtsnabba katten är dessa manövrer ingen match. När hon sedan är någon meter från gasellen, sträcker hon ut framtassen så att hennes tilltänkta offer skall snava, men i stället snubblar hon själv en aning, och ögonblicket senare är gasellen borta.
Andfådd saktar geparden farten och stannar, sätter sig ner och tittar mot sina hungriga ungar. Häpen tittar jag på min hustru. Vi har just fått bevittna med vilken otrolig fart den fantastiska geparden rör sig.
Snabb katt
Geparden kan verkligen springa fort som vinden. Den kan accelerera från stillastående till 65 kilometer i timmen på bara två sekunder. Helt otroligt! Den kan komma upp i en hastighet av 110 kilometer i timmen! Den är det snabbaste landdjuret. Som en jämförelse kan nämnas att en kapplöpningshäst kan komma upp i en hastighet av drygt 70 kilometer i timmen och en vinthund i cirka 65 kilometer i timmen. Men det är bara en kort sträcka som geparden kan hålla en sådan hög hastighet.
Geparden är smäckert byggd. Den har långa, slanka ben och böjlig rygg. Den långa, fläckiga svansen gör att geparden kan hålla balansen, när den gör en tvär sväng i hög hastighet. När den springer som fortast, kan den ta över 6 meter långa språng. Det som gör att den kan röra sig så smidigt är de unika tassarna. De liknar mer en hunds tassar än en katts. Med hjälp av klorna får den bättre grepp i marken och kan därigenom springa fortare.
Fläckig skönhet
Geparden har ett unikt och vackert ansikte. Två fina svarta ränder går från ögonen till mungiporna och ger katten ett lite sorgset utseende, ja, den ser nästan lite ensam och övergiven ut. Den har en korthårig päls med små, distinkta fläckar och är ofta lätt rödbrun till färgen, med en dragning åt vitt på magen. Ungarna är mycket mörkare när de föds och har en tjock man av långt, blågrått hår som går från nacken och ner till svansen.
Geparden har ett gällt, gläfsande läte, men den kan också kvittra som en fågel. Detta läte kan höras på två kilometers håll, och geparden använder det för att kommunicera med sina ungar och med andra geparder.
I jämförelse med andra kattdjur, till exempel lejonet och leoparden, är geparden mild och fridsam till sin läggning. När den är nöjd och trivs, spinner den som en stor huskatt. Den anpassar sig lätt till att ha människor omkring sig, och man har till och med lyckats tämja den. Men geparden är naturligtvis ingen huskatt. Fullvuxen väger den 45 kilo eller mer och har vassa tänder och klor, vilka gör den till ett farligt djur, ett djur som man bör behandla med försiktighet.
Geparden föds inte med förmågan att jaga och måste därför få grundlig övning av sin mor. Om en unge växer upp i fångenskap, kommer den att sakna förmågan att smyga sig på och springa omkull ett byte. När mor och ungar äter tillsammans, gör de det fridsamt, utan att kivas eller slåss om maten, som lejon ofta gör när de äter. I torra områden har det till och med hänt att geparder har kalasat på saftiga meloner.
Turister som besökt afrikanska viltreservat har blivit förvånade över hur orädda dessa fridsamma katter kan vara. Det är inte ovanligt att en fullvuxen gepard söker skydd i skuggan av turisternas bil eller hoppar upp på huven och tittar in genom vindrutan på de förvånade och ofta skräckslagna passagerarna.
Kattmamman tar vård om sina ungar
Gepardhonan kan föda en kull på upp till sex små ungar. Hon skyddar dem modigt och håller dem väl gömda, men hon flyttar dem ofta under deras första månader. Trots gepardhonans ansträngningar att skydda sina små, tycks endast en tredjedel av ungarna överleva till vuxen ålder.
Att ta vård om en kull med ungar är ingen lätt uppgift för gepardmamman. Dessa ungar är fulla av energi och är synnerligen lekfulla. Ungarna smyger sig ofta på mammans svans medan hon ligger och vilar sig och kastar sig över den när hon rör den på katters typiska vis. De brottas med varandra, biter varandra och jagar varandra, och när de gör det är de sällan medvetna om faran med rovdjur som ständigt ligger på lur efter dem.
Jägaren blir själv jagad
Geparden har många fiender i naturen, däribland lejon, leoparder och hyenor. Men gepardens värsta fiende är människan. Den underbara fläckiga pälsen är högt värderad och utnyttjas till klädesplagg och mattor och som trofé. Detta snabbfotade djur har fångats och tränats för att hjälpa till vid jakt. Geparden vägrar att föröka sig i fångenskap, och därför har efterfrågan drivit bort den till utkanterna av utbredningsområdet. Geparden har förlorat en del av sin naturliga miljö, vilket också sätter hård press på den, och därför kan man i Östafrika i stort sett finna den bara i viltreservat.
År 1900 fanns det uppskattningsvis 100.000 geparder i 44 länder. I dag finns det kanske bara 12.000 kvar i 26 länder, främst i Afrika. Ansträngningar har gjorts för att skydda denna vackra, fläckiga katt, men ändå fortsätter antalet att minska.
Somliga anser att geparden inte kan räddas från att bli utrotad. Men det är lugnande att veta att den tid kommer då människan helt och fullt kommer att acceptera sitt gudagivna ansvar att ta vård om, skydda och råda över ”varje levande skapelse som rör sig på jorden”. (1 Moseboken 1:28) Först då kan man vara säker på att ett sådant vackert kattdjur som geparden kommer att finnas för evigt till glädje för jordens invånare.